* * *
Mars
2004
Det finns en gammal fransk schlager, ”Under
Paris broar” till ackompanjemang av musettdragspel. I förrgår
gjorde jag turen ”Under Nykarlebys broar” börjande från dammen
vid skolstranden, följde skoterspåret längs älven i det bländande
solljuset och kom till Stora bron, besiktigade västra landfästet och
tog ett foto av ett block med en mängd felborrningar, stod under bron och
såg på metallkonstruktionen och ett och annat småfågelbo
på metallbalkarna. Det brakade och smällde när bilar körde
ovanför huvudet och Affe höll på att få panik av brakandet. Fortsatte söderut och
tittade på Majsons [Maria
Castrén] typhus från slutet av tjugotalet, såg på
björkdungen på södra sidan av det andra älvbrantshuset där
det nya huset skall byggas i höst. Blev uppringd häromdan om namnförslag
för det och sade att traditionen om Ebba
Brahe vid dammen är av så gammalt ursprung att fastän bevittnade
iakttagelser av henne vid dammen inte finns, tycker jag att namnet ”Bostadsbolagrt
Ebba Brahe” är berättigat och manifesterar en muntlig historisk
tradition. Så jag hoppas det namnet blir antaget för bolaget. Sen måste
jag igen ta en bild vid Saarela innan jag passerade Joupers dammkistorna och besåg
de åtta rödmålade campingstugorna som nu bjuds ut till försäljning
mot anbud samt bortflyttning från Juthbacka. — Visning 19 mars! Skall
du ha en ?????
Så var det dags för att gå under den
andra bron med ointressant betongbotten som en lastpråm innan det var dags
att kravla oss upp på stranden där de sista bomberna
föll.
Som du märker är det samma promenad som senaste
år, också i mars, jag företog
Lars Pensar, mars
2004.
* * *
Mars 2003
— Några tankar efter ett besök på Saarela
Vandrade
idag igen förbi Saarela i bländande vårsol och blev igen att fundera
på den. Det var egentligen tre holmar, den nordligaste som ännu höjer
sig delvis över vattnet hade huset på södra ändan och något
slags uthus på den norra. Till den ledde en bred träbro. För att
ta sig till den följande minns jag att man kunde hoppa mellan några
stenar, så också till den sydligaste.
Saarela ”i går”.
Saarela ”i dag”.
|
Huset på den
nordligaste hade Runar Anttila tidvis. Hans far, biografmaskinisten för stadens
första biograf, bodde där med fru och tydligen hade Runar växt
upp där. På den mellersta skall väl sågen och kvarnen ha
stått. På flygfoto 10350 från ca 1956-58 syns huset och mellersta holmen med stöttad elstolpe,
om du tar ett förstoringsglas. På det vykort du benämnt JHDR046S syns på den mellersta holmen ett tak. Kan vara sågens-kvarnens? Jag
har nämligen inget minne av att Anttilas hus på Saarela skulle ha varit
annat än bara bostadshus.
I kassaboken — hushållsbokföringen
för Juthbacka 1908—11 nämns vid ett par tillfällen att man
sålt någon stor lax till Vasa, likaså sik vid något tillfälle.
Visserligen ägde Juthbacka bärgningslinda på ”Leppon”,
men jag antar att de enstaka laxar man kunde sälja till Vasa (det var sommartid)
måste ha sänts per järnväg med is. Hästtransport skulle
ju ha tagit en hel dag i sommarvärme! Sen framkommer också att man
då och då sålde benmjöl från kvarnen i mindre partier.
På landsbygden färdades denna tid benuppköpare, som av bönder
köpte upp slaktade djurs ben. Det lär ha luktat förfärligt
när man mötte benuppköparna med kärran fylld av halvruttna
ben.
Benkvarnar fanns i landskapet och Juthbacka kvarn måste ha varit
både sädes- och benkvarn. Från Juthbacka såldes årligen
säd, flera satser på 4 000 kg finns antecknade att ha sänts
från Kovjoki med järnväg. Hittade också en del uppgifter
om arbetslöner. En pojke som harvat åt Juthbacka fick 75 penni i dagslön
år 1910. En vuxen arbetskarl fick vid slåttern 1 mark/dag. Hur som
helst skulle det vara intressant att se några foton från Saarela som
måste ha rivits senare delen av femtiotalet efter att delvis ha eldhärjats.
Nåja
— sen gick jag vidare till Juthbacka, klev iland vid vinterbadarnas vak där
pumpen bubblade så att vaken hålls öppen och satt och solade
och såg på förfallet vid Juthbacka.
|
