V. NYKARLEBY SOM SKOLSTAD

De nya skolorna.
Medborgarskolan, kommunala mellanskolan och grundskolan


Påverkad av den stora skolreformen i Sverige beslöt man på 1950-talet även i Finland att genomföra en obligatorisk nioårig enhetsskola, sedermera grundskola och ett på denna byggt treårigt gymnasium av ny typ. Som en övergångsform infördes till en början den s.k. medborgarskolan. År 1961 tillsattes sålunda på Nykarleby landskommuns initiativ en kommunal ombudsstämma med representanter för Nykarleby stad och landskommun samt Jeppo och Munsala med uppdrag att arbeta på en allsidig lösning av Nykarlebynejdens gemensamma skolproblem. Möjligheterna att inrätta en gemensam medborgarskola skulle undersökas och ett gemensamt medborgarinstitut bildas. [Detta gjordes redan 1959.]

Medborgarskolor upprättades även under de följande åren i de enskilda kommunerna. I Nykarleby landskommun inrymdes skolan i Forsby folkskola, som år 1962 nedlagts. De nya skolorna, arbetade dock med undantag för medborgarskolan i Nykarleby stad ofullständigt och under mycket otillfredsställande förhållanden.

Utrednings- och planeringsarbetet för den blivande enhetsskolan leddes av ombudsstämmans ordf. Erik Lundqvist, dess sekreterare Sigvald Blomqvist och beredningsutskottets ordf. Eric Fors.

Sedan lagstiftningen rörande den nya skolan ändrats, upplöstes ombudsstämman i nov. 1964. En ny skulle sammankallas för att planera det fortsatta samarbetet i syfte att åstadkomma en gemensam hjälpskola och en dito mellanskola inom den kommande grundskolans ram. Ett gemensamt medborgar-, mellanskol- och hjälpskoldistrikt skulle bildas och en helhetslösning av skolfrågan eftersträvas.

Den nya mellankommunala ombudsstämman tillsattes 1965 och i mars s.å. bildades det nya skoldistriktet. Ordf. i arbetsutskottet för kommunala mellanskolan var skolföreståndaren Sven Jungar, Jeppo. Nykarleby stad erbjöd tomt för den gemensamma medborgarskolan i Skogsparken nära seminariet. Alla landsortsskolor hade vikande elevunderlag. Landskommunens medborgarskola hade sålunda i jan. 1966 endast 19 elever och deras antal skulle följande läsår minska till 9. Även i Jeppo minskade elevantalet. Fråga uppstod därför om att provisoriskt sammangå om en gemensam medborgarskola i Jeppo gamla folkskola. Munsala skulle däremot som förut driva sin medborgarskola i gamla Svedbergsskolan i Storsved. 1)

Direktionen för Nykarleby samskola förklarade på förfrågan av samarbetsnämnden, att skolan borde bevaras intakt till dess den nya lagens tillämplighetstid inträtt och den nya läroplanen blivit gällande för hela mellanskolan. Därefter kunde samskolan överlåtas till kommunerna, som således i sina byggnadsplaner kunde utgå från att Nykarleby samskola framdeles bleve kommunal mellanskola. Detta besked mottogs positivt av kommunerna.

Såsom tidigare nämnts hade Nykarleby stad erbjudit sig att ställa gratis tomt till förfogande, bygga gata och stå för vatten och avlopp för den nya skolan. Dessutom skulle staden svara för 10 % av byggnadskostnaderna, dock högst 100.000 mk. Fullmäktige i Munsala ville dock att denna begränsning skulle upphävas.

Den 26 jan. 1966 beslöt mellankommunala ombudsstämman att ingå till statsrådet med anhållan om att få inrätta en kommunal mellanskola i distriktet. Beredningsutskottet fick i uppdrag att hos skolstyrelsen anhålla om rätt att inrätta en hjälpskola. Den kommunala mellanskolan skulle bli treårig och bygga på sex klasser i folkskolan. Härigenom skulle en övergång till grundskolan förberedas. Den nya skolan skulle arbeta jämsides med Nykarleby samskola, tills den nya lagen om grundskolan trädde i kraft.

Ombudsstämman föreslog vidare, att kommunerna redan till höstterminens början skulle utarbeta enhetliga läroplaner för samtliga nejdens folkskolor och att finska skulle upptagas som obligatoriskt läroämne i folkskolan från och med klass III, detta med tanke på den planerade kommunala mellanskolan. 2) Ett team av lärare arbetade med iver med att skapa en läroplan, vilken kunde tas i bruk hösten 1967 i de nya försöksdistrikten Nykarleby och Pedersöre.


Folkskolinspektör Joh. Åbonde hade gjort upp ett förslag till arbetsprogram för den planerade treåriga mellanskolan. Detta godkändes av ombudsstämman. Enligt Åbonde omfattade distriktet en yta av 674 km² med en befolkning om 7.851 personer vid årsskiftet 1960—1961. Av dessa var 92,6 % svenskspråkiga. Vid skolbyggnadsplaneringen borde man enligt Åbonde redan nu taga sikte på ett samordnat högstadium och dess speciella behov av lokalutrymmen även om man med hänsyn till den ännu gällande lagstiftningen måste använda benämningarna medborgarskola och mellanskola.

Befolkningsunderlaget på över 7.000 svenskspråkiga var tillräckligt stort för att bära upp ett fullt utbyggt högstadium. På tre årskullar kunde man beräkna att få 327 elever, av vilka 132 i mellanskolan och 195 i medborgarskolan. Förutsättningar fanns sålunda enligt Åbonde i Nykarlebynejden för utbyggnad av en nioårig grundskola enligt den statliga grundskolekommitténs förslag. En total eller partiell centralisering av den egentliga folkskolan hade redan börjat i alla delägarkommunerna. I Nykarleby hade man den väl utvecklade sexklassiga seminariefolkskolan, som i många avseenden utgjorde en god förebild. Hösten 1966 skulle en nybyggd centralfolkskola tagas i bruk i Jeppo, varigenom de sex tidigare folkskolorna skulle elimineras. I Nykarleby landskommun skulle folkskolorna sammanslås till större enheter och i Munsala hade nio skolor sammanförts till tre större med minst tre lärare.

Frivillig undervisning i finska hade redan meddelats i ett tiotal år, men nu kunde denna undervisning göras obligatorisk i klasserna 3—6. Läroplanskommissionens för de kommunala försöksskolorna betänkande med förslag till undervisningsplan, kunde enligt Åbonde tillämpas från och med läsåret 1966—1967.

Byggnaderna för högstadiet borde uppföras i Nykarleby stad eller dess närhet. Närheten till seminariet var av stor betydelse; de blivande lärarna kunde auskultera i denna skola. Den längsta skolvägen bleve 25 km. Försöksverksamheten skulle gå ut på att samordna treårig medborgarskola och mellanskola till ett enhetligt högstadium med minst tre studieriktningar. Finska språket skulle bli obligatoriskt i alla klasser och engelska minst inom två studieriktningar. Ett nära samarbete med yrkesvägledningsbyrån i Jakobstad förutsattes.

En hjälpskola eller specialklasser ingick i planeringen som en förutsättning för skolförsöken. Ett nytt gymnasium borde vidare byggas på grundskolans högstadium och inrättas i Nykarleby.

Hösten 1966 skulle endast 10 elever gå i kl. VIII i landskommunens ettåriga medborgarskola, varför man planerade att nedlägga denna och överflytta eleverna till seminariets medborgarskola. Detta blev dock ej av. I juli beslöt kommunalfullmäktige, att klasserna VII och VIII skulle undervisas som sammansatt klass från hösten.

I maj s.å. uppvaktade beredningsutskottet undervisningsminister Grels Teir och generaldirektör R. Oittinen i grundskol- och gymnasiefrågan. I uppvaktningen deltog M. Nygård Jeppo. E. Fors Munsala, O. Fagernäs Nykarleby och S. Blomqvist, Nykarleby landskommun. Något besked erhöll man givetvis ej. 3)

Såsom tidigare nämnts (kap. om Samskolan) beviljade statsrådet emellertid den 12 maj dels Nykarleby samskola rätt att successivt utökas till ett fullständigt läroverk, dels tillstånd att grunda en treårig svenskspråkig försöksmellanskola. Ett gemensamt högstadium av grundskolan skulle även byggas upp och en hjälpskola inrättas.

I slutet av okt. 1966 beslöt stadsfullmäktige i Nykarleby slopa det anslagstak på 100.000 mk, som man tidigare bestämt som övre gräns för stadens andel i byggkostnaderna för mellanskolan. Fullmäktige erbjöds nu en hel del förmåner, om skolan byggdes i staden.

Beskedet om stadens utfästelse bidrog till att lugna den oro som uppstått i landskommunerna, särskilt Jeppo, rörande skolbyggnadsfrågan. På den mellankommunala ombudsstämman den 16 nov. 1966 godkändes stadens anbud och beslöts definitivt, att den planerade interkommunala medborgar-, mellan- och hjälpskolan skulle placeras i Nykarleby. Byggnadsprogrammet och ritningarna fastställdes s.å. Skolan skulle vara färdigt byggd den 1 aug. 1968. Enligt beräkningarna skulle skolan mottaga c:a 90 elever varje år. I hela området fanns vid denna tid 7.268 personer.

Meningen var att byggstarten skulle ske den 1 sept. 1967 och skolan börja ett år senare.

I Nykarleby hade man hoppats på ett snabbt beslut i skolstyrelsen. Därav blev dock intet. Först i okt. 1967 kunde insp. Åbonde meddela, att skolstyrelsen fastställt byggnadsprogrammet så gott som fullständigt enligt det insända förslaget. För en del utrymmen skulle statsbidrag ej utgå utan kommunerna skulle få bekosta dem. Detta gällde bl.a. högstadiets rum för häften, prov och korrigeringar, grupp- och arbetsrum, matvrå och väntrum för hjälpskolan, vinterträdgård m.m. Insp. Åbonde föreslog därför vissa omändringar och strykningar i skolbyggnadsprogrammet. Målet var nu en funktionsduglig skola till så låga totalkostnader som möjligt. Arbetsutskottet godkände ej alla strykningar. De fyra grupprummen för högstadiet borde bibehållas för att möjliggöra arbete enligt det nya skolsystemet, liksom arbetsrummet för hjälpskolan samt dess matvrå och väntrum. Stadsfullmäktige ställde sig helt på arbetsutskottets linje. Beslutet insändes till skolstyrelsen för fastställelse.

Överhuvudtaget tvekade kommunerna rörande sin andel i finansieringen av den interkommunala mellanskolan. Bygget skulle kosta c:a 2,6 milj. mk och statsbidraget var ej fastställt, men skulle dock bli högst 20 % utom lån à 30—35 % av kostnaderna. Landskommunerna var ekonomiskt trängda och därför tveksamma. I maj 1968 inlämnade staden dock anhållan om statsbidrag och lån för Nykarlebynejdens kommunala mellanskola. Man hoppades nu att bygget skulle kunna påbörjas hösten 1968.

I juni s.å. beslöt kommunalfullmäktige i landskommunen att godkänna förslaget om att centralisera skolväsendets lågstadium. Kovjoki och Markby skolor skulle indras från hösten 1969 och eleverna koncentreras till Soklot och Ytterjeppo. 5)

Nykarlebynejdens försöksmellanskola inledde även sin verksamhet den 2 september 1968, men i provisoriska utrymmen, vilka i hast tillbyggdes vid stadens Idrotts- och Ungdomsgård. Lektor Valdemar Westerlund var ordförande för direktionen. Bengt Kummel fick den svåra uppgiften att bli skolans första rektor.

I budgetförslaget för Nykarlebynejdens kommuner för år 1969 reserverade dock endast staden pengar för skolbygget. Staten beviljade för sin del 145.000 mk i byggnadsanslag för skolan, men dessa medel räckte ej till för att igångsätta bygget. Den kommunala försöksmellanskolan arbetade fortfarande i spridda lokaler. Endast ett fåtal elever från staden besökte den, varför driftskostnaderna till största delen låg på landskommunerna.

Ehuru skolbyggandet i Nykarlebynejden sålunda ej kommit ur planeringsstadiet anhöll städerna Nykarleby och Jakobstad, såsom tidigare nämnts i febr. 1969 hos skolstyrelsen att den blivande lärarhögskolan skulle placeras i Nykarleby med hänsyn bl.a. till ,de båda städernas och den kringliggande landsbygdens redan väl utbyggda skolsystem,! 6) Påståendet var måhända riktigt vad Jakobstad beträffar, men i Nykarleby kunde endast seminariet ställa nybyggda eller nyrenoverade lokaler till förfogande efter indragningen. Dessa lokaliteter var dock ej avsedda eller lämpliga för grundskolans undervisningsmetod och således redan föråldrade. Allt hängde i själva verket fortfarande i luften vad skolbygget i Nykarleby beträffar. 7—8)

Den 6 maj 1969 beslöt stadsfullmäktige att hos de statliga myndigheterna anhålla om att medborgar-, mellanskol- och hjälpskoldistriktet i Nykarlebynejden ombildades till ett grundskoldistrikt enligt Folkskollagens 14 a §. Grundskolprincipen borde genomföras så snart nödiga byggnader uppförts och till en början som försöksgrundskola, ifall det ej var möjligt att genast börja med en ordinär grundskola. Samtidigt beslöt man anhålla om fastställelse av folkskolstadgan rörande det finskspråkiga medborgar- och hjälpskoldistriktet samt av förslaget till folkskolstadga för Nykarleby stad.

En interkommunal skolplaneringskommission tillsattes under året på förslag av sem. lärare Pehr Tonberg för att planera de gemensamma skolfrågorna. I denna kommission skulle alla berörda kommuner ha två representanter var. I Nykarleby utsågs lär. Tonberg och dir. Allan Blom till ledamöter.

Inför seminariets förestående indragning rekommenderade kommittén, att seminariets lokaler skulle upplåtas för samskolan och medborgarskolan och betjäna såväl gymnasiet som grundskolans högstadium. Härmed skulle lokalbehovet för dessa skolor vara löst. Även på annat håll började det röra på sig i skolfrågan. Den 29 jan. 1970 hade stadsstyrelsen till folkskolinspektören i Jakobstads distrikt, dit Nykarleby med omnejd hörde, inlämnat kommunernas anhållan om övergång till grundskola. Den 21 maj 1970 beviljade statsrådet Nykarleby stad och de tre grannkommunerna rätt att från läsårets början 1970—1971 inrätta en skola, där medborgarskolan och mellanskolan, som ju byggde på folkskolans 6. årsklass, sammanslogs till ett 3-årigt högre stadium av grundskola av enhetstyp. 9) Den 16 juli 1970 fastställde skolstyrelsen den av stadsfullmäktige den 19 maj s.å. antagna folkskolstadgan. Enligt denna skulle folkskolans kl. I—VI från staden och från landskommunernas Kyrkobydistrikt sammanslås till ett distrikt och sammanföras till Nykarleby Centralfolkskola. Kl. V—VI från landskommunens andra folkskoldistrikt skulle sammanföras med Nykarleby stads centralfolkskola. Detta med verkan från höstterminens början 1970.

Den 23 juli 1970 fick staden mottaga seminariets övningsskola med tomt och inventarier som donation av staten. Gåvobrevet undertecknades av skolrådet Magnus Kull som representant för skolstyrelsen och statsmakterna, biträdande avdelningschefen vid länsstyrelsens skolbyrå Harri Hoffman och inspektör Samuel Lindgren för länet samt av stadsdir. Ernest Eklund och stadssekr. Bror Åström som företrädare för staden. Offentligt köpvittne var polismästare Carl Kronqvist. Donationen var ,dyrbar, för staden i dubbel bemärkelse. Som stadsdir. Eklund framhöll vid överlåtelsetillfället skulle det bli dyrt för staden att upprätthålla skolan. — Det som konsul Carl Grundfeldt på sin tid hade varnat för hade inträffat: staden hade mist seminariet med övningsskola och i stället fått stora kostnader för skolväsendets utveckling och underhåll.

Den 13 aug. s.å. godkände stadsfullmäktige hyreskontraktet med staten om beredande av utrymme för grundskolan och medborgarskolans kl. VIII i seminariebyggnaderna (samlyceet). En skolplan antogs för Nykarleby stad den 17 dec. s.å. liksom en folkskolstadga för staden, landskommunen, Munsala och Jeppo kommuners högstadium. 10)

Av den planerade pedagogiska linjen vid gymnasiet blev såsom tidigare nämnts intet. I stället inrättades från läsåret 1971—1972 en musik- och en teknisk linje.

Läsåret 1970—1971 och 1971—1972 arbetade grundskolans högstadium och kommunala mellanskolan ännu i hyrda lokaliteter i ungdomsgården. Rektor var från ht 1971 lär. Helge Hedman. Elevernas antal var vid höstterminens början 1971 260. Direktionsordf. var nämndeman Eric Fors.

Till allmän besvikelse övertog staten såsom tidigare nämnts ej högstadiet i grundskolan och överlämnade snart även gymnasiet till det kommunala skolväsendet. Skolplanen måste nu omarbetas och kommunerna ställas inför tvånget att själva bygga den nya högstadieskolan i stället för staten, som man hade hoppats. Högstadiet befann sig hösten 1971 såsom tidigare nämnts i en mycket besvärlig situation i omoderna lokaliteter.

En skolsekreterartjänst i Nykarlebynejden hade varit lediganslagen två gånger utan att någon sökande anmält sig. Man beslöt därför inrätta en skoldirektörstjänst från den 1 jan. 1972. Till innehavare av tjänsten utnämndes lär. Pehr Tonberg. S.å. inrättades ett skolkansli med en kanslist. Skoldirektören ålåg bl.a. att leda den administrativa och pedagogiska utvecklingen inom stadens och nejdens skolväsende samt att bereda och verkställa skolorganens beslut.

Nykarlebynejdens högstadieskola hade läsåret 1972—1973 sammanlagt 251 elever, av vilka 92 från Munsala, 67 från Nykarleby landskommun, 56 från Jeppo och 36 från Nykarleby stad

Enligt den omarbetade skolplanen skulle grundskolan införas från den 1 aug. 1973. Det i staden verkande statsläroverket skulle från samma dag överföras till kommunens skolväsende, d.v.s. Nykarlebynejdens högstadiedistrikt. Samtliga lärartjänster indrogs som följd härav i maj s.å. och nya lärartjänster inrättades vid gymnasiet och Nykarlebynejdens högstadium från förstnämnda tidpunkt. 11)

Från aug. 1973 sammanfördes som följd härav eleverna från högstadiedistriktet, mellanskolklasserna och gymnasiet i seminariets lokaliteter. Deras antal uppgick till c:a 430, varav 150 på gymnasiet. I hela Nykarlebynejden uppgick elevantalet till ett tusental. Högstadiets gymnastik skulle fortfarande hållas i ungdomsgården och huslig ekonomi i fastigheten Älvbrantens byggnader. 12)


Älvbranten tjänstgjorde som kosthåll och internat först för seminariet och sedan för gymnasiet.
Älvbranten tjänstgjorde som kosthåll och internat först för seminariet och sedan för gymnasiet.


Såsom tidigare nämnts (kap. om samskolan) var seminariebyggnaderna både trånga och olämpliga för sitt nya ändamål. Även lågstadiet, som var inrymt i f.d. Normalskolan, hade trångt om utrymme. Nybyggnadsprogrammet var sålunda fortfarande aktuellt, men saken komplicerades ekonomiskt genom att staden var tvungen att erlägga lösen för seminariets byggnader trots att dessa ej lämpade sig för den nya skolans ändamål och metoder. I okt. 1973 föreslog stadsfullmäktige en tillbyggnad med 280—338 kvm på västra delen av seminarieområdet för grundskolans två lägsta klasser. Det övriga byggnadsprogrammet fick ställas på framtiden. I febr. 1974 beslöt stadsfullmäktige vidare koncentrera hela skolväsendet till ett skolcentrum på f.d. seminarieområdet. Nya lärartjänster inrättades och skolstadgan kompletterades så att klass I och II i lågstadiet kunde överföras till skolcentrum från läsåret 1974—1975, trots att den planerade paviljongskolan ännu var obyggd. Den 6 maj 1974 beslöt stadsfullmäktige godkänna byggnadsfirman Olli Janssons (Gamlakarleby) offert om 538.000 mk för bygget. Kostnaderna beräknades med inredning stiga till 600.000 mk. Den 3 dec. kunde skolan tagas i bruk. Invigningen försiggick fredagen den 13 dec. 1974. Skolan låg mycket vackert intill Skogsparken med gott om plats kring huset för raster och ev. tillbyggnad. Det var byggt av betongelement med ljudisolerade mellanväggar i betong och självbärande innertak av korrugerad plåt. Skolan inrymde två större klassrum och ett mindre, en leksal, distributionskök, lärarrum, materialrum o.s.v. För att säkra barnens skolväg förstärktes skyddsräckena på Stora bron och byggdes en gångbana från Stora bron utmed älvstranden.

[Skolan har byggts ut vid ett par tillfällen. Det finskspråkiga lågstadiet Metsäkulman koulu finns intill. Historik från stadens hemsida 2017-07-26:

Historiaa

Ensimmäinen suomenkielinen koulu aloitti toimintansa 1897 Högbackan tilalla ja muutti seuraavana vuonna Hellstrandilta ostettuun taloon, joka nykyisin olisi osoitteessa Kustaa Aadolfinkatu 36. Tämä koulu lakkautettiin 1903.

Toisen kerran suomenkielinen koulu perustettiin 1932. Se aloitti toimintansa Häggblomin talossa (nykyinen Sollefteånkatu 21) ja on sen jälkeen toiminut kuudessa eri paikassa ennen muuttoa nykyisiin Metsäkulman koulun tiloihin. Koulu oli yksityinen supistettu kansakoulu kunnes se muutettiin vuoden 1963 alusta kaksiopettajaiseksi tavalliseksi kansakouluksi. Vuotta myöhemmin, 1964, koulusta tehtiin Uudenkaarlepyyn kaupungin ja maalaiskunnan yhteinen suomenkielinen kansakoulu, jonka hallinnosta vastasi maalaiskunta. Koulusta tuli peruskoulu 1973 ja vuoden 1975 kuntaliitoksen myötä Uudenkaarlepyyn kaupungin suomenkielinen peruskoulu.

Syksyllä 2015 koulu täyttää siis 83 vuotta.

Suomenkieliselle koululle etsittiin uutta paikkaa samaan aikaan kun sekä Skogsparkens skola että yläasteen keittola tarvitsivat saneerausta. Yhdistämällä nämä kolme hanketta saatiin valtion rahoitusosuus ja uusiin tiloihin muutettiin tammikuussa 1998. Seuraavana lukuvuonna koulun nimi vaihdettiin Metsäkulman kouluksi ja esikoulu aloitti toimintansa.

Syksystä 2004 aina kevääseen 2006 asti koululla oli kaksi esikoulua, joista toinen toimi Jepuan päiväkodin tiloissa. Jepualla ei ole sen jälkeen ollut riittävästi suomenkielisiä lapsia ikäryhmää kohti omaa esikouluryhmää varten.

Sisällöstä vastaava: Pirkko Rantanen, päivitetty 12.06.2015 ]

Kommunsammanslagningen medförde en del organisatoriska förändringar vad skolorna beträffar. De administrativa uppgifterna skulle numera handhas av en skolnämnd jämte kansli och personal. De vid skolväsendet anställda uppgick efter sammanslagningen till över 100 personer.

Vid Nykarleby centralgrundskola tjänstgjorde nämnda år enligt skolans årsredogörelse 13 lärare med Erik Reipsar och från den 1 mars 1975 Eva Sundsten som föreståndare. Vid grundskolans högstadium tjänstgjorde 22 lärare med Helge Hedman som rektor.

I jan. 1974 riktade stadsstyrelsen även en förnyad framställning till statsrådet om att antingen få en statlig inrättning (skattebyrå, skola, sjukförsäkringsbyrå) i seminariebyggnaderna eller också gratis överlåtelse av dessa till staden som kompensation för seminariets indragning. Detta avslogs dock av statsrådet. 13) Hösten 1974 var frågan om nybygget för grundskolans högstadium fortfarande öppen. Ansökan om fastställande av byggnadsprogram för en skolbyggnad om 2.500 m² hade passerat alla nödiga instanser och låg sedan 1973 hos skolstyrelsen. I sept. 1974 hade anhållan om byggnadstillstånd inlämnats, men ingenting hade ännu beviljats. Under tiden pågick undervisningen i sju olika byggnader, spridda över ett km-långt område. Undervisningsmaterialen måste dagligen flyttas mellan de olika lokalerna, där trängseln var enorm även i korridorerna, biblioteksutrymmen h.o.h. saknades och brandfaran var överhängande. Brandchefen ville utdöma de gamla seminariebyggnaderna som brandfarliga och allmänt ansågs, att Nykarleby hade de sämsta högstadiebyggnaderna i Österbotten. Det oaktat hade länsskolavdelningen i Vasa placerat staden först på fjärde plats hösten 1974 i sitt utlåtande till skolstyrelsen. Motiveringen var, att någon fastställd skolstadga för det nya grundskoldistriktet och något godkänt byggnadsprogram ej bifogats stadens ansökan om byggnadstillstånd. Först den 24 okt. s.å. hade skolstadgan slutligen godkänts. Ansökan om nytt byggnadstillstånd hade inlämnats i sept. och vidarebefordrats av länsskolavdelningen den 10 okt. s.å. Dröjsmålet berodde sålunda, enligt länsskolavdelningen, på bristfälligheter i ansökningshandlingarna. 14) Först i april 1977 var alla formaliteter klara och hösten s.å. kunde bygget påbörjas. Nu gick det snabbt undan och redan den 1 aug. 1978 kunde skolan vidtaga med sin verksamhet. Nykarleby hade äntligen efter lång och målmedveten kamp mot gensträviga och likgiltiga myndigheter fått en modern högstadieskola.


Skolcentrum i Nykarleby med gymnasiet, högstadiet, Skogsparkens skola och arbetarinstitutet, som alla verkar på det gamla seminarieområdet.



Vid Brostugan sjöng seminaristerna in våren 1 maj. Bilden är från 1953 med K-G. Fagerholm som dirigent.


Erik Birck (1988) Nykarleby stads historia del III, sid 252—261.


Nästa kapitel: VI. NÄRINGSLIV OCH ARBETSFÖRHÅLLANDEN FRÅN 1870-TALET TILL VÅR TID. Handelsmännen.


Läs mer:
Fyra kommuners grundskola centraliseras till Nykarleby i Nykarleby 350 år av Håkan Anttila.
1 maj firande av Lars Pensar.
(Inf. 2004-06-05.)