Krönika.

——


[augusti 1926]

     Om man är ett helt år i Nykarleby, tycker man, att ingenting ändrar sig; men om man är sex veckor borta, så känner man knappt igen sig vid hemkomsten. Viks nya hotell är under tak, Nordlings präktiga gård har fått en bra färg, men de gräsgröna listerna och fönsterbrädena skära i nerverna. Det är visst någon målare från landet, som blandat till färgerna och därvid glömt, att en byggnads färger måste passa til omgivningen, stå i någon slags harmoni med färgerna på Lagqvists gård, normalskolan, Föreningsbankens gård och Unionbankens, alla vid torget. — Ingeniör Heikels gård har fått en färg, som ypperligt harmonierar med kyrkan. Skulle fru Nygårds byggnad i någon mån anpassats därefter, hade staden gjort ett förtjusande intryck på den, som kommer in från söder. Hofmans röda gård går utmärkt väl ihop med grönskan och med fröken Dyhrs röda byggnader.
    Men Nykarleby är en fager stad i alla fall. Och människorna äro här mycket vackrare än söderut. I detta avseende stå svenskarna framom finnarna. Våra björkar äro också vackrare än björkarna i i södra Finland, ty där gulnade de redan i juli av torkan.

*                *
*


    I ett avseende står Nykarleby något efter de större städerna. Om man i butiken frågar efter en småsak, så „finns den inte för tillfället“ eller är den „på Kovjoki“ eller kommer den „i nästa vecka“. — Så var det ock i Nådendal. Jag roade mig med att i en skobutik begära bruna kängsnören; de funnos inte för tillfället, men de skulle komma „snart“. De kommo dock inte på fyra veckor. Här försökte jag få brunt gummi till klackarna, men den sorten „hade tagit slut“ och . . . Ja, det var slut med varan också i Jakobstad. Varöver, jag visserligen inte förvånar mig. Men här finns kaffe, socker, risgryn och tobak, och då kommer man bra till rätta.
    Ledsammare är det, då man vrider på knapparna och väntar elektriskt ljus. Det „finns inte för tillfället“, är inte ens „på Kovjoki“, men det lär komma „nästa vecka“.
    Om det kommer.
    Nere i forsen pågår arbetet, och vederbörande ha gjort, såsom jag förmodade, tätat dammen med sten och mossa, byggt dessutom en präktig skyddsdamm av trä, sten, mossa och jord. Nedanför den skall en ny cementdamm resa sig under höstens lopp. Den skall inte byggas med pelare utan gjutas i en klump, som sedan får sjunka efter behag, om inte grunden håller.
    Allt detta har tagit tid. Senaste vecka hindrades arbetet av en propsflotta. Det var nämligen nordlig vind, och då kunde propsen inte släppas in i den farliga älven nedanför dammen. Livet bjuder på vedervärdigheter av otänkbara slag. Tills vidare finns inte heller just något vatten ovanför dammen, men det regnar „för tillfället“, och det skall bli ljust i alla fall „snart“. Om inte någon skruv befinnes vara lös, då det fina maskineriet sättes i gång.
    Jag har dock mina petroleumlampor i ordning.

 


Kurre, K. J. Hagfors signatur när han skrev krönikor i Österbottniska Posten, nr 34/1926.
Lars Pensar tillhandahöll.


Läs mer:
Uppbyggandet av den havererade dammen av Erik Birck.
Fler krönikor av Kurre.
(Inf. 2005-05-15/HK.)