Borgmästare och råd.
1. Hr Borgmästaren Isaac Falander och hustru Anna och pigan Anna. Borgmästar Falander var son till prosten Isaac F. i Gamlakarleby och Brita Johansdotter
Mathesius. Han kom till Nykarleby år 1697 som stadsnotarie och orgelnist, år 1698 blev han rådman samt 1702 borgmästare. Deltog i
riksdagen i Stockholm år 1710 såsom representant för Nykarleby, Jakobstad och Gamlakarleby. Drev dessutom handel och hade en klinkskuta.
Honom ansågs en stor del av förtjänsten tillkomma, att staden och landsbygden erhöll en ny, större kyrka, uppförd 1709. Han
var gift med Anna Bochmöller, dotter till borgmästaren i Nykarleby Jacob Bochmöller och Margareta Isaksdotter Brenner, kyrkoherdedotter från
Storkyro.
Familjen flydde år 1714 till Sverge, där allesammans avledo i Luleå år 1715, tydligen i en farsot.
2.
Rådman Niels Brask och hustru, dräng Erik och piga Margareta. Erhöll burskap som handlande 1695. Blev rådman 1707. Var jämte
handlanden Johan Bladh representant för Nykarleby stad vid riksdagen 1719. Dessa avgåvo där en längre inlaga, som
läses som bilaga till denna uppsats. Kyrkvärd. Han lät i god tid bortföra de två större kyrkklockorna och nedsänka
dem i en båt i Karviken vid Karby (medan den tredje klockan blev kvar och bortfördes av ryssarna). Han var också med om att under flykten
till Sverge rädda kyrkskruden och kyrksilvret, främst den av fru Kristina Brahe skänkta dyrbara silverkannan (Wichmann) (2, 8). Gift med
Malin Holmlund.
1723. Återvänt efter flykten. Han avsade sig rådmanstjänsten samma år. Död mellan 1741—47 (finnes
ej i de dödas bok); hustrun dog 1732. De hade en dotter Catarina, gift 1:o med handlanden och rådmannen i Nykarleby Petter Hällberg samt
2:o med handlanden i Stockholm Lorentz Mattias Björkman, senare adlad med namnet Björkenheim.
3. Hr Tullnär Petter
Giädda, hustru Maria och pigan Lijssa. Petter Giädda var född omkring 1677, sannolikt i Vasa. Han blev tullnär i Nykarleby 1707 och
rådman 1709. Gift 1705 med Maria Eneroth, dotter till tullinspektör Petter E. i Vasa och änka efter Petter Wijkman i Vasa.
1723.
Återvänt efter flykten. Innehade också notarie- och kassörtjänsten i Nykarleby 1721—25 och postmästartjänsten
1730—40. Dog 1740, 63 år gammal. Hustrun dog 1742, 60 år gammal. De hade tre döttrar: Katarina, gift (i hans tredje äktenskap)
med handlanden och rådmannen i Nykarleby Abraham Collin d.ä. Margareta, gift med pedagogen Johan Degerman och Liskin, gift med handlanden och
rådmannen i Nykarleby Lars Andersson Nyman, i hans andra äktenskap (se nr 17) (8).
4) Joh.
Juniander och hustru, dräng Hans och piga Anna. Johan Juniander var son till rådmannen Johan Carlsson Enquist. Erhöll burskap som handlande
1699, blev samma år stadsfänrik. Postmästare 1704—05, rådman 1705. Gift med Anna Mattsdotter, dotter till rådman Matts
Andersson och Elisabet Forselia (se nr 18).
1723. Vi återfinna båda. Han dog 1743, 65 år gammal. Hon avled 1757,
78 år gammal. De hade tvenne döttrar: Anna, gift med handlanden i Nykarleby Mårten Forssén och Beata, gift med provinsialschäfern
Daniel Cneiff (2, 8). [Cneiff skrev om stadskvarnen 1759.]
5) Rådman Lars Schepper, hustru Catharina,
dräng Johan och piga Karin. Han var son till rådman Nils Larsson Schepper (även Skeppar eller Skeppare). Vann burskap 1699. Rådman
1705, samma år postförvaltare.
1723. Återfinnes ej i mantalslängden. Där finnes sonen Jakob Schepper, som erhöll
burskap 1723. Lars Schepper jämte hustru överlevde dock flykten, men de hade bosatt sig i Kristinestad, där han blev tullnär och rådman.
Han dog där 1743, hon 1740 (4, 8).
Stadstjänstemän.
(stadskassör, stadsfiskal)
6)
Jacob Cnuthsson och hustru, dräng Erich. Jakob Knutsson antog namnet Rörvik. Släkten härstammar från Högbacka. Erhöll
år 1705 burskap i Nykarleby, blev 1709 stadskassör. Hustrun hette Catarina Grandell, kyrkoherdedotter från Nykarleby.
1723. Jakob
Rörvik återfinnes jämte en senare hustru Beata Elisabet Rörvik. Han antogs till rådman 1723 samt avled 1735. Änkan avled
1749, 75 år gammal (4, 8).
7) Erich Möllnare och dottern Malin. Erik Möllnare eller Möllner var son till borgaren Hans
Markuson Möllnare, hemma från Nykarleby socken, som erhöll burskap i Nykarleby år 1651, men uppsade det 1689 till förmån
för sonen. Senare stadsbetjänt, nämnes också, som stadsfiskal. Hustrun hette Valborg, men ej mantalsskriven sedan 1708.
1723.
I mantalslängden finnes nu endast dottern Anna (vart Malin tagit vägen känner jag ej), samt efter 1727 också dennes man, timmermannen
Nils Holm. Enligt kyrkböckerna levde dock båda föräldrarna. Erik Möllner dog 1737, hustrun 1730. Nils Holm, som var född
1702, dog 1766. Hustrun född 1715, dog 1783. De hade fyra barn 1) Margareta (f. 1726, d. 1803), gift med borgaren (fiskaren) Hans Backman (f. 1712,
d. 1767); 2) Maria (f. 1729, d. i Vasa, dit hon flyttat som änka, 1808), gift med skomakaren Erik Högberg (f. 1726, d. 1765); 3) Mårten
(f. 1736). »Varit informator hos länsman Zehrén i Pedersöre.» Flyttat till Lappo 1762; samt 4) Catarina (f 1746, d. 1833),
gift med regementsfältskären och stadskirurgen Johan Fredrik Palmlöf (f. i Stockholm 1735 d. 1792). Av dessas barn var Anna Christina (f.
1772, d. 1855), gift med handlanden i Nykarleby Daniel Juthe (f. 1771, d. 1831).
Statens tjänstemän.
(postmästare,
tullpersonal)
8) Rådman Henr. Wessman, hustru Beata. Henrik Wessman hade blivit utnämnd till notarie
och rådman i Nykarleby 1703, men avskedad från sina tjänster 1709. Han synes ha varit en temperamentsfull herre. År 1708 hade han
haft ett slagsmål med en provinsialinspektör. I denna rättegång, som med anledning härav försiggick inför rådhusrätten,
utfor han i grova skymford mot borgmästaren. Var förseelsen stor, blev också domen sträng: dödsstraff, som dock upphävdes
av hovrätten. Han förklarades dock förlustig sin notarie- och rådmanstjänst. Han var postmästare 1705—13. Av ryssarna
var han förordnad förestå borgmästartjänsten under ockupationen. Hustrun hette Anna Beata Jungerman.
1723. Finnes ej upptagen
i mantalslängderna. I kyrkböckerna påträffas han dock. Han dog först 1737. Hustrun hade dött 1735 och han ingick nytt äktenskap
följande år med en Barbro Berg. Hade i första giftet två barn: Gustav, likvidationskommissarie, sedan sockenskrivare i Nykarleby.
Död 1769 vid 58 års ålder, samt Beata Magdalena, gift (i Munsala) med vicehäradshövdingen Carl Wilhelm Mallén (2, 8).
Petter
Giädda, tullnär se bland rådmännen (nr 3).
9) Nils Tullskrivare. Han var mantalsskriven sedan 1697. Erhöll
burskap 1705.
1723. Återfinnes ej.
10) Tullskrivaren Henrik Ström och hustru Beata. Mantalsskrivna sedan 1702.
1723.
Mannen återfinnes, men utan hustru. Följande år är han omgift med en Margareta. Han dog 7/6 1747, 75 år gammal.
11)
Matts Besökare och hustru. Han var son till borgaren i Nykarleby Sigfrid Mårtensson och sonson till borgaren därstädes Mårten
Sigfridsson. Första gången mantalsskriven 1693. Stadstjänare 1695—1703, senare besökare. Hustrun hette Elisabet Finelia, dotter
till rådman Carl Jönsson Finelius.
1723. I mantalslängderna finnes upptagna endast barnen: Carl, Johan och Barbro, vilka senare antogo
namnet Häggrot. I kyrkböckerna finnes Matts Besökares hustru upptagen som änka 1728. Hon avled först 1757 i en ålder av 94
år. Av barnen var Carl Häggrot (f. 1693, d. 1767) också besökare. Hans avkomlingar i tre led fortlevde på orten. Dottern Barbro
var gift med Carl Schytén, utridare 1722, fiskare 1736. Avkomlingar funnos i femte led, men på kvinnosidan fortlever här släkten
genom familjerna Hellstrand och Rönning (4). (Se närmare översikten till detta kapitel.)
Präster,
klockare, orgelnist.
Såväl kyrkoherden som kapellanen bodde på landskommunens mark och ingå således
ej i denna förteckning. Inom staden bodde i regel endast sockneadjunkten, som tillika var föreståndare för pedagogiken.
12)
Hr Gustaff Nesstadius och hustru. Vem denna egentligen var, därom ha åsikterna varit delade. Genom lektor Hugo Lagströms utredning synes
dock numera vara klargjort, att han var son till kapellanen i Nykarleby Gustav Marci N. och dennes hustru Brita Hoffrenia. Han hade utnämnts till sockenadjunkt
och pedagog i Nykarleby år 1712, men där avlidit samma år.
1723. Finnes intet (2).
13) Pedagogen Carl Remahl. Hade utnämnts
som sockenadjunkt 1710.
1723. Återfinnes ej.
14) Sahl. Hr. Hen. Neostadii änkia Susanna, dräng Jacob och piga Brijta.
Hon var dotter till handlanden i Nykarleby Grels Ryss och Anna Forsman, samt änka efter kapellanen i Nykarleby Henrik Neostadius, död där
1710. Hon var svägerska till den under 12 nämnda Gustaf N.
1723. Änkan hade dött i Sverge under flykten, efterlämnande
tre döttrar: Brita (f. 1701), gift 1:o med handlanden Clemens Nyman (se 96), gift 2:o med handlanden Abraham Collin d.
ä., Anna (f. 1704), gift med glasmästaren och handlanden Jacob Forsberg (se 103) samt Margareta, gift med handlanden
Herman Calamnius (se 93) (2).
15) Klåck. Nils Falck och hustru. Första gången mantalsskriven 1710.
Hustrun hette Sigfrid Olofsdotter.
1723. Återfinnas båda. Mannen vann burskap 1723. Han avled 1748, 63 år gammal. Hustrun avled
1750, 85 år gammal. De hade en dotter Margareta (f. 1711, d. 1776), gift med handlanden Erik Hentzig i hans andra äktenskap (11).
16)
Organist Christian Werander. Mantalsskriven sedan 1703. Han var nog gift, men hustrun Anna Grelsdotter Ryss hade blivit dömd till tukthusstraff i Stockholm
1709, där hon sannolikt avled under stora ofreden.
1723. Återfinnes ej (2).
Borgare.
H
a n d l a n d e.
17) Lahrs Andersson och hustru, dräng Johan och piga Lijssa. Han antog släktnamnet Nyman.
Den nymanska släkten, som hade en sror utbredning på 1700-talet, och förra hälften av 1800-talet i Nykarleby, har från geneologisk
synpunkt visat sig utgöra en trasslig härva, men torde numera till största delen kunna anses löst genom lektor Hugo Lagströms ingående
forskningar Så har det visat sig, att t. ex. Matts Andersson och Clemens Nyman som tidigare ansågs för Lars Andersson Nymans bror och brorson,
äro av alldeles andra släkter. Handlande Jacob och Anders Nyman, söner till Lars Knutsson Rörvik. Anna Juniander hade vid den senares
omgifte med ovannämnda Lars Andersson Nyman, också antagit styvfaderns namn. Slutligen blev det endast Lars jämte Anders Skomakare (se
37) och Sigfrid Glassmästaire (se 34) som voro bröder, söner till styrman Anders Sigfridsson från Soklot. Erhöll
burskap som handlande 1705. Hustrun Anna Johansdotter (Juniandra) var dotter till rådmannen och handlanden i Nykarleby Johan Carlsson (Juniander)
och Malin Witting och änka efter klockaren Lars Knutsson Rörvik.
1723. Vi återfinna Lars Nyman ensam; hustrun hade nämligen
dött tidigare. Rådman 1722, anhöll om befrielse 1723. Omgift 1726 med Liskin Giädda (se under 3). Mannen dog 1743,
60 år gammal, hustrun 1760, 58 år gammal (2, 8).
18) Rådman Matts Andersson, hustru Lisbetha, dräng
Carl, dräng Clemet, piga Valborg. Handlande sedan 1671. Hade stor, affärsrörelse. Rådman 1694—1707. Det var han, som av egna medel
tillsatte största delen av den brandskatt av 10,000 daler silvermynt, som staden erlade åt ryssarna, för att den skulle skonas till liv
och egendom. Hustrun hette Lisbetha Eriksdotter Forselius.
1723. »Änkan gammal och fattig» heter det i mantalslängden. Matts
Andersson hade således dött tidigare. Han hade haft tre döttrar i ett tidigare gifte, och en i det senare giftet. Dessa voro: Elisabet,
gift 1:o med borgaren Erik Eriksson Öhman, 2:o med besökaren Johan Asp (se 65), Margareta, gift med borgaren Anders Hansson
Möllnare. Susanna, ogift och Anna, gift med handlanden Johan Juniander (se under 4) (2, 4).
19) Mattz Aulijn och hustru,
dräng Giösta. Matts Eriksson var gift med Annika Aulin, dotter till fänrik Jöns A., och antog hustruns namn. Stamfar till en rätt
stor släkt, som i fyra generationer levde i Nykarleby. Handlande sedan 1692.
1723. Matts Aulin hade tidigare dött. Änkan avled 1731.
De hade tre söner: Isak, Henrik och Hans, alla handlande i Nykarleby. Av den sistnämndes fem söner voro tre handlande i Nykarleby, Nils,
Matts och Erik. Av den aulinska släkten dog den sista manliga representanten, handlande Nils Aulin år,1810 medan hans brorsdotter, ogifta Maria
Aulin avled 1811 (2).
20) Handelsm. Johan Bladh och hustru, dräng Jacob och piga Lijssa. Av släkten, som härstammade
från Södermanland i Sverge, levde i Finland sex släktled. Johan Bladh var född c:a 1682, troligen i Åbo, där fadern Petter
Bladh, som inflyttat från Sverge, var lagläsare. Erhöll burskap i Nykarleby 1705. Hade, som ofta handlande denna tid, sin egen skuta, på
vilken han själv var skeppare. Om en dylik färd under Bladhs befäl berättar K. V. Åkerblom (9) en något tragikomisk
historia: Bladh hade åtagit sig 1711 att föra över till Sverge (Ratan) ett antal högre ryska officerare, bland vilka furst Dolgorucki
var en, som tillfångatagits i slaget vid Narva. Jämte dessa fångars betjänter utgjorde antalet 44 personer. Besättningen och
vaktmanskapet, bestående av en kaptenlöjtnant, en sergeant,en korpral och 18 soldater, övermannades av ryssarna, som förde fartyget
till Dagerort på Dagös västligaste udde. Bladh och kaptenlöjtnanten instängdes i kajutan. Då den förre försökte
bryta sig ut genom fönstret blev han misshandlad av ryssarna. Samtliga återvände dock lyckligen till hemorten. — Johan Bladh var gift
med Kerstin Broms, dotter till handlanden i Nykarleby Isak Hansson B. Under flykten uppehöll sig familjen åtminstone tidvis i Norrköping,
där två barn äro födda. Deltog jämte rådman Nils Brask som representant för Nykarleby vid riksdagen 1719 och där
dessa inlämnade den tidigare omtalade inlagan.
1723. Återvände efter flykten icke till Nykarleby, utan flyttade till Vasa som handlande,
rådman och kyrkvärd. Han dog där 1/10 1737. En sonson var den kände ostindiefararen, superkargören och kanslirådet Petter
Johan Bladh i Kaskö (3). [Fångtransport med snöpligt slut av Alfred Franzén.]
Nils Brask, se bland rådmännen.
Johan Juniander, se bland rådmännen.
21) Pehr Mattsson Kass och hustru, dräng Anders och piga Anna. Han var född i Sundby, Pedersöre. Han erhöll burskap
som handlande 1691. Hustrun hette Lisa.
1723. De dogo i Sverge under flykten. De hade två döttrar: Karin, gift med handlande Erik Juth
(Juthe) (se 87) och Malin, gift med borgaren Anders Cederberg (se 78).
22) Carl Mattsson och dottern Margareta. Han var bror till föregående. Han var mantalsskriven med hustrun Brita Pehrsdotter sedan 1690. Sedan
1708 saknas hustrun, men i stället finnes dottern Margareta och mågen Johan.
1723. Återfinnes ej i mantalslängden, men enligt
kyrkboken avled i Nykarleby borgaren Carl Mattsson 22/3 1730. En dotter Brita, var sedan 1722 gift med länsman Petter Runberg (se
77).
23) Matts Mattsson och hustru, piga Anna. Första gången mantalsskriven 1697. Förestod 1699 svärfaderns handel.
Erhöll själv burskap 1705. Hustrun hetter Margareta Davidsdotter och var dotter till handlanden i Nykarleby David Sigfridsson.
1723.
Står intet i mantalslängden, samt senare ej heller i kyrkböckerna.
24) Simon Mattsson och hustru. Antog
senare namnet Backström. Han var hemma från Vexala, Munsala. Erhöll burskap som handlande år 1710. Hustrun hette Elsa Viik, dotter
till borgaren Elias Viik i Jakobstad och änka efter Anders Borgerus i Stockholm.
1723. Återfinnas. Han försvunnen ur 1748 års
kyrkbok. Hustrun död 1729. Mannen omgift 1733 med Brita Eriksdotter Rönnlund. Med henne en son Jakob (f. 1739, d. 1797), handlande i Nykarleby,
ogift (10).
25) Sahl. Handelsman Rysses änkia, pigan Lijsa och en annan piga Lijsa. Hon hette Margareta Raj och var änka efter Johan.
Grelsson Ryss, som avlidit 1712. Han var född i Nykarleby och hade erhållit burskap som handlande 1696. Änkan fortsatte affären. Barnlösa.
[Donerade den största ljuskronan i kyrkan.]
1723. Återfinnes ej i mantalslängderna eller kyrkböckerna (4).
26) Anders Turdins hustru Barbro, pigan Anna. Varför
mannen ej är upptagen känner jag ej, ty han levde nog denna tid (se nedan). Han var en av de fyra bröderna Turdin, som på 1690-talet
inflyttade från Bygdeå i Sverige. Efterkommande till dessa bildade här under 1700-talet och långt inpå 1800-talet en stor släkt.
Anders Turdin inflyttade 1699 och erhöll budskap som handlande år 1702.
1723. I mantalsförteckningen står: »Anders
Turdin med hustru alldeles utfattig förmedels fienden spolierad.» Bägge levde länge efter fredens återställande. Hustrun
dog 1746 vid 70 års ålder. Mannen gifte om sig 1751 med en Margareta Mattsdotter (f. 1701), och avled 1755 vid 91 års ålder. I förra
giftet hade han sonen Anders (f. 1709, d. 1792), sjöman och fiskare, som efterlämnade fem döttrar, av vilka Brita (f. 1751, d. 1792) var
gift med besökaren i Nykarleby Anders Ahlquist d. ä. (f 1755 d. 1795) (2).
27) Nils Turdins hustru Gertrud. Hennes tillnamn
var Nordling. Nils Turdin, bror till föregående, hade inflyttat 1691, då han också erhöll burskap som handlande. Han levde nog
denna tid. ehuru han ej var upptagen i mantalslängden (sjuk?).
1723. Ingendera finnes upptagen i längden, men båda levde dock;
han dog 1726, hon 1730. Sönerna Johan och Petter blevo handlande i Nykarleby. Den förres sonson var kommerserådet Johan Turdin, med vilkens
sonson, studeranden Gustafs bortflyttning från orten 1869 såsom brandstodsagent till Ilmola denna släkt försvann på manssidan
från Nykarleby (2, 10).
28) Oloff Turdin och hustru, dräng Jakob och piga Carin. Bror till de två föregående.
Vann burskap som handlande 1691. Stadskassör. Hustrun hette Anna.
1723. Återfinnas båda. Han avled 1739 i 80 års ålder.
Hustrun hade avlidit 1735, varefter mannen gifte om sig med Margareta Cronbäck (d. 1750 vid 89 års ålder). I förra giftet tre döttrar:
Susanna, gift med rådman Hans Aulin, Margareta, gift med handlanden Isak Aulin och Annika, gift med handlanden Erik Hentzig (2).
29)
Handelsman Hans Werander och hustru och pigan Anna. Första gången mantalsskriven 1703 som accisskrivare. Erhöll burskap 1705 som handlande.
Anhöll 1723 från Vasa, där han bosatt sig, om befrielse från sitt burskap.
Sjöfarande.
Här
nedan äro endast två sjöfarande antecknade. Att detta antal är för litet, torde vara tämligen säkert. Under rubriken:
Borgare utan känt yrke döljer sig säkerligen ej så få sjömän. Stadens handlande hade redan denna tid, om ock seglatsen
endast gick på Stockholm, ofta sina egna skutor.
30) Isak Hendersson, hustru samt pigan Malin. Hustrun hette Anna Andersdotter, änka
efter borgaren Sigfrid Mattsson i Nykarleby. Han var hemma från Kortesjärvi och erhöll burskap 1709. Drev seglats på egen skuta, som
brändes år 1704 på överhetens befallning (K. V. Åkerblom).
1723. Han var död före 1722. Barnen voro i fångenskap
i Ryssland (Hugo Lagström).
31) Jonas Loo och hustru. Han var son till tunnbindaren Johan Berentsson (Loo eller Loof)
(se 48). Han erhöll burskap som »coupherdiebåtsman» 1710.
1723. Återfinnas icke. Torde dock
levat inpå 1730-talet. Barnlösa.
Hantverkare.
B e c k b r ä n n a r e.
32)
Johan Bäck och hustru. Mantalsskrivna sedan 1704, erhöll samma år burskap. I 1706 års mantalslängd kallas han Johan Johansson
Beckbrännare, senare Johan Beck. Hustrun hette Margareta.
1723. De återfinnas båda. Johan Bäck blev stadsvaktmästare,
dog 1752, vid 79 års ålder Hustrun dog 1751 vid 81 års ålder. En son Erik (f. 1709, d. 1792) var tullbesökare, sedan stadsbetjänt.
Dennas son Johan med Karin Pehrsdotter Rönlöf från Lövånger i Westermanland (f. 1760, d. 1821) var först skräddare
i Gamlakarleby, Oravais och Nykarleby, sedan handlande i Nykarleby (erhöll burskap som handlande 1809). Han hade i två äktenskap 13 barn,
av vilka 8 nådde vuxen ålder. Bland dessa var Petter, Herman och Gustaf sjöfarande; de flyttade från orten 1837 resp. 1840; en Erik
Johan, den äldsta (f. 1792), flyttade 1806 till Kristinestad, kom 1812 till Viborg som kontorist vid länsstyrelsen avlade studentexamen 1817 och
samma år kameralexamen, blev 1818 vice ländskamrerare i Viborg, kom där i konflikt med höga vederbörande till följd av att
han med kraft förde donationsböndernas talan och måste avgå 1831. Sedan framgångsrik advokat och förtjänade en stor
förmögenhet. Död 1859. Ett stort orignial, skildrad på ett medryckande sätt av dottersonen, författaren Jac. Ahrenberg (Människor,
som jag känt, del II). En dotter Anna Sofia (f. 1797) var gift med handlanden i Nykarleby Erik Strömbäck och avled där 1874, en annan
dotter Greta Stina (f. 1813) var gift med bruksinspektör Olof Sjöberg.
33) Isak Nilssons dotter Maria, Isak Nilsson
Testadius, som hans fullständiga namn var, var beckbrännare troligen en av de första på Nykarleby
beckbruk vid älvmynningen. Han jämte sin hustru Maria Larsdotter Stilla eller Rörvik voro mantalsskrivna sedan 1681. Erhöll burskap
1683 »såsom född i staden av ärliga föräldrar». Isak Nilsson mantalsskriven sista gången 1710. De hade fyra
barn: Nils, som erhöll burskap 1704, gift med en Brita, ovannämnda Maria, senare gift med tullskrivaren Johan Viberg (se
82), Lisbetha och Susanna, gift med sergeanten Matts Schröder.
1723. Återfinnas systrarna Maria och Susanna samt deras män.
Modern levde dock, bodde hos den förstnämnda. Hon nämnes änka åtminstone år 1722.
Beckbrännaren Isak Nilsson
har gått till eftervärlden såsom den, som varit förebild till Zachris Topelius berättelse »Beckbrännaren,
som alltid kom överst». Topelius hade hört sägen av Nykarleby kyrkväktare, tidigare soldat, som han kallar Vik men i själva
verket hette Elias Vill, f. i Soklot 1776, soldat 1796 kyrkväktare i början av 1820-talet, död där 1845. Denna hade hört berättelsen
av sin farfar, som vid sin död skulle varit 96 år.
Enligt berättelsen skulle Isak Nilsson varit liten till växten men flink
i huvudet och med en stark framåtanda med mål att komma upp mot samhällets höjder. Han blev först småsven, sedan kammartjänare
och sist hovmästare hos greve Tott. När greven flyttade bort från Nykarleby, följde han med, men återkom efter många år
fattig, men lika stormodig och uppåtsträvande som förut. Det var nu han blev beckbrännare och skulle här en dag ha slutat sitt
liv i den stora, kokande beckkitteln. Huru mycket av traditionen motsvarar verkligheten är naturligtvis svårt att avgöra (7, 12). [Se
rättelse.]
G l a s m ä s t a r e.
34) Sigfrid Glasmästare och hustru,
dräng Jakob. Han var bror till Lars Andersson Nyman (se 17) och Anders Skomakar (se 37), vann burskap 1699. Hustrun
hette Brita Grelsdotter.
1723. Återfinnas ej varken i mantalslängderna eller senare i kyrkböckerna.
M
j ö l n a r e.
35) Hans Johanssons hustru Brita. Hans Johansson Mölnare var mantalsskriven sedan 1702, hustrun sedan 1703. Erhöll burskap
1705. Då här talas om hustru och icke om änka, måste mannen ha levat.
1723. Återfinnes ej. I kyrkböckerna 1728—47
omtalas Hans Johanssons änka och son Erik, men äro sedan försvunna.
M u r m ä s t a r e.
36) Markus
Murmästare. Mantalsskriven sedan 1686, med hustrun Margareta Andersdotter förekommer han 1689—99.
1723. Återfinnes ej.
S
k o m a k a r e.
37) Anders Skomakare och hustru. Vann burskap 1695. Anders Andersson Skomakare eller Skinnare var bror till Lars
Andersson Nyman och Sigfrid Glasmästare. Hustrun hette Valborg.
1723. Återfinnes icke.
38) Jakob Hansson Skomakare och hustru.
Mantalsskrivna sedan 1699. Förskonades att avlägga burskapseden för sin fattigdom och sina sjuka föräldrars skull.
1723.
Återfinnes icke. Den i 1724 års mantalslängd upptagna Jakob Skomakare, som senare antog namnet Högberg, är av annan släkt.
39)
Mårten Hansson Skomakare och hustru. Hustrun hette Ingeborg Olofsdotter. De voro mantalsskrivna sedan 1692. Erhöll burskap 1695.
1723.
Här finnes endast »Mårten Skomakares Änka Ingeborg, utfattig». Hon omgift med skräddaren Herman Svart (se
110).
40) Pehr Markusson och hustru Anna och svägerska Brita. Bodde sedan 1699 hos svärfadern, skomakaren Gabriel Mattsson. Erhöll
samma år burskap.
1723. Återfinnes ej.
41) Anders Mattsson Håckå och hustru. Hustrun hette Brita Olofsdotter.
Erhöll burskap 1698.
1723. Återfinnes icke.
S k r ä d d a r e.
42) Oloff Holm och hustru. Skräddarmästare,
sedan handlande. Hustrun hette Anna Finelia, dotter till rådman Carl Jönsson. Olof Holm var första gången mantalsskriven 1702, var
då ensam, samt 1705 med hustru. Erhöll burskap 1704.
1723. Båda återfinnas. Olof Holm avled 1741 62 år gammal. Barn:
Johan Holm (f. 1707, d. 1790), handlande i Nykarleby. Denna hade också en son Johan (f. 1743, d. 1772), som också var handlande därstädes
och en annan son Carl, som flyttade till Stockholm samt tre döttrar. Olof Holm hade utom sonen Johan också dottern Helena (f. 1706, d. 1782),
gift med sjömannen Simon Lööf från Överjeppo, sedan 1754 tunnbindare och fiskare i Nykarleby (10).
43) Elias (Eliasson)
Raj. Erhöll burskap 1691 på grund av att han fått en borgardotter till hustru, född i Soklot. Hustrun hette Anna Raj, dotter till
skräddaren Petter Raj.
1723. Återfinnes ej. Däremot påträffas en Anders Eriksson Raj, som var hans svåger, samt
handlande i Nykarleby. Han hade erhållit burskap 1711. Han dog 1757, 75 år gammal.
S m e d.
44) Carl Smedh
och hustru. Första gången mantalsskrivna 1701. Carl Carlsson Klensmed erhöll burskap 1699. Uppvisade prov från sin mästare Petter
Felerius och från Jakobstads borgmästare.
1723. Återfinnes ej.
T u n n b i n d a r e.
45) Mickel
Andersson Tunnbindare. Första gången mantalsskriven 1676, följande år med hustrun Brita Mårtensdotter. Erhöll burskap 1681,
varit i lång tid hos sin styvfar Matts Tunnbindare.
1723. Återfinnes ej. Av Hugo Lagström har jag fått följande upplysning:
I Nykarleby rådhusrätt 21/1 1723 står: »Mickel Andersson Tunnbindares hustru Brita Andersdotter har nyligen anlänt från
flykten, gammal och skröplig, i nöd och fattigdom.»
46) Pehr Gabrielsson och hustru. Erhöll burskap 1701
Släkten antog efter freden namnet Paulin. Den levde i Nykarleby över 200 år, från medlet av 1600-talet till år 1850, då
den sista med namnet, ogifta sömmerskan Kajsa Stina Paulin avled. Pehr Gabrielsson var son till tunnbindaren Gabriel Påhlsson. Hustrun hette
Susanna Mickelsdotter.
1723. Mantalsskrivningen upptar endast sönerna Anders och Johan (födda 1690 resp. 1703), men föräldrarna
levde nog, men voro synbarligen överåriga. Mannen dog 1732, hustrun 1731. Sönerna tillhöra de uppbyggande krafterna efter freden.
47)
Johan Carlssons son Matts. Johan Carlsson tunnbindare och hans hustru Malin Viteck voro mantalsskrivna sedan 1676. År 1697 var han ensam och 1707
hette hustrun Anna. De levde sannolikt ännu 1712, men voro överåriga eller sjuka, så att endast sonen finnes upptagen, vilken sannolikt
också varit tunnbindare.
1723. Återfinnes ej, ej heller senare i kyrkböckerna.
48) Johan Berentsson.
Han var son till Berent Grelsson. Han kallas också Bärn, men även Loo. Burskap som tunnbindare erhöll han 1686. Gift 1:o med Beata
Nilsson, som dog under flykten.
1723. I mantalslängden finnes endast hans andra hustru Brita Olofsdotter samt dottern Brita och mågen
Johan Skrivare. Utom henne hade Johan Berentsson i förra giftet sönerna Johan Loo (se 31), Erik Loo, borgare 1723 (gårdsägare),
gift med Brita Gabrielsdotter, omgift med Jakob Wellman (se 132), samt Jakob Johansson, som 1736 bodde i Sundsvall, återfinnes antecknad i kyrkboken
som död där 6/1 1753 i brottfall.
B o r g a r e u t a n k ä n t y r k e.
49)
Olof Arvidsson och hustru. Mantalsskrivna sedan 1704. Erhöll burskap 1705.
1723. Återfinnes icke.
50) Henrik
Isaksson Brandt, son till borgaren i Nykarleby Isak B. Vann burskap 1693. Gift med skräddaren Grels Bengtssons dotter Margareta. T. o. m.
1710 är han mantalsskriven med brodern Carl Brandt och dennes hustru Anna.
1723. Henrik Brandt avled under flykten. Änkan, omgift 1746
med borgaren Carl Sundman, avled 1758, 88 år gammal. Henrik Brandt efterlämnade två döttrar: Anna, gift med borgaren Carl Lund (se
126) och Karin, gift med borgaren Thomas Tullander (d. 1744 vid 46 års ålder). Om Carl Brandts hustru finnes i mantalslängden följande
anteckning: Avskrives för sin stora fattigdoms skull. Enligt kyrkböckerna levde dock mannen, han var tydligen överårig. Han avled mellan
åren 1728—33.
51) Anders Haapa med hustru. Hustrun hette Kerstin Mattsdotter, syster till handlanden Simon Mattsson Backström
(se 24). Erhöll burskap 1707.
1723. Död före detta år.
52) Erik (Arvidsson) Hämming och hustru.
Hustrun hette Maria och var borgaren Salomon Mattssons änka, erhöll burskap 1711.
1723. Återfinnes ej, ej heller i kyrkböckerna.
53)
Hans Isaksson och hustru. Han erhöll burskap 1705.
1723. Återfinnes icke.
54) Erik Hängelsson. Mantalsskriven
jämte hustrun Lisa sedan 1682 då han vann burskap. Hustrun var borgaren Anders Eriksson Bondes änka; om henne står i 1697 års
mantalslängd »legat siuker ett helt år och ligger ännu». Såsom redan i början nämndes var det Erik Hängelsson
Lööf, som på stadens vägnar sändes till furst Galitsin i Vasa för att mot en brandskatt av 10,000 daler silver rädda
staden från brand och plundring.
1723. Om Erik Hängelsson Lööf och hans hustru, som således hade levat 1712, men antagligen
för sjukdom ej varit mantalsskriven, står det: »alldeles fattiga och gamla». 1724 års mantalslängd talar om Erik Lööfs
änka. De hade två flickor: Elisabet gift med besökaren AIexander Feder (se 79) och Karin, gift med korpral
Johan Frisk, bonde på Jubbila i Karleby (Hugo Lagström).
55) Jakob Jakobsson och hustru Anna. Erhöll burskap 1712.
1723.Återfinnes.
Mannen hade antagit namnet Lund. Han dog 1742 vid 62 års ålder. Hustrun hette Anna Olofsdotter. En son, Olof, handlande i Nykarleby (f. 1712,
d. 1771), Direkta avkomlingar bor ännu i Nykarleby (medlemmar av släkten Hedström, se översikten) (10).
56)
Nils Jakobssons måg och dennes hustru Anna. Nils Jakobsson var borgare i Nykarleby sedan 1707. Mantalsskriven sista gången 1711. Vem mågen
är känner jag ej.
1723. Återfinnes ej.
57) Carl Johansson och hustru och svåger Johan. Erhöll burskap 1709.
1723.
Återfinnes ej detta år eller senare.
58) Erik Jönsson och hustru. Erhöll burskap 1712. Hustrun hette
Brita Andersdotter Bonde.
1723. Endast änkan finnes, omgift med borgaren (smeden) Johan Esenberg (d. 1754, 58 år gammal). Hustrun dog
1773 i en ålder av 89 år (se 112).
59) Nils Mattsson Kåski. Första gången mantalsskriven
med hustru Margareta år 1697. Erhöll burskap 1705. Står ensam efter 1709.
1723. Finnes ej, ej heller i kyrkböckerna.
60)
Christer Christoffersson och hustru, antogo senare namnet Löfquist. Hustrun hette Margareta Mårtensdotter Bäck. Erhöll burskap 1711.
1723.
Återfinnes jämte döttrarna Brita, Christin och Anna samt sonen Christer. Mannen död före 1733, hustrun begrovs 1740 (62 år
gammal). Av barnen var Brita gift med 1:o sergeanten Olof Lundberg (d. 1755, 86 år gammal), 2:o med timmermannen Elias Mårtensson Nystrand (f.
i Vörå 1726, d. i Nykarleby 1788). Barnlösa. Christin var gift med snickaren Henrik Berg (f. 1707. d. 1778), som erhöll burskap i Nykarleby
1734. Avkomlingar av dessa levde i Nykarleby cirka 200 år. Den sista var fröken Josefina Berg (d. 1928). Anna gifte sig med fiskaren Matts Sundman
(f. 1707 i Kronoby, d. 1797). Dessa hade en son Johan, som var en i Stockholm utlärd skräddare (f. 1735, d. 1784) och gift med en rikssvenska.
Sonen Christer var stadsbetjänt.
61) Knut Markusson och dotter Margareta. Han vann budskap 1683. Han var född i Vuoskoski
och gift med Lisa Andersdotter.
1723. Här finnes upptagna endast Knut Markussons döttrar Susanna och Brita. Enligt kyrkböckerna levde
dock ännu Knut Markusson (begravdes 6/1 1736) och hans andra hustru Elisabet. Av döttrarna finna vi Susanna år 1724 gift med sjömannen
Matts Häggström (se 102). Släkten levde här i tre generationer (sjömän, garvare) inpå
1800-talet. Brita var gift med borgaren Carl Mattsson Sundman i hans 2:a äktenskap.
62) Thomas Mattsson. Första gången mantalsskriven
med hustrun Elsa år 1697. År 1708 hette hustrun Malin. Han erhöll burskap 1710.
1723. Återfinnes ej.
63) Lill Hans
Mårtensson, måg Anders och hustru. Vem mågen var känner jag ej. Lill Hans hade erhållit burskap 1701. Hans hustru hade hetat
Margareta Mattsdotter, borgaren Knut Knutsson Lills änka och således mor till rådman Jakob Knutsson Rörvik m. fl.
1723.
Återfinnes icke.
64) Anders Pehrsson (Paulin), se 46.
65) Erik Ömans änka Lissbetha,
dräng Giösta. Borgaren Erik Öman var mantalsskriven med sin hustru sedan 1697. Han var hemma från Soklot, son till rustmästaren
Erik Pehrsson, erhöll burskap i Nykarleby 1696. Han beviljades burskap, emedan han var gift med en borgares, nämligen handlande Matts Anderssons
dotter. Hon nämnes som änka i mantalslängden 1705. Sedan omgift med besökaren Johan Pehrsson Asp.
1723. Hon namnes här som
Johan Asps hustru, med tillägget »utfattig». År 1728 är Asp omgift med Anna Samuelsdotter Back.
66) Jöran Jöranssons
hustru Margareta. Mannen Jöran Jöransson Bryggare eller senare Nordberg var son till tjäruvräkaren, sedan stadsbetjänten Jöran
Nilsson Bryggare samt sonson till Nils Joensson, som i medlet av 1650-talet vunnit burskap, sedan han under många år varit bryggare i Nykarleby.
Jöran Jöransson var med sin hustru Margareta Henriksdotter här mantalsskriven sedan 1707. Erhöll samma år burskap. Fr.o.m. 1711
står hustrun ensam. Mannen hade fått tjänst vid Löfsta bruk i Sverge, dit hustrun sannolikt flyttat, ty 1723 återfinnes hon
ej (4).
67) Anders Hansson jämte mor Malin. Han var son till handlanden i Nykarleby Hans Mårtensson, sedan sekelskiftet också
ägare av Kuddnissas (Kuddnäs) hemman. Hans Mårtensson var första gången mantalsskriven 1676 och följande år med sin
första hustru Karin Andersdotter, som dött 1706, och med sin andra hustru Malin sedan 1708. Anders Hansson blev borgare i staden 1695 troligen
handlande och också medarvinge till Kuddnäs.
1723. Återfinnes icke (5).
68) Carl Hansson och pigorna Susanna och Sara.
Har antagit honom som bror till föregående.
1723. Återfinnes ej.
O k ä n d a p e r s o n
e r.
69) Anders Andersson. Första gången mantalsskriven 1712.
1723. Återfinnes ej.
70) Henrik Knutsson. Erhöll
burskap 1705.
1723. Återfinnes ej.
71) Erik Mårtensson och pigan Margareta. Mantalsskriven med hustrun Brita sedan 1698. Erhöll
burskap 1699.
1723. Återfinnes ej, men i kyrkboken står att Erik Mårtenssons änka avlidit 1734.
72) Henrik Möllnares
dotter Susanna. Mantalsskriven sedan 1702.
1723. Återfinnes ej.
Översikt.
Av
ovanstående förteckning se vi således, att i Nykarleby år 1712, således endast något år före den allmänna
flykten, voro bosatta och i verksamhet en borgmästare samt fyra rådmän, av vilka två voro handlande, en tullnär och en postförvaltare.
Av stadens tjänstemän funnos ytterligare en stadskassör och en stadsfiskal. Staten var företrädd av de ovannämnda tullnären
och postförvaltaren, och dessutom till den förres hjälp två tullskrivare och en besökare. Prästerskapet var representerat
av en sockenadjunkt och en pedagog.
Kyrkoherden och kapellanen bodde, såsom redan tidigare nämnts, på landet. — Härtill
kommer en klockare och en orgelnist. Av handlande funnos femton (de två rådmännen medräknade). Som sjöfarande äro antecknade
endast två, vilket dock på tidigare anförda grunder knappast kan anses motsvarande verkliga förhållanden. Av hantverkare påträffa
vi en beckbrännare (och en f. d. beckbrännares familj), en glasmästare, en mjölnare, fem skomakare, två skräddare, en
smed, fyra tunnbindare. Härtill kommer ytterligare 20 borgare utan känt yrke. Under denna rubrik döljer sig säkerligen förutom
sjömän, också fiskare, timmermän och andra arbetare, som antagligen skaffat sig egen gård, eller varit söner eller svärsöner
till borgare. Till sist fyra personer, om vilket intet är känt.
Komma vi till frågan: vilka öden genomgingo nämnda personer
under den påfrestande tid, som ligger mellan 1714 och 1721? Vi veta ju, att de flesta flydde, främst de förmögnare och gällde
resan i de flesta fall Sverge. De fattigare hade ingen annan tillflyktsort än skogarna i omgivningen, därifrån de dock småningom sökte
sig tillbaka till sina hem, som ju till följd av den erlagda brandskatten till stor del skonats från ödeläggelse. Dock stannade också
bland de ledande en del kvar, ledda av pliktkänsla eller andra orsaker. Bland dessa voro postförvaltaren, f. d. rådmannen Henrik Wessman,
som av ryssarna utnämndes till borgmästare samt borgaren Erik Hängelsson Lööf, som var borgerskapets sändebud till furst Galitsin.
Borgmästaren
Isak Falander avled jämte sin familj under flykten i Luleå, troligen i någon epidemisk sjukdom (pest?).
Av de fyra rådmännen
återvände tre: Brask, Giädda och Juniander, medan den fjärde, Schepper, flyttade till Kristinestad.
Stadskassören Jakob
Knutsson Rörvik återvände också, men utan hustru. Stadsfiskalen Erik Möllner jämte hustru återsågo hembygden.
Av
tulltjänstemännen hade tullnären Giädda, såsom ovan nämndes, jämte hustru återvänt, likaså tullskrivaren
Henrik Ström, men utan hustru. Den andra tullskrivaren återvände ej, åtminstone till Nykarleby. Besökaren Matts Sigfridssons
familj återvände, men huru det var med honom själv är osäkert. Han var åtminstone död före 1728.
Postförvaltaren
Henrik Wessman, som stannat kvar i staden, överlevde med sin familj kriget.
Från prästerskapets sida kan omnämnas, att kapellanen
Gustaf Neostadius,som utnämnts 1712, dött samma år, således före den stora påfrestningens tid. Pedagogen Carl Remahl återvände
ej.
Kapellanen Henrik Neostadius' änka avled i Sverge under flykten. Klockaren Nils Falck återvände, däremot är orgelnisten
Christian Werander försvunnen.
Av borgerskapets 15 handlande återvände följande 8 personer Nils Brask, Johan Juniander, Lars
Andersson Nyman (hustrun dött) Carl Mattsson Kass, Simon Mattsson Backström, Anders Turdin (utfattig), Nils Turdin och Olof Turdin. Avlidit hade
följande 4 personer: Matts Andersson (»änkan gammal och fattig») Matts Aulin, Pehr Mattsson Kass (jämte hustru), handlanden Ryss
änka Margareta Raj, som hade fortsatt mannens affär. Matts Mattsson hade icke återvänt, men om han dött under flykten eller bortflyttat
till annan ort är för mig okänt. Johan Bladh och Hans Werander hade flyttat till Vasa.
Bland hantverkarna har manfallet varit betydligt
större, ehuru ovisst är, om de avlidit eller om de föredragit att byta om bostadsort efter fredens återställande. Av de fem skomakarna
återvände ej en enda, ehuru endast om en, Mårten Hansson, veta vi, att han dött. Av de två skräddarna återvände
ej den ena, Elias Raj ej heller stadens enda smed, likaså ej heller stadens enda murmästare samt tunnbindaren Berentssons hustru, som dött
under flykten. Glasmästaren Sigfrid Andersson jämte hustru återvände icke.
Skutägaren Isak Hendersson var död före
1722.
Bland de tjugo borgarna utan känt yrke, ha tio stannat borta. Endast om en, Henrik Brant, är känt att han verkligen dött
under flykten.
En ytterligare fråga kan den geneologiskt intresserade ställa till sig, nämligen den: leva i detta, nu i dagens Nykarleby
ättlingar till ovannämnda personer? I rakt nedstigande led på manssidan torde ingen finnas. På kvinnosidan ha vi åtminstone
nedanstående personer. Fröken Agnes Forssén kan sålunda i tvåfallt avseende räkna anor från denna tid, nämligen
dels från handlanden och rådmannen Johan Juniander genom dennes dotter Anna, som var gift med handlanden Mårten Forssén, som namnes
i följande kapitel, dels från Nils Turdin genom hans sondotter Susannas förbindelse med handlanden Samuel Forssén, en son till den
tidigare nämnda.
Släkten Hedström kan bland sina förfäder räkna den under 55 upptagna borgaren Jakob Jakobsson Lund.
Dennes son var handlanden i Nykarleby Olof Lund (1714—1771) och sonson sjömannen och borgaren Jakob Lund (1752—1789). Den sistnämnda
hade i sitt äktenskap med fänrikdottern Erika Johanna Beerman en dotter Susanna (1796—1858), som var första gången gift med tullvaktmästaren
Anders Ahlquist d. y. samt andra gången med skomakarmästaren, sedan sjötulluppsyningsmannen Erik Hedström (f. i .Umeå 1793,
kom till Nykarleby 1818. d. där 1865) Av dennes barnbarn leva i staden Josefina (f. 1861). Pensionerad postexpeditör, Lydia (f. 1865), pensionerad
bankkassörska, Hulda (f. 1867), farmaceut och f. d. apoteksfllialtöreståndare, Matilda (f. 1869), pensionerad bankkassörska, Paul
(f. 1874), pensionerad stationsinspektor samt sonsonsonen Einar Hedström (f. 1880), bankdirektör.
Besökaren Matts Sigfridsson (Häggrot)
(se nr 11), vars både far och farfar varit borgare i Nykarleby, hade en dotter Barbro (1699—1766) som var gift med Carl Schytén
(1675— 1758), utridare och sedan fiskare Nykarleby. Dessas son Johan och sonson Carl voro styrmän. Den senare av dessa hade sonen Anders, som
var sjöman; av dennes döttrar gifte sig Greta Kajsa med skräddaren, sedan fiskaren Matts Frost, som senare antog namnet Hellstrand; en annan
dotter, Sofia, gifte sig med styrmannen Johan Jakob Rönning. Av släkten Hellstrand och Rönning finnes ännu representanter på orten,
nämligen av släkten Hellstrand en sonson till ovannämnda Matts, sjömannen Adolf H. (f. 1904) och dennes syster Aino Elisabet Engstrand
(f. 1907), och av släkten Rönning, fröken Aina Johanna R. (f. 1885), ägare av en pappershandel och hennes 90-åriga mor Johanna
Matilda, född Sarlin. |