(Insänt.)

Funderingar.

Så har ett år åter gått tillända. Det är märkvärdigt vad åren på senare tider börjat gå undan med fart. Det senaste var egentligen ett i många dåligt år. Isynnerhet var sommaren misslyckad; för mycket regn och ingen nämnvärd värme. Hösten har ökat på med väta och nu ha vi vintern här, med en bister köld. Det smäller i knutarna och vedåtgången är ansenlig. Ved ja, därom vore visst ett och annat att säga. Månne det finnes många orter i detta föregångsland, där vedhandeln är så illa ordnad som här. Jag menar den som försiggår på torget varje lördag. Sällan vet man huru mycket ett lass innehåller, allra minst säljaren. Alla andra varor, som en lidande mänsklighet är tvungen att tillhandla sig, äro alltid belagda med ett visst pris per kilo, liter, meter o. s. v. men veden på torget säljes per lass och lassen äro mångahanda; från små ”käppskrindar” till tvärsöver släden lagda små högar, där man kan räkna vedklabbarna i något tiotal. I andra städer köpts veden alltid enligt visst mått antingen hel-, halv- eller tredjedels famn. Då vet man vad man köpt, men här blir man alltid skinnad. Kunde icke stadens fäder i samband med ordningsmakten göra något för att ordna vedhandeln och lätta de fattiga vedköparenas bekymmer i detta avseende?

*

Kan någon upplysa mig om till vilken sångförening de ungdomar höra, som tolv ett-tiden på natten ha sina övningar på stadens gator? Det förefaller, som om de äldre av denna goda stads invånare skulle besitta en ovanligt stor portion fördragsamhet, då de natt efter natt, isynnerhet lördag och söndag, bliva störda i sin nattro, utan att försöka få någon ändring till stånd.

[Historien brukar upprepa sig, så jag sökte ˜oljud˜ i Facebookgruppen Nykarleby och en av många träffar var Peter Bergfeldts inlägg den 16 juli 2021:

Har förstått men aldrig reflekterat över helgernas ”dunka dunka” kring torget. Har läst att många som bor i centrum kring torget har STORA problem med detta. Sitter i kväll i min trädgård 22.30 och hör dunka dunka som får mig att förstå ”helvetet runt torget”. En lösning på det uppenbarliga problemet är nog ingen lätt sak. Lider med alla som bor i torgets närhet!]

Peter illustrerade kommentaren med bild från
julinatt som är nästan samma som Juninatt.
Förstoring.
Foto: Peter Bergfeldt.

*

Nykarleby Sparbank har hittat på en mycket överraskande nyårsgåva åt sina kunder. Utan varning, som en blixt från klar himmel: Tio (säger 10) procent på alla lån och åtta (säger 8) procents inlåningsränta. Det är raskt marscherat av en så liten pys. Handelsbankerna äro idel förvåning och mena: Vadan denna plötsliga aktivet. Dessutom sänder banken ut nya papper, innehållande en uppfordran för varje låntagare att skaffa tillåtelse av sina borgesmän att betala den nya, högre räntan. Liksom, nöjet inte tillräckligt med att betala 10 proc., utan de stackars låntagarena tvingas att på ny kula börja med knäfall och böner hos sina resp. borgesmän. Hör folkets mummel!

*

Ett äldre fruntimmer, gemenligen kallad ”Malicen”, har de senaste dagarna besökt hemmen och berättat sina märkvärdiga drömmar. Hon var hos undert. i går och hasplade ur sig en mängd smörja, först hade hon drömt att Nykarleby hade fått ordinarie borgmästare och dito rådmän, alldeles utan tvångsåtgärder av högre makter. Så tyckte hon sig se ett hus av hackad granit, strax norr om stadens kvarn. Där var den nya elektriska kraftcentralen, bestående av en splitterny ångmaskin på 5 Hk. Som maskinist fungerade just det här omnämnda fruntimret à 2:37 per kw-timme. Så vaknade hon, men somnade ånyo, alldeles som Farao, och tyckte sig på andra stranden märka ett ståtligt hus. Det var det nya badhuset, med [en annan] klappbrygga vid stranden, elektr. vattenuppfordringsverk, strålkastare och 4 badkar av järnbetong. Jag orkade ej höra mera, öppnade dörren och bjöd armen åt den pratsjuka damen och följde henne ut.

Det här omnämner jag endast för att följa Catos historiska uttryck: För övrigt anser jag att Kartago o. s. v. Eller för att tala med en viss Nykarlebybo: det bör gnidas in.

Egentligen kunde jag sluta här med den för dagen vanliga, innehållslösa frasen: God fortsättning!