Hälsning från hemstaden

1952

Åter ett år har gått, gamle vän, och när detta når dig, har vi igen en gång julen här. En av de många jular, som vi firat fjärran från varandra, men kanske mången gång i tankarna närmare än då vi firade jul tillsammans här i den lilla staden vid älven. Tänk så många minnen den ändå gett oss den staden, trots att dess gator är få och korta, husen små och människorna inte flere än att vi känner så gott som varenda en av dem.

Och alltfort är staden likadan som förr. Så litet har här förändrats, att du kunde glömma många tiotal mellanliggande år och tycka dig vara åter i ungdomens och barndomens jul, om du nu skulle gå omkring här.

Människoansikten ändras, nya människor flyttar in, men staden är sig lik. Samma stilla ro, samma små gårdar, samma esplanad med de snötyngda björkarna. Och så gärna skulle vi prata om samma saker ännu en gång, om vi kunde gå tillsammans här och minnas allt som hör ihop med varje gata, varje gårdsplan, varje intressant lekplats.

[Holmströms magasin, kyrkan, Storbron och rimfrosttyngda björkar. 1950-talet.
Jorma Metso tillhandahöll.]

Sedan jag senast skrev till dig har mycket små förändringar skett i stadsbilden. I utkanterna, t. ex. bakom sjukhuset, vid vägen mot Munsala och kanske på något annat ställe har en ny gård byggts. Bakom sockenstuguberget har landskommunens fina kommunalgård blivit färdig, och befunnits vara väl skickad att fylla sin uppgift, men det är också allt. Staden lever sitt forna liv och människorna likaså.

Vi har i år haft ett märkvärdigt väder här hemma. Sommaren blev ingen sommar, endast kyla och regn. Hösten gick redan i oktober i full vinter, efter en tid, som var mycket besvärlig för böndernas skördar. När jag skriver detta har vi stora drivor längs gatorna och snö mycket mera än vanligt. Vi har att vänta en lång vinter, som kanske blir brydsam för mången i vår lilla stad, där som du minns utkomsten inte är den bästa. Vi har ofta under senare år hoppats på, att något företag skulle komma igång här och ge en jämnare inkomst åt stadsborna. Även i våras närde vi det hoppet och det såg ut, som om vi kunde hoppas på ett maskinellt bageri, som skulle byggas på Kampen. Men ännu har inte planerna kommit längre. Vi har haft ett penningknappt år här och företagen har svårt att få startkapital.

Det ser inte ut, som om lilla Nykarleby skulle komma att ändra ansikte så snart. Men kanske staden är lika trevlig för dig där borta, sådan den är. Och ehuru vi lever i små förhållanden, vet vi att dina tankar går till oss liksom våra till dig. Må du ha det gott där borta och minnas att din gamla hemstad gärna tar emot dig på ett längre eller kortare besök, när du bara själv vill och kan komma. GOD JUL och GOTT NYTT ÅR önskar vi alla.

Effe.