Juthbacka arbetsskola för lytta verkade på orten i omkring
15 år och startade ursprungligen 1901 i Jakobstad av frk Netta Heikel.
Hon samlade omkring sig några små vanföra barn, meddelade
dem undervisning i vanliga skolämnen och försökte därjämte
handleda dem i praktisk sysselsättning. Hon kallade sin skola Hem
för medellösa vanföra barns undervisning och erhöll
av senaten 1.000 mk för etableringen av skolan och 5.000 mk i årligt
anslag. Villkoret för erhållande av statsunderstöd var,
att minst 12 och högst 20, senare 25 elever, medellösa eller
mindre bemedlade och vanföra, skulle undervisas minst 8 månader
i året. När skolan flyttade till Juthbacka 1904, fortsatte hon med framgång att leda den till 1906, då
hon avgick av åldersskäl (f. i Åbo 24.2. 1846, d. i Jakobstad
10.11. 1940). Skolan stod nu utan ledning, men i febr. 1907 tillskrev
fattigvårdsinpektören för Finland Gust. Ad. Helsingius
frk Maria
Castrén och frågade, om Marthaföreningen
i Nykarleby ville åtaga sig omsorgen om skolan. Detta bifölls
av föreningen, vars styrelse i mars s.å. bestod av frk Maria
Castrén ordf. och fruarna Selma Spolander, Maria Björklund,
Maria Kisor, Karin Knape och Hilma Wiljanen. För läsåret
1907—1908 beviljade senaten 7.000 mk i statsanslag för upprätthållande
av anstalten samt 2.000 mk för anskaffande av inventarier och undervisningsmateriel.
Skolan var en av tre sådana i hela Finland; de andra fanns i Uleåborg
och Helsingfors.
Skolans uppgift var, ”att i nyttigt arbete öva personer, vilka
genom felaktiga eller bristfälliga händer icke äro förmögna
till vanligt handarbete”. Elever fick anmäla sig från
hela landet och kursavgiften var 30 mk i månaden. Till en början
hade skolan svårt att få elever, trots annonser o. dyl.,
men sedan den nya föreståndarinnan Hella Widell personligen
ställt sig i förbindelse med präster, skollärare och
förtroendemän i kommunerna, fick den talrika elever. Deras skolgång
bekostades av kommunerna, som i sin tur kunde påräkna statsbidrag.
År 1908 hade skolan 20 elever, 14 manliga och 6 kvinnliga, alla
finsktalande. Den äldsta var 39 och den yngsta 9 år. Föreståndarinnan
undervisade i folkskolans kurs, lärare W. Andersson i träslöjd
och fru Brita Lindberg i herrskrädderi. Marthaföreningen bidrog
till underhållet av skolan. Ordförande var år 1908 fru Selma Spolander. Redan år 1904 omlades h.o.h. dess läroprogram.
Den teoretiska undervisningen blev i huvudsak lik högre folkskolans
kurs. Huvudvikten lades dock på utbildandet av yrkesidkare. Undervisning
meddelades sålunda i skomakeri, skrädderi, bokbinderi, korgflätning
och slöjdarbete. På grund av svårigheten att erhålla
läder nedlades arbetet i skomakaravdelningen under läsåret
1915—1916.
Med detta utvidgade program verkade skolan de tretton sista åren,
till en början under ledning av folkskollärarinnan Hella
Widell och de senaste tio åren av fru Gunborg Himmanen.
Som biträdande lärarinna verkade under hela tiden på Juthbacka
frk Aina Polén, som i huvudsak handhade den teoretiska undervisningen.
För den praktiska utbildningen var en sömmerska, en skomakare
och en snickare anställda.
Utbildningstiden omfattade i regel fyra år. Skolan hade i medeltal
20 elever och 5 unga män kunde årligen utgå därifrån.
Av dessa slog sig någon ned som yrkesidkare i Nykarleby, och de
flesta på andra orter. Senare skomakarmästaren Wiljam Pihlainen
hade varit både elev och lärare i skomakeri på Lyttaskolan.
Efter överflyttningen till Juthbacka underhölls skolan med
statsmedel. Dessa utgick ursprungligen med 8.000 mk årligen, men
sänktes sedermera till 7.500 mk för att senare åter höjas
till 8.000 mk. Under dyrtiden under världskriget utgjorde anslaget
10.000 mk med div. tillägg och för vårterminen 1919 utanordnades
6.000 mk.
Skolans angelägenheter handhades på ett föredömligt
sätt av Marthaföreningen, vars ordf., frk Maria
Castrén jämväl fungerade som ordf. i skolans
direktion. Dess övriga ledamöter var under de sista åren
frk Mimmi Lybeck, fruarna Nanna Grundfeldt, Ina Järnefelt, Ester Fougstedt och Edit
Björkvall, av vilka den sistnämnda tjänstgjorde som
sekreterare.
Skolan hade varit till gagn och välsignelse för många
lytta, vilka genom den utbildning de erhållit kunnat taga sig fram
på egen hand genom livet. Många av dem hade erhållit
förmånliga anställningar och blivit dugliga och redbara
yrkesidkare.
”Lyttaskolans” verksamhet nedlades omkring den 5 maj 1919 för
att följande höst upptagas i Seinäjoki. (ÖP 26.7.,
22.11. 1907 enl. Hbl. ÖP 14.2. 1908, 18.2. 1910. (E. Fougstedt),
Nykarleby stads Marthaförening 1926—1956. ÖP 29. 3, 6.
4. 1956). 45)
|