Rijf minnesmärke vid Gammelgården

Minnesmärket vid Ransvik, Socklot vid vid korsningen Åminnevägen/Rijfs väg består av en tempelgavelformad stabil trästomme täckt med takspån och en triptyk med informationstavlor. Två gamla kvarnstenar och en gammal kilad sockelsten utgör grund och området närmast är belagt med marksten.

Minnesmärket invigdes under högtidliga former lördagen de 17 augusti 2019.

 

Innehåll

Invigningen
Tillkomsten
Informationstavlorna
Seminarium vid Samlingshuset
Programblad


Invigningen


Avtäckningen vid Ransvik. Marskalkar vid minnesmärket var Sture Smeds i uniform från Gustav III:s tid och Linn Smeds gammaldagsklädd. Förstoring.
Foto: Leif Sjöholm.



Richard Slotte spelade trumpet ochJohan Klingenberg ackompanjerade allsången. Förstoring.
Foto: Leif Sjöholm.



Sofie Wikström i Socklot folkdräkt delade ut programblad.
Foto: Thomas Wikström.



Sture Smeds, Laura Holm och publik. Minst 200 personer deltog i festligheten. 200 programblad hade tryckts och alla tog slut. Förstoring.
Foto: Leif Sjöholm.



Laura Holm, Richard Slotte och Johan Klingenberg. Förstoring.
Foto: Leif Sjöholm.



Stadsdirektör Mats Brandt håller avtäckningstalet under regntunga skyar.
Foto: Görel Ahlnäs.



Parkeringen skött av Socklot UF var välfylld.
Foto: Håkan Ahlnäs.



Annika Byggmästar, museiamanuens Laura Holm och Lars Smeds går igenom programmet inför avtäckningen. Förstoring.
Foto: Thomas Wikström.



Tillkomsten

Arbetsgruppen startade våren 2017, ombildades i december 2018 varefter arbetet snabbt gått framåt med planering, byggande, markarbeten, ansökan om bidrag till färdigställande och invigning.

Thomas Wikström hade en idé om att minnesmärket skulle göras av bastant virke som skulle tjäras. Han diskuterade med Tom Nylund vid Nykarleby spåntak som har skänkt allt virke, takspån och tjära till minnesmärket. Utgående från detta gjorde Thomas en liten modell som vi diskuterade i arbetsgruppen.



Modellen. Förstoring.
Foto: Lars Smeds.


Lars Smeds gjorde en enkel ritning med mått som vi senare gav till Ingemar Nynäs i Larsmo, som snickrade ihop konstruktionen. Vi har sedan färdigställt minnesmärket i Socklot. Texten på tavlorna har skrivits av Lars Smeds och sedan godkänts av arbetsgruppen. Leif Strengell gjorde collaget.



Planritning. Förstoring.
Foto: Lars Smeds.



Elevation och detaljritning. Förstoring.
Foto: Lars Smeds.



Thomas Wikström lägger spåntak. Förstoring.
Foto: Lars Smeds.



Lars Smeds lägger stenar.
Foto: Thomas Wikström.




Andreas Frostdah flyttar stenar.
Foto: Lars Smeds.



Thomas Wikström och Tom Nylund. Förstoring.
Foto: Lars Smeds.



Arbetsgruppen på fundamentet. Ordförande Lars Smeds, Andreas Frostdahl, Thomas Wikström, sekreterare Niclas Sandnabba, Annika Byggmästar och Håkan Ahlnäs. Förstoring.
Foto: Lars Smeds/tidsinställning.

Informationstavlorna

 
  • På den vänstra berättas om Kyrkobyggarna Rijf och finns bild av tegelfynd.
  • På den mittersta finns ett collage, orienteringskarta och bild på metallfynd.
  • Den högra tavlan berättar om Ransvik krog – Gammelgården och där finns bild på fynd som delar av kritpipor, mynt, spännen m.m.
  • På de yttre tavlorna finns Socklot-foton ur SLS arkiv, men de redovisas ej här.]

Vänstra tavlan

 
 

 

Kyrkobyggmästarna Rijf

 
Porträttmedaljong av Jacob Rijf,
gjord av Erik Cainberg


Thomas Rijf
(1726–1803), kyrkobyggmästare, född i Lepplax och gift med Magdalena Norrby.  Thomas arbetade som murmästare i Gamlakarleby innan han år 1776 köpte Tågs hemman i Socklot av Kilian Malm och flyttade till denna plats tillsammans med sin familj, som bestod av hustru, fyra barn och en sonhustru. Senare köpte rijfarna även Ahlnäs hemman. Thomas Rijf var far till kyrkobyggmästarna Jacob Rijf och Carl Rijf.

Thomas Rijf kunde bygga både i trä och sten. Tillsammans med murmästaren David Olander från Vasa fick han ansvaret för bygget av Munsala kyrka 1778. I början av 1780-talet byggde rijfarna handelsman Abraham Falanders hus i Vasa (nuvarande Österbottens museum i Gamla Vasa) och Toby stenbro, som ännu i dag är i användning. De deltog också vid bygget av bränneriet på Haralden (Forsby i Nykarleby).

Jacob Rijf (1753–1808), kyrkobyggmästare, född i Lepplax, son till Thomas och Magdalena Rijf. Hans första giftermål var med Catarina Finne från Lepplax. Efter hennes död 1796 gifte han sig med Magdalena Frosterus från Haukipudas. Efter faderns död blev han husbonde på både Tågs och Ahlnäs hemman. Jacob Rijf studerade civilarkitektur vid Konstakademin i Stockholm 1783–1784, under ledning av Olof Tempelman och C.F. Adelcrantz.  Vid Konstakademin lärde han sig främst att göra upp och kopiera ritningar i den då rådande nyantika/gustavianska stilen. 

Jacob gjorde många ritningar till kyrkor, offentliga byggnader och broar. Han blev utnämnd till länsbyggmästare i Västerbotten 1794 och fungerade då framför allt som kyrkobyggmästare. Av hans många arbeten kan nämnas ombyggnaderna av Landskyrkan i Skellefteå och kyrkan i Nedertorneå, samt nybygget i Larsmo, som var en träkyrka. I slutet av 1808 påbörjade han arbetet med att bygga ett torn på Ulrika Eleonora kyrka på Kungsholmen i Stockholm tillsammans med sin son Carl och svärsonen Johan Kantlin, som var gift med Jacobs dotter Margareta. Arbetet hade just börjat när det fick ett plötsligt slut i och med att både Jacob Rijf och sonen Carl dog julhelgen 1808. I april månad, följande år, dog också dottern Margareta i Stockholm. Med dessa dödsfall upphörde den rijfska eran av kyrkobyggnadsverksamhet.

Carl Rijf (1756–1801), kyrkobyggmästare, född i Lepplax, son till Thomas och Magdalena Rijf.  Carl gifte sig med Susanna Lassila från Kovjoki. Han studerade vid Konstakademin i Stockholm vintern 1796–1797. Efter studierna i Stockholm hade han många uppdrag som konsult i byggnadsfrågor och var byggmästare bl.a. för Kortesjärvi kyrka.

Fram till sekelskiftet 1800 arbetade rijfarna ofta tillsammans vid olika byggen. I början av 1780-talet när de byggde A. Falanders hus i Vasa var Thomas Rijf byggmästare och sönerna Jacob och Carl murmästare.

För att bli byggmästare under 1700-talet och i början av 1800-talet skulle man arbeta upp sig genom duglighet. Det vanliga var att man började som arbetskarl, för att sedan bli murmästare. När man fick ansvar för ett eget bygge blev man byggmästare. De flesta som blev byggmästare hade egentligen ingen skolgång, men hade antagligen grundläggande kunskaper i läsning och räkning. Alla rijfarna och Jacobs svärson Johan Kantlin avancerade på detta sätt. Bröderna Jacob och Carl Rijf hade en viss skolning.

Huvudparten av rijfarnas byggnadsverksamhet var i mellersta Finland, men många projekt fanns också på den svenska sidan. Jacob Rijfs dotter Margareta, gift med Johan Kantlin, var också med vid dessa arbeten, tillika med andra Socklotbor.

Johan Kantlin, (1770–1839), född i Munsala och gift med Margareta Rijf. Han arbetade 13 år under ledning av svärfadern Jacob Rijf. Johan Kantlin gifte sig andra gången 1811, med Maria Hällström från Nykarleby.

Efter 1810 blev han anställd av Nykarleby stad som mur- och byggmästare. Därefter samarbetade han under många år med friherre Carl Rosenkampff. Första gemensamma arbetet var Storbron i Nykarleby som påbörjades 1816. Senare anställdes Kantlin som statlig byggmästare och deltog i Forsrensningskommitténs arbete.

När det uppstod problem vid bygget av Storkyrkan i Helsingfors anställdes byggmästaren Johan Kantlin för att leda arbetet. Han arbetade där i sju år och bodde i en liten stuga som han hade byggt åt sig på byggarbetsplatsen. När Kantlin dog 1839 var kyrkan nästan färdig. I sin dagbok skrev Zacharias Topelius den 13 oktober 1839: ”Gubben Kantlin begraven i dag, Hedersgubbe! Kyrkan tog livet av dig, det är säkert”.

Erik Cainberg, född i Nedervetil 1771, död 1816 i Åbo.  Hans mormor Maria Carlsdotter var syster med Thomas Rijf. Erik Cainberg arbetade med snickeriarbeten hos rijfarna några år innan han inledde studier vid Konstakademin i Stockholm, där han studerade flera år på 1790-talet under ledning av Johan Tobias Sergel. Erik Cainberg är känd som Finlands första bildhuggare.  

Cainberg fick ett statligt resestipendium till Rom och vistades i Italien 1802–1809. Han har bl.a. gjort basreliefen i Gamla Akademihusets solennitetssal i Åbo och två reliefer av Jacob Rijf. Medaljongporträttet av Jacob Rijf i Landskyrkan i Skellefteå är gjord av Erik Cainberg (se informationstavlans bild).


Ett mått på samtidens uppskattning
av dessa fyra byggmästare och en konstnär, får vi av de utmärkelser de fick. Vid de årliga utställningarna vid Konstakademin i Stockholm fick Erik Cainberg flera guldmedaljer. Jacob och Carl Rijf fick varsin III klass medalj. Kungen var själv närvarande vid dessa utställningar och delade troligen ut medaljerna. Johan Kantlin fick år 1826 en kejserlig guldmedalj för sitt arbete vid Strömrensningskorpsen.

 



[Tegelfynd. Förstoring.]

 

Mittersta tavlan

 
 


Illustration © Leif Strengell 2019/ateljé Tripod, Nykarleby. Förstoring.

 
 
  Förstoring.   Förstoring.
 
   


Om collaget

[Helsingfors domkyrka, Gammelgården [interiör], Gamla Vasa museum [Wasastjernska huset], Landskyrkan i Skellefteå, Pedersöre kyrkas klockstapel, Toby stenbro, Munsala kyrka och Larmo kyrka.


Leifs kommentarer:

  • Storleken är 80x70 cm.
  • Tekniken är tusch.

I och med att jag fick ett mycket tydligt uppdrag från arbetsgruppen och ordförande Lars Smeds att ”det gärna skulle se ut som mina tidigare miljöskildringar jag gjort av bl.a. Kuddnäs”. Han hade med sig x-antal bilder och en lista över önskade motiv som Lars själv valt ut så fanns det inget annat att göra än att teckna dem alla och sen foga ihop dem till en spontan collage-aktig komposition.

Jag gillar att teckna på ett ”gammalmodigt sätt”. Vad nu det sen är ...? Jag gillar att foga ihop stora vyer med detaljer ur olika vinklar för att ge ögat en liten spelplan att röra sig på. Alltid något nytt att upptäcka ... Grunderna för mig är de klassiska ljus-skugga kompositioner och en blandning av impressionism (visuell) och en viss expressionism (känsla).

Högra tavlan

 
 


Ransvik krog – Gammelgården


Anders Lööf bygger gården

Omkring 1737 upptog Lööf Tågs hemman, som efter Stora ofreden var öde och avbränt, utan byggnader och utan innehavare. Anders Lööf, (1683–1759) var häradsskrivare, bokhållare, sockenskrivare och välgörare. Gift med Anna Alanus, född i Härnösand i Sverige (1699–1784).

Lööf byggde först en mindre gård vid nuvarande Tågs. På byrådet 1751 begärde Lööf att han skulle anvisas en ny gårdstomt. Han byggde sin nya gård här vid Ransvik omkring 1752. Vice häradsskrivaren Carl Reinhold Lööf, son till Anders, var första boende i gården. Han bodde här fram till 1760 då hemmanet och gården såldes till Kilian Malm i Nykarleby.

Socklots unika byrättsprotokoll från åren 1751–1761 skrevs under Anders Lööfs tid.

 

Ransvik krog

Under den tid Kilian Malm ägde Tågs hemman drev han en krog här vid Ransvik. Gården kallades därför ”Ransvik Krog”.  Under några år förestod krögaren och skomakaren Lorentz Dahlman krogen. Skomakartjänsterna kom väl till pass för de vägfarande som besökte krogen. Under åren 1760–1780 fanns det 2–3 krogar i Nykarleby stad och lika många i socknen.

En krog på 1700-talet var ett ställe för vägfarande ”vanligt folk”. Där kunde de på väg till tinget eller marknaden vika in för att få en bit mat eller en stärkande sup. Nattlogi kunde också ordnas. Gästgiverierna, som också fanns längs landsvägarna, var mera avsedda för resande tjänstemän och ståndspersoner.

Kilian Malm, (1727–1777) var rådman, handelsman och riksdagsman 1771–1772 (sympatisör med hattpartiet). Gift med Sigrid Hamberg. Hans död noterades i Inrikes tidningar 12 juli 1777: ”Råd och handelsman uti Ny Carleby Kilian Malm död den 9 maj, 50 år gammal”. Kilian Malms bror Niklas Malm, även kallad ”Stormalmen”, lade grunden för det kända handelshuset Malm i Jakobstad.

 

Gården under Rijfarnas tid

Thomas Rijf köpte hemmanet och gården av Kilian Malm 1776. Han flyttade hit med sin familj från Lepplax följande år. Det här var platsen varifrån Thomas och hans söner koordinerade sin ansenliga byggnadsverksamhet.

Hur gården sett ut vet vi inte och den torde i något skede ha byggts till. Att det var en stor gård framgår av att Jacob Rijf i början av 1800-talet skattade för 25 stora fönster, flest i hela nejden.

Ett verkligt ”kändisbröllop” hölls här den 7 februari 1786, när Thomas Rijfs yngsta dotter Margareta gifte sig med Erik Pesonen från Pensala. Landshövding Adolf Tandefelt fick under sin tjänsteresa i Nykarleby 6–7 februari 1786 en inbjudan till bröllopet av Thomas Rijf. I Inrikes tidningar den 27 mars 1786 kan vi läsa följande:

Resan fortsatte till Jakobstad: varunder Herr Landshövdingen och Riddaren, uppå invitation med flera Stånds-personer, behagade vika in till den för sina mångslögder [mångkunnig, hantverksskicklig] här å orten kände Skatte-Bonden Thomas Rijf, och med sin närvaro hedra dess yngsta Dotters vigsel, förblivande där och till Bröllops-lagets utmärkta glädje, deltagande i ortens sed och menlösa tidsfördriv intill kl. 7 om aftonen, då resan fortsatte.

Rijfarna ägde två hemman i Socklot, Tågs och Ahlnäs. Arbetet i hemmet, med sysslor av många slag, sköttes av kvinnorna samtidigt som många barn föddes. I vår tid har vi svårt att förstå hur dessa kvinnor orkade fysiskt och psykiskt. Barndödligheten var mycket hög. Av Jacobs och Carls barn och barnbarn nådde 13 vuxen ålder medan 51 dog som små. Detta på sammanlagt 6 familjer. Av Carl Thomassons och Susannas fjorton barn dog tretton barn före fyllda två år. Endast dottern Susanna levde till vuxen ålder. För att sköta hemmet och hemmanen hade man pigor och drängar som hjälpte till. Upp till 20 vuxna kunde samtidigt bo på gården.

Under 1808 vandrade svenska och ryska armén tre gånger genom Socklot. På våren drog svenskarna sig tillbaka norrut och ryssarna följde efter. Vid Siikajoki vände krigslyckan, varpå ryssarna drog sig tillbaka. Midsommartiden passerade man åter Socklot på sin väg söderut, men på hösten efter slaget vid Oravais den 14 september tågade arméerna åter norrut. När ryssarna någon dag efter slaget vid Oravais passerade Socklot stannade man där för att vila i en veckas tid. Under uppehållet i Socklot skedde skadegörelse och tvångsuttagningar, vilka senare på hösten upptecknades och värderades. För Jacob Rijfs del finns antecknat: Vakten tog bl.a. 12 kappar havre, 2 tunnor korn, 6 st. nycklar och en fällkniv.

Efter att Jacob Rijf, sonen Carl och dottern Margareta hade dött i Stockholm, delades de båda hemmanen mellan arvingarna, d.v.s. sonen Carl Jacobssons barn, svärsonen Simon Kronman och svärsonen Gustav Sigfridsson. Svärsonen Johan Kantlin fick sin andel i pengar, för tretton års arbete i sin svärfaders hus. Jacobs bror Carl Thomasson hade redan tidigare ärvt 1/3 av hemmanen.

I samband med dödsfallen i Stockholm och delningen av hemmanen 1810 flyttade alla av släkten Rijf från Tågs vid Ransvik till en ny gård vid nuvarande Ahlnäs. När man flyttade följde namnet ”Rijfas” med. Den gamla gården vid Ransvik började därför kallas Gammelgården, i folkmun ”Gambägåln”, som stället kallas ännu i dag.

En annan familj flyttade in här vid Ransvik efter att rijfarna flyttat bort. Familjen bodde här till början av 1840-talet. Vad som hände med gården vet vi inte, men namnet Gammelgården lever kvar.

Under åren 2015–2016 hittades hundratals föremål i marken där Gammelgården har stått. Bland metallfynden kan nämnas ett silverspänne, silver- och kopparmynt (främst från 1700-talet), både civila och militära knappar, cirka 20 knivar, samt övriga verktyg och beslag. Andra fynd har varit tegel som har bränts på denna plats, fönsterglas och flaskglas, skärvor av porslin och keramik, samt mycket annat.

Arbetsgruppen för minnesmärket, våren 2019.

 
[Förstoring]


Seminarium vid Samlingshuset

 


Roger Frostdahl delade ut blommor till arbetsgruppen. Från vänster: Johan Wik, initiativtagare till hela projektet (men var inte med till slutet), Annika Byggmästar, Andreas Frostdahl, Niklas Sandnabba, Thomas Wikström, Håkan Ahlnäs och Lars Smeds.



Agneta Cederberg, Lars-Runar Knuts (syster och bror), Kurt Cederberg och Ulrika Wolf-Knuts, festtalare.



Gun-Lis och Lars Smeds, orförande i arbetsgruppen samt Tom Nylund från Nykarleby spåntak som donerat material.



Görel och Håkan Ahlnäs som donerade blommor och program till invigningen. Kaplan Henrik Östman talade från församlingen under ordet fritt. Till höger om Henrik Maria Palm, stadsstyrelsens ordförande och stadsdirektör Mats Brandt.



Bernice och Thomas Wikström. Laura Holm museieamanuens.



Sten och Lisen Ahlvik, Gun Ceder, Boris Strandén.



Publik.

Socklot marthorna skötte om kaffeserveringen och allsången leddes av Joel Svenfelt.

Foto: Håkan Ahlnäs.

Programblad

 


Avtäckning av minnesmärke över
kyrkobyggmästarna Rij vid
Gammelgården.


17.8.2019

 

Program

Program vid minnesmärket
14.00 Trumpetfanfar
14.05 Avtäckningstal Mats Brandt
14.15 Musik-allsång: ”Slumrande toner”,
         Richard Slotte ackompanjerar på trumpet
14.20 Laura Holm presenterar fortsättningen av dagens program
14.25 Richard Slotte spelar ”Blommande sköna dalar


Seminarium vid Samlingshuset

15.30 Välkomsthälsning av Håkan Ahlnäs

15.35 Lars Smeds presenterar minnesmärket

15.55 Allsång: ”Min hembygd
16.00 Föredrag av Ulrika Wolf-Knuts
16.30 Ordet fritt
16.45 Tacktal av Thomas Wikström
16.50 Allsång: ”Modersmålets sång
ca 17.00 Seminariet avslutas av Laura Holm
 

Programbladet gjordes av Håkan Ahlnäs, RIJF art.


Lars Smeds tillhandahöll stommen kompletterad med material av Leif Sjöholm, Håkan Ahlnäs, Leif Strengell och Stig Haglund.


Läs mer:
Här ska Rijfs minnesmärke stå i Kyrkpressen av Johan Sandberg.
Minnesmärken – festföredrag av Ulrika Wolf-Knuts.
Presentation av Ransvik krog – Historik över 1700-tals gård i Socklot av Lars Smeds.
Jacob Rijf i Uppslagsverket Finland.
Fler minnesmärken.
Innehållsförteckningen till Socklot.
(Inf. 2019-09-01, rev. 2019-09-29 .)