Ellen Fogel. |
Ellen Fogel
Lärare, bondmora,
martha
som fångade alla med sitt tal
Mer än tio år har förflutit sedan Ellen Fogel, knappt två
veckor efter sin 90-årsdag slutade sitt levnadslopp i Nykarleby den 16 oktober 1983. Men ännu är vi många i Österbotten som fortfarande
kan se henne framför oss i talarstolen fylld av djup inlevelse och övertygande entusiasm förkunna sin tro på idealitet och sökande
efter bildning som den viktigaste hävstången för en lycklig samhällsutveckling.
Lärarinna och bondmora, mångbetrodd
folkupplysare
De yttre konturerna i Ellen Fogels liv återspeglar en mer än ovanlig verksamhetslust, begåvning och energi. Hon föddes
på Smeds hemman i Socklot, Nykarleby landskommun, 4 oktober 1893. Efter folkskolan i hembyn besökte hon först Kronoby folkhögskola
1910—11, sedan Ekenäs seminarium.
Som folkskollärarinna verkade hon från 1916 först ett år i
Solf kyrkoby, därefter ett år vid Paxal skola i Malax. Följande etapp blev den privata svenska folkskolan i Seinäjoki. Från 1920
verkade hon mer än trettio år som lärare i Vexala skola i Munsala. Här mötte hon även sin livskamrat, bonden och nämndemannen
Johannes Fogel. Som mor och husmor i ett jordbrukarhem vid sidan av skolan var hennes dag fylld med arbete från arla till särla.
Men
Ellen Fogel ville framför allt verka för en ljusare värld, för lyckligare förhållanden för landsbygdens kvinnor och
män, för det uppväxande släktet. Så kom det sig att hon snart var engagerad i en rad olika — men närbesläktade
strävanden.
Hon blev en framträdande ledare i Martharörelsen, nykterhetsrörelsen, ungdomsrörelsen,
lantbruksorganisationerna, kooperationen och folkbildningen. Förtroendeuppdragen blev talrika. Hon var verksam inom godtemplarorden och gjorde en banbrytande
insats i folkbildningsarbetet, för föreläsningar, studiecirklar och bibliotek. I tjugo år ledde on Nykarleby marthadistrikt och var
samtidigt medlem av förbundsstyrelsen. Hon var medlem av styrelsen för Finands svenska lantbrukssällskap, för Lannäslunds skolor
och för Juthbacka semesterhem.
För sina insatser blev hon uppmärksammad och fick motta bevis på erkänsla.
En av de främsta var förmodligen Alma Skog-medaljen för berömdvärd kvinnogärning, en utmärkelse som före henne hade
tilldelats endast tre kvinnor i svenska Österbotten: Signe Strömborg, Elisabet
Backman och Elna Ingo.
Annie Furuhjelm kom till Socklot
Varifrån kom impulserna? Ellen Fogel berättade själv en
gång om en upplevelse i barndomen som för henne blev livsavgörande. Det var en råkall novemberkväll år 1905, då hon
var tolv år:
— Min far och jag stod bredvid varandra bredvid grinden till möteslokalen
i Socklot. Far höll en blinkande lykta i handen. Då kom hon, Annie Furuhjelm,
en av socklotbönderna skjutsade henne på en enkel kärra. Den där episoden satte djupa spår i mig. Kvinnosakskvinnan Annie Furuhjelms
tal den kvällen grep mig, stakade ut riktlinjer. Hon talade för kvinnornas rösträtt. Visst var det unikt att far tog mig, en tolvårig
flicka, med till ett politiskt möte.
Vår främsta vältalare
Ellen Fogel blev måhända framför allt
känd som talare och föredragshållare. Det sägs att hennes tal kunde räknas i tusental. Hon hade ordet i sin makt. Ryktet om hennes
vältalighet spred sig i hela Svenskfinland, snart nog också utanför landets gränser, t.o.m. i så hög grad att det ibland
påstods att Ellen Fogel var mera känd i våra grannländer än i eget land. En vinter höll hon inte mindre än 40 föredrag
i Norge. Hon talade alltid fritt, utan koncept, vilket bidrog till att göra hennes framställning så levande och övertygande. Hon läste
mycket, var förtrogen med både den klassiska och moderna litteraturen. Böckerna blev livet igenom en viktig inspirationskälla.
Efter slutad arbetsdag bodde Ellen Fogel i Nykarleby stad [på Lybecksgatan], fortfarande med ett aktivt intresse för
kultur- och samhällslivet. Hon blev livet igenom sina bästa drömmar, drömmarna från ungdomsåren, trogen. Hennes minne förblir
levande hos alla som lärde känna denna ovanliga kvinna, en av folkbildningens pionjärer i vårt land.
|