Ransvik krog – Gammelgården
Anders Lööf bygger gården
Omkring 1737 upptog Lööf Tågs hemman, som efter Stora ofreden var öde och avbränt, utan byggnader och utan innehavare. Anders Lööf, (1683–1759) var häradsskrivare, bokhållare, sockenskrivare och välgörare. Gift med Anna Alanus, född i Härnösand i Sverige (1699–1784). [Korrigering av Lars Smeds 2023-06-03: Gift med Anna Alana (1699–1784).]
Lööf byggde först en mindre gård vid nuvarande Tågs. På byrådet 1751 begärde Lööf att han skulle anvisas en ny gårdstomt. Han byggde sin nya gård här vid Ransvik omkring 1752. Vice häradsskrivaren Carl Reinhold Lööf, son till Anders, var första boende i gården. Han bodde här fram till 1760 då hemmanet och gården såldes till Kilian Malm i Nykarleby.
Socklots unika byrättsprotokoll från åren 1751–1761 skrevs under Anders Lööfs tid.
Ransvik krog
Under den tid Kilian Malm ägde Tågs hemman drev han en krog här vid Ransvik. Gården kallades därför ”Ransvik Krog”. Under några år förestod krögaren och skomakaren Lorentz Dahlman krogen. Skomakartjänsterna kom väl till pass för de vägfarande som besökte krogen. Under åren 1760–1780 fanns det 2–3 krogar i Nykarleby stad och lika många i socknen.
En krog på 1700-talet var ett ställe för vägfarande ”vanligt folk”. Där kunde de på väg till tinget eller marknaden vika in för att få en bit mat eller en stärkande sup. Nattlogi kunde också ordnas. Gästgiverierna, som också fanns längs landsvägarna, var mera avsedda för resande tjänstemän och ståndspersoner.
Kilian Malm, (1727–1777) var rådman, handelsman och riksdagsman 1771–1772 (sympatisör med hattpartiet). Gift med Sigrid Hamberg. Hans död noterades i Inrikes tidningar 12 juli 1777: ”Råd och handelsman uti Ny Carleby Kilian Malm död den 9 maj, 50 år gammal”. Kilian Malms bror Niklas Malm, även kallad ”Stormalmen”, lade grunden för det kända handelshuset Malm i Jakobstad.
Gården under Rijfarnas tid
Thomas Rijf köpte hemmanet och gården av Kilian Malm 1776. Han flyttade hit med sin familj från Lepplax följande år. Det här var platsen varifrån Thomas och hans söner koordinerade sin ansenliga byggnadsverksamhet.
Hur gården sett ut vet vi inte och den torde i något skede ha byggts till. Att det var en stor gård framgår av att Jacob Rijf i början av 1800-talet skattade för 25 stora fönster, flest i hela nejden.
Ett verkligt ”kändisbröllop” hölls här den 7 februari 1786, när Thomas Rijfs yngsta dotter Margareta gifte sig med Erik Pesonen från Pensala. Landshövding Adolf Tandefelt fick under sin tjänsteresa i Nykarleby 6–7 februari 1786 en inbjudan till bröllopet av Thomas Rijf. I Inrikes tidningar den 27 mars 1786 kan vi läsa följande:
Resan fortsatte till Jakobstad: varunder Herr Landshövdingen och Riddaren, uppå invitation med flera Stånds-personer, behagade vika in till den för sina mångslögder [mångkunnig, hantverksskicklig] här å orten kände Skatte-Bonden Thomas Rijf, och med sin närvaro hedra dess yngsta Dotters vigsel, förblivande där och till Bröllops-lagets utmärkta glädje, deltagande i ortens sed och menlösa tidsfördriv intill kl. 7 om aftonen, då resan fortsatte.
Rijfarna ägde två hemman i Socklot, Tågs och Ahlnäs. Arbetet i hemmet, med sysslor av många slag, sköttes av kvinnorna samtidigt som många barn föddes. I vår tid har vi svårt att förstå hur dessa kvinnor orkade fysiskt och psykiskt. Barndödligheten var mycket hög. Av Jacobs och Carls barn och barnbarn nådde 13 vuxen ålder medan 51 dog som små. Detta på sammanlagt 6 familjer. Av Carl Thomassons och Susannas fjorton barn dog tretton barn före fyllda två år. Endast dottern Susanna levde till vuxen ålder. För att sköta hemmet och hemmanen hade man pigor och drängar som hjälpte till. Upp till 20 vuxna kunde samtidigt bo på gården.
Under 1808 vandrade svenska och ryska armén tre gånger genom Socklot. På våren drog svenskarna sig tillbaka norrut och ryssarna följde efter. Vid Siikajoki vände krigslyckan, varpå ryssarna drog sig tillbaka. Midsommartiden passerade man åter Socklot på sin väg söderut, men på hösten efter slaget vid Oravais den 14 september tågade arméerna åter norrut. När ryssarna någon dag efter slaget vid Oravais passerade Socklot stannade man där för att vila i en veckas tid. Under uppehållet i Socklot skedde skadegörelse och tvångsuttagningar, vilka senare på hösten upptecknades och värderades. För Jacob Rijfs del finns antecknat: Vakten tog bl.a. 12 kappar havre, 2 tunnor korn, 6 st. nycklar och en fällkniv.
Efter att Jacob Rijf, sonen Carl och dottern Margareta hade dött i Stockholm, delades de båda hemmanen mellan arvingarna, d.v.s. sonen Carl Jacobssons barn, svärsonen Simon Kronman och svärsonen Gustav Sigfridsson. Svärsonen Johan Kantlin fick sin andel i pengar, för tretton års arbete i sin svärfaders hus. Jacobs bror Carl Thomasson hade redan tidigare ärvt 1/3 av hemmanen.
I samband med dödsfallen i Stockholm och delningen av hemmanen 1810 flyttade alla av släkten Rijf från Tågs vid Ransvik till en ny gård vid nuvarande Ahlnäs. När man flyttade följde namnet ”Rijfas” med. Den gamla gården vid Ransvik började därför kallas Gammelgården, i folkmun ”Gambägåln”, som stället kallas ännu i dag.
En annan familj flyttade in här vid Ransvik efter att rijfarna flyttat bort. Familjen bodde här till början av 1840-talet. Vad som hände med gården vet vi inte, men namnet Gammelgården lever kvar.
Under åren 2015–2016 hittades hundratals föremål i marken där Gammelgården har stått. Bland metallfynden kan nämnas ett silverspänne, silver- och kopparmynt (främst från 1700-talet), både civila och militära knappar, cirka 20 knivar, samt övriga verktyg och beslag. Andra fynd har varit tegel som har bränts på denna plats, fönsterglas och flaskglas, skärvor av porslin och keramik, samt mycket annat.
Arbetsgruppen för minnesmärket, våren 2019. |
