HÄLSNINGAR FRÅN HEMSTADEN.

1951

Den lilla, men kanske fortfarande kära hemstaden ber att åter en gång få sända dig, som den så väl minns från din barndom, en hälsning till den högtid, som för oss här i norden alltid har varit en hemmets och släktens fest. Hemstaden har under mer än ett sekel sett så många av sina döttrar och söner resa bort, för att kanske aldrig komma åter, staden känner sig ha en utsträckning som omfattar hela jordklotet. Och staden har rätt Vi, dess nuvarande bofasta invånare vet att vi har vänner, fränder och deras avkomlingar i alla världsdelar.

Vi vill nå dem överallt till julen med vår hälsning. Vi känner att ni fortfarande står oss nära. Vi vill komma till er och hoppas att ni kommer till oss över tankens broar, när hemkyrkans klockor ringer in julen på julaftonskvällen. Det mötet mellan oss är i många fall en av de allra bästa julklapparna.

[Lånade kyrkan av ”Gubben”, Bengt Gästgivars. Förstoring.]

Kanske tankeresan till hemstaden blir lättare att företaga om ni får några glimtar av den att knyta an de gamla minnena till.

Låt mig ge er dem.

Vi har fått full vinter med kyla och snö efter en lång, varm och ovanligt torr höst. Därförinnan hade vi en rätt dålig, kall och fuktig sommar. Men för lantbrukaren blev året dock någorlunda gott. Några större förändringar har inte inträffat här i staden. De äldre går bort, någon nu och någon då, men nya ansikten med kända släktdrag kommer i stället. De små gårdarna står alla kvar,  de har kanske fått ny färg men de lutar mera. Ansiktena innanför deras fönsterrutor  har kända drag, de har blivit mera fårade, tinningarna har fått gråa stänk, men du känner säkert igen dem. De lever sitt liv nästan lika som när du var här. Hemstaden ger fortfarande sina barn en ganska knapp brödkaka, kakelugnarna kämpar en hård kamp för att hålla kölden ute i de gamla gårdarnas rum, deras invånare måste fortfarande bära vatten från de få brunnarna.

Nya gårdar har naturligtvis vuxit upp i stadens yttre delar, men de är få. De båda tvåvåningshusen på lindan nära kröken där Andrasjövägen börjar står fortfarande halvfärdiga och har gett upphov till skandal, som låtit mycket tala om sig. Badstugan och tvättinrättningen har varit igång nu över ett år nere vid älven och fyller ett behov, ehuru det ekonomiska utbytet inte är så gott, som det borde vara. Och en början i vattenledningsnätet har gjorts i sommar. Rör har dragits upp till Esplanaden, där en vattenpost nu finns i Grundfeldtska hörnet.

Men som sagt, förändringarna är få i hemstaden. Den var lika idyllisk som för femtio år sedan i somras, den är det också nu, när ett lätt snötäcke har lagt sitt puder över gräsmattorna i Topeliparken, Fåfängan och Esplanaden. Den kommer att vara samma lilla kära stad också på julaftonen, när snökristallerna gnistrar i drivorna och den vill sända den sanna hemvärmen till varenda en av sina söner och döttrar i fjärran länder.

God Jul och Gott Nytt År!