Arthur Löwing
Jag blev häromdagen uppmärksammad på en fråga om vem Chally Rosenbladh, Karamaj och Laama-Hanna var. Jag kan säga att alla var personer som jag sett och träffat under deras livstid. Vid historiska vandringar och föredragstillfällen har jag haft anledning att berätta om dessa personer, deras särdrag, var de bodde, härstamning och vilka spår de lämnat efter sig.
Kanske jag någon gång skriver ned berättelserna om dem. Men nu skall jag kort berätta om en man som man hyste aktning för och som var mycket uppskattad i Nykarleby. En hedersman av gamla stammen.
Postiljon Arthur Löwing var en Nykarlebyson född den 16 juli1886. Han började sin karriär som affärsman på egen hand, men övergav denna födkrok under senaste krig och blev postiljon i staden. Den sysslan innehade han till sin död och var en avhållen och väntad gäst varje dag i gårdarna, inte enbart för den post han hämtade utan snarare för de glada och personliga ord han ständigt hade på läpparna åt envar och för sitt livliga öppna sätt mot ung som gammal.
Vid sidan av sin egentliga tjänst skötte Löwing många andra uppdrag. Han var den självskrivne mäklaren vid alla auktioner. Som sådan var han troligen oöverträffad, han förstod som få, att gjuta humorns skimmer bland den ofrånkomliga ordströmmen mellan auktionsbuden. Otaliga var de välgörenhetstillställningar som han hjälpte till ekonomiska framgångar då allt blev sålt till goda priser. Men bakom Löwings glada yttre fanns en djup och innerlig religiositet och han var en god talare vid religiösa sammankomster. Församlingens ungdomskrets hade honom som en stödjepelare. Sjömansmissionen låg honom nära hjärtat och på folkhögskola var han en kär och ofta sedd gäst.
Artur Löwings hem fanns i det numera bortrivna ”Bläckhornet”, den vita tvåvåningsbyggnad i amerikans stil som stod på västra sidan om vägen vid Folkhögskolan. Men varje sommar brukar släktingar ännu besöka hans hemstad. Han gick ur tiden den 22 februari 1947. |
