En ståtlig skridskobana

Har i dagarna i ordningsställts av Nykarleby Idrottsklubb på älven nedanför apoteksbacken. Den är 100 x 50 m samt kringsågad, så att ingen fara föreligger för att den skall bliva obrukbar då vattnet, som stundom händer, svämmar över isen mellan storbron och kraftverksdammen. Banan är försedd med elektrisk belysning och kraftverket har lovat stå för all elektrisk ström. Musik i form av radio med förstärkare blir det minst två gånger i veckan, tisdagar och fredagar. I dag, fredag, blir det för övrigt invigningsåkning på banan från kl. 18.
Intresserade bandyspelare kan anmäla sig hos G. Vilkman.

Avgiften är för hela säsongen 75 mk för äldre och 60 mk för skolungdom, samt för enstaka besök 5 mk per gång. Säsongkort erhålles i Pihlainens skoaffär. Idrottsklubben tillönskas många abonnenter, då den nu med sina begränsade resurser och med till flera tusen mark uppgående kostnader åstadkommit en tidsenlig skridskobana.

”Jag minns den som igår”, åtminstone minns jag den och speciellt musiken. Det var Birger Höglund som stod för det tekniska, Gunnar Vilkman, apotekarens äldste son, blev senare kemist men var tydligen idrottsintresserad. Bandyspelare var det, ishockey tror jag ingen i Nykarleby visste vad det var för något och det skulle ännu gå ett drygt decennium innan den introducerades här. Tidsenlig sägs det att banan är, och det var den säkert. Någon rink syntes inte till förrän 70-talet infallit. Men man flyttade till ”Gallhagens gravplats” och till torget för att gå säker för översvämmad bana. Kringsågningen visade sig inte fungera.

Skridskobanan var dessutom prydd/ markerad med granar i hörnen och, tror jag, någon mitt på långsidorna också.