Juthbacka teaters föreställning 1975–76

Stockflottarna

Stockflottarna på Juthbacka

JUTHBACKA TEATER spelar i sommar Teuvo Pakkalas sånglustspel Stockflottarna. För regin står som tidigare Majlis Granlund. Harry Öhman gör dekoren och Unto Tuhonen står för musiken. Premiär blir det söndagen den 29 juni. Stockflottarna skall främst roa. Pjäsen har gått två år på Kansallisteatteri, och har 17 roller plus ett antal statister.

PÅ BILDEN fr.v. Uffe Sourander, Maily Holmberg, Moa Thors och Karin Sandström (skymd), samt Torsten Häger, Margit Aromäki, John Löfbacka (nästan skymd), Ulla Nordling och Boris Bränn. Förstoring.

Juthbacka teater:

Stockflottarna roar
— många sånginslag

STOCKFLOTTARNA är en pjäs som har till främsta målsättning att roa. Juthbacka teater har premiär på pjäsen, som gått två år på Kansallisteatteri, den 29 juni, och efter det planeras åtta föreställningar. Regissör är som tidigare Majlis Granlund.

Efter framgångarna med Sockenskomakarna och Värmlänningarna, har man valt detta lustspel där många sånger ingår. Huvudrollsinnehavare är välsjungande Håkan Streng, men flere andra sångförmågor ingår också i årets ensemble. Huvuddelen av de 17 rollinnehavarna är ur det gäng som spelat med de senaste åren.

Det blir en gammal version av Teuvo Pakkalas Stockflottarna som Juthbacka-gänget ger, inte så moderniserat som pjäsen gått på nationalscenen. I den svenska översättning man använder talas om ”stockflötare”.

Musiken står Unto Tiihonen för, och dekoren görs som tidigare av Harry Öhman. ”Bebyggelsen” från Värmlänningarna har rivits ner, sceneriet blir alltså helt nytt.

— Vi bygger också om läktaren, säger ordföranden Boris Bränn. Nu skall nivåskillnaden mellan varje bänkrad bli lika stor, alla skall alltså få samma chans att se.

Till föreställningarna skall man också ha förstärkaranläggning anskaffad, åtminstone för sångerna. Det har visat sig att ljudet inte räcker till de sista bänkraderna helt utan förstärkare.

Efter två år med Värmlänningarna fortsätter Juthbacka teater nu med Stockflottarna. På bilden skryter Löpar-Nisse för bröllopsgästerna. Förstoring.

Förstoring.

God sång och dråpliga aktörer

Flottarna
framgång

STOCKFLOTTARNA blev utan tvekan framgång för Juthbacka teater. Sångerna är verkligt njutbara främst tack vare huvudrollsinnehavaren Håkan Streng som flottaren Turkka, men också genom Karl-Erik Kronqvist och flera andra.

Och spelet är dråpligt. På bilden här intill lämnar fjärdingsman Boris Bränn arenan, utbuad av gänget. Men han kommer igen och han gör som helhet ifrån sig mycket bra igen, visar upp en ny sida av sig som den smått förnäma fjärdingsmannen.

Den dråpligaste figuren i hela pjäsen är dock flottaren Tolari. Uffe Sourander, som snabbt fick skratten på sin sida med sitt stavande i abc-boken och sin ohämmade mimik.

Juthbacka teater firar femårsjubileum i år. Regissören Majlis Granlunds spådom att Stockflottarna ska bli teaterns största framgång har slagit in. Premiärdagen var vädret dessutom fint, men hade man en hel del trassel med den nya högtalaranläggningen. Någon hade roat sig med att skära av ledningarna, så det blev nervöst innan anläggningen fungerade igen. Teatern noterade största premiärpubliken hittills.

På bilden fr. v. Unto Tiihonen som sköter musiken, Alf Ekblom som en stockflottare, fjärdingsman Boris Bränn, Maja — Karin Sandström, Katri — Ulla Nordling, Turkka — Håkan Streng och Huotari Bosse Kronqvist.

Stockflottarromantik slog an
Bäddat för publikframgång

STOCKFLOTTARNA slog an vid Juthbacka teaters premiär i söndags. Majlis Granlunds bedömning att teatergänget skall ha mycket emot sig om årets pjäs inte ska bli den största framgången håller streck. Vid premiären hade man det mesta med sig.

MEN FÖRE hade man inte alla goda makter på sin sida. Någon hade nämligen roat sig med att skära av högtalarledningarna natten till söndagen, så det blev extra jobb och extra nervöst innan det fungerade igen. [Detta pojkstreck är preskriberat sen många år tillbaka. Vågar förövarna träda fram?]

Huvudrollsinne havaren Håkan Streng som stockflottaren Turkka är säker i sitt agerande, precis som han skall vara i rollen. Hans sångröst gör sig mycket bra, även om man är van vid att höra honom i en något annorlunda repertoar.

EN ANNAN god sångare är Karl-Erik Kronqvist, stockflottaren Kasuri. Redan dessa båda flottares sång gör pjäsen njutbar. De övriga flottarna förstärker ytterligare det goda intrycket av sångerna.

STOCKFLOTTARNA av Teuvo Pakkala är inte en pjäs av vår tid. Många har säkert sett den tidigare. Juthbackamiljön är idealisk. [Har för mig att flottarna visade sin kunskaper i att ”paddla stock” på älven.]

Turkka t.v. lovar stockflottarna ta in på Pietolas gård. Förstoring.

SJÄLVA HANDLINGEN är väl inte så mycket att orda om. Författarens teckning av människor verkar tunn, intrigerna som ibland verkar tilltrasslade, löses sedan helt plötsligt. Kärleksproblemen löses också så att alla inblandade får varandra på löpande band.

MEN INNAN man kommer så långt har publiken fått sig månget gott skratt. Stockflottarna är ett lustspel, vars främsta syfte är att roa publiken.

Mest roar Uffe Sourander, som är som klippt och skuren för stockflottaren Tolari som måste börja läsa både abc-boken och katekesen för att få gifta sig med försäljerskan Maja, Karin Sandström.

En annan mycket roande gestalt är fjärdingsmannen, Boris Bränn, som vill ha fjärdingsman Pietolas hemman och dotter, och som bakom sig har diverse skuldsedlar och andra påtryckningsmedel. Boris Bränn visar igen upp en ny sida av sig i denna roll. Roande är också församlingssystrarna Margit Aromäki och Maily Holmberg. Torsten Häger gör väl ifrån sig som hemmansägaren Pietola och Ulla Nordling sköter sig bra som den väna dottern Katri, liksom torparflickan Anni, Moa Thors. De båda sistnämnda klarar även galant av ett par sångnummer.

Romantiken blommar och Håkan Streng som Turkka låter Viktor Sunds Där björkarna susa ljuda för sin väna mö Katri, Ulla Nordling, och för Juthbackapubliken.

Som Tok-Gustaf gör sig unga John Löfbacka riktigt bra. Ytterligare medverkar Monica Kronqvist som ladugårdspiga, Stefan Häger som dräng och Erik Fransberg som nämndeman, samt en hel del stockflottare och byfolk ytterligare.

DEKOREN som Harry Öhman gjort är helt ny för året, trovärdig och ändamålsenlig. Unto Tiihonen är med överallt med dragspel eller fiol, han sköter musiken.

DET ÄR jubileumsår för Juthbacka teater i år, femårsjubileum. Hittills har 13.000 personer sett teaterns föreställningar. Efter premiären uppvaktade Bosse Kronqvist — som gjorde sig bra i rollen som stockflottaren Huotari — regissören Majlis Granlund, dekoratören och ”orkestern” med blommor och minnesgåvor. Och sedan fick en och annan i gänget blommor, men alla hade varit värda ordentliga buketter.

NIO föreställningar till planeras. Sedan åker gänget till Norge.

Juthbacka teater spelade i Karlstad

JUTHBACKA TEATER har på söndagen nypremiär på Teuvo Pakkalas pjäs Stockflottarna. I år spelar man med nästan exakt samma gäng som senaste år. Det är bara Carita Ek, som är ny. Hon hoppar in som den ena fähuspigan i stället för Monica Kronqvist, berättar Boris Bränn.

— Under vinterns lopp har vi faktiskt glömt bort en hel del av replikerna, som vi kunde i fjol och trodde att vi skulle kunna i år också, fortsätter han. Men efter ett par repetitioner har minnet friskats upp igen, för alla replikerna ligger gömda där i bakhuvudet.

Senaste veckoslut var teatergänget ut på turné till Karlstad i Sverige. I fjol, när repetitionerna pågick för fullt, bodde en sångkör — Segerstadskören från Karlstad — vid Juthbacka, när de inte åkte runt i trakten och uppträdde. Kören fördrev ofta tiden med att sitta och titta på när gänget repeterade. Svenskarna blev förälskade i pjäsen, bjöd skådespelarna på kaffe medan en idé långsamt utvecklades hos dem. Varför kom inte Juthbacka teater till Karlstad och spelade pjäsen? Ja, varför inte?

Pastorn, Boris Bränn, jagas undan. De övriga på bilden är fr.v. Unto Tiihonen, Uffe Sourander, Karin Sandström, Ulla Nordling och Håkan Streng. På söndag börjar Stockflottarna vid Juthbacka locka publik igen.

Under vinterns lopp har man upprätthållit kontakten med Karlstad och senaste torsdag bar det av. Man spelade pjäsen vid Nor hembygdsgård en bit utanför Karlstad.

— Där finns en liten å, men den är så liten, att vi inte kommer att använda oss av den, sade Boris innan de åkte.

På torget i Karlstad uppfördes också Stockflottarna! Det var i samband med ett traditionellt evenemang som kallas ”Sommar i Karlstad”.

— Där har vi ingen dekor, eller någonting, så det skall bli spännande att se hur vi med fantasins hjälp kan förflytta oss mellan älven och husen, sade Boris och såg förväntansfull ut.

Nu på söndag spelas den första föreställningen av ”Flottarna” på Juthbacka, och ingen kan säga att gänget inte har lika roligt i år som i fjol. Det hör man tydligt när de stämmer i med Stockflott ”nationalsång”: Ännu susar det höga furor i Fiiiinlands kära länder . . .

Stockflottarna blev forsfarare

PUBLIKEN vid sista föreställningen av Stockflottarna bjöds på en dramatisk överraskning. Sex av flottarna gjorde efter föreställningen en vågsam färd med den flotte de använt i spelet utför forsen i Nykarleby älv ned till gamla hamnen vid kyrkan. [Den äldsta hamnen var vid Nybroviken.] Det är en sträcka på ca en kilometer med massor av farliga stenar och vindlande skummande passager.

Finalföreställningen bjöd för övrigt inte på något bra väder. Det regnade och publiken blev våt. Det var i samband med att Bosse Kronqvist tackade medverkande och publik som han ”som plåster på såren” lovade en gratisföreställning i form av forsfärden utför älven.

Teaterpubliken, ortsbor och turister samlades på bron över älven i Nykarleby för att se hur ”stockflottarnas” vågspel skulle avlöpa. Småningom kom flotten forsande nedför älven med sex våta aktörer ombord sjungande ”där ibland stockar
i forsens svall vårt unga liv vi våga . . .”.

Efter en halv timmes färd anlände flottarna till bron och hyllades med rungande applåder av väntande supporters och publik.

De sex modiga ”stockflottarna” var Huotari (Bo Kronqvist). Tolari (Ulf Sourander), Toikka (Nils-Erik Heikius), Kasuri (Karl-Erik Kronqvist), flottaren (Nils-Erik Sandberg) och kapellmästaren Unto Tiihonen. Den sistnämnda hade för säkerhets skull lämnat dragspelet på stranden.

Juthbacka Teater har framfört Stockflottarna sammanlagt 19 gånger. I år har pjäsen spelats nio gånger. Ungefär 9.000 personer har sett föreställningen.

Endast två av de 19 föreställningarna har det regnat. De övriga har kunnat genomföras under gynnsamma väderleksförhållanden.

Denna sommar var sjätte året som det spelades sommarteater vid Juthbacka.