Korrespondens från landsorten

(Till H:fors Dagblad.)

Nykarleby den 5 Maj 1879.

(Innehåll: Dödsfall. — Konkurs. — Islossningen i Nykarleby elf m. m. — Promenader.)

Handlanden Abraham Westlin afled härstädes den 3 maj i sitt 50:de lefnadsår. Ett långvarigt bröstlidande ändade ett sträfsamt lif. Så länge otadlig vandel, redbar karaktär och ett mot medmenniskor vänsällt sinne skattas något, skall äfven hågkomsten af Abraham Westlin [?] saknad äfven hos den, som varit i blott tillfällig beröring med honom. Utom af vänner och bekanta sörjes han närmast af maka och en son, som sednaste höst reste till Australien för återvinnande af god helsa. Frid öfver hans stoft! — —  [W. var misstänkt för att ha anlagt en brand som resulterade i stadsbrandenn.]

== Under dessa betryckta tider har här som annorstädes konkursernas antal varit stort. Den 3 maj inlemnade handlanden C. W. Sundström sin konkursansökan. Passiva torde uppgå till 7 à 8 tusen mark. Af dem, som handlat med »öppen bod», finns blott 7 qvar, hvilket är bra litet för en stad.

== Islossningen i Nykarleby elf lärer vissa år erbjuda ett storartadt skådespel, men då skall isen vara tjock och vattenflödet rikligt. Så var det ej i år. Nästan söndersmulade passerade den 29 «Juthas-gubbarne« och påföljande natt samt den 30 april «Lappo-gubbarne« staden på sin färd till hafvet. 1:sta maj bjöd på varmt och vackert väder. I en enskild persons trädgård slog Crocus vernus (saffran) ut sina blommor. Ungdomen roade sig med bollslagning och diverse nöjen. Mjödet, denna nordiska dryck på 1:sta maj, saknades helt och hållet. Men flöt ej mjödet i Nykarleby, rann det röda blodet i stället, ty på qvällen blef en karl illa knifhuggen af en annan. Händelsen tilldrog sig vid «Kroken«, ett ställe strax utanför staden, dock underlydande stadens mark.

== Nu och då inträffar här någon »konstnär», bjudande på diverse förströelser såsom fyrverkerier, luftballonger m. m., men dessa «konstnärer« bli vanligen lurade på den stora vinst de sannolikt inbillat sig skörda. Har brutto inkomsten någon gång stigit till 10 mark, är det besynnerligt. Nej, med rätta slå sådana nöjen ej an i Nykarleby. Här promeneras och promeneras. Promenader finnas äfven. Den mest anlitade är den vackra bron öfver elfven, motsvarande Norra Esplanadgatan i H:fors. Den vackraste är parken vid norra tullen. Det är skada att denna utomordentligt täcka park eller trädgård icke är mera anlitad än hvad fallet är. Men, det kan knappt vara annorlunda.

Om sommaren har parken sin fägring. Om sommaren vistas Nykarlebybon vid sin «andra sjö« och derifrån kan ingen makt på jorden rycka honom, förrän hösten och kalla vindar störa de lantliga nöjena vid Bottenhafvets strand .

Till härnäst: —ax.

P. S. En flock tranor passerade i dag öfver staden på väg norrut.