Henrik Wik – minnesord

[4.8 1872 – 23.8. 1949]

Natten mot tisdagen avled hastigt pens. läraren Henrik Wik härstädes. Med honom gick en känd Nykarlebybo och pregnant profil i stadens liv bort.

Henrik Wik var född i Soklot och hyste in i ålderns dagar en varm kärlek till sin hemby. Han gick i skola där och sökte sig sedan till seminariet, varifrån han utdimitterades 1894. Samma år blev han lärare i Munsala kyrkoby och organist i församlingens kyrka. Under sin lärartid i Munsala var han en samlande själ i ortens kulturliv och en förgrundsman inom ungdomsföreningen och sångkören. Som lärare vitsordades han högt av sina elever. Det var typiskt för honom, att han ej gav eleverna endast bokliga kunskaper, utan fastmera öppnade deras ögon för bildningens och kulturens rika skatter. För honom var det lika viktigt att lärjungarna fingo folkvett som att de fingo bokvett.

Av hans insatser inom kulturlivet i Munsala må nämnas att han startade sångkören där redan 1894, att han var en av stiftarna av Munsala ungdomsförening och av ortens lantmannagille. Vidare var han under lång tid ordförande eller sekreterare i svenska folkpartiets lokalavdelning på orten. Under Munsalatiden fungerade han även inom det kommunala livet bl.a. som revisor.

År 1915 lämnade Henrik Wik folkskolan, till vilken han sedan återvände endast för ett kortare vikariat. Detta år tillträdde han nämligen befattningen som föreståndare för Landtmannabankens kontor i Nykarleby, i vilken befattning han kvarstod till 1920. Under denna tid var han medlem bl.a. i stadsfullmäktige och drätselkammaren.

Åren 1921–1935 var den avlidne anställd som lärare i aritmetik, gymnastik och sång i Kotka svenska samskola och avgick därifrån med pension sistnämnda år. Sedan dess har han varit bosatt i hemstaden och bland annat engagerats i olika kommunala uppdrag.

[Henrik Wik 1872–1949]

Som nämnts var den bortgångne under hela sitt liv en mänska med varma kulturella intressen. Redan under Munsala-tiden var han en engagerad och uppskattad talare och föredragshållare och ända till sitt livs afton var han aktiv sångare, som hyste det varmaste intresse för kvartettsången.  Han var för övrigt en man som lätt klädde sina tankar i ord och vars penna lekande lätt löpte över pappret. I olika repriser redigerade han Österbottniska Posten och dess läsekrets har under årtionden läst hans hörna. Han medverkade också tidvis i andra tidningar i vår landsända.

Pigg och spänstig till kropp och själ var Henrik Wik in i det sista. Nyter och glad, trofast och hjärtevänlig var han bland vännerna. Dödsbudet väckte därför den djupaste förstämning inom den stora bekantskapskretsen. Han var en ljusets riddarvakt, som bar sin fana högt och stolt in i det sista. Han sörjes närmast av sin vid sjukbädden bundna maka och sina tre döttrar. Även denna tidning bringar honom sin sista hyllning och sitt tack för de många värdefulla tjänster han gjort den.