Vattenledningsfrågan.

Under de senaste femtio åren har vattenförsörjningen ofta nog varit ett brännande kapitel i vår stad. I olika repriser har denna och den sammanhörande frågan om avloppsledningar behandlats i såväl kommunala som mer privata sammanhang.

Någon positiv lösning på problemet har det dock städse varit svårt att komma till.

Senaste söndag hade några privata initiativtagare sammankallat ett möte på Karleborg för att åter diskutera de båda frågorna. För att få något påtagligt diskussionsunderlag hade initiativtagarna kallat byggmästare Elis Gull till staden för vissa beräkningar. Byggmästare Gull har under de senaste åren byggt otaliga vattenledningar på den österbottniska landsbygden och känner således väl till arbetet. Glädjande nog hade publiken infunnit sig talrikt till mötet, som öppnades av handl. A. Liljedahl. Han påpekade att om en framstöt i vattenledningsfrågan nu göres med ekonomiskt bistånd av stadsborna kunde möjligen en dylik anläggning förverkligas till välsignelse för stadsborna själva. Nyttan vore även med säkerhet så stor att den vore värd vissa uppoffringar. Efter inledningen tog byggmästare Gull till orda och visade sig vara en boren propagandist för vattenledningen. I humoristiska och slagfärdiga vändningar påvisade han vikten och betydelsen av att vattenförsörjningen ordnas rationellt och modernt. Under en kortare vistelse i staden hade han gjort upp några förhandskalkyler över kostnaderna för vatten- och kloakledningar i staden och gjorde även jämförelser med vad dylika anläggningar kommit att kosta på andra orter. Han hade utgått från att renat åvatten skulle komma att användas. Från ett reningsverk förslagsvis i anslutning till kraftverket skulle vattnet pumpas upp till ett vattentorn ovanom Karleborg och därifrån ledas i trärör till konsumenterna. Trärören har under de senaste åren tagits i bruk överallt på landsorten, även i större samhällen, och erfarenheterna har varit goda. Beräkningsvis skulle ca 760 stockar åtgå till rören, vilket skulle motsvara en total rörlängd i det närmaste 4 km.

Slutkostnaderna för själva vattenledningen med pumpstation, vattenreningsverk och vattenborg beräknade herr Gull till något över 2 miljoner mk.

Kloaksystemet borde byggas samtidigt för att nyttan av vattenledningen skulle bli den bästa. Enligt ett system med tvenne huvudledningar, reningsverk och ytvattenbrunnar beräknades kloakledningen komma att kosta ungefär 4 miljoner mk. Om en biledning av vattenledningen även drages under älven till Nystaden skulle kostnaderna stiga med ca 400.000 mk.

Det givande föredraget avtackades med livliga applåder och det visade sig att intresset var stort. Mötet utsåg en kommitté, som skall taga reda på huru mycket privatkapital, som kan komma att investeras i företaget och för den skull taga förbindelse med fastighetsägarna. Sedan denna del av frågan utretts, skulle kommittén inkomma till stadsstyrelsen med finansieringsplan ävensom det av byggmästare Gull uppgjorda förslaget.

I sammanhanget kom mötet även in på den brännande bastufrågan i staden. Under diskussionen framgick det att frågan möjligen kunde lösas bäst i samband med vattenförsörjningsfrågan.



Österbottniska Posten nr 5/1948.
Lars Pensar tillhandahöll med kommentaren:

”I Munsala fanns ett stockborrningsandelslag och där var visst Evert Huldén en drivande kraft!” samt att det det dröjde ända till 1953 innan vattenledningsarbetena inleddes.


Läs mer:
Allmänna brunnar — vattentillgången av Lars Pensar.
Den nya bad- och tvättinrättningen väcker kritik av Erik Birck.
Fler artiklar och notiser ur ÖP.
(Inf. 2004-09-20.)