Biblioteksväsendet
i Nykarleby hade liksom i andra österbottniska småstäder, sin
grund i enskilda borgares intresse för höjandet av folkbildningen och
var länge helt beroende av frivilligt arbete och välvilliga, men oftast
knappa penningbidrag från detta håll. Det tidigare nämnda läsebiblioteket
(d.a. II s. 265 f.) tillkom på detta sätt,
liksom det 1864 instiftade folkbiblioteket. Detta fortsatte sin verksamhet till
1911, då det övertogs av föreningen Svenska folkbildningens vänner.
Då denna småningom avtynade, övertogs biblioteket 1922 av staden.
Biblioteket var vid denna tid inrymt i ett bokskåp i folkskolrummet i rådhuset,
det rum där stadskansliet senare var inrymt, flyttades 1918 då rådhuset
togs i anspråk för inkvartering av tillfångatagna ryska matroser,
till ett magasin i ”Döbelns
gård”, därefter till Pensars
gård och sedan tillbaka till rådhuset. Först år 1962
flyttades biblioteket till större utrymmen i det
nybyggda huset vid V. Esplanadgatan (tomt 65). Här stannade biblioteket
till nov. 1974, då det inrymdes i Sparbankshuset
vid Ö. Esplanadgatan till 1981, då det flyttades till det nybyggda
ämbetshuset. [Sista flytten inom överskådlig tid skedde 2016.]
[Rådhuset. Biblioteket fanns i den bortre delen.
Foto: Johannes Schalin i början på 1900-talet, ur Åbo museicentrals samlingar på finna.fi. Fotot var väldigt skadat, så jag har reparerat det hjälpligt och även beskurit i över- och underkant.
(Inf. 2020-10-09.)]
Bokbeståndet ökade från c:a 83 band 1865
till 350 på 1870-talet och 643 år 1903 samt 1149 år 1911 samt
6116 katalogiserade böcker jämte tidningar och tidskrifter år
1964. I dec. 1980 omfattade bokbeståndet c:a 25.000 ex., filialbiblioteken
i Jeppo och Munsala oräknade. I landskommunen fanns sedan 1936 ett bibliotek
med fem filialer i Forsby, Kovjoki, Markby, Soklot och Ytterjeppo med Ture Granqvist
som chefsbibliotekarie.
Låntagarna ökade från c:a 60 år
1922 till 488 år 1964. Utlåningen ökade från c:a 1149 år
1922 till 10.218 år 1964, med en höjdpunkt 1959 med 11.111 boklån,
och över 40.000 år 1980 13.000 i bokbussen, som anskaffats 1976.
Som
bibliotekarier tjänstgjorde Charlotte Lindqvist från 1866 till 1911,
fröken Judit Sundell från 1913 till 1962, Pehr Tonberg från sistnämnda
år och fru Margit Westerlund från 1 aug. 1975. [Fortfarande år
2004 i tjänst. Pension 30.11.2016.] Som deltidsbibliotekarie från 1 mars 1973 tjänstgjorde
fru Eva Grahn. Under kriget råkade bokvården på obestånd
på grund av bristande anslag. I nov. konstaterade inspektören för
de svenskspråkiga lånebiblioteken Barbro Boldt, att bokbeståndet
befann sig i ett oförsvarligt dåligt skick, bibliotekets medel hade
ej räckt till för inbindning o. dyl. En hel del böcker var
defekta eller förslitna och måste avskrivas. Sedan anslag beviljats
av stadsfullmäktige förbättrades situationen.
[En helt enastående tjänsteinnehavarlista med tanke
på hur få bibliotekarier det varit på drygt 150 år!
Bibliotekarie |
Period |
Antal
år |
Charlotte Lindqvist |
1866–1911 |
45 |
|
1911–1913 |
3 |
Judit Sundell |
1913–1962 |
49 |
Pehr Tonberg |
1962–1975 |
13 |
Margit Westerlund |
1975–2016 |
41 |
Liselotte Harjulin t.f. |
2016–2019 |
4 |
Anne-Lie Haglund
(från Vasa) |
2019–2023 |
5 |
Nina Granberg |
2023– |
|
Catrin Wiik bistod med uppgifter 2016–2023.]
Bibliotekets
ekonomi var länge baserad på privat understöd och låneavgifter.
Sedan mitten av 1870-talet tilldelades biblioteket årligen mindre belopp
ur stadens folkskoleanslag eller ur alkoholvinstmedlen. Bidragen ökade småningom
även innan staden helt övertog biblioteket. Låneavgiften slopades
1929. Lotte Lindqvist uppbar ingen lön och Judit Sundell en obetydlig sådan,
före sistnämnda år av medel, som inflöt genom utlåningen.
Statsbidrag utgick under åren med varierande belopp, t.ex. år 1939
med 4700 mk, d.v.s. 50 % av utgifterna och 1974 13.000 mk, motsvarande utgifterna
för inköp av årets litteratur.
Räknar man med landsförsamlingens,
Jeppo och Munsalas bibliotek samt seminariets bokbestånd om c:a 16.000 och
Kristliga folkhögskolans om c:a 4000 volymer, vartill kom enskilda, ofta
rätt stora boksamlingar, kan man konstatera, att tillgången på
litteratur i olika ämnen var god i Nykarleby i varje fall till dess seminariets
bibliotek bortflyttades till Vasa. Senare har stadsbibliotekets boksamlingar ökats
genom frikostiga anslag från stat och kommun och torde numera motsvara alla
rimliga anspråk på god litteraturservice för den bildningstörstande
allmänheten. 20) |