Spontan aktion av unga i nejden:
Socklot-lokalen annorlunda allhus

SAMLINGSHUSET i Socklot håller på att vakna upp igen. De senaste två veckorna har det varit liv och rörelse i och omkring lokalen, och det beror på att ett 30-tal ungdomar från Nykarleby-trakten håller på att rigga upp lokalen till ett eget ställe för sina aktiviteter.

Idén till att återuppliva samlingshuset föddes någon gång i somras, när Henrik Bertlin från Nykarleby fick syn på den tomma och nerslitna lokalen, och tänkte på hur mycket man skulle kunna göra av den. Henrik tände direkt på ett renoveringsprojekt, och efter den första gnistan vard et ”skitenkelt” att få igång ett helt gäng, säger han.

— Först var vi inte så många som höll på här om kvällarna, men småningom har fler och fler kommit och tittat, och de flesta som sett vad vi håller på med kommer igen för att göra lite nytta. Nu är vi omkring 30 aktiva, säger en av de som jobbar med att ge entréskylten en ny strykning med rödfärg.

I början av augusti när det hela började var hela huset helt nerkört, det har inte blivit använt i någon större skala de senaste 10—15 åren. Efter två veckors kvällsjobb börjar det se riktigt hemtrevligt ut, med nymålade väggar och en nystädad festsal, där det alltid finns någon som sköter om musiken uppe på scenen.

• Meningsfyllt jobb

— Idén med den här aktiviteten är helt enkelt att vi kände att vi behövde något meningsfyllt att aktivera oss med, säger Henrik. Huvudsaken är att ta egna initiativ, att komma bort från den passiva flockmentaliteten som breder ut sig bland ungdomen. Dessutom känner vi alla att något behöver göras för att visa att ingen egentligen behöver de stora mammutanläggningarna för att ha något att göra på fritiden.

När lokalen blir klar kommer den att vara öppen för vem som helst, och den är tänkt som ett slags allaktivitetshus eller en musikverkstad. Det närmaste etappmålet vi har är en musikfest nu på fredag (25/8), där det kommer att bli allt från folkmusik och vissång till progressiv musik, meddelar gänget i Soklot, Det blir i alla fall en annorlunda musikfest, för innehållet beror till stor del på vem som kommer dit och vad de själva vill göra. Egentligen skulle det vara bättra att kalla det hela för en jam-kväll, för alla som vill får komma fram på scenen och medverka.

• Konsert  — ”knytkalas”

Konserten är en frivillig satsning av de inblandade och detta brukar vanligen innebära en hel del praktiska problem med förstärkare och grejer, men nu har man i alla fall fått ihop det som behövs, och allt är i stort sett klart. — Utom det slutliga programmet, alltså. En viss stomme finns naturligtvis, men vad man hoppas på är att så många som möjligt kommer med oanmälda och visar vad de kan, på så vis blir programmet ännu intressantare.

— Allt arbete här sker på frivillig basis, och det är väl därför det funkat så bra hittills. Gång på gång får man höra någon säga saker som ”Äntligen gör vi nånting!” Att jobbet verkligen upplevs som meningsfyllt bevisas väl bäst av att det på en kort tid samlades omkring 30 ungdomar från Sundby i norr till Nykarleby i söder, och alla gör vad de kan för att rusta upp lokalen i tid till konserten på fredag.

l början av veckan var det jäktigt i samlingslokalen i Socklot. En del städade, andra fixade till en avbalkning i det som ska bli cafeteria. l morgon fredag blir det premiärvisning av den upprustade lokalen i samband med en musikfest som ungdomarna ordnat själva. Förstoring.

[Gossen i vänsterkant kan vara Peter Forsgård eller en av bröderna Kenneth eller Bo-Erik Erikssson. Harriet Sandvik andra stående från vänster – tror jag. Den långhårige liknar Bötler, men verkar vara lite för kort, så kan det vara Wannäs från Sundby?
     Jag deltog inte i verksamheten, men har för mig att vi konsertkvällen eller en annan kväll när det var tonårsdans, tog en tur dit på moped.]

Harriet Sandvik berättar:

— När vi började hade vi inga bänkar här, men efter en tid kom en kille med som visste var det fanns en hög med bänkar som inte användes, och så körde han hit dem från Sundby. På det sättet har man fått tag i det mesta som behövts, och så småningom kom också ett bidrag från ungdomsnämnden i Nykarleby som får användas helt fritt. Pengarna verkar faktiskt vara väl använda, med små medel har gänget i Socklot fått den insomnade samlingslokalen till ett eget ställe som ser ut precis som de själva vill.

• Inget problem att komma sams

Gänget kring samlingshuset har inga problem med att komma överens om vad som ska göras och hur det ska göra. Alla problem diskuteras igenom i grupp för att få till stånd den bästa möjliga lösningen, och alla vågar faktiskt komma fram med sina tankar. Kommunikationen är rak, och någon ”boss” finns inte, annat än till pappers. Samspelet är ett slags ”frihet under ansvar”. Och man respekterar varandras olikheter. Genom att alla hjälper till och bygger upp någonting gemensamt försvinner allt slags ofog och skadegörelse, säger några av de aktiva. Vi vet alla hur mycket jobb som lagts ner, och därför vill ingen heller förstöra något.

Vissa praktiska problem finns förstås än. Det första är att göra en kamin i huset eldningsduglig. Till vintern kan man stänga halva lokalen för att kunna vara där när kölden knäpper till i knutarna. Med tiden blir det säkert någon lösning på det problemet, om det börjar hända saker här i Socklot, tror man.

• Etappmål

Att det blir en fortsättning är alla säkra på. — Efter konserten på fredag, som är det första etappmålet, får vi gemensamt fundera ut nästa mål. Etappmål är bra, det höjer motivationen att göra något konstruktivt, tycker Henrik.

En lokal som den här har säkert sin funktion i Nykarlebytrakten, det tvivlar ingen av ungdomarna på. — Egentligen är ungdomsgården i Nykarleby stängd för ungdomen, om man inte bara är intresserad av idrott, vill säga. Den är byggd efter en viss mall och lämpar sig bäst för idrott, men det finns faktiskt andra aktiviteter också, säger Harriet.

— Bandet som övar här har faktiskt gjort mycket för att dra hit folk, och det är vi alla tacksamma för, säger Henrik. Stället som sådant är närmast idealiskt som övningslokal. Ingen behöver fråga lov, bestämma tid och springa och låna nycklar. Det bästa är att till och med den äldre generationen i det stora hela är positivt inställd det vi håller på med.

[Om man skulle in till Idrottsgården utom öppettiderna fick man gå till vaktmästaren Runar Anttila i granngården, som revs när Skogsvallen anlades. Om man ville spela biljard kunde man låna nyckel av Hilding Haglund.]

• Träffpunkt — för unga musiker

Mycket av planerna för framtiden rör sig kring en satsning för att samla traktens unga musiker till ett ställe. Det är alltför sällan man kan höra levande musik här i trakten, och då i synnerhet lite modernare, progressiv musik. — Det finns faktiskt levande modern musik här omkring, men det glöms lätt bort när det blir fråga om att dela ut understöd till musikverksamhet, konstaterar Henrik.

I det här skedet är kvalitet och standard en bisak, huvudsaken är att det finns ett ställe där man kan hålla på med den musik man är intresserad av. Resten kommer av sig själv småningom. Finns det intresserade så är de välkomna med eget material till Socklot, där finns flera andra som håller på med samma sak. Eller som Henrik säger till slut: Det finna massor av aktiva här omkring, det vet vi. Men vi måste samlas på ett ställe. Tillsammans kan vi göra något.