Mäenpääs såg 1957

Brunnen vid Kyrkogatan mitt emot klockstapeln, mot nordost.
Stationshuset i vänsterkant. det f.d. lokstallet som två år senare ombyggdes till brandtstaion och sågens brädstaplar. I underkant några dvärgar, som var det egentliga motivet.
Foto ur Holger Haglunds samlingar.


Vid slutet av 1950-talet fanns ett litet sågverk som granne till karderiet, en bit opp emot Frihemmet. En ypperlig lekplats för ungar. Sågspånshögen var ju toppen att leka i, de höga brädstaplarna på andra sidan gatan hade ju håligheter man kunde krypa ner i. Frihemstanterna och gubbarna fick nog höra retfulla tillrop inifrån brädstaplarna. Det torde vara preskriberat vid det här laget.

Sågen var en mycket enkel anläggning som ägdes av en som hette Mäenpää. Den låg granne med gamla stationshuset på vars tomt barnträdgården nu finns. På nästa tomt österut fanns sågen. Med dagens bestämmelser var det ju livsfarligt, själva såghuset var öppet mot gatsidan och där fanns ju folk bara under arbetstid.

Vem som helst kunde ju ha gått in och satt igång sågen. Vi småungar var ju inte så tilltagsna förstås. Ljudet av sågklingan och de höga brädstaplarna minns jag varje gång jag passerar förbi platsen.

Konstigt att det inte kommit fram något om den gamla sågen tidigare här på Vyerna, det är ju hög tid i så fall. Kanske någon hittar en gammal bild om du sätter in en efterlysning.

[Innan jag hann sätta in en efterlysning råkade jag få syn på fotografiet! Men har någon fler bilder är de välkomna.]


*         *         *


Karderiet
har jag ett blekt minne av. Vi bodde på den tiden i gamla stationshuset. Det måste ha varit i början på 50-:talet, jag var väl 6–7 år eller något ditåt. Vi flyttade ju senare till Sverige där jag började skolan. Då var jag 8 år.

Åter till karderiet, ett svagt minne om att vi småungar samlade videbark om våren. Vi fick väl några slantar för besväret då vi förde det till karderiet. Vad det kunde användas till har jag inte minsta aning om. [Möjligt att det användes vid garveriet.]


*         *         *


En annan sak som jag minns är ”flyglapparna”. Alltemellan kom det små dubbeldäckade flygplan över stan. De kastade ut flygblad med reklam. Det blev ett himla springande för att få tag på lapparna men spännande var det!


Leif Söderlund berättade.



Läs mer:
Westerlunds såg.
Flygblad i Kauhavakråkor över Nykarleby av Lars Pensar.
(Inf. 2010-12-05, rev. 2014-09-11 .)