Det nya kommunalhemmet
invid Kuddnäs invigt.

Det av Nykarleby landskommun invid Topelius barndomshem, Kuddnäs, uppförda nya kommunalhemmet invigdes för sitt ändamål i fredags med en enkel högtidlighet i närvaro av kommunalfullmäktiges medlemmar, fattigvårdsnämnden i Nykarleby landskommun, ävensom ett antal enskilda inbjudna och medlemmar av grannkommunernas fullmäktige och andra institutioner.

Kommunalfullmäktiges i Nykarleby landskommun ordförande lär. John Sundkvist hälsade med några ord de närvarande välkomna, varefter högtidligheten inleddes med psalmen 379, Du store Gud jag prisar dig. Församlingens kyrkoherde prosten E. Appelberg höll så invigningstalet. Utgående från orden i psalmen 68: Gud är faderlösas fader och änkors försvarare, en Gud, som förhjälper de ensamma till ett hem, betonade han, huru storslaget Guds majestät skildras i denna psalm.

[Den som inte orkar läsa hela talet, kan hoppa till fortsättningen av invigningshögtidligheten.]

Talaren fortsatte: I textorden träder Gud oss så personligt nära. Det går jämförelsevis lätt att tänka sig Gud såsom den väldige och omätlige, den som håller världen i sin hand och även såsom den, som leder folkens öden. Men svårare är det att tro på honom såsom den Gud, som vårdar sig om den obetydligaste människa.

Kan Gud verkligen bry sig om något så obetydligt, som en ensam människas sorger, en fattig änkas eller ett litet faderlöst barns sorger? Och en ännu allvarligare och svårare fråga. vittnar erfarenheten, att Han bryr sig om dem? Om Gud bryr sig om dem, varför finns det då så många olyckliga och övergivna, som ingen hjälper? Varför finns det så många små barn, som varken deras far eller deras mor frågar efter och som bli dåliga människor endast därför, att de ej ha något hem? År det sant, som så många säga, att om Gud är de fader» lösas fader och änkors försvarare, så är det en dålig fader och försvarare dessa ha fått. Och man säger vidare: Funnes det icke barmhärtiga människor, som toge sig an dessa övergivna, så ginge det dem illa inte gör Gud något för dem. De, som tala så, ha ännu icke förstått, huru Gud utövar sin för syn, vilka medel han använder för alt ta vård om de hjälplösa: det är människor, han an» vänder, det är genom människor Gud utövar sin försyn bland människorna. Vem har upprättat de många hemmen, i vilka de värnlösa få vård? Vem detta hem, vi i dag inviga med ord och bön?

Vem har uppväckt människor till att känna ansvaret för de övergivna barnen och de ensamma gamla och att föra deras talan i samhället och kämpa för deras rätt gent emot gamla inrotade orättvisor? Vem har nedlagt i oss människor denna drift att hjälpa de svaga? Vem väcker den ständigt på nytt, när själviskheten vill söva in den? Vem annan än Gud. Menar du Gud skulle bevisa sia makt bättre, om han sände änglar för att hjälpa de övergivna. Och vad är det, som ger dessa män och kvinnor, vilka bli änkornas och de faderlösas försvarare och hjälpare, en sådan uthållig fasthet och så trygg tro på seger? Är det ej vissheten, att Gud är med dem?

Visst kan det finnas bland de värnlösas vänner också sådana, som ej ha en sann biblisk tro på Gud, men den rättfärdighet, som driver dem, våga vi kalla en barmhärtighetslåga i deras själ. Det skulle icke finnas så många, som ville hjälpa de hjälplösa, om icke Gud vore deras hjälpare.

Gud är en Gud, som förhjälper de ensamma till ett hem. Livet går lättare under svårare tidsskeden, blott vi ha en vid vår i sida, som delar allt med oss, glädje och sorg. Modet faller fort, när man är ensam. Man vill ha en förtrogen att meddela sig med. I hemmet ha vi denna vän. Hur ljuvligt ljuder ej det ordet. För ett barn är mor eller far denna förtrogna vän. Den, som har ett hem, som är värt detta namn, vet ock, hur varmt och lugnt det är där hemma jämfört med andra ställen. Hemma förstår man oss, hemma förlåter man oss våra fel och deltar i våra sorger. Därför behöver varje människa ett hem. Ett sådant är här uppfört åt de gamla ensamma, som kommit på livets skuggsida. Deras vänner ha dött, en efter annan. Deras barn ha spritts åt olika håll.

Icke sällan blir de gamlas lott att sitta där ensamma. De unga förstå dem icke, tycka kanske att de äro besvärliga. Och mången gammal villa gärna dö för att ej vara en börda för andra. Och det kan givas gamla hjonelag, som av omständigheternas tvång upplösas. Dessa gamla måste känna sig ensamma. Och dock är den trofaste Gud hos dem och bär dem i barmhärtighet, tills de grå varda, om de vilja ha honom till vän. Han utgjuter barmhärtighet i sina redskaps hjärtan, att de upplåta ett hem för de ensamma. Har du åter gamla föräldrar, så låt dem ej bli ensamma på sin ålderdom. Ju mer du själv får av kärlekens och vänskapens lycka, dess mer skall du tänka på de ensamma; det är en skuld du har att betala. — Är du eller blir du själv en gång en av de ensamma, så minns detta ord: Han är en Gud, som förhjälper de ensamma till ett hem. Den, som har Gud kan aldrig bli riktigt ensam, han är ändå alltid i sin faders bus.

Därefter nedkallades Guds välsignelse över det nya hemmet.

Efter talet lästas Topelius’ vackra dikt Fridsböner i aftonens lugn av lärar Ture Granqvist, varpå en psalm sjöngs.

Nu följde en paus, under vilken de närvarande under sakkunnig ledning besågo de nya lokaliteterna. Alla uttalade sin stora tillfredsställelse över att dessa gamla och på livets skuggsida komna människor kunna få ett sådant hem, som helt visst skall hjälpa dem att lättare bära beroendets börda.

Härefter intogs en gemensam middag, varpå hr J. Sundkvist avgav en intressant historik över hemmets tillkomst. Denna blev, såsom talaren betonade av naturliga skäl, en historik över det förra kommunal hemmet, Kuddnäs, Topelius barndomshem och dess förvärvande och avyttrande av kommunen.

Utgifterna för fattigvården i kommunen hade år 1899 blivit så stora, att en kommitté tillsattes för att utreda frågan, huruvida det inte vore fördelaktigt att inrätta en fattiggård, och kommitténs förslag blev, att detta vore att föredraga framom understödssystemet. Efter diverse underhandlingar beslöts att inköpa Kuddnäs gård och lägenhet, som då innehades av länsman Fritz Olson, till fattiggård för ett pris av 20,000 mk.

Fattiggården, eller som det numera heter, kommunalhemmets första föreståndarinna blev fröken Olga Kjellman, en fint bildad kvinna.

Detta var den 16 juni 1900. 32 år ha gått, en ny tid har ställt nya krav också på fattigvården. Byggnaderna på Kuddnäs voro utdömda som kommunalhem, en genomgripande ny- och ombyggnad måste äga rum, en ombyggnad, som helt skulle utplånat det gamla Kuddnäs’ arkitektur.

Här ingrep tidningspressen påpassligt och framförde ånyo kravet på att Kuddnäs borde av staten inlösas till ett Topeliushem. Tanken vann genklang hos inflytelserika personer.

Efter många och långa underhandlingar beviljade riksdag och regering 350,000 mk åt en stiftelse, benämnd Z. Topelius barndomshem för inköp av Kuddnäs från Nykarleby landskommun. Köpehandlingarna undertecknades definitivt den 8 maj 1933. Detta köp möjliggjorde det nya kommunalhemmets uppförande.

Herr Sundkvist framförde slutligen ett tack till entreprenören byggmästar J. G. Indola för väl utfört arbete och till kontrollören byggmästaren J. F. Holm samt till medlemmarna i byggnadskommittén m. fl. samt överlämnade hemmet i fattigvårdsnämndens vård.

På fattigvårdsnämndens vägnar talade dess ordf. lärar E. Kjellberg och framförde ett tack till byggnadskommittén, särskilt därvid adresserande sig till dess ordf. J. Sundkvist.

Hälsningar och gratulationer framfördes från Nykarleby stad genom direktor N. A. Fougstedt, från Pedersöre genom lärar J. W. Westerlund, från Purmo genom komm.nämndsordf. J. Myhrman. Vidare talade prof. W. Backman i egenskap av anstaltens läkare.

Högtidligheten avslöts med psalmen Herre signe du och råde.

Ett antal telegram och hälsningsskrivelser hade anlänt bl. a från Stiftelsen Z. Topelius barndomshem.

Byggnaden är uppförd av tegel i funkisstil, enligt ritningar av arkitekt M. Paalanen och avsedd för 25 interner. Vattenledning och för övrigt alla nutida bekvämligheter finnas. Uppförandet av byggnaden har dragit en kostnad av 500,554:50. övriga utgifter för diverse andra arbeten i samband med bygget stiga till 30,466:95.

För finansierandet av företaget har upptagits ett lån av 200,000 mark. Denna summa kommer inte nu att uttaxeras, vadan skattebetalarna inte heller drabbas av någon direkt tunga genom kommunalhemsbygget. Ett kapitel i Nykarleby landskommuns historia är skrivet, och Kuddnäs är räddat.