Provnummer 1 Måndagen den 29 oktober 1934

 


Innehåll

Avsiktsförklaring
Stadsfullmäktiges oktobersammanträde
Stadsfullmäktige av Mr. X.
Nykarleby sparbank har firat 60-års jubileum
Mellanfallet vid seminariet
Äktfinsk logik

 




NYKARLEBY DEN 29 OKT. 1934

———

Österbottniska
Pressen.


En avsevärd brist i tidningsförhållandena i mellersta svenska Österbotten har varit avsaknaden av en måndagstidning. De tre ledande svenska tidningarna i mellersta Österbotten, Wasabladet, Jakobstads Tidning och österbottningen, utkomma som bekant icke på måndagarna. Allt nyhetsmaterial från söndagsdygnet måste sålunda anstå till tisdagen, innan det kan bringas till allmänhetens kännedom. Denna uppenbara brist i avseende å nyhetsförmedling vill Österbottniska Pressen efter bästa förmåga söka avhjälpa. Vi våga tro, att det framsteg, som detta innebär, skall hälsas med fägnad och tillfredsställelse såväl av den stora allmänheten som ock av våra presskolleger.

Härtill kommer att Österbottniska Pressen vill verka som ett lokalorgan för Nykarleby med omnejd. Även i detta avseende kommer österbottniska Pressen att fylla ett länge känt behov. Vi veta att vår stad och vår bygd med dess i politiskt hänseende vakna och upplysta svenska befolkning icke i längden har kunnat känna sig tillfredsställd med rådande pressförhållanden. Österbottniska Pressen vill, som ett vaket språkrör för Nykarleby och dess omnejd, tillvarataga hembygdens intressen och efter förmåga främja dess utveckling. I sistnämnda avseende kommer Österbottniska Pressen att kunna påräkna en intresserad medverkan av talrika korrespondenter. Vi ha försäkrat oss om medarbetares stöd, icke enbart i vår egen stad samt Wasa, Gamlakarleby och Jakobstad, utan även ute i bygderna, i Kovjoki, Jeppo, Soklot, Munsala och Oravais.

Österbottniska Pressen kommer att beakta politiska, sociala, ekonomiska och kulturella strävanden, som avse hembygdens förkovran och framåtskridande och i detta avseende opartiskt tillgodose såväl stads- som landsbefolkningens intressen. Särskilt kommer Österbottniska Pressen att ägna staden och omgivande landskommuner berörande kommunala spörsmål sin uppmärksamhet. Artiklar rörande lantbruket, författade av fackmän och med hänsyn tagen till speciellt österbottniska förhållanden, komma ofta att ingå i tidningens spalter. Dessutom kommer österbottniska Pressen att innehålla lättlästa och populära skildringar ur hemstadens och hembygdens historia.

Ett särskilt intresse komma våra snabba och tillförlitliga idrottsnyheter att kunna påräkna. Då de största och flesta tävlingarna vanligtvis försiggå under söndagsdygnet, komma resultaten från dessa jämte utförliga referat att vara allmänheten tillhanda redan måndag morgon. Genom vår av fackman redigerade idrottsavdelning komma dessutom samtliga företeelser på den kroppsliga idrottens fält att omsorgsfullt och sakligt belysas.

Då Österbottniska Pressen i all sin strävan vill iakttaga ärlighet och objektivitet, bygger den sin framtida verksamhet på ett förtroendefullt samarbete mellan redaktion och läsekrets till ömsesidig båtnad för alla.

Österbottniska Pressen utkommer från 1935 varje helgfri måndag och fredag kl. 8 f. m.

*

Stadsfullmäktiges ok-tobersammanträde.

Stadsstyrelsens berättelse över 1933 års förvaltning m. m.


Stadsfullmäktige sammanträdde senaste måndag, varvid handlades följande ärenden. Stadsstyrelsens berättelse över 1933 års förvaltning föredrogs. Ur berättelsen må följande detaljer anföras. Stadsstyrelsen har under året sammanträtt 16 gånger och därvid handlagt 112 ärenden. Bland ärenden av större betydelse förtjänar särskilt att omnämnas verkställigheten av Stadsfullmäktiges beslut i donationsjordsfrågan. Stadsstyrelsen har upprättat 258 kontrakt varav 124 på 10 år och 134 på 25.

Å Granskär ha [av Karl Nyberg] utplanterats 2,000 st. tallplantor. Lärkträdsbeståndet vid Andrasjön har kompletterats med 700 st. lärkträdsplantor.

Ved har avverkats 90  kbm. Varav 338 kbm. försålts åt enskilda. Props har avverkats 170 kbm. och pappersved 230 kbm., som försålts till resp. 42 och 63 mark per kbm.

På rådhustomten har uppförts en kiosk. Anläggningskostnaderna stego till Fmk 2,851:50.

Tomten 119 i Nystaden har försålts till ett pris av Fmk 2,221:10. Röjersåkern har inlösts för 4,000 mark och Granåkern och Lilltunnbindareåkern för 4,500 mark.

I hamn- och trafikavgifter har influtit Fmk 34,602:20. Reserverade medel och besparingar ha ökats med Fmk 33,100:96.

Stadens skulder ha under året minskats med Fmk 158,576:26 och utgjorde vid årsskiftet Fmk 2,221,370:29. Stadens kassakonto upptager:

inbetalningar

Fmk

2,364,978:76

utbetalningar

” 

2,351,167:34

 

Fmk

4,716,146:10

Kassaomsättningen utgjorde således under året Fmk 4,716,146:10 Kassabehållningen vid årsslutet steg till Fmk 141,786:57.

Kraftverket har haft onormalt stora omkostnader bl. a. för den anskaffade reservmotorn. Nafta har inköpts för Fmk 10,697:55. En justeringsmätare för mätarkontroll har anskaffats.

Barnatillsyningsbefattningen hade ansökts av fru Maria Björklund och folkskollärarna W. Jansson och K. Asplund. I enlighet med stadsstyrelsens förslag antogs till befattningen fru Maria Björklund.

Jaktvårdsföreningen Sylvia hade anhållit om rätt att mot en årsavgift av 200 mark få arrendera stadens jaktmarker på 10 år. Föreningen hade förbundit sig att för jaktvårdens främjande motarbeta tjuvskytte samt vaka över villebrådsstammens fredande och förökande. Stadsstyrelsen hade förordat ansökan, på villkor att arrendetiden begränsades till den 1 januari 1936. Herr Kisor ansåg arrendeavgiften för låg samt hänvisade till, att den i äldre tider utgått med 25 mark per person, en avgift, som skulle motsvara ett betydligt högre belopp.

Efter företagen överläggning godkändes stadsstyrelsens förslag.

Till förbundsfullmäktig i Svenska Österbottens Distriktsinnessjukhus’ kommunalförbund utsågs på stadsstyrelsens förslag stadsdirektören O. Wilkman med direktor N. Fougstedt som suppleant.

Skogsavverkning. Stadsstyrelsens förslag till skogsavverkning i området kring Lipjärvi (667,5 kbm. pappersved, 222,5 kbm. props och 660 kbm. ved) godkändes.

Utskänkningsrättigheter. Fru Wiks anhållan om A-rättigheter för sin restaurant av II:dra prisklass bifölls. Fru Wiks anhållan om utskänkningsrättigheter för restaurant Elisa vid Andra sjön gav anledning till en rätt livlig diskussion. Stadsstyrelsen hade förordat bifall till anhållan. Flertalet fullmäktige motsatte sig emellertid stadsstyrelsens förslag.

Herr Pensar framhöll, att avsaknaden av polis vid Andra sjön skulle omöjliggöra ett effektivt övervakande av ordningen. Herr Westberg betonade i egenskap av skolman faran för ungdomen och herr Fougstedt påpekade de frestelser till uteliv, som skulle öppna sig för seminaristerna, i synnerhet om restauranten skulle öppenhållas ända från 1 maj till 1 oktober. Herr Huldén biträdde stadsstyrelsens förslag till beviljande med särskilt framhävande av den omständigheten, att Andra sjön vore en turistattraktion av första ordningen.

Polisinrättningens utlåtande gick i avstyrkande riktning under framhållande av att ett utskänkningsställe bör anses tillräckligt för Nykarleby, som vad storleken beträffar, kunde jämföras med en medelstor by på landet. Dessutom hade restaurant Elisa ett synnerligen olämpligt läge i raden av sommarvillor. Beviljande av utskänkningsrättigheter skulle endast bidraga att störa lugnet.

Vid företagen omröstning avslogs anhållan med 10 röster mot 3, medan 2 fullmäktige avhöllo sig från omröstning.

Suomalaisuuden Liittos anhållan om ett anslag för namnförfinskningar, antingen ett visst belopp eller i form av uttaxering av 20 penni för varje i kommunen skriven person, förkastades enhälligt.

Utarrendering av ett villaområdeGranholmen på 25 års tid mot en arrendeavgift av 75 mark per år bifölls.

Frälsningsarméns anhållan om 5 famnar ved för instundande vinter beviljades.

Borgmästaren A. Huldéns anhållan om tjänstledighet för tio dagar, fr. o. m. den 19 november med häradshövding Bärlund som vikarie, bifölls.

*


[Stadsfullmäktige.]


Stadsfullmäktige voro mangrant tillstädes vid sammanträdet senaste måndag. Men så var det också rätt intressanta saker, som skulle avhandlas, från Stadsstyrelsens berättelse över 1933 års förvaltning till möjligheten att få isig en aftontoddy hos Elisa på Andrasjön.

Av Elisa vart intet. Synpunkter framfördes, som säkert kom mången patriot att rodna av förtrytelse. Särskilt polismästarens enastående inlaga måste ha upprört sinnena. Blygselns rodnad betäckte mina kinder, då han jämförde mitt Nykarleby med en medelstor by på landet. Huru kan man uttala sig så klumpigt. Vi som ha både borgmästare och rådmän och stadsdirektör. Var har polismästaren sett sådana maffar på landet? Och en by på landet? Vad menar herrn? Har herrn sett någon by i stad? Möjligtvis i Gamlakarleby. Men aldrig Nykarleby. Aldrig i livet. Till och med herr Mix framhöll ju i sitt brev till Wasabladet, att Nykarleby är ingen by. Man skall lära sig något också. Och att vi skulle vara betjänta av ett enda utskänkningsställe. Det kan jag inte gå med på, då lilla Jakobstad har fem. Jag tycker synd om fru Vik. Att min villa skulle förklaras ha ett synnerligen olämpligt läge i raden av sommarvillor, skulle jag aldrig kunna förlåta. Varför skulle min villa ha ett olämpligare läge än någon annans. Det har verkligen ingen annan hittat på att påstå. Och fru Vik, som endast strävar att bereda oss en angenäm week-end i vår tristess, inte kan det väl varit namnet Elisa som avskräckte herrarna? Ingalunda, snarare borde ju namnet varit en lisa för ömtåliga sinnen och en förutsättning för, att envar, som besöker stället, far i frid.

Herr Huldéns åsikt att Andrasjön vore en turistattraktion är måhända något för djärv. Vackrare ställen har man sett utan att särskilt tala om det. Men möjligheten till ett glas kall punsch en fridfull lördagskväll med aftonsolens glitter över fjärden, ett sövande vågskvalp mot den låga stranden och naturens stora frid runt omkring skulle varit värd ett annat bemötande från fädrens sida. Inte tror jag att någon skulle tagit skada till sin själ om Elisas ande stilla skulle smugit sig över trötta sinnen en sådan kväll. Och ingen annan kväll heller. Jag vet ju icke vilka orgier en uppjagad fantasi kan måla ut, men nog förefaller det mig som om skräcken skulle varit obefogad. Fru Vik har givit staden ett propert näringsställe, uppskattat inte blott av oss själva utan även av alla resande. Vanlig tacksamhet mot henne härför skulle minsann bort förmå herrar fullmäktige att bifalla hennes anspråkslösa anhållan.

Även i ett annat fall står jag helt på stadsstyrelsens ståndpunkt. Det gäller omkostnaderna för kraftverket. Stadsstyrelsen meddelar att desamma under 1983 varit onormalt höga. Det har då stadsstyrelsen ovedersägligen rätt i. Det kan ingen bestrida. Medan omkostnaderna år 1931 uppgingo till c. 175,000 mark och 1982 till 215.000 mark, stego de helt plötsligt för 1933 till 290,000 mark, alltså en stegring på två år med 115.000 mark. Det kan man kalla i att sköta sig galant, särskilt då man tar i betraktande att inkomsterna för 1933 jämförda med inkomsterna 1931 endast stigit med 462 mark 5 penni. Österbottniska Posten påstår att det ogynnsamma resultatet varit en följd av den ringa vattentillgången — ja varje sak kan ju ses från olika synpunkter. Jag tror för min del att förhållandena åtminstone varit gynnsamma för Björneborgs mekaniska verkstad. Om orsaken varit den knappa vattentillgången, skulle den orsaken ju lätt kunnat avlägsnas genom att dämma upp. Eller hur stadsdirektören? Skulle inte det varit en möjlighet? Jaså inte.

Stadsstyrelsens kalkyl beträffande den nya turbinanläggningens räntabilitet beundrar jag. Anläggningen skulle kosta 510,000 mark och lämna ett överskott årligen på 26,000 mark, förutsatt att strömpriset skulle utgå med 34 penni per kWh. Skulle emellertid strömpriset nedgå till 25 penni per kWh, skulle det årliga överskottet bli 9,800 mark. Som utgifter äro upptagna endast ränta å anläggningskapitalet samt oljor och smörjämnen. Stadsstyrelsen måste tydligen ha den uppfattningen, att en turbin håller i evighet. Möjligtvis om man oljar och smörjer tillräckligt och dessutom tror på ett Herrans under. I allmänhet räknas en turbins livslängd till 20 år. En avskrivning på 5 % årligen är under sådana förhållanden en nödvändighet och gör i finska mark årligen 25,500. Förtjänsten blir sålunda i gynnsammaste fall, med 34 penni per kWh, 500 mark årligen, men är strömpriset endast 25 penni blir förlusten 15,700 mark. Eller huru skulle stadsstyrelsen räkna om affären vore enbart er egen? Jo, ett sätt finns ju. Att höja strömpriset, men jag tror det blir ganska problematiskt för oss att i en snar framtid överhuvudtaget sälja någon ström utom våra egna tullar. Jakobstad som avnämare torde vi knappast i längden kunna räkna med, ty den nya cellulosafabriken kan lekande lätt tillgodose den stadens hela behov av ström. Vore det icke skäl att göra upp en ny kalkyl? Guds fred.


Mr. X., Österbottniska Pressen, 29 oktober 1934, nr Provnummer 1, s. 3.
Nationalbibliotekets digitala samlingar.

*

Nykarleby  sparbank  har  firat
60-års  jubileum.

Med en lyckad och stämningsfull fest.



Festpubliken.
[Förstoring.]


Nykarleby sparbank firade sitt 60-års jubileum med en solenn högtidlighet i Seminariets festsal onsdagen den 24 dennes. Festen, som var besökt av omkring 200 personer, inleddes med pianomusik av lektor M. Castrén, varefter direktor N. A. Fougstedt framträdde och i egenskap av ordf. för bankens principaler hälsade de närvarande välkomna. Han ville särskilt betona vikten därav, att de unga, som gå ut i livet och börja förtjäna, skulle lära sig att spara, samt önskade framhålla, att sparbankernas ledare borde uttänka något sätt att uppmuntra en sådan sparsamhet.


Magister Colliander talar.


Sedan följde kvartettsång av Nykarleby manskör, som lät höra ett par sånger, vilka mottogos med applåder. Fil. mag. Stig Colliander höll ett med stort intresse åhört föredrag om sparbankernas uppkomst och utveckling i vårt land.

Under den följande pausen serverades kaffe, vilket banken bjöd på. Nu följde musik, varpå herr V. Bergman uppläste en intressant historik över bankens uppkomst och utveckling. Tanken att i Nykarleby öppna en sparbank föddes på en tid, då intresset för dylika inrättningar började vakna i vårt land. Det var under senare hälften av det förra århundradet. Emellertid dröjde det ända till år 1874, innan sparbanken i Nykarleby blev en verklighet. Det såg ut, som om folkskoleseminariet, som förlades till orten 1873, i hög grad skulle ha bidragit till eller åtminstone påskyndat bankens uppkomst. Vem som egentligen tagit initiativet därtill framgår ej av handlingarna eller urkunderna. Dock förefaller det, som om borgmästaren Theodor Wilander varit en av dem, som kan hända mest arbetat därför. Det var även han, som sammankallade stiftarna eller principalerna till ett första konstituerande möte den 11 sept. 1874, sedan stadgarna blivit stadfästa. Den 24 okt. 1874 begynte banken sin verksamhet, vilket framgår av kassaboken. Då insattes i banken inalles 549 mk av 11 deponenter. Dess verksamhet övervakades av 49 principaler, vilka alla lämnat bidrag till grundfonden, vilken steg till 1,073 mk. År 1897 ändrades stadgarna i sådan riktning, att i stället för de många principalerna utsågs ett principalråd av tolv personer bland kommunens för inrättningens ändamål nitälskande och allmänt förtroende åtnjutande medlemmar, vilka skulle representera insättarena och ägde att övervaka bankens förvaltning.

Från denna tid kunde nämnas flere personer, som i särskilt hög grad arbetat för bankens väl och framgång. Bland andra må särskilt nämnas direktor Gustaf Hedström, som ända från bankens början först som bokhållare och sedan som direktör och ordförande i olika repriser tillhört bankens styrelse ända till år 1922 eller i 48 års tid. Direktör K. F. Spolander hade i 36 års tid troget arbetat i sparbankens tjänst. Handlanden A. Casén har i 28 år tillhört bankens styrelse. Medlemmarna i styrelsen voro till en början oavlönade, men åtnjöto sedan 1898 mindre arvoden, vilka dock varit mycket måttligt tilltagna. I början hölls banken öppen endast en dag i veckan, men sedan den 1 jan. 1928 har den hållits öppen varje vardag först 1 timme men nu senare 1½ timme dagligen.

Efter 30 års verksamhet hade banken utvecklats så, att insättarenas tillgodohavande steg till Fmk 336,509:66 och de egna fonderna till Fmk 33,674:73. Efter 40 år utgjorde insättarenas tillgodohavanden Fmk 613,003:96 och reservfonden Fmk 69,279:24. F. n. utgör insättarenas tillgodohavande över 4 miljoner och reservfonden steg 1933 till Fmk 334,562:05.

Efter historiken följde ännu körsång, varefter ordet var fritt. Härvid framfördes lyckönskningar från en del andra sparbanker, som voro representerade. Till först yttrade sig ordföranden i Svenska Österbottens sparbanksförening hr Emil Franzén i ett längre andragande, berörande sparbankernas utveckling inom landsdelen. Hälsningar framfördes vidare från sparbankerna i Nedervetil, Terjärv, Gamlakarleby, Kronoby, Jakobstad, Esse och Vörå.

Till sist talade lärare J. L. Birck, framhållande den stora vikten av att barnen redan under skolåldern vänja sig att spara. Ordf. herr V. Bergman avtackade alla dem som bidragit till programmet för festen, vilken avslöts med avsjungandet av „Vårt land”.

Festen var lyckad och stämningsfull. Nykarleby sparbank hade på ett vackert och värdigt sätt firat sitt 60-års jubileum.

Efter festen var middag anordnad å Wiks restaurang för ett 40- tal inbjudna, främst representanter för svenska sparbanker och för staden samt privatbankerna. Gästerna hälsades välkomna av herr V. Bergman i ett versifierat andragande. Tal höllos vidare av mag. Stig Colliander och herr E. Franzén. Ett antal telegram hade anlänt till festen.


Läs mer:
100 år sparbank i Nykarleby 1874—1974 av Inger Luoma.

*

Mellanfallet vid
seminariet.

Skolstyrelsen finner icke skäl till vidare ingripande.

Med anledning av den utredning av en del förhållanden vid seminariet, som direktor insänt till skolstyrelsen och varav framgår, att en mindre grupp seminarister lagt i dagen en fientlig inställning till skyddskåren och till enskilda dess medlemmar och att denna fientlighet i vissa fall tagit sig olämpliga uttryck, har skolstyrelsen icke funnit skäl till vidare åtgärder i denna sak, då direktor redan den 9 dennes inför seminariets elever tilldelat de skyldiga en väl grundad och sträng varning. Skolstyrelsen har därjämte velat understryka, att om några opinionsyttringar av ovan berörda slag ånyo skulle framträda bland seminariets elever, äger direktor inskrida med all den myndighet honom tillkommer samt tillika därom omedelbart underrätta Skolstyrelsen om vad som till äventyrs förefallit.


Läs mer:

*

— Äktfinsk logik. I en del finska tidningar har man ondgjorts bl. a. däröver, att i Nykarleby seminarium finnas fyra rikssvenska elever. Det har gått så långt, att man på den grund yrkat på hela seminariets slopande, och att pengarna i stället borde användas till förmån för frändefolken. Är det logik i detta? Höra icke rikssvenskarna jämväl till våra frändefolk, och huru många finländare är det ej, som fått sin utbildning i Sverige. Men otack är världens lön.

*

I brödfrågan.

Dens bröd man äter, dens visa skall man sjunga. Man borde därför sjunga bagarenas lov, och vem gör icke det. Neger har emellertid låtit påskina, att jag över en kam skulle ha uttalat min missbelåtenhet med allt bröd, som bakas i Nykarleby. Detta är alls icke fallet. Mitt uttalande gällde endast rågbrödet, märk endast rågbrödet, som enligt min tanke borde på något sätt smaksättas. Det kan vara väl jäst och väl gräddat, men det saknar smak, då det varken är syrat eller kryddat. En liten tillsats av salt och kummin skulle avhjälpa denna brist.

Då Neger säger, att jag ej provat fru Forsbergs pomeranslimpa, vill jag nämna, att jag för något år sedan förde med mig en av hennes limpor till Helsingfors till en god bekant, som fann sådant behag i den, att han genast ville ha receptet, vilket jag också lyckades utverka, och nu säljes detta bröd i Mjölkcentralens butiker under namn av »Österbottnisk limpa”. Säg sedan att jag ej uppskattat brödet i Nykarleby. Likaså har jag satt stort värde på Granbergs kryddbröd och fransktbröd, men man kan ju ej utan vidare prisa allt, då man ej funnit det fullgott. Det är tidningsmannens plikt att sätta fingret på den sjuka punkten. Annars fullgör han ej sin skyldighet. Till min glädje har jag redan konstaterat, att Granbergs rågbröd blivit bättre.

Vad man här saknar i brödväg är det s. k. jästbrödet, sådant det förekommer överallt i Nyland. Det är ju lätt att åstadkomma och bakas här och var i hemmen, men våra bagare kunde även föra det i handeln. Helt säkert skulle många sätta värde på detsamma.


Marcus. [K. T. Oljemark.]



Österbottniska Pressen, 29 oktober 1934, nr Provnummer 1, s. 2.
Nationalbibliotekets digitala samlingar.


Läs mer:
Enl. förteckning på Åbo Akademis webbplats utkom 3 provnummer 1934 och 24 nummer 1935.
Österbottniska Pressen av Erik Birck.
Fler artiklar och notiser ur Österbottniska Pressen.
(Inf. 2021-04-26, rev. 2021-04-26 .)