Det är inte så ofta som lilla Nykarleby ger eko i rikspressen, men i början av året figurerade stadens namn i landets stora tidningar. Orsaken var den att Nykarleby skulle få ny länsman. Och inte vilken länsman som helst, utan landets första ordinarie kvinnliga länsman.
[Okänd, Tuula Fagerström och Jorma Malinen. Notera ”kommunikationsbordet”! Polisens lokaler fanns i Ämbetshusets sydöstra flygel. Anne-Maria Willman och Jorma korrigerade mitt försök till identifiering.]
Nya länsmannen, ja det heter faktiskt så ännu, heter Tuula Fagerström och kommer från Åbo. Hon har finska som modersmål, men efter juridikstudierna sökte hon sig till Svenska Hanken i Åbo för att dels sätta sig in i redovisningen, men framförallt för att lära svenska.
— Orsaken till att jag började studera svenska var att det är mycket svårt att få tjänst i södra Finland. Det brukar vara flera tiotal sökande till varje lediganslagen tjänst. Men till tjänsterna i de områden där det krävs svenska språkkunskapen är det just inga sökande, berättar länsman Fagerström.
Efter studierna i Åbo och efter att ha avlagt stora svenska språkprovet sökte hon sig till Korsholm där hon auskulterade vid domsagan. Under Korsholm-tiden blev det också klart att hon skulle få tjänsten som länsman i Nykarleby distrikt.
Hon har nu innehaft sin tjänst i drygt ett halvt års tid och uppger sig börja trivas bättre och bättre med jobbet och orten.
• Få slagsmål
Ett av de första intrycken Fagerström har fått av Nykarleby är att det förekommer påfallande få fall av slagsmål och misshandel bland ungdomarna.
— Visst händer det att ungdomar ertappas och döms för alkoholinnehav vid danserna vid idrottsgården, men jämför man med till exempel [Reso] Raisio där jag vikarierat, är misshandelsmålen väldigt få här, berättar hon.
Däremot har hon redan under det första halvåret kommit i kontakt med den ekonomiska brottsligheten i form av pälsdjursfarmarnas svartförsäljning.
— Då jag trädde i tjänst fanns det flera fall utredda vilka gick till rätten. Nu är också ett par nya fall på kommande, berättar hon.
En sak som Fagerström tycker är konstig i Nykarleby är att det förekommer så många fall av rattfylleri. Det här trots att det inte förekommer mellanölsförsäljning i staden.
• Jobbet uppdelat
Den viktigaste uppgiften för en länsman är att fungera som åklagare vid tinget. Vidare är det länsmannen som beviljar körkort, pass, nöjes- och andra tillstånd. Länsmannen sköter också den allmänna förvaltningen och verkställer försäljningen av fast egendom vid utmätningar.
— Eftersom vi har en biträdande utmätningsman behöver jag inte befatta mig med utmätningsfrågor annat än om det blir frågan om att sälja fast egendom.
Ledningen av det rent polisära arbetet behöver länsman Fagerström inte i vanliga fall befatta sig med. Där har man i Nykarleby distrikt en arbetsfördelning mellan henne och kommissarien.
— Det är också i andra distrikt vanligt att man har en sådan fördelning. Man kan ju ändå inte hinna med allt som länsman.
Att det skulle finnas någon direkt nackdel med att vara kvinnlig länsman, anser Fagerström inte. Länsmannen behöver inte så ofta ingripa fysiskt.
Den maktställning man har i och med ämbetet gör att det oftast räcker med att man säger till.
En sak på plussidan menar Fagerström är det att hon sällan får skäll, kanske beroende på att hon är kvinna.
Ett problem hon har haft men som håller på att arbetas bort, är svårigheterna att förstå till exempel jeppodialekten. [Den hade hon ypperliga möjligheter att träna med Alfons Dahlström ; )] Speciellt i telefon kan det vara svårt för henne att uppfatta det som sägs. Så därför skulle hon uppskatta om folk som ringer använde sig av högsvenska. |