Ester Fougstedt

Inspiratör och organisatör
för föreningslivet i Nkby

Många intressanta personer var genom seminariet på orten engagerade och verksamma i förenings- och organisationslivet. En särställning intar Ester Johanna Fougstedt. Hon föddes i Helsingfors 14 april 1891 som barn till en snickare Sundqvist verksam i statlig tjänst. Familjens rötter fanns i Purmo, dit man även så småningom återvände. Ester Sundqvist gick i skola i Jakobstad, där hon även tog studentexamen.

Ester Fougstedt.

Vid småskolan i Purmo fick hon under ett läsår pröva på att vara lärare. Det väckte hennes intresse för läraryrket. Vid denna tid hölls vid Nykarleby seminarium under en följd av år s.k. hospitantutbildning till lärare. I denna studentbaserade snabbskolning erhöll hospitanterna lärarkompetens efter ett års studier. Ester genomgick denna utbildning och fick lärarbetyg våren 1915.

Under studieåret blev hon bekant med en ogift lektor vid seminariet, Nils Alarik Fougstedt. Det var säkerligen ett ömtåligt förhållande, som mestadels i hemlighet växte till sig. Efter examen erhöll den unga lärarinna tjänst vid Överesse folkskola 1915—1916. Bland burkarna cirkulerade olika historier om hur Alarik besökte sin Ester i Esse. De flesta troligen kraftigt ”förbättrade”. Sommaren 1916 gifte sig Ester och Alarik och hon flyttade till Nykarleby. Man kan på goda grunder fastslå att hon fick en god make och han en fast punkt i den ensliga tillvaron. Han var blyg och anspråkslös och 20 år äldre än sin maka.

Under en följd av år verkade hon som lärarvikarie och timlärare vid seminariets övningsskola och vid Nykarleby samskola. Hon ägde goda kunskaper och en naturlig förmåga att hålla ordning. Att hon inte gjorde sig kompetent för en lärartjänst vid övningsskolan är förvånande. Man kan gissa på att hennes livliga intresse för organisationsarbete fångade hennes intresse. Även hemmet som lektorsfru och senare som direktorsfru i den 300 kvm stora våningen på seminarieområdet upptog en stor del av hennes tid. Hon var den kvinna direktorn behövde som stöd och inspiration.

Även då som senare blåste kring seminariet. I medlet av 30-talet uppstod en våg av pacifistpropaganda vid seminariet. Åbo Underrättelser hade i en artikel observerat företeelsen. Direktor gick i svaromål och konstaterade att ÅU ”icke blott är betydligt överdriven utan att även många felaktigheter ingick”. En del sanningshalt var det dock i artikeln.

Som person var Ester Fougstedt allmänt känd för sin fasthet, plikttrohet, sinne för ordning och reda och sitt ekonomiska sinne. Hon var hjälpsam mot dem som stod henne nära. Hon kunde upplevas kort och kärv i tonen. Omständlig i samtal, men alltid tydlig. Makarna hade inga egna barn. En son föddes död 1928, vilket för dem blev en stor sorg.

Att bo i direktorsbostaden medförde denna tid många förpliktelser. Bl.a. skulle direktor bidra till att lära de blivande lärarna ett städat och fint uppträdande. Detta kunde ske t.ex. vid bjudningar i den fina salongen, som egentligen var avsedd, enligt Cygnaeus rekommendationer, som representationsvåning. Fru Ester såg till att allt följde etiketten. På seminariets avslutningsdag bjöds på kaffe för hela seminariestaben. Även under andra tider kunde inbjudan gå ut. Under påsklovet var det många som var nödsakade att stanna på orten, ex. ålänningarna. Då bjöds de ofta på mat i direktors matsal. Alarik Fougstedt pensionerades 1938. Ett eget hus vid Gustaf Adolfsgatan hade makarna köpt av målarmästare Örling. Det var ett vackert hus i jugendstil, som man flyttade in uti. Den vitale Alarik fick hjälpa till med hushållets mångahanda. Han högg t.o.m. veden själv och bar in den. Efter fem års pensionering avled han kort före julen 1943. Ester levde sedan ännu som änka i ca 35 år. Under många år bodde samskolelever under terminen i det rumrika hemmet. Senare även seminarister. Över dem alla rådde ett vakande öga.

Daniel Lindgren, en av burkarna, berättar att Ester under ett samtal delgett att hon hade ett 30-tal förtroendeuppdrag! I det följande ska vi presentera några av dem.

Som ordförande för Lotta Svärd-avdelningen arbetade fru Fougstedt med hänförelse. Avdelningen i Nykarleby hade grundats i början av tjugotalet. Organisationen motsvarade i det närmaste skyddskåren. Den var indelad i olika sektioner, envar med skilda funktioner. I Nykarleby hade lottorna olika aktiviteter på gång, ofta målinriktade. En följd av år samlade man medel för att anskaffa en stor matservis för flera hundra personer. [En kanna med föreningens emblem såldes för något år sedan på auktion i Helsingfors. Lotta Svärd emblemet fanns även på vissa tallrikar som i början på 1970-talet användes vid Normens bespisning.] För detta kokades soppa i fältkök, som transporterades till torget under marknaderna. Under kriget var lottorna med i luftbevakning från ett vakttorn, som rests i tallskogen nära nuvarande vattentornet. Vid krigssjukhuset i staden hade man även olika arbetsuppgifter. Ester Fougstedt reste även runt i landskapet och höll föreläsningar i olika frågor.

1916 påbörjades Marthaverksamhet i Nykarleby. Ester var naturligtvis aktiv även där. Dess ordförande i 21 år ... under denna tid köpte föreningen en gård, som blev inredd med bl.a. ett modernt kök till marthagård vid Bangatan.

Även i fortsättningen De Gamlas Hem skulle Ester göra en betydande insats. Hon blev hemmets kassör för en lång tid och förvaltade tillgångarna på ett förtjänstfullt sätt så att många kostsamma renoveringar kunde genomföras. Hon var synnerligen mån om att det Lybeckska skaldehemmet blev pietetsfullt vårdat.

Som en sann hembygdsvän deltog hon aktivt i olika hembygdssträvandena. Hon torde vara den första som ägde och bar nykarlebyfolkdräkten. Nästan i alla sammanhang, där en dragvillig och uppoffrande kraft behövdes var fru Fougstedt med. Av intresse att vara med vid hembygdsfester i Vasa, cyklade hon dit flera gånger.

Från förra delen av 30-talet deltog hon som ordförande i fattigvårdsnämnden — vårdnänmnden — socialnämnden. Under denna tid blev stadens Frihem ombyggt och sanerat. Även då var Ester med och höll i skaftet.

Föreningen Folkhälsan var även ett av Esters speciella skötebarn. Fadderortsrörelsen fick ny vind i seglen under kriget 1942. Städer och kommuner fick kommittéer, som tog det lokala ansvaret. Till uppgiften hörde att barnevakueringen till Sverige skedde på ett säkert och lagenligt sätt. Kommittén handhade utdelningen av kläd- och matförsändelser från Sverige och senare även från USA. Småningom växte fadderverksamheten samman med vänortsverksamheten. Sollefteå stad blev som känt vår vänort. I Norge blev vår vänort Steinkjer och i Danmark Hammel. Vi kan vara vissa om att Ester Fougstedt hade en tung börda i all denna verksamhet. Något som hon aldrig blivit till fullo förstådd och uppskattad för. Genom sina många engagemang satt hon som spindeln i nätet, folk och resurser behövdes för allt oräkneligt. Hon stod som en fantom mitt i mängden av de otaliga kvinnorna som på hemmafronten gjorde osjälviska insatser.

Många stadsbor hade stor aktning för fru Fougstedt. En del ansåg att hon blandade sig i för mycket. Men hon hade kunnighet och arbetskapacitet som få. Någon närmare bekantskapskrets hade hon veterligen inte. De många medarbetarna, där hon verkade, gav henne kontakter och gemenskap nog. Hon var en from och god kyrkokristen. Man såg henne ofta i kyrkan och speciellt viktigt var det för henne att vara med i nyårsvakan.

De sista åren av sin levnad bodde Ester på De Gamlas Hem. Hon avled den 1 januari 1979, 87 år gammal.

En dikt av Z. Topelius kunde gälla över Esters levnad:

Att ha levat för andras strider,
det är att leva för alla tider,
det lyser långt genom årens snö,
det kan förgätas men kan ej dö.