Kuddnäs
ligger vackert vid älven och sommartid är det ett populärt turistmål. Den ståtliga, vitrappade
huvudbyggnaden tjänar i dag huvudsakligen som museum, ”gula byggningen” som kafé och fest- och konferenslokal, i bagarstugan visar
man sommartid en utställning av lokalt hantverk och i lusthuset underhåller man turisterna med sång och musik. Vissa år har man också
dramatiserat Topelius sagospel och satt upp i trädgården.
| |
I
det här rummet föddes vårt lands stora sagoberättare och i den vackert snidade vaggan tillbringade han sina första månader,
med sin mor tryggt i sängen intill. | | Zacharias
Topelius kom från ett musikaliskt hem och både Zachris och systern Sofie lärde sig hantera familjens flygel. Rytmkänslan återfinner
man i författarens texter. Tavlan i bakgrunden föreställer Topelius och är en kopia av Edelfeldts berömda porträtt från
1889. | | Förmaket
på Kuddnäs beskriver Topelius som ett rum ”där det råder evig sommar”. De ljusa, skira empiremöblerna för onekligen
tankarna till en lätt sommarbris.
|
Juthbacka
herrgård står som en gyllene krona på kullen till vänster om vägen in
till staden. Den pampiga herrgården restes år 1821 och är än i dag ett landmärke i Nykarleby. Sedan gården såldes
i början av förra seklet har den använts för en mängd varierande ändamål: som uppfostringsanstalt, vilohem
för trötta husmödrar i marthaföreningens regi och som undervisningsutrymmen. Gården
renoverades strax efter millennieskiftet och återinvigdes förra våren. Numera fungerar Juthbacka som hotell, vandrarhem, restaurang och
som utrymme för konferenser, fester och kulturella evenemang. En stor årligt återkommande händelse är Juthbackamarknaden som ordnas under sensommaren och samlar hundratals loppissugna marknadsflanörer.
Sedan nyöppningen har man också
inlett arbetet med att utveckla herrgården till ett kulturcentrum och man har som målsättning att bygga upp en kulturell verksamhet där
”såväl finkultur som populärkultur samsas och människor i alla åldrar mötas”. |
Förr
kunde trötta mödrar få vila upp sig på Juthbacka, i dag kan vem som helst ta in på den gamla herrgården. Här är
det någon ur filmteamet för Colorado Avenue som skapat sig en vilsam plats i avskildhet under inspelningsdagarna i Nykarleby. Rummet är
ett av de bäst bevarade på herrgården tapeten på väggarna har stått sig genom åtskilliga sekel. |
Kulturen lever i
Nykarleby, det är ett som är säkert. Förutom att det är Topelius barndomsstad, finns också Österbottens konstskola
här. Att välja Nykarleby som huvudsaklig inspelningsplats för filmatiseringen av Lars Sunds romaner om Dollar-Hanna hade kanske inte enbart
att göra med att man hittade rätt åkerplätt här.
Inspelningarna av Colorado Avenue inleddes
sommaren 2006 och avslutades i februari ett halvår senare. En bit utanför Nykarleby hittade man den perfekta
platsen för Siklax lanthandel och byggde raskt upp en tidstrogen lanthandel, som man fyllde med allehanda handelsvaror typiska för första
hälften av förra seklet. Någon gång under våren kommer den vackra lanthandeln att flytta till Juthbacka för att bli en
del av gårdens kulturella inslag och fungera som filmmuseum. [Måhända blir det småningom så, men för tillfället finns
lanthandeln vid Kvarnvägen.]
|
|
|
Att kulturen frodas på denna
lilla nordösterbottniska ort är vid närmare ftertanke inte så underligt.”
|
Förutom
de mer uppenbara sevärdheterna har Nykarleby också lite annat smått och gott att
bjuda på. En promenad upp mot det femtio [drygt fyrtio] år gamla vattentornet och genom kvarteren med de små,
pittoreska trähusen ger flanören en chans att insupa stadens rofylldhet. Högst uppe i vattentornet finns ett kafé och för den
som inte lider av höjdskräck är kaféet väl värt ett besök, om inte för utsiktens skull så för väggmålningen
i hisstrumman, som är Finlands högst belägna [högsta] väggmålning och som kan beskådas när man åker
upp i kaféet.
Eftersom avstånden är korta i den lilla staden, hinner man också med en promenad
längs den vackra älven. Och är man inte lagd åt det strosande hållet kanske man nöjer sig med att ta sig till någon
av de tre broarna och ställa sig där en stund och låta blicken vila på vattnet som flyter fram i maklig takt. Eller slå sig
ner på Café Brostugan med en kopp varmt eller kallt och njuta av utsikten eller sitta
och hålla utkik efter utomsocknes att begära stadgad broavgift av, precis som brovaktaren som en gång logerade i huset. Brostugan är
också känd för sina fina väggmålningar med motiv ur stadens historia, målade av heraldikern, kulissmålaren och journalisten
Gunnar Clément från Åbo.
Mitt emot Brostugan tvärs över älven ligger kyrkan, Sankta Birgitta-kyrkan, som ritades av assessor Elias Brenner och härstammar från tidigt 1700-tal.
Klockstapeln har tre klockor och byggdes några år innan kyrkan såg dagens ljus. Det som är lite speciellt med Sankta Birgitta-kyrkan
är dess takmålningar. En gång i tiden var kyrkan rikligt ornerad men under 1880-talet målades väggmålningarna över
eftersom man ville göra kyrkan ljus och luftig. De vackra takmålningarna lyckades några försigkomna Nykarlebybor rädda i sista
stunden och kan därför i dag beskådas av konstintresserade kyrkobesökare.
|
Lina Antman, Martha nr 2/2007. Med anledning av Marthaförbundets vårmöte i Nykarleby
den 56 maj, vid vilket en av programpunkterna var avtäckningen av minnesstenen över Ellen Fogel.
Läs mer:
Fler stadsbeskrivningar.
(Inf. 2007-08-12, rev.
2018-06-13
.)
|