[Nykarleby seminarium 40 år.]

Österbotten.

Nykarleby.


Nykarleby seminarium
avslutade i tisdags sitt 40 de läseår. De sedvanliga förhören hade nu bortfallit, varför programmet var vida enklare och kortare än förut. Kl. 10 vidtog musikuppvisning. Märkvärdigt nog hade redan från första början en talrik allmänhet infunnit sig. Med stort intresse och synbarlig tillfredsställelse lyssnade publiken till den för något år sedan bildade stråkkvartetten, som nu förstärkts med en basfiol. Ledaren, lektor I. E. Koskimies förtjänar ett offentligt erkännande för det trägna arbete han nedlagt och framför allt för det goda initiativet att införa undervisning i violinspelning vid seminariet. Orkestern utförde sina samtliga nummer på ett synnerligen hedrande sätt. Det är att hoppas, att de unga lärarkandidaterna, som efter varje läseårs slut spridas i våra svenska bygder, där skola förstå att begagna den undervisning de vid seminariet fått och även lära bygdeungdomen sätta värde på violinspel. Uppfylla de sin plikt även i detta avseende — först då har seminariets lektor i musik fått rättvis belöning för sitt trägna arbete.

Manskvartetten utförde även ett antal nummer på ett förtjänstfullt sätt. Rösterna klingade ungdomsfriska och starka och de skilda stämmorna smälte väl tillsammans. Dock hade man gärna önskat några flere 1:sta tenorer.

Elevernas slöjdarbeten och teckningar voro utställda i verkstadsbyggnaden, där allmänheten var i tillfälle att taga dem i skärskådande. Särskild uppmärksamhet ägnades med utsökt finhet gjorda kandidatstycken, ett herrskrivbord av lärarkand. E. A. Mitts och ett bokskåp av A. T. Nyberg.

Avslutningsakten förrättades av direktor V. K. E. Vichmann. Direktorn omnämnde bl. a. att ett lyckönskningstelegram avsänts till Jyväskylä seminarium med anledning av dess 50 års fest. Telegrammet hade följande lydelse: „Finlands moder-seminarium lyckönskas till 50 årigt framgångsrikt arbete i fosterlandets tjänst. — Nykarleby seminarium”. Enligt den till årsexamen avgivna berättelsen hade seminariet vid läseårets slut i första klassen 25, i andra 22, i tredje 18 och i fjärde 22. Från läroverket utdimitterades följande lärarkandidater:

  • Viktor Ahlskog, Kvevlaks
  • Otto Andersson, Borgå landsf.
  • Hugo Eklund, Nykarleby
  • John Eklund, Helsingfors
  • Anders Hedenheim, Gamlakarleby
  • Joh. Häggblom, Sundsvall
  • Alfred Huldén, Munsala
  • Verner Jakobsson, Kvevlaks
  • Valdemar Janson, Kyrkslätt
  • Paul Jossfolk, Sideby
  • Selim Knus, Lappfjärd
  • Johan Lindholm, Pargas
  • Algot Lundberg, Lemland
  • Ernst Mitts, Replot, Valsöarna
  • Anian Nyberg, Snappertuna
  • John Nyberg, Helsingfors
  • Otto Rökman, Helsingfors
  • Oskar Stolpe, Vasa
  • Viktor Vesterlund, Sjundeå
  • Erik Videll, Vörå
  • Axel Öström, Nagu.
    [Ej punktvis i artikeln.]

Årsberättelsen omnämner vidare, att elevernas hälsotillstånd varit gott och inga särskilda epidemier ha förekommit. Föreskriven läkarundersökning har ägt rum; två elever har ha varit under särskild observation såsom misstänkta för tuberkulos, för vilken sjukdom en elev i början av läseåret nödgades avgå. Beträffande åter seminaristernas uppförande, hade det under höstterminen, åtminstone så vitt till lärarkollegiets kunskap kommit, ej lämnat skäl till egentliga anmärkningar. Däremot har seminaristernas uppförande under vårterminen, oförmodat, lämnat mycket övrigt att önska. En seminarist måste relegeras för alltid, tre på längre eller kortare tid och en förstaklassist avled genom följderna av två särskilda med tre veckors mellanrum begångna självmordsförsök, det första med rakkniv, det andra genom intagande av sublimattabletter, som han olovligt torde tillägnat sig å hemorten. Den beklagansvärde hade försökt sig på ett och varje i livet och misslyckats, vilket hos honom alstrat en höggradig nervositet, varjämte han, enligt obduktionsprotokollet, led av „antagligen sedan längre tid bestående sjukliga förändringar i hjärnan. vilka kunnat direkt inverka på hans sinnestillstånd“ *) — Dylika tillfälliga störningar kunna förekomma i varje läroverk, men äro ju ledsamma nog. De böra dock kunna undvikas, särskilt genom en strängare undersökning av de nyintagna elevernas „föregåenden“, vilka alltid ej framgå blott ur „betygen“. Denna kontroll ställer sig numera allt nödvändigare genom den tillströmning av mångskiftande element, som begynt söka sig in till seminarierna. Härvid borde, i enlighet med de modärna uppfattningarna om elevernas begränsade „självstyrelse“, även seminaristernas kamratskap och deras med direktorns tillstånd tillsvidare bestående s. k. konvent kunna medverka i sin mån genom en vaken o. mogen självkritik och en verkligt sund kamratanda.

*) Attesten, varifrån ovanstående citat är hämtad, lyder fullständigt.

Af den företagna undersökningen framgår, att seminaristen August Ragnar Mattsson aflidit af förgiftningen med det intagna sublimatet, samt att hans hjärna företedde, antagligen sedan längre tid bestående, sjukliga förändringar, hvilka kunnat inverka på hans sinnestillstånd i abnorm riktning. Detta allt varder härmed, icke allenast på min redan aflagda läkareed intygadt, utan ock med denna min edeliga förpliktelse, så sant mig Gud hjälpe till lif och själ, bekräftadt. Nykarleby, den 6 maj 1913.

G. Ahlström,
stadsläkare.
(Sigill).


Seminariet inspekterades från 14—22 nov. 1912 av t. f. överinspektor Fil. mag. Hj. Basilier, och den 3—4 maj anställdes på direktorns anhållan undersökning av överinspektorn K. Hildén angående R. Mattssons självmord. Med direktorns tillstånd har bland eleverna sedan vårterminens början existerat ett andelslag för anskaffandet av god och billig mat för externerna efter ett av överlärar Hj. Björkvall utarbetat förslag. Andelslaget, som räknat 32 medlemmar, en var med ett insatsbelopp av 10 mark, har serverat andelsägarna kost mot en avgift av 45 mark per månad. Tills vidare har andelslagets medlemmar förklarat sig vara belåtna med företaget och har ej heller något sådant förekommit, som skulle påkallat direktorns särskilda ingripande.


Österbottniska Posten, 13 juni 1913, nr 24, s. 2.
Nationalbibliotekets digitala samlingar.



Läs mer:
Seminariet 1 år.
Seminariet 50 år.
Seminariet i kapitlet Fakta.
Fler artiklar och notiser ur Österbottniska Posten.
(Inf. 2022-10-25, rev. 2022-10-30 .)