En plankarta över Nykarleby från 1600-talet.
I flere personers ägo
finnes en plankarta över det gamla Nykarleby. Också en dylik hänger på väggen i stadsstyrelsens kansli. I flere arbeten ingår
även en reproduktion av densamma, ehuru i starkt förminskad skala. Det är en kopia av den karta, som lantmätaren, sedan lantmäteriets
chef, C. W. Gyldén år 1841 utgav i ett verk, som innehöll plankartor från alla Finlands städer.
Densamma angiver
dock ej förhållandena sådana de voro vid tiden för utgivningen. Det har nämligen visat sig, att densamma så gott som fullständigt
överensstämmer med den plankarta som av lantmätaren Wislander år 1750 uppgjorts och av vilken en
kopia finnes i bankdirektör Einar Hedströms ägo. Det egentliga, som skiljer är främst »Storbrons« läge. Denna
bro brändes av ryssarna under 1808—09 års krig och då en ny bro uppfördes 1815 [1817] placerades
denna några tiotal meter längre ner d. v. s. på den plats där den nu är belägen. En annan skillnad är
den, att pädagogia i den tidigare planen stod fullkomligt fritt och icke som senare på en utmätt tomt.
Plan över det gamla Nykarleby, utgiven
1841 C. W. Gyldén. Densamma är dock fullkomligt överensstämmande med stadsplanen av 1750, uppgjord av lantmätaren
Wislander, endast med undantag av Storbrons inritning på sitt nya ställe. I
jämförelse med nuvarande stadsplan sammanföll utsträckningen i norr—söder, medan den i öster—väster endast
utgjorde 1/3 av den nuvarande. Med beaktande av folkmängden före branden (1858) var ungefär densamma som nu, får man ett begrepp om,
huru tättbebyggd den gamla staden var.
[Det tycks finnas flera varianter av Gyldéns stadsplan eftersom denna skiljer sig från den
som Lantmäteristyrelsen gav ut. Här är texten ”Nykarleby elf” vänd uppochner
jämfört med den.]
Nu har nyligen i magistratens arkiv påträffats en planritning, som är betydligt
äldre, i det den härstammar från medlet av 1600-talet. Densamma är en kopia, som 1789 gjorts av pedagogen Gabriel Toppelius, medan
originalet innehades av rådman Gustaf Litzman. På planritningen är införd ägaren till varje tomt. På ritningen har Toppelius
gjort följande anteckning: »Denna gamla avritning av Ny Carleby stads forna utseende synes vara författad mellan år 1660 och 1676,
då Cordt Bochmöller var Borgmästare, Hr Johan Carlander Rector vid Trivial Scholan, Hr Johan Grandell Conrector och Hr Eric Florin Capellan.«
Med beaktande av de samtidigt levande tomtägarna samt också med beaktande av sådana personer, som icke voro upptagna där, kan man
draga tidsgränsen betydligt snävare, nämligen till tiden 1665—1667. Borgmästaren Bochmöller avled nämligen sistnämnda
år och t. ex. rådmannen Antonius Amundsson, som icke finnes upptagen, avled 1664.
Kartan är av speciellt intresse, sett från
tvenne synpunkter, dels får vi ett begrepp om stadens bebyggelse vid denna tidpunkt, således cirka 45 år efter dess tillkomst och kunna
göra jämförelser med förhållandena 1750, dels lära vi känna tomtägarnas namn vid sagda tid, och om vi blott skulle
kunna identifiera dem också få en kunskap om, vad det var för slags folk, som denna tid byggde och verkade i Nykarleby. Planritningen är
i det fallet ofullständig, att den endast upptager byggnadstomterna och icke t. ex. kyrkan och pedagogin.
Om vi på nämnda karta
införa numreringen från senare kartan (denna infördes i medlet av 1770-talet) kunna vi få en direkt jämförelse med senare
tider.
Antal bebyggda tomter 1665 var 79, medan plankartan från 1750 upptar 115, det är på 1600-talets karta främst tomtnumrorna
51—57 och 81—115 som saknas. En del tomter på 1600-talets karta ha sedermera sammanslagits, medan några andra åter delats.
I
det följande skall jag med hjälp av Hugo Lagström försöka presentera de enskilda tomtägarna och använder därvid
den senare införda numreringen av tomterna.
[Förteckningen finns sedan tidigare i Plankarta
och förteckning över stadens gårdar av Einar Hedström.]
Vår rundgång genom 1600-talets
Nykarleby är därmed slut. Tyvärr har icke alla tomtägare närmare kunnat »klassifieras«. En dylik rundgång i ett
samhälle under länge sedan förflutna tider kan troligen för många synas något fåvitsk, men det kan ej hjälpas,
att det för en och annan kan ha sin charm.
Ingen ättling av ovannämnda personer leva mig veterligen i detta nu i staden. Vi måste
gå till 1690-talet för att träffa på en person, där detta är fallet. Det var då stamfadren till den sedan i staden
så bemärkta släkten Turdin här slog ner sina bopålar; han var hemma
från Bygdeå i Sverige. Hans nu här levande ättling (på kvinnosidan) är fröken Agnes Forssén.
W. B. |