Ett av stadens centrum var våghuset, som förestods av en edsvuren vågmästare. Länge fanns det våghus enbart i Åbo och Viborg, och bruket på andra orter var följaktligen att borgarna själv i tur och ordning skötte om mått och vikt och höll uppsikt över deras tillstånd. Landshövdingarna försökte under århundradets senare hälft påskynda anläggandet av våghus, men resultatet av dessa strävanden var klent. Vågmästaren fick sitt arvode enligt vikt- och volymmängderna för de varor han mätt upp, även om han hade en liten grundlön. Dessutom fanns det i ”tjärstäderna” under senare hälften av 1600-talet en eller flera vräkare, med uppgift att kontrollera kvaliteten på tjäran och ha uppsikt över tjärhandeln. I Österbotten förekom det då och då att stadstjänaren var både vågmästare och tjärvräkare.

Våghusen blev obligatoriska år 1638. De användes av stadens mätare i hans justeringsuppgifter och samtidigt uppmättes där de varor som införts till staden i försäljningssyfte. I våghuset förvarades också stadens mått. Våghuset förlades i flertalet städer till rådhuset, men i bl.a. Helsingfors uppfördes ett särskilt våghus, som låg omedelbart innanför Esbo tull.

”Kronolänsmannen E. O. Söderström på Juthbacka uppförde våghuset på torget mellan april och september år 1894 för 2 000 mk. Själv bevittnade jag dess flyttning till Valter Renvalls tomt år 1953.

Alf Häger berättade själv hur dragvajern till ”höghjula Zetorn” slog en snara vid hjulet varpå de stjälpte mot väggen av våghuset, så att han kom i kläm mot väggen med överkroppen och med sånt tryck att blod klämdes ut från näsa och mun. Han var mer eller mindre ”ofäälo” ett halvår. Sen kom Ahlströms Kalle och Erik med sina lastbilar och drog våghuset på sina anbragda battingsmedar upp till Källbacken. Jag kan ännu för min syn se det långsamt avancerande ekipaget. Jag tror Åke Holm var ägare till ”höghjula Zetorn”.Alf var Bror till Stig Häger, far till Simon Häger, skådespelaren.
(Inf. 2017-06-15.)

Detta landmärke på torget stod således där i 62 år. För mig hade det gärna fått stå där än idag.” skrev Lars Pensar i mars 2004.



Våghuset omkring 1910. Detalj ur torgbild.
Foto: Nykarleby fotoateljé/Gerda Mattsson.
(Inf. 2009-06-29.)



Här är ett foto som jag hittade bland mammas (Birgit Renvall) foton och som tagits av min morbror Bjarne Knuts. Scannade också baksidan, då Bjarne tydligen var noga med att lära sig fotografera. Som du ser har han exakt noterat tidpunkt, bländare, ljusförhållande etc. Om meningen var att fota Våghuset eller fotbollsmatchen på torget vet jag inte.

Alf Renvall tillhandahöll och berättade.

Våghuset flyttat från torget där busstationen står i dag till Borgaregatan 34 inne på gården hos familjen Renvall.
Foto: F. L., juni 2003.

Våghuset mitt i bildens överkant. Övre raden: Linnéa Joahnnson gift Sund, Fjalar Backman, Runar Hellund, Backman, fru Ines Hellund, Elvira Hellund, Holger Haglund, Holger Viljanen.
     Nedre raden: Tor Nordling, Erik Backlund, Ellen Hellund g. Sund, Åke Knus, Armas Pihlainen. Utanför Nordlings kafé. Förstoring. Notera kantstenen som är så hög att den kan användas som bänk! Med riktigt god vilja kan man urskilja en taxi uppe i högra hörnet:

Här syns dock taxibilar ”betydligt” tydligare.
(Inf. 2014-03-22. Från Nykarleby på facebook.)

En av få bilder av baksidan. Detalj ur flygfoto 4758.