LOTTARÖRELSEN I NYKARLEBY

I

Lotta-rörelsen i vårt land var mycket omfattande och  kvinnor i alla åldrar deltog. I Nykarleby var den verksam från 1920 till 1944 och med ansenlig verksamhet. En väsentlig del av den var att samla medel till verksamheten. En för Nykarleby unik inkomstkälla var nejonögon och Bomans pepparkakor.

Tyvärr har Lottornas urklippsbok, som på 1980-talet hämtades till museet, spårlöst försvunnit.

Ur verket ”Finlands Lotta, Helsingfors 1964” av Airi o Rafael Koskimies är följande text hämtad:

I Nykarleby var man redan från början mycket aktiv. Första maj 1920 sålde lottorna en egen majblomma och arrangerade kaffeservering för stadsborna. Fru E. Böök var den drivande kraften i dessa företag. Vid månadsskiftet november–december anordnade man basar (=kaffedag).

Till lottornas marknad i Helsingfors begav sig varje år två lottor, och de medförde ettusen nejonögon och ettusenfemhundra pepparkakor. Som de leende och ivriga försäljerskor de var, fick de genast sina produkter sålda. Därmed var icke deras uppdrag fullgjort. En besvärlig uppgift återstod, att för den erhållna förtjänsten fördelaktigt köpa upp frukt och charkuterivaror i huvudstadens butiker. Varorna forslades sedan så ”fraktfritt” som möjligt till hemstaden, där de rönte strykande efterfrågan, ty i Nykarleby var det brist på just dessa läckerheter.

[Komplement ur Nyländska skyddskåristen.]

Lottakaféerna och lottakioskerna blev allt populärare och förekom lite varstans i landet: vid vägskäl och utsiktsplatser, på badstränder, invid turistattraktioner etc. I regel bakade lottorna brödet själva. I Nykarleby hade de sin bageriverksamhet i bageribyggnaden på nuvarande Kivinens gårdstomts nordöstra hörn.

Lottakiosken stod tidigare vid mejeriet (för smör- och gräddförsäljning kan tänkas), men inköptes av stadens Lotta Svärd för 7000 mk sedan mejeriet byggt till med en butiksdel på östra gaveln, beslutad 1940, färdig juni 1942. Kiosken flyttades sedan ett stycke in på Normalskolans gårdsplan vid torgets sydvästra del.

Lottorna kokade också enkla soppor åt resande allmänhet, och stod vid endel publikevenemang för bespisningen. Självskrivet var att lottorna skötte om bespisningen vid skyddskårens evenemang.

Bilden av lottakiosken är inte från Nykarleby, utan från Kurikka, men kiosken i Nykarleby var mycket snarlik till utseende. Förmodligen fanns centralt distribuerade ritningar för kiosker att tillgå. Förstoring.

Lottor uppställda på torgets södra sida. Notera de präktiga kantstenarna! Våghuset i bakgrunden Förstoring.

Kom nu på detta och sänder liten historia, som komplement på sätt och vis till kioskhistoriken.  

Att observera är det unika med nejonögon och pepparkakor. Flera av Bomans fruntimmer var med i lottarörelsen så därav pepparkakorna. Det där om frukt och charkuterivarors knapphet i Nykarleby är jag frågande till, men förmodligen försökte de hitta lite mer exklusiva produkter som i Nykarleby kunde säljas för gott pris och ge mer inkomst än vad som betalades i Helsingfors för nejonögonen och pepparkakorna. Men jag tycker att åtminstone nejonögonen borde stått skyhögt i pris i Helsingfors.

Och nog förargar det att klippboken bara så där har försvunnit!

Militaria tycks vara ett populärt samlarområde: Armbindelns utropspris var 100 € och några dagar innan auktionens slut var den uppe i 120 €! Förstoring. Marinskyddskårsbindel.

Den här har jag förmodligen också laddat ner från någon auktionssajt.
Förstoring.