Ytterjeppo by

Läge: Ytterjeppo bys utmark på Lövas-backen. Torpet är utsatt på storskifteskartan över Ytterjeppo by från 1781 — och står kvar på sin gamla plats.

TORPET I KÄLLORNA

Benämning: Dahlabacka 1737, Dahlabackan 1752, Löf från 1775.

Syneförrättningen 1752

Husen: Stugans undergärd och skurtak var förruttnade. Spisen, ugnen och skorstenen som var uppmurade av dels bränt och dels obränt tegel, skulle nedrivas till grunden och uppsättas ånyo, eftersom hela konstruktionen konstaterades vara söndrig och bristfällig. Farstudörrens lås befanns bristfälligt, även det, och ett nytt skulle anskaffas. Bodens skurtak var förruttnat av ålder och skulle förbättras.

Allt detta ankom rotesällarna [kamrater i roten] att iståndsätta, eftersom en del förfallit av ålder och en del blivit vårdslöst förfärdigat och anskaffat vid den första uppsättningen.

Ladan med fähusfarstugan hade nyligen iståndsatts och förbättrats av rotesällarna.

Åker: Rotesällarna Lööf och Lefwälä hade sina andelar i fullt bruk. Däremot var Draka och Hierp hemmans andelar inte i stånd ännu. Soldaten (Mats Tammelin och före honom Bertil Tammelin) hade nyttjat deras skattejord och skulle fortsätta med det tills den av utmark utsynta jorden var iståndsatt.

Ängar hade hela roten i fullt stånd, sånär som på Hierp som ålades att förbättra sin andel genom rödjande. Ängen befanns nämligen ”altför snäf och ringa”.

Löv'asbacken i Ytterjeppo var platsen för torp N:o 130. Här står alla torphusen kvar i sin ursprungliga miljö, torpstugan med härbre, fähuset samt sädesboden som genom ett brädlider är sammanbyggd med en annan bod till en uthuslänga. Förstoring.

Syneförrättningen 1791

       
Övriga källor: Den 9 oktober 1775 utsynade en synenämnd, på bonden Gustaf Drakas och övriga roteintressenters begäran och häradsrättens förordnande, soldatåker för intressenterna i roten N:o 130 Henric och Johan Järp. Vidare utsynades en samfälld soldatäng för samma och övriga intressenter, Johan och Gustaf Draka, Eric, Johan och Hendrick Läfwälä samt Matts Lööf.

Åker: ”På Drakala Kiwiko (?) och intill Drakala Gustafs Bolstad, en tufwig marck, med Enrisbuskar bewäxt af muld jord om 7 kappland.” Gustaf Drakas måg Mats påpekade att stället låg nära hemmanet men eftersom han inte sade sig vara husbonde ”lämnade det derwid”.

Äng: ”... På Stormåssan med små starr och Biörk buskar till 3 tunneland. Kan med tiden gifwa tre skrindor. Slumpback liden utaf samma slag, skog och höö, som det förra. En tunna och 1 skrinda.” Eftersom inget klander framkom mot att nämnda ställen skulle göras till soldatägor, fick de sökande roteintressenterna rättens tillstånd att nämnda ställen ”intaga och fruchtbaraa giöra”. 75

75    Häradsrättens i Nykarleby socken dombok för 1776 (volym C5a16) vintertinget § 28, LA, Vasa.

TORPETS INNEHAVARE

                                      .
Platsen idag: Som nämnts finns detta torp kvar på sin gamla plats på Lövas-backen i Ytterjeppo. Kvar står, förutom torpstugan, även fähuset och en uthusrad. 1978 fanns här även en fallfärdig hölada som numera är borta.

Torpstugan är av gängse typ med stugdel, farstu och kammare. Hela husets yttre mått är 5,70 x 8 m. Bredden är något över det normala. Vidare noteras stugdelens oregelbundna proportioner (5,70 x 4,90 m). Troligt är att den inte är den svenska tidens torpstuga utan en under autonomitidens indelningsverk 1854–68, eller strax därefter, förnyad upplaga. Nya torphus uppfördes under denna tid och ända in på 1870-talet trots att inga soldater dåmera var anställda.

Till det yttre var stugan ”vid upptäckten” försedd med ”svensk panel” [lockläktspanel]. Även i övrigt bar stugan spår av de senare invånarnas anpassning till nyare tider, större fönster, bortriven råspis o.s.v. Som ett speciellt fenomen bör noteras den timrade låga tillbyggnaden (”härbre”) på stugans östra kortsida. Den är 3,30 m lång, 2,35 bred och 2,46 m hög.

Strax framför stugan, till vänster från denna sett, ligger fähuset som delvis är ingrävt i backsluttningen och försett med jordvallar kring den ca 1,60 m höga stenfoten. Till sina inre mått är det 4,10 m djupt och 4 m brett. Höjden till mellantakets bräder är 2 m. Stenfotens yttre mått är 5,30 m i längd och 4,60 m i bredd. Dörröppningen är 0,90 m bred. Den timrade överdelen torde ha förnyats i början av detta århundrade. Den består av 15 stockvarv på framsidan, 13 på baksidan och 5 varv på vardera långsidan. Eftersom marknivån är betydligt högre på fähusets baksida har man bekvämt tillträde till höskullen genom en här belägen lucka, 0,98 m bred och 0,80 m hög.

Den uthusrad som i dag finns på platsen är tillbyggd i 3–4 skeden med två sammanbyggda bodar som huvudkomponenter. Den äldsta delen är den bod som står närmast intill torpstugan. Knutarna är gjorda med yxa och måtten 3,60 x 3,60 m (6 x 6 alnar!) vittnar om att den är från den svenska tiden, troligen den ursprungliga. Den ursprungliga dörren som var försedd med stocklås var i dåligt skick och försvann tyvärr i samband med att den ersattes med en ny. Inne i boden finns sädeslårar som sig bör. Den andra boden är av yngre men i övrigt obestämt datum.

[Den äldsta bodan. Förstoring.]

Bräddelen, som sammanbinder de bägge bodarna, representerar det yngsta byggskedet. Till uthuslängan hör även ett utedass på den bortre kortsidan.

Den fallfärdiga, numera bortrivna, höladan fanns till vänster, från stugan sett, nära fähuset. Den var av typen vanlig, timrad österbottnisk hölada. Till höger om fähuset, från stugan sett och rakt nedanför denna, finns det gamla kållandet.

Torpets upptäckt och fredning: Det var genom diverse ödets nycker som detta torp kom att bevaras åt eftervärlden. Den som räddade torpet från det senast överhängande rivningshotet var ingenjör Pär-Erik Levlin, bosatt i Sollentuna i Sverige men bördig i Ytterjeppo, som under sin omfattande forskning kring hembygden kom underfund med att ett soldattorp funnits på Lövas och, vad mera var, att det stod kvar på sin gamla plats som en komplett helhet. Levlin kontaktade hösten 1978 Kultur- och museinämnden i Nykarleby som reagerade omedelbart genom att besöka platsen. Inkallad som sakkunnig var museichef Pekka Toivanen från Jakobstad.

Toivanen betonade den kompletta helhet som bevarats, torpstuga, uthusrad, fähus och foderlada, samt det ovanliga i att miljöer som belyser småfolkets liv överlevt fram till våra dagar. Han förordade därför att torpet borde bevaras med stöd av fornminneslagen. 76

76     Reportage i Vasabladet 28.11.1978 av Hans Wikman, dito i Jakobstads Tidning av Ulf Smedberg samt mars 1979 i Hufvudstadsbladet av Vilhelm Nyby.

Eftersom torpet stod under rivningshot agerade Kulturnämnden snabbt genom att tillsätta en arbetsgrupp som omgående anhöll om fredning av torpet och utredde ägandeförhållandena.

Torpet hade sedan 1800-talets senare hälft ägts och bebotts av Gustav Andersson Bärs (”Torp-Gustav”) och dennes ättlingar. En dotter, Elvira, dåmera bosatt på åldringshem, sålde torpet till Nykarleby stad.

Kring torpet bildades därefter Forsby-Ytterjeppo hembygdsförening som i dag vårdar detta unika minnesmärke.

Torpet vårdas sedan ett trettiotal år av Forsby-Ytterjeppo hembygdsförening. Fr. v. Gunnar Östman, Maj-Gret Asikainen och Stig Häger.