Bref från Norra Finland.

(Korrespondens till H.-T:n.)
Munsala d. 27 Nov. 1868.


— — —

Detsamma förtjenar stadens kyrkogård, dystert skön äfven i sin vinterdrägt, der Kulneff önskade blifva begrafven, ehuru man af missförstånd förda honom till Jacobstadt i Curland, dit en mängd till Jakobstad adresserade utländska bref ännu pläga afgå, innan de finna sin rätta destinationsort, och »Runebergs stuga», en skalden tillhörig liten, täckt belägen villa, som han dock icke besökt på långa tider, liksom man i hans dikter icke återfinner några reminiscenser från hans födelseort.

Större pietet emot den plats, der hans vagga stod, iakttager deremot Finlands fjerde*) skald Zachris Topelius. Härom påminna ej allenast de utsatta ortnamnen under några af hans dikter, Alön, Majniemi, m. fl. landtställen nära den lilla, två mil från Jakobstad belägna staden Nykarleby, utan äfven många dikters eget skaplynne. Hvilken, med förhållandet förtrogen, kan väl läsa ,,Vid Elfmynningen”:


Kom, vackra silfverbölja,
Kom bort till blåa hafvet,
Att der ditt flöde dölja,
Förgätet och begrafvet,
Och glömma bort dig sielf —
Kom, sköna, klara elf! o. s. v.
[Hela dikten.]


utan att tänka på Lappo elf, vid hvars utlopp i Bottenhafvet Nykarleby ligger på dess höga, täcka, ända till vattenbrynet trädbevuxna stränder?

För min del kan jag dock icke anse staden Nykarleby i och för sig för någon synnerligen poetisk ort. Före 1858 års brand, hvarigenom densamma, med undantag af kyrkan och några få enskilda hus, totalt förstördes, har den med sitt gammalmodiga byggnadssätt hafva erbjudit många pittoreska partier. Men nu! — Tag två askar Nürnbergerleksaker, bestående af en gulmålad kyrka, ett mindre sortiment hvita, gröna, blåa, och gredelina envåningshus, några plank och en hop större och mindre löfträn; tag vidare en bit silverpapper, föreställande en elf, lägg denna på ett bord och låt en sticka, föreställande en bro, ligga deröfver; uppställ ofvanantydda persedlar i en viss ordning på hvardera sidan om dender elfven — och du har den bästa modell af Nykarleby.

,,Ifall någon med ett lofqväde i allvarsammare smak vill hedra Borås, skall jag vara den förste, som dervid förklarar mitt bifall”, säger Rudbeck reservationsvis i sitt företal till Boråsiaden; och sammaledes är jag villig att erkänna alla de skönheter en annan granskare möjligen kan upptäcka hos Nykarleby, men hvilka icke fallit mig i ögonen. Detta allt hvad stadens yttre fysionomi beträffar. Den inre hann jag, under mitt korta uppehåll på orten, föga beakta. Den trefliga afton jag tillbragte på en soiré utan kortspel, men med deklamation, sång och dans torde jag dock aldrig förgäta; och bevisar denna i sin mån, att staden icke saknar resurser för ett angenämt sällskapslif.

Men Munsala — frågar läsaren — hvad är då denna för en ort? En liten svenska talande landskommun med en ,,folkhögskoletillstymmelse”, som mig lyster taga i närmare skärskådande och hvarom jag skall meddela några notiser i nästa bref, hvilket jag hoppas kunna aflåta från mitt tilltänkta vinterqvarter, Kaskö stad.


*) Runeberg är utan gensägelse den förste, prosten i Storkyro Lars Stenbäck anses vara den andre och professorn, statsrådet Fredrik Cygnæus den tredje.



N. B., Göteborgs Handels- Och Sjöfarts-Tidning 10 december 1868.
Hela KB:s Svenska Dagstidningar var tillfälligt öppet under Corona-krisen våren 2020.

Anders Svedberg skrev i tidningen, men den raljerande tonen tyder på att signaturen står för Johan Kaldén. Tiden stämmer för hans tid i Nykarleby, men i Mannils biografi står varken att han skulle ha skrivit i GHS eller haft någon koppling till Munsala. Ej heller signaturen ger stöd för det. Men signaturen kan ju förstås ha stått för t.ex. nota bene. Kaldén hade dock en tid varit verksam som stadspredikant i Kaskö.


Läs mer:
Fler stadsbeskrivningar.
Fler tidningsartiklar.
(Inf. 2020-04-28, rev. 2020-05-04 .)