Enligt Kejs. förordningen av den 24 febr. 1868 och guvernörsämbetets
resolution av den 26 febr. 1869 hade stadens hantverkare i jan. 1870 uppkallats
för att bestämma antalet fullmäktige och val av dem till
den förening, som hantverkarna den 14 dec. 1868 beslutit bilda, men
som konstituerades först den 1 april följande år. Fullmäktiges
antal bestämdes till fyra: färgarmästarna Magnus och Theodor Wahlberg, garvaren Anders Johan Thulin och skräddaren Erik Forsman.
Föreningens namn blev Fabriks- och Handtverkareföreningen.
Stränga organisationsåtgärder vidtogs genast. Den 8 aug.
1870 bestämdes sålunda, att ett antal i staden bosatta personer
skulle förständigas, att i händelse de önskade fortsätta
att driva sina hantverk i staden, inom utgången av nämnda år
ansöka om rättighet därtill i överensstämmelse
med förenämnda Kejs. förordning. De ifrågavarande
personerna var smeden Jakob Högman, skräddaren J.
Sandberg, urmakaren J. F. Kylén, målaren D. Öhrnberg och snickaren Johan Sundqvist. Vid den
blivande taxeringen skulle avseende fästas vid, att handlandeänkan Kristina Lundqvist i sin butik idkade försäljning av
skor.
Nyrekrytering skulle ombesörjas genom annons i Wasabladet,
vari hugade personer uppmanades att söka sig borgarrättigheter
i följande yrken: klensmed, guldsmed, koppar- och bleckslagare, urmakare
och murare.
I stället för färgaren Theodor Wahlberg, som anhållit
om befrielse från fullmäktigskapet i föreningen, utsågs
garverifabrikören Jakob Eng.
Föreningen hade hos magistraten anhållit, att personer, som
idkade hantverk i närheten av staden, borde åläggas att
söka burskap i staden.
Magistraten kunde dock ej bifalla, emedan den nu gällande näringsstadgan
bestämde, att endast den person, som idkade hantverk med legda
arbetare inom en halv mil från staden, borde söka burskap
där.
En stor del av hantverkarna flyttade till följd av den nya förordningen
ut på landsbygden för att undvika skatter och pålagor
i staden. Magistraten å sin sida övervakade noga, att dessa
hantverkare ej anställde legd arbetskraft. |
