Bibliotekarien i Nykarleby
vill effektivisera bokservicen
Mera utrymmen i källarplan
FÖR FÖRSTA gången har stadsbiblioteket I Nykarleby en heltidsanställd kompetent bibliotekarie. Det är Margit Westerlund, som tillträdde tjänsten 1 augusti. I biblioteket jobbar man nu för högtryck för att gå igenom och reda upp efter sammanslagningen av de båda biblioteken i staden och f.d. landskommunen. Öppethållningstiderna har också fördubblats och nu håller biblioteket öppet två kvällar i veckan till kl. 20. Utlåningen har ökat märkbart sedan stadsbiblioteket fick ny lokal i centrum och sannolikt blir lånen över 30.000 i år, tror Margit Westerlund.
[Stadsbiblioteket fanns i ”Grundfeltas” och landskommunens bibliotek i kommunalgården.]
Också filialerna i Jeppo och Munsala har ökat sin öppethållning. Samtliga filialbibliotek i f.d. landskommunen har dragits in.
— En bokbuss är enda biblioteksservice till alla delar av kommunen, konstaterar Margit Westerlund. Någon riktig biblioteksbuss räknar man dock inte med att få ännu nästa år och hon beklagar att man inte tog chansen att köpa en i fjol. Det är meningen att bokvagnen i Munsala — som just nu står stilla — skall trafikera hela staden. Trettio timmar i veckan skall den rulla för att statsbidrag ska beviljas. Biblioteksnämnden har gjort upp ett schema för fyra heldagsturer i veckan. Problemet med bokvagnen är att den kräver en dragbil och så är den ju i minsta laget.
Biblioteksnämnden har räknat fram kostnaderna per boklån för en byfilial — Kovjoki var på förslag från fullmäktiges sida när reglementet återemitterades — och för en bokbuss och man har kommit fram till att ett lån vid filialen är betydligt dyrare. Dessutom betjänar ju filialen bara en by och böckerna står ”döda” under en stor del av veckan medan bokbussen betjänar alla byar och böckerna används effektivare.
Andra argument nämnden har mot en filial i Kovjoki är att man inte har någon lämplig lokal, som kan godkännas och att det är svårt att få kompetent bibliotekarie. Filialen hade tidigare 3.000 lån per år och det är, med normen 1.000 lån per timme, alltför lite för att motivera en öppethållning om sex timmar, vilket krävs för ett filialbibliotek i staden. Dessutom skulle ändå bokbussen köra genom Kovjoki på sina turer till Marky.
Nämnden vidhåller alltså att bokbussverksamheten är det enda tänkbara för de perifera delarna av den utvidgade staden. Fullmäktige kommer i sinom tid att på nytt få förslaget till reglemente på sitt bord.
Samarbete
med filialerna
Tills vidare jobbar stadsbiblioteket och filialbiblioteken var för sig, men Margit Westerlund hoppas på att man skall få igång ett ordentligt samarbete. Först måste emellertid stadsbiblioteket reda upp efter sammanslagningen och flyttningen innan man får tid att ta upp den saken.
Likaså måste den utåtriktade verksamheten komma i andra hand
[Avsnitt saknas.]
stadsbiblioteket öppet nu. Tidigare var öppethållningen bara 15 timmar, vilket nog var alldeles för lite, säger fru Westerlund. Om man utgår från en timme per tusen lån skulle man ännu kunna öka på till 30 timmar, vilket också skulle ge statsbidrag, men då blir det igen en personalfråga.
Biblioteket har två ordinarie tjänster nu [Margit Westerlund och Eva Grahn från Jeppo] plus en extra [Hjördis Molin]. För att få fler ordinarie tjänster med statsbidrag skall lånen gå upp till 40.000 per år. Extra personal får man dock ha för speciella arbetsuppgifter — vilket ju sammanslagningen är i högsta grad.
För filialerna har timmarna utökats i förhållande till antalet lån. Munsala, där lånefrekvensen är låg, faktiskt näst lägst i svenska Österbotten, har man öppet nio timmar och i Jeppo tolv timmar. Ett problem för filialernas del är att bibliotekarierna får lön endast för öppethållningstiden och ingenting beräknas för det inre arbetet, som dock tar en hel del tid. Speciellt gäller detta nu när filialerna s.a.s. sköter sig själva.
Ett vandringsbibliotek kan med tiden upprättas och så kan man genom samarbete vid bokinköpen få mera för anslagen. Att låta nyutkomna böcker vandra mellan biblioteken går däremot inte, fastslår Margit Westerlund. Det är de nyutkomna böckerna som är mest efterfrågade överallt.
Ju bättre det går
desto dyrare
Det är ju så, säger Margit Westerlund, att biblioteksväsendet inte är någon ekonomiskt lönande inrättning. Tvärtom — ju bättre biblioteket ”går” och ju fler som anlitar det, desto dyrare för kommunen. Viktigt är då att komma ihåg att det är en trivselfaktor, som indirekt kan ge utdelning.
Biblioteket måste också följa med i utvecklingen för att kunna tillgodose det ökade behovet av kunskap.
— Det tog 1700 år innan kunskapsmängden i världen fördubblades första gången — nu går den processen mycket snabbare och man klarar sig inte längre med samma standard som för tio år sedan.
Bokstavligt talat dold bakom boktravar är nya stadsbibliotekarien i Nykarleby Margit Westerlund. Hon kommer närmast från Kronoby och säger att det tar ett par år innan Nykarleby-biblioteket når upp till Kronoby-standard och där finns ännu en hel del att göra. Att slå samman två bibliotek går nämligen inte på en dag. [Margit var en av de sista att gå i pension av stadens personal, om inte den sista, som fanns på min tid.]
En tidningssal fick stadsbiblioteket vid flyttningen. Den salen är ännu inte klar — det återstår hyllor att sätta upp. Tidningar finns dock och läses också även om det sannolikt är många som ännu inte vet att de finns tillgängliga.
Biblioteket har också en musikavdelning, men ytterst begränsat antal skivor. Mest är det ungdomar som utnyttjar möjligheten att lyssna på musik i biblioteket. Sannolikt är det så också här att folk inte känner till vad som finns. Personalen på biblioteket skulle gärna se att fler kom in för att lyssna på de ”vuxna” skivor som finns. Förutom pop-musiken finns också en del klassiskt.
Biblioteket har rätt att få statsbidrag på en skivspelare och en bandspelare och fru Westerlund hoppas att man så småningom skall kunna utöka den här verksamheten. Tills vidare har man varit tvungna att begränsa musiktiderna eftersom en enda person inte hinner sköta både utlåningen och skivspelaren.
Sagogrotta
i källaren
Till biblioteksutrymmena hör också en källardel, där man nu har staplar av lådor med böcker från landskommunens huvudbibliotek. Inte heller här har man ännu fått upp hyllor än och bibliotekspersonalen ber en stilla bön att det inte skall bli översvämning i källaren under höstregnen i år. Det brukar det nämligen bli.
Margit Westerlund har planer på hur källaren kunde användas sedan väl böckerna kommit på plats — som sagogrotta för barn. I gatuplanet finns det inget utrymme som kan användas för sagostunder under bibliotekets öppethållningstider och här kunde källaren komma väl till pass.
Att den nya bibliotekslokalen vid Östra Esplanadgatan intill Källargrillen ligger bra till har man märkt på lånesiffrorna. Biblioteket hade under första halvåret i år en ökning med tretusen lån jämfört med de sammanslagna siffrorna för gamla stadsbiblioteket och landskommunens huvudbibliotek.
Folk sticker sig in medan de väntar på en buss och skolbarnen kommer in på sina håltimmar. Idealet vore ju om man kunde ha öppet hela dagarna, säger Margit Westerlund.
|
