[Inskriptionen på ljuskronan. R i Ray ser mer ut som B. Foto: F.L: juli 2004, montage. Förstoring.]
Bilder avlärjungarna är målade på läktarskranket. En av verserna lyder:
”Tåligt lida,
hoppas bida.
Tro förwist
På Jesum Christ.
Lagen skatta,
Kärt omfatta.
Bed Andächtigt
Lef Försichtigt.”
Kyrkan är som sagt öppen hela somrarna så att vem som helst skall få vallfärda dit, men inte var det någon trängsel. Jo, se nu kommer en — — — kanske är det en av männen som gör de nya gångarna i skick utanför. Nej det är en främling. Även han stryker mössan under armen, men han vandrar beslutsamt i riktning mot läktaren. Snart har han en overall på sig. Han är en orgelbyggare, åtminstone en orgelreparatör. Jag vet inte varifrån det kom, men med ens erinrade jag mig några vackra avsnitt ur Jan Fridegårds Sommarorgel, där den gamle orgelbyggaren byggde ett instrument i solig sommartid …
Nåja, mannen gicktill sitt arbete, vi samtalade skraltigt på finska. Jag fortsatte uppåt längs stegar och trappor. Det blev mörkare. Men så med ens mötte mig tända ellampor. Jag fortsatte uppåt och snart stod jag vid tornurets bastanta urverk, som är inrymt i en liten hytt. De väldiga klockloden hängde i bastanta manillarep, nära tums tjocka! En väldig slant höll takten och farten.
Tick — tack, tick — tack ett tjugotal meter ovan staden. En åldrig men sinnrik mekanism, det är säkert.
Här väntade jag tills tornklockan harklade sig och slog …
Nyfikenheten kunde ju naturligtvis inte hålla en tidningsmurvel i schack. Jag lurade i de små fyrkantfönstergluggarna på urtavlan och snart hade jag tagit undan ett avfönstren och vinkade åt några småpojkar på storbron. Kameran fick därefter göra sitt …
[Utsikt från en nivå nedanför tornuret.
Foto: F.L. juli 2007.]
Alla som tycker att Nykarleby är en obetydlig stad borde kliva hit upp i kyrktornet och se den från ovan. Högsommargrönskan dominerar — och älven. Stadsgårdarnas olika färger gör att bilden får ett vackert utseende, som sagt detta sett ovanifrån. Hur Nykarleby ser ut i plan vet vi alla.
Naturligtvis har deflesta stadsbor som varit skriftskolpojkar varit uppe i kyrktornet. Här är namn i massor inristade, här har man instuckit konfirmationskort i väggspringorna och nåt.
Gör ett besök i Nykarleby ”Kyrckia”, det lönar sig säkert oberoende om man vill se utsikten eller uppleva tempelstillheten i ljuv sommartid. Då man står uppe i tornet och ser älven flyta mörk nedanför och ser det stilla stadslivet erinrar man sig den gamla Grundtvig-psalmen: Gammal är kyrkan …
|
