Minnesbilder. 50 arbeten i skrapteknik med tillhörande text av Yngve Still

8. Isupptagning

På vårvintern tog man upp is från älven. Vintrarna var kalla och isen var ofta över en meter tjock. Den sågades i stora block. Isblocken kördes med häst och speciella slädar opp till mejeriet. Där täcktes den in med sågspån. Isen användes sedan för att kyla ned mjölken med.
     Även på lantgårdarna använde man is på samma sätt. En annan möjlighet att kyla ner mjölken var att sänka mjölkkannorna ner i en brunn, där det kalla vattnet kylde mjölken.
     Möjligheten att kyla ner maten var under denna tid begränsade om man jämför med våra dagar, då det finns både frysboxar och kylskåp. Förvaring av maten under längre perioder kunde därför vara svår. Köttet saltades och röktes. Många grönsaker, såsom bönor, gurkor och svamp saltades. Fisken, i synnerhet strömmingen, saltades. Därför var inte heller matföringen lika hälsosam som i våra dagar, när man kan undvika att använda för mycket salt.

9. Skidutflykt

När far om söndagen tog tid på sig att komma med på en skidutflykt till Storberget var vi verkligt glada. Söndagen var ju den enda dagen i veckan som skolorna hade lov. Och vi fyra pojkar ville alla rå om pappa denna dag. Dessutom var Storberget det största berg vi någonsin hade sett. Och den karga naturen med de snötyngda krokiga martallarna, som klättrade på bergssluttningarna, var vacker. Men det starkaste intrycket gjorde ändå den rena vita snön och naturen, medan skidorna knastrade mot snön i det kalla vinterföret.
     Vi stannade alltid en stund här uppe och åkte i backarna. Ibland gjorde vi små hoppbackar, ibland åkte vi slalom. Ett problem var skidbindningarna den tid vi hade sådana som bara bestod av en läderrem. Då kunde det ofta hända att skidan åkte ner i backen före oss. Det irritationsmomentet försvann dock den dag vi fick riktiga bindningar, som höll kängan på plats.
     Denna skidutflykt var faktiskt veckans höjdpunkt. Vi kunde koppla av och få krafter att igen orka med en hel veckas kanske trista och svåra skoluppgifter.

10. Golfbyxor

Det hörde till tidens sed att varje välartad skolpojke skulle vara klädd i golfbyxor. Vi var inte så särskilt förtjusta i det, dels därför att de spände om benen, dels därför att de flesta av våra kamrater inte hade sådana byxor. (Kanske de inte var så välartade.) En annan sak som hörde till varje välartad ung gentleman var att håret skulle kammas vackert i bena. Det tyckte vi inte heller om eftersom många av våra tuffa kamrater hade håret vattenkammat rakt bakåt.
     På bilden är jag och min närmast yngre bror på väg till skolan. Vi går genom skogsdungen och kommer till en utdikad damm. Där hade Ebba Brahe, som grundade Jakobstad, sin ruddamm i tiderna. Hon var gift med Jakob de la Gardie. En gång hade hon varit Gustav II Adolfs fästmö.
     Nu fanns på den historiska platsen en brunn, från vilken nykarlebyborna hämtade sitt vatten i stora ämbaren eller också körde man vatten med häst i stora tunnor eller såar. Denna tid var det inte många som hade vattenledning.

(Bilden är tecknad efter ett foto som min mor tagit.)

11. Bärplockare

Alldeles utanför Nykarleby ligger ett ganska vidsträckt träsk, Stennäs träsk. Det lockade med sina syrliga tranbär och sitt rika fågelliv. Isynnerhet på våren och hösten kunde man se en av våra ståtligaste fåglar, tranan, spatsera omkring där och kalasa på de för oss så viktiga tranbären.
     Varje vår sedan solen blottat tuvorna med tranbär brukade vi gå ner till träsket för att plocka bären. Men man fick se efter så att man inte gick ner sig.
     Stennäs träsk var viktigt inte bara för sina tranbär utan också för sin ödsliga men på samma gång storslagna natur, som kunde ge naturdyrkaren en alldeles extra upplevelse.
     Min allra äldsta akvarell jag bevarat har jag målat 1947 och det är en målning just av detta träsk. Jag försökte med vattenfärgernas hjälp få fram den varma och omväxlande färgen på mossarna, som täckte en stor del av träsket. Bifogade teckning har jag gjort just med denna akvarell som förlaga.

12. Isjakten

Under krigstiden anlades inga färdiga skridskobanor i min hemstad utan man fick åka skridsko på älven, på någon liten tjärn eller ute vid havsstranden sedan isen lagt sig. Platser där det var stark ström skulle man undvika, för där kunde isen vara svag.
     Ungdomarna fick till stor del själva sköta sina hobbyn. Ungdomsledare fanns inte, inte heller lokaler, som kunde användas av ungdomarna för förströelse eller lekar. Idrottsutrustningen kunde många gånger vara hemgjord. En del gjorde själva sina ishockeyklubbor.
     De allra fiffigaste ungdomarna byggde själva sina isjakter. Till medar kunde man använda betten från gamla skridskor. Med en isjakt kunde man med hisnande fart åka fram på isen på våra fjärdar. Men man fick se opp att man inte åkte in i någon råk, för då kunde det sluta illa.

13. Höbärgning

Utan vårt jordbruk skulle vi inte klarat livsmedelsförsörjningen i Finland under krigen. Jordbruken var små och mycket sköttes för hand. Traktorer var sällsynta. Hästarna var den viktigaste dragkraften. Och det var tur att det fanns hästar, då bensinen inte delades ut för civilt bruk. De bilar och traktorer som användes försågs med gengasaggregat, vilka eldades med ved.
     På landsbygden var det vanligt att barnen hjälpte till vid höbärgning och skörd. Ännu i början av 60-talet förekom det att eleverna i femte och sjätte klassen i folkskolan fick en veckas skördelov under potatisupptagningstiden.
     Jordbruket fordrade förr mycket mera mänsklig arbetskraft än i våra dagar, men så förekom det inte heller arbetslöshet på samma sätt som nu. Tyvärr var arbetet många gånger så tungt att många blev utslitna i förtid. Den gamla goda tiden, som man brukar tala om, hade nog inte enbart fördelar. Men sysslolös behövde ingen gå.