[För orienteringen kan det vara bra att se en karta i detta eller i ett nytt fönster.]

I äldre tid ledde flera farleder in till Nykarleby hamn. På Fillmers karta från 1760 är sålunda den gamla segelleden från havet utmärkt norr om Kasgrundet (Tornskär), som på denna karta är betecknad som båken. Farleden går därifrån mellan Hästskär och Granskär genom Granskärssundet öster om Aspskär till Storalörn. Kasgrundet kallades på 1600-talet Bådan och där uppsattes i mars 1693 av borgerskapet ”ett litet torn” av sten och trä, de sjöfarande till rättelse. Dessförinnan hade Bådan eller ”Hästskärsbådan” varit utmärkt med remmare. 1) Tornet eller kasen stod på söderskatan, som då var en avskild holme, och gav småningom upphov till namnet Tornskär (Tonskär). På norrskatan stod redan tidigt ett känningsmärke av trä, på Nordenankars passkarta 1791 betecknat ”Kasgrund Spira”.

Från Storalörs skatan sammanfaller på Fillmers karta farleden med rån mot Soklot bys ägor, och går förbi Lillalörn och ”Djupstena” till älvmynningen, förbi ”Läppo Sanden” och Rågårdshällan, som lämnades om styrbord, till staden hamn. Soklotrån vände sig vid Rågårdshällan österut till Rågårdsgrinden, nära sedermera landsvägen genom Lill-Soklot, för att därifrån fortsätta mot sydsydost förbi staden.

Denna farled var anlitad av de söderifrån kommande och från staden söderut gående mindre fartygen. På Larsmårsholmen intill faret, numera sammanväxt med Aspskär, låg en tullstuga, varav grunden fanns kvar ännu på 1930-talet.

För de norrifrån kommande och norrut gående fartygen var segelleden förbi Soklothällan och Torsön till Alörn den viktigaste. Denna blev på 1800-talet huvudfarled, men ännu på Nordenanckars passkartor från 1790 och 1791 är båda farlederna utmärkta.

En annan farled gick förbi Kasgrundet mellan Aspskär och Hummelskär, Hummelskärssundet, och förenade sig med den nyssnämnda leden, men gick även söderut inåt Frösöfjärden eller som den 1760 kallas Alörsfjärden (jfr del III). En tredje led gick från Stubbens kase förbi Frösön och mellan Lillbådan och Lamalot eller Storstensbådan söder om Runtasbådan (1760; i protokollet 30.6. 1760: ”Runda bådan”) eller Tankarholmen (hos Topelius (1833) Stankarholmen, av urnord. Stango-skari), där en stång, ev. försedd med en tunna, skilde de båda sistnämnda farlederna åt. Denna farled gick sedan förbi Storrommarholmen (1760), Lillrommarholmen och Torsbådan (1760) (Kubban) in mot Alörs- eller Frösöfjärden, Kråkskärsfjärden, Långörsfjärden och Norrfjärden. 3)

Från Alörsleden ledde en farled för mindre båtar ännu på 1860-talet över Hästbådafjärden genom Kepalot (av fornsv. Kæpper = stock, stav, uttalas Tjepalod, och fno látr = liggeställe (för sälar) 4) till viken mellan Grisselön och Nätön.

Bland de redan på 1700-talskartorna upptagna namnen på kobbar och skär återfinnes Rörklubben (1760, av fsv. rör = råmärke) och Rörklubbsgrunden, således ej Rödklubb, som på senare kartor och sjökort. Rörklubben är som bekant numera sammanväxt med Alörn och Storgrundet; men förbi den gick tidigare en farled norrifrån in mot Långörsfjärden genom Långörssundet. 5)