”Runeberget” på Alören
 
Namnberget på norra Alörn.
Ett gott stycke inne i skogen nordväst om Charlottenlund ligger ett lågt berg med stora, flata hällar — ”Namnberget”. Det utgjorde ofta målet för villabornas promenader. Redan på 1830-talet blev det sed, att man där inhögg sitt namn eller sina initialer i berget. De flesta av de alörnbor, som tillhörde Topelius' generation, har sina namn förevigade i stenen, och många namn har senare tillkommit. Detta runornas berg kallade skalden skämtsamt ”Runeberget” eller helt enkelt ”Runeberg”. I sällskap med sin ungdomskärlek, Mathilda Lithén, högg han bådas namn i berget. ”Gud förene de båda namnen”, skriver han i sin dagbok med ungdomens tilltro till den första kärlekens varaktighet. Och han är övertygad om att åtminstone dessa namn, som han kallar ”den eviga runan”, aldrig skall plånas ut.

”Namnbergets” inskrifter står tämligen välbehållna kvar. Mossan har redan dolt en stor del av dem, då de härom året ånyo blottades. Men en av de runor som fortfarande är begravda under mossan, är den Zachris Topelius och Mathilda Lithéns namn — den som Topelius kallade ”den eviga runan”. Kanske skall den döljas där tills man åter börjar uppskatta romantiken i livet.


*    *    *


Einar Hedström (1958) Nykarleby min barndoms och min ungdoms stad, sid 85 f och 91.



Alörns norra ände och Namnberget i relief/terrängskuggning. Förstoring.
Från Kartplatsen. (Inf. 2055-10-16.)

 



Mail från Lars Pensar, maj 2004:

Hej, sommarens första åskväder efter åter en varm dag. Jag skruvade motorn på minsta båten och styrde till Alörn och började söka Namnberget. Ja, det är nog så att man skall veta eller ana, i mitt fall av terrängen gissa vad som var strand för 150 år sen. Nu är den stranden skog och klipporna övertäckta med mossa och lavar och stranden idag ligger 250—300 meter borta. Med mera tur än skicklighet hittade jag småningom stället, kanske ett 70 tal meter brett, 40 djupt. En gång i tiden såg det väl ut som på klipporna nedanför Fäboda kaffestuga, nu som sagt full skog. Hittade bara 6—7 inskriptioner, men under mossa o trädrötter skall finnas dussintal. En hade blottats då en stor tall stjälpt och blottat en slät häll utan mossa eller lavar. Ser riktigt ny ut. Skall sända den medsamma så får du tyda den.

Så nu vet du ett ställe du får bekanta dig med i sommar. Jag tror inte att särskilt många känner till stället för det syntes inte spår av mänskor där. Nu gick jag och sparkade och sparkade för att blottlägga, men det skulle behövas en grupp som med styva nyklonkvastar och hackor under en vecka skulle fälla träd, riva rötter och borsta bort mossa där.




[För pekaren över bilden för att se inskriften CRS (eller är det CRP?) tydligare!
     Ristningen är förmodligen gjord efter 1835 eftersom den inte finns med i Zacharias Topelius förteckning.]

 

*    *    *

Följande sommar [1835] blommade glädjen på Alörn med en ännu intensivare glöd. Sällskapet var ungefär detsamma som föregående sommar. Men Zachris kände, att han inte mera var densamma. Någonting inom honom sjöng med Franzén:


”Drick! de förflyga de susande perlorna, drick!”


Och han beslöt att tömma glädjebägaren till botten. Han älskar alltjämt Matilda och hans kärlek är besvarad. De göra tillsammans långa månskenspromenader, de leka springlekar, skjuta till måls, ro, segla och fiska. De dansa och musicera, rensa bär, äta och dricka kaffe tillsammans. En dag, när stormen piper i alla knutar, samlas flera familjer från staden, ungdomen dansar vals, kadrilj och masurka, och de äldre spela boston och dricka bischoff. En annan dag berättar Zachris sagor för Matilda. Men Matilda har förkylt sig och måste inta sängen. Zachris blir hennes ömma vårdare. Ostyriga tankar röra sig i hans huvud, när han sitter vid hennes bädd. Men han är stilla som ett lamm, vågar inte stjäla en kyss en gång. När hon blir frisk igen, fortsättes det glada livet. De göra utflykter till fartygen på redden. De hugga sina namn i ”Runeberget”, de samtala om små hemligheter och Zachris berättar åter sagor. En kväll, när Zachris redan lagt sig, och Matilda och hennes syster Rosalie vågat sig ända till hans säng, hade han velat ge hälften av sitt liv, om hon fått stanna kvar och lampan fått slockna över dem. »Så tänkte jag.» bekänner han med chifferskrift i dagboken — »Men hon hade kunnat be mig bevaka sin bädd, och jag hade kunnat låta henne läsa min minsta tanke. Det vet Gud, hon skulle sovit i en broders vård.» (Dagb. 20. 8. 1835).

Men under all glädje och lycka lurar en känsla av vemodsfulla aningar. Också flickorna känner det. Någonting inom dem säger, att något skall hända, att de aldrig mera skola återvända under samma lyckliga förhållanden. Ju närmare avresans dag kommer, desto starkare blir denna känsla. Zachris känner den som en blytung börda. Han skriver latinska avskedssentenser på dörrposterna och vemodsfyllda verser på tapeterna vid trappan i övre våningen. I sitt lilla sovkabinett skrev han: »Ni tu fuisses, occubuissem. In te vivo, lux mea!» samt till avsked: »Valeas, vita beata! In te vivit memoria, in te nunquam reditura! Vale!»

På väggen i själva trappuppgången ristade han följande vers den 23 augusti 1835:


Paul Nyberg (1949) Zacharias Topelius, sid. 92 f.


*    *    *

Några utdrag ut Topelius dagböcker

Den 23 augusti 1835.


Den 15 augusti 1836:

T o r p e t.  Leben sie wohl! — Stor promenad åt Runeberget. —
Följande äro bergets runor.

C.W.L [Charl. Wilhelmina Lithén]
E.N. [Elisabeth (Lisette) Nordberg]
R. L:n [Rosa Lithén]
M.L. [Mathilda Lithén]
J.C.C. [Carl Josef Collander]
J.S.C. [Josephine Sophia Calamnius]
I.S. [Isak Swan]
H.W. [Hilda Winge]
C.B. [Charlotta Backman]
N.B.  
A.D. [Albert Dyhr]
Z.T. [Zacharias Topelius]
F.C.L. [Frans (Constantin) Lithén]
C.E.E.  
[Namnen är gissningar baserade på Tydning af förnamn, öknamn, initialer och förkortningar av Paul Nyberg.]


14 namn. — Öfriga märkvärdigheter äro källan och Lillprajarn. — (Samt den eviga runan M. L. Z.T. som aldrig plånas ut.) Allt detta besågs och af Lillprajarn togs ett hjertligt farväl.


Läs mer:
Namnberget på Alörn av Lars Pensar.
Namnberget eller ”Runeberg” som Z.T. kallat det ur Schalinska samlingen.
Namnberget omnämnt år 1875 av Nabopolassar.
Foton av Karl Wenelius.
Namnberget av I. O. Nordling.
Karta från 1750-talet renoverad 1858.
På Alörn finns även C. J. Bergers ristning och Majniemistenen.
(Rev. 2022-10-16 .)