Varför förslaget förföll anges inte egentligen, men antagligen var det p.g.a. kostnaderna. Kostnadsberäkningarna gick på 60 000 mk, en stor summa på den tiden. Här fanns även inräknad kostnaderna för en provisorisk bro, som måste uppföras under tiden brobyggnaden utfördes. Ingenjören påpekade även att kostnaderna väsentligt kunde nedbringas, om vägbyggnadslaget kunde åtaga sig att utföra dagsverken.
Dessutom fanns den tiden det s.k. Utminuteringsbolaget, vars spritförråd förvarades just i Gråstenskällaren. Det var i den som den ryska soldatsesken försökte bryta sig in för att komma över spriten, kort före avväpningen 28 jan. 1918. Utminuteringsbolagets medel användes för övrigt för väsentliga ändamål i stadens verksamhet och fick disponera 3/5 delar av vinsten, vilket hade bidragit med 7 000 mk.
Ett idag synligt minne av detta förfaringssätt är tornuret i kyrkan, som bekostades med medel från utminuteringsbolaget när det kom på plats 1889. För övrigt samma år som Eiffeltornet i Paris restes. |