V. NYKARLEBY SOM SKOLSTAD

Nykarleby samskola-samlyceum-gymnasium


Efter fruntimmersskolans upphörande [1909] saknade staden återigen en lärdomsskola, som kunde förbereda för inträde i gymnasiet. Först 1917 gjordes ett försök att på nytt upprätta en sådan, närmast en mellanskola. För ”samskolekurser” intresserade personer kallades i febr. d.å. till ett möte i rådhuset. Vad där beslöts är obekant. Kort därpå utbröt marsrevolutionen, varför de politiska oroligheterna omöjliggjorde alla planer i nämnda riktning tills frihetskampen var över 1918 och en lugnare period inträtt med möjligheter till nya frimodiga initiativ.

Vid ett nytt sammanträde den 9 mars 1919 återupptogs de tidigare planerna och en 13-mannakommitté tillsattes med lektor Torsten Ström som ordf. med uppgift att skapa förutsättningar för en skolstart redan samma höst. Målet var att inrätta en 5-klassig samskola i staden. Man beslöt att bilda ett aktiebolag AB Nykarleby samskola som stöd för skolan och redan den 21 april kunde konstituerande bolagsstämma hållas.

I en första interimsdirektion invaldes fru Fanny Appelberg och hrr Hj. Björkvall, K. Lenander, S. Ollus, E. Sirviö, H. Wik och O. Wilkman. Ordf. var öv.lär. Hj. Björkvall och suppleanter fru Anna Bastman, hrr V. Bergman och K. Laurell. Vid ordinarie bolagsstämma den 17 nov. s.å. valdes den första ordinarie direktionen: öv.lär. Hj. Björkvall ordf., kronolänsman Evert Sirviö, bankdir. K. F. Spolander, apot. O. Wilkman, prostinnan Fanny Appelberg, affärsmannen Karl Lenander och bonden Gustaf Johansson (Grahn). Suppleanter var fru Anna Bastman, bonden Simon Allus och handl. Wilhelm Fagerholm.

Efter Björkvall, som var ordf. till 1930, följde på denna post fil. dr. Joh. Qvist 1930—1933, trädgårdsmästare V. Bergman 1933—1935, sem. direktor N. A. Fougstedt 1935—1943, folkskollär. John Sundqvist 1944—1957 och —från 1958 folkskollär., kommunalrådet Ture Granqvist.

Skolan började sin verksamhet med kl. I—III den 1 sept. 1919 ehuru statsrådets sanktion gavs först den 18 och rättighet att inrätta en femklassig mellanskola först den 25 i samma månad. Lokal upphyrdes i rådhuset, inventarier anskaffades, lärare anställdes bland intresserade seminarielektorer, övningsskollärare m.fl. och elever värvades bland folkskolungdomen. Skolans första föreståndare blev pastorn, fil. mag. Vald. Westberg. Dess första föräldraråd bestod av normalskollär. Alex. Björklund, ordf., trädgårdsmästare V. Bergman, handl. Aug. Casén, fru Maria Nordling och lektor Oskar Olin.

Redan följande höst kunde skolan flytta in i f.d. Carlssonska (Häggblomska) gården vid V. Esplanadgatan 10, där den sedan logerade. Här kunde 5 klassrum, ett lärarrum och en tambur inredas. Gymnastiken försiggick på seminariet.

[Här följer några stycken med statistik som kan hoppas över.]

Under de följande åren var elevantalet omkring 100 per läsår. Skolan började som treklassig och den första dimissionen ägde rum 1922. Under skolans tre första år dominerade stadsbarnen. År 1922 var antalet elever 115, varav 72 eller 62,6 % från staden. Åren 1923—1924 var av 101 elever 77 eller 76,2 % stadsbarn. Under de följande åren uppgick deras antal till omkring 40 för att ibland stiga till 50, d.v.s. i medeltal hälften av eleverna.

Botten nåddes läsåret 1936—1937 med endast 29 inskrivna stadsbarn.

Därefter steg antalet åter så att antalet stadsbarn 1956—1957 var 42. Procenttalet uppgick dock till endast 25,3, vilket visade den ökade tillströmningen av landsortsbarn. Läsåret 1955—1956 var antalet stadsbor 58, men procenttalet endast 23,1. Orsaken var, att parallellklasser inrättats, vilket ökade landsbornas möjligheter att besöka skolan. Läsåret 1969—1970 var 55 Nykarlebybarn inskrivna eller 21,7 %, vilket visar att c:a 1/5 av eleverna i allmänhet var från staden.

Då samskolan började sin verksamhet var 20 elever från landskommunen. Läsåret 1923—1924 hade deras antal minskat till 10. Året 1930—1931 steg antalet till 32 av totalt 104 eller 31,7 %. Under den följande tidsperioden var c:a 40 elever från landskommunen eller 27,7 %. Därefter stiger antalet så att landskommunen 1956—1966 hade 65 elever i skolan eller 25,9 %. Läsåret 1969—1970 var antalet 57 eller 22,5 %, c:a 1 % mera än stadsbarnen. Staden och landskommunen var alltså jämnt representerade med en liten övervikt för den senare.

Munsala, Jeppo och Oravais var till en början fåtaligt representerade. I början av 1930-talet ökade Munsalaborna till c:a 12 per år eller 11 à 12 %. Efter kriget steg antalet raskt så att Munsalaborna något år t.o.m. utgjorde den största elevkontingenten. Läsåret 1965—1966 var antalet 63 eller 24,5 % och läsåret 1969—197053 eller 20,9 %.

Jeppo sände under de första åren c:a 10 elever per år till skolan. Antalet sjönk dock under 1930-talet och nådde bottennivån 1935—1936, då endast en elev från Jeppo besökte skolan. Därefter ökade de på nytt. Läsåret 1948—1949 var antalet 14 och två år senare 18, läsåret 1956—1957 37 eller 22,3 %, läsåret 1965—1966 41 och läsåret 1969—197034 eller 13,4 %.

Oravais företräddes till en början av rätt många elever, ibland ett tjugotal. Sedan Vörå samskola blivit en dimissionsberättigad mellanskola sjönk antalet till under 10. Ännu 1965—1966 var Oravaiselevernas antal endast 9, men läsåret 1969—1970 hade de ökat till hela 45 eller 17,8 %.

Även från Vörå, Terjärv, Purmo och Pedersöre (Karby och Sundby) kom enstaka elever till skolan under olika år. Även Jakobstad var företrätt av en del elever, främst privatister och sådana som önskat byta skola eller på grund av platsbrist i därvarande samlyceum tillfälligt sökt sig till Nykarleby.

Skolans verksamhetsområde omfattade sålunda främst staden, landskommunen, Munsala, Jeppo och Oravais samt de södra delarna i Pedersöre. Detta distrikt var tillräckligt för att bära upp ett fullständigt läroverk, vilket enbart staden ej kunde.

Sammanlagt besöktes skolan under de första 50 åren av 2.029 elever. Av dem avbröt c:a 30 % sin skolgång utan dimission. Skälet var ofta bortflyttning från orten, men även bristande fallenhet för studier, sjukdom och död. Först under 1960-talet började ett ökat antal elever söka sig till fortsatta studier för studentexamen. År 1958 var deras antal endast 8 % men 1962 redan 20 av 41 elever eller nära 50 %. Sedan gymnasialklasser inrättats ökade antalet helt naturligt, men stannade dock 1969 under 50 %. Av dem som fortsatte avbröt många sin skolgång före studentexamen. Flera av dem fortsatte dock i skolor för praktiska yrken, såsom tekniska, handels- och sjuksköterskeskolor. En del blev även folkskollärare. Bland de forna eleverna märks många med höga examina och lärda grader: teologer, jurister, medicinare, ingenjörer, agronomer, professorer, forskare och författare.

Under depressionen på 1930-talet upplevde skolan sin värsta tid. Skolan hade stora svårigheter med att hopbringa tillräckligt antal elever och fick ofta nöja sig med att taga in undermåligt elevmaterial. Privatskolornas understöd minskades under krisen, för samskolans del till 35.000 mk, vilket bragte skolan i en svår ekonomisk situation. Även den privata offervilligheten var ringa under depressionen. Man var som följd härav tvungen att indraga en del lärarbefattningar 1931. Även skolläkaren måste man avstå ifrån följande år, liksom från lärarinnan i tyska. Det märkliga var att samtliga uppsägningar av ”finkänslighet” verkställdes utan varsel, den sistnämnda sålunda tre dagar före vårterminens slut genom brev från direktionen, överbringat av skolans vaktmästarinna! För de vid skolan kvarstående lärarna ökades arbetsbördan härigenom oerhört, varjämte undervisningen på grund av bristande kompetens blev lidande.

Samma år beviljades samskolan rätt att utvidga sin verksamhet till fullständigt läroverk, men planerna kunde ej realiseras på grund av bristande penningtillgångar och lågt elevantal (105 el.) 53)

Elevantalet uppgick vårterminen 1932 till 101, fördelade sålunda: kl. 110, kl. II 24, kl. III 21, kl. IV 30 och kl. V 16 elever.

Efter det att ett elevhem inrättats 1933 för 15 elever i full inackordering ökade elevantalet åter. I aug. 1934, då Westberg för andra gången valdes till skolans rektor, kan krisen sägas ha varit övervunnen, trots att elevantalet fortfarande rörde sig omkring 100. Westberg var en outtröttlig kämpe för samskolans existens och utveckling. Han upptog planen på att inrätta en VI klass från hösten 1935. Hösten 1936 beslöts om tillbyggnad av skolans lokaliteter. Entreprenadanbud avgavs i dec. s.å. och sommaren 1937 tillbyggdes skolhuset med en andra våning för 4 klasser, en fest- och gymnastiksal och en rektorsexpedition.

I direktionen för skolan invaldes i maj 1935 lärare J. Sundqvist för tre år framåt och lärare T. Granqvist i stället för G. Grahn. Till suppleant i direktionen valdes lärare E. Kjellberg och till revisorer lär. T. Granqvist och handl. A. Pensar med lektor K. T. Oljemark och lär. E. Kjellberg som suppleanter. 54)

Hösten 1938 inskrevs 40 elever, av dem 11 i kl. I 16 i kl. II, 7 i kl. III, 4 i kl.

IV och 2 i kl. V. Hela antalet elever var vid höstterminens början 117. I seminariets normalskola var antalet elever 83 liksom under de fyra föregående läsåren. I okt. s.å. avsynades tillbyggnaden av skolan. De gamla kakelugnarna hade avlägsnats och centralvärme installerats. Avloppsledning hade grävts och bekostats av staden, som även installerat elektriciteten till självkostnadspris och beviljat 50 % nedsättning i strömavgiften. Staden hade dessutom donerat 25.000 mk till nybygget utom det årliga bidraget till skolan om 15.000 mk.

Skolans vän och gynnare i Helsingfors, f.d. Nykarlebypojken John Nylund hade donerat 30.000 mk till nybyggnaden och dessutom förbundit sig att årligen så länge han levde erlägga 6.000 mk till skolans kassa. En firma i södra Finland, som ej ville bli nämnd, hade donerat 10.000 mk för tillbyggnaden. Direktör Nylund hade dessutom årligen sänt garner och tyger till elevsyföreningen, som arbetade till förmån för skolan. Detta hade även firman Stockmann gjort under de senaste åren. Syföreningen hade härigenom redan kunnat anskaffa stolar till skolans festsal och gardiner för nybyggnadens samtliga fönster. Wasa spetsfabrik hade gjort en stor donation för sistnämnda ändamål. Så gott som samtliga affärer i Nykarleby gav även bidrag till nybygget.

Statsbidraget hade 1938 utfallit med 217.000 mk. Från Kulturfonden erhöll skolan 10.000 mk och från Stiftelsen Brita Maria Renlunds Minne 30.000 mk till elevhemmet. Detta möjliggjorde, att elevavgifterna fortfarande kunde hållas låga och att några elever kunde beredas frielevsplats.

Elevantalet steg nu år för år och var 1937 116 och hösten 1938 122 elever. Under vinterkriget låg skolans verksamhet nere, liksom delvis under fortsättningskriget. [Statistiska centralbyrån höll till i lokalerna.] Läsåret 1945—1946 hade skolan 156 elever. Under läsåret 1960—1961 steg elevantalet till 215, det högsta dittills. 55)

Planerna på en utvidgning av skolan till ett fullständigt läroverk tog småningom fart. År 1961 befullmäktigades direktionen av bolagsstämman att överlåta skolan med alla tillgångar till staten med undantag för fonder, för vilka särskilda stadganden var gällande. Tidigare hade direktionen fått i uppdrag att inkomma med förslag till ombyggnad av skolan för det planerade läroverkets behov. Stadsarkitekt Egil Nordin i Jakobstad åtog sig att uppgöra ett förslag till om- och tillbyggnaden. Den gamla byggnaden skulle slopas och en nybyggnad i två våningar anslutas till den nyare delen. Den gamla vaktmästarbostaden skulle rivas och en ny vinkelbyggnad anslutas till huvudbyggnaden. Genom nybyggnaden skulle den 5-klassiga skolan få utmärkta klassrum och laboratorierum m.m. samt med lätthet kunna utvidgas till ett 8-klassigt läroverk.

Budgetförslaget för läsåret 1961—1962 balanserade på 8.396.900 mk och elevhemmets budget på 1.612.000 mk. Stiftelsen Brita Maria Renlunds minne hade beviljat skolan ett understöd om 200.000 mk för elevhemmet. Statsbidrag utgick d.å. med c:a 75.000 mk. Fordringarna för att erhålla det sistnämnda var minst 60 godkända elever.


Planerna på ett statsövertagande fördes vidare. År 1963 riktades en skrivelse till skolstyrelsen i ärendet och i febr. 1964 föreslog riksdagsman Albin Wickman jämte andra österbottniska riksdagsmän i en hemställningsmotion till riksdagen, att regeringen måtte vidtaga åtgärder för att skolan skulle bli statsägd. Skoldirektionens ordf. var vid denna tid lärare Ture Granqvist och rektor för skolan mag. Erik Åhman. Till direktionen hörde bl.a. lektor Åke Åström, kommunalsekr. Sven Bäckström och apotekare Mikael Nylander.

I juni 1965 beslöt stadsfullmäktige för sin del enhälligt att stöda planerna på gymnasieklasser vid Nykarleby privata samskola. Under diskussionen före beslutet underströks av någon välvis fullmäktig, att dessa planer på intet sätt föregrep lösandet av de övriga skolfrågorna för Nykarlebynejden, ”då gymnasiet aldrig kommer att bli kommunalt!”

Emellertid hade skolsituationen i Nykarlebynejden i någon mån komplicerats av den som bäst pågående omorganisationen av skolväsendet i hela landet. Vid en interkommunal ombudsstämma den 18 mars 1965 med representanter för Nykarleby stad, Nykarleby landskommun, Jeppo och Munsala beslöts enhälligt att bilda ett gemensamt distrikt för en treårig medborgarskola och hjälpskola samt för en kommunal mellanskola. Ett beredningsutskott tillsattes för att föra frågan vidare. Bl.a. dryftades även möjligheterna att erhålla ett försöksgymnasium till Nykarleby. Dessa planer, som lagts fram av skolinspektör Joh. Åbonde, kolliderade med samskolans planer på utvidgning, varför en viss irritation uppstod. Ett gymnasium i Nykarleby var välkommet under förutsättning att tillkomsten därav ej inverkade menligt på införandet av den kommunala mellanskolan, ansåg beredningsutskottet. Jeppo kommun följde Åbonde och förordade ej samskolans utbyggande till 8-klassigt läroverk. 56)

Samskolan arbetade på grund av den stora elevtillströmningen läsåret 1963—1964 med två första klasser och från följande läsår även med två andra klasser. Höstterminen 1965 hade skolan således 7 klasser och ett elevantal om 253 elever, det högsta i skolans historia dittills. Antalet lärare var nu 13. Skolläkarvården handhades av förste stadsläkaren dr Torsten Sourander, biträdd av hälsosyster Birgit Renvall. I statsbidrag inflöt sistnämnda år 120.422:25 mk och i kommunala anslag 4.300 mk.

Direktionen bestod 1965 av kommunalrådet Ture Granqvist ordf., bankdir. Reinhold Blomqvist viceordf. stadsdir. Ernest Eklund kassör, dir. Eliel Eng, bankdir. Ole Fagernäs, apotekare Mikael Nylander och stadsläkare T. Sourander. Självskriven sekr. var rektor Erik Åhman.

Vid en av skolstyrelsen förordnad inspektion genom rektor Lennart Pensar, Vasa, den 23—27 okt. 1965 konstaterades, att läroverket fortfarande var ett femklassigt läroverk av traditionell typ. Läroverkets lokaliteter var oförändrade sedan senaste inspektion för 12 år sedan, trots att elevantalet ansenligt vuxit. En viss trängsel gjorde sig därför gällande, då undervisningen nu skedde i sju klasser. För särskilda laboratorier fanns inte nödigt utrymme. Om planerna på en utbyggnad av läroverket med tre gymnasieklasser förverkligades, kunde en större tillbyggnad av lokaliteterna ej undvikas. Byggnadsplanerna skrinlades dock sedan den nya grundskolan alltmer kommit i förgrunden. Läroverkets lokaliteter var dock ej undermåliga utan befann sig i tillfredsställande skick. Elevantalet hade ökat från 1963 med 55,21 %. Flickorna dominerade som förut i antal. Lärarkåren fick stort erkännande för nit och skicklighet. Önskvärt var dock, ansåg inspektorn, att flera lärare med full kompetens skulle kunna knytas till skolan. Elevernas kunskaper och uppträdande hade överlag gjort ett gott intryck. 57)

I maj 1966 kom äntligen från Helsingfors det glädjande meddelandet, att man från hösten s.å. skulle få starta ett fullständigt 8-klassigt gymnasium. Beslutet fattades vid statsrådets plenum den 12 maj och innebar, att Ab Nykarleby samskola skulle få statsbidrag för gymnasiet liksom andra privatskolor. Staden fick rätt att jämte de tre angränsande kommunerna inrätta en gemensam 3-årig kommunal mellanskola i Nykarleby. Skolstyrelsen hade följt skolinspektör J. Åbondes utlåtande och ej förordat utbyggandet av Nykarleby samskola. Enligt föredragningen i statsrådet skulle frågan förkastas. Kommunikationsministern Grels Teir lyckades emellertid få upp ärendet till förnyad prövning och kunde vid samtal med undervisningsminister Saukkonen påvisa, att ett 8-klassigt, till universitetet ledande läroverk skulle avlasta trycket på Jakobstads samlyceum, landets största svenskspråkiga läroverk. Statsrådet följde Teirs linje. Under en övergångsperiod skulle staden nu komma att ha två mellanskolor, den privata och den kommunala. Samskolans direktion hade dock 1965 lovat, att den förra skulle läggas ned och övergå till den kommunala, när den nya lagen om landets skolsystem trädde i kraft. Till dess skulle de två mellanskolorna arbeta parallellt. Tomt för den nya interkommunala medborgar/-mellanskolan hade av staden anvisats i närheten av seminariet. Staden skulle deltaga i byggkostnaderna sedan statsunderstödet frånräknats med 10 % utöver den andel, som ankom på staden enligt elevantalet.

Läroplanen fastställdes av skolstyrelsen den 1 sept. 1966. Gymnasiet började redan hösten s.å. med en VI klass, delad på en språklig och en matematisk linje. På grund av utrymmesbristen skulle kl. V och VI läsa i av frälsningsarmén och missionsföreningen hyrda lokaler. Klasserna I—III arbetade som dubbelklasser, varför det sammanlagda antalet klasser d.å. var nio. Budgeten för läsåret 1966 balanserade på c:a 150.000 mk. Statsbidraget steg till 126.000 mk. Resten täcktes med terminsavgifter (50 mk per elev) och bidrag från olika håll, bl.a. från grannkommunerna (c:a 3—4 % av utgifterna). Elevhemmet hade egen bokföring och kunde taga emot 6—7 elever på helinackordering. Antalet matgäster var stort. 58)

Under de följande åren utbyggdes gymnasiet systematiskt. De första studenterna dimitterades våren 1969. Hösten s.å. kunde skolan fira sitt 50-årsjubileum i närvaro av representanter för skolstyrelsen, staden och grannkommunerna samt talrika forna och dåvarande elever och lärare. Läsåret 1968—1969 var antalet elever 281. Under de 50 åren hade sammanlagt 1992 elever varit inskrivna, av vilka ungefär 20 % under senare år var stadsbor.


[Nykarleby samlyceum]

Seminariets indragning medförde stora förändringar för samskolans del. Den 15 juli 1970 utfärdade statsrådet förordning om statens övertagande av Nykarleby samskola. Skolan skulle från den 1 sept. s.å. upprätthållas som ett statligt svenskspråkigt åttaklassigt samlyceum, benämnt Nykarleby samlyceum. Den 2 sept. 1970 övergick skolan genom statsrådsbeslut i statens ägo. Samskolans egendom inklusive skoltomten med alla byggnader tillföll staten.

Åtgärden uppfattades och var säkerligen tänkt som en ersättning från statens sida för förlusten av seminariet. Sedan detta indragits den 1 aug. 1970 överlät statsmakten seminariets fastigheter till det nya samlyceets förfogande.

I staden ansåg man, att den högre skolundervisningen i Nykarleby med omnejd nu var tryggad. Samskolan kunde i sin nya form blicka framåt och föra sina goda erfarenheter och traditioner vidare”, heter det i skolans årsberättelse. 59) Den 11 aug. 1970 fastställde statsrådet den nya läroplanen för lyceet. Den skulle tillämpas successivt från läsåret 1970—1971. Skolstyrelsen hade ursprungligen avsett att inrätta speciallinjer vid läroverket för att seminariets tillgångar på utrymmen och läromedel skulle kunna utnyttjas. Man hade bl.a. planerat en pedagogisk och en teknisk linje, men beslöt sig småningom för en musiklinje, en teknisk linje och en reallinje, d.v.s. trelinjedelat gymnasium.


[Nykarleby gymnasium]

Den 25 jan. 1971 förelåg skolstyrelsens förslag till ny läroplan för gymnasiet och den 26 april s.å. fastställdes den av undervisningsministeriet att successivt tillämpas från höstterminens början 1971. Nykarleby samskola hade sålunda under förloppet av ett år förvandlats från en mellanskola med gymnasial påbyggnad till det första svenskspråkiga med speciallinjer försedda försöksgymnasiet, förenat med ett statligt elevinternat.

Skolan arbetade under läsåret 1970—1971 med sju klasser plus två parallellavdelningar. Antalet lärare var 19, av dessa 6 ordinarie, 5 extraordinarie och 8 timlärare. Antalet elever var 253 mot 209 föregående år.

I Nykarleby hade man hoppats och trott, att staten skulle övertaga både högstadiet i grundskolan och gymnasiet. Ett förslag härom inlämnades även 1970 till skolstyrelsen av kommunerna i Nykarlebynejden. I okt. 1971 kom förslaget emellertid i retur, med beskedet att staten troligen ej kommer att övertaga högstadiet. Skolstyrelsen ansåg det vara mera ändamålsenligt att knyta såväl gymnasiet som grundskolans högstadium till det kommunala skolväsendet, varför inga utfästelser om det statliga gymnasiets fortsatta verksamhet i Nykarleby kunde ges. Skolstyrelsens utlåtande vållade kommunerna i Nykarlebynejden stora bekymmer. Högstadiet befann sig i en besvärlig situation. Från hösten 1972 skulle tre klasser vara utan lokaliteter. De övriga arbetade i omoderna sådana under besvärliga omständigheter. Gymnasiet hade redan uthyrt en stor del av sina lokaliteter i f.d. seminariebyggnaden till de andra skolorna. Det visade sig även snart, att seminariebyggnaderna trots att de nyligen ombyggts och förstorats ej lämpade sig för den nya skolans undervisningsmetoder. Det var en föråldrad typ av skolbyggnad det nya gymnasiet övertagit av staten. Det gamla skolhuset vid Esplanadgatan hade såsom tidigare nämnts överlåtits åt staten och stod för tillfället tomt. Kommunerna stod nu inför nödtvånget att nödgas bygga de för den nya skolformen nödvändiga skolhusen själva.



Lärarkollegiet vid Nykarleby samskola 1923. Sittande fr. v. Ester Fougstedt, Ingrid Åkerblom, Maria Castrén, rektor Vald. Westberg, Anna Henriksson, Karin Rosenberg. Stående Alarik Fougstedt, Otto G. Holmberg, Niilo Böök, Sigurd Sahlberg och Runar Lemberg.
Lärarkollegiet vid Nykarleby samskola 1923.
Sittande fr. v. Ester Fougstedt, Ingrid Åkerblom, Maria Castrén, rektor Vald. Westberg, Anna Henriksson, Karin Rosenberg.
Stående Alarik Fougstedt, Otto G. Holmberg, Niilo Böök, Sigurd Sahlberg och Runar Lemberg.


Som följd av skolstyrelsens meddelande rekommenderade skolplaneringskommissionen i Nykarlebynejden nu att kommunerna skulle fatta principbeslut om övertagande av gymnasiet för att skolplaneringsorganen på allvar skulle kunna påbörja omarbetningen av skolplanen. Risk förelåg att gymnasiet annars skulle upphöra. Överlåtelsen skulle ske tidigast när distriktet övergick till grundskolväsende, d.v.s. den 1 aug. 1973. Den 29 nov. 1971 fattade även stadsfullmäktige i Nykarleby principbeslut om att gymnasiet vid Nykarleby samlyceum skulle övertagas som ett kommunalt gymnasium. Den 19 juli 1973 kom även det väntade statsrådsbeslutet, att samlyceet skulle ombildas till ett sådant. 60)

Det vikande elevantalet förklarades bero på en låg gymnasiebenägenhet hos stadens och nejdens ungdom, konkurrensen från läroverken norr och söder om staden och den olust ungdomen kände inför de primitiva förhållanden, under vilka skolan var tvungen att arbeta.

I statsrådsbeslutet av den 19 juli 1973 rörande ombildning från den 1 aug. av Nykarleby samlyceum till kommunalt gymnasium fastställdes bl.a., att gymnasiet skulle ombildas till ett treklassigt samläroverk. Skolan följde från läsåret 1971—1972 fyra eller fem olika läroplaner till läsåret 1974—1975, då deras antal minskades till två. Den 31 maj 1975 utdimitterades den sista klassen av f. Nykarleby samlyceums mellanskola. Nykarleby samskola, som hösten 1919 startade som ett privat läroverk, hade därmed fullgjort sin uppgift. 61)

Samskolan hade på kort tid passerat utvecklingslinjen privat samskola—statligt samlyceum—kommunalt gymnasium. Oberoende av formen hade skolan arbetat med framgång och fyllt en viktig uppgift som förmedlare av kunskap och bildning till Nykarlebynejdens ungdom.

REKTORER OCH LÄRARE 1919—1975
FÖRÄLDRA- OCH LÄROVERKSRÅD, DIREKTION

Rektorer 
Prosten, fil.mag. Vald. Westberg 1919—1922

Fil.mag. Gustaf A. Yrjas

1922—1933
Fil.mag. Holger Wikström

1933—1934

Prosten, fil.mag. Vald. Westberg1934—1944

Fil.mag., sem.lektor Åke Åström

1944—1946
Fil.mag., lektor Erik Åhman1946—1969
Hum.kand., t.f. lektor HolgerRajander t.f. rektor 1969—1970
Teol.kand., lektor Kurt J. Lobbas, t.f. rektor1970—1971
Fil.kand., lektor Holger Rajander, rektor1971—1974
Fil.kand., lektor Holger Rajander, t.f. rektor 1974—1975
   
[Bengt Kummel ]
[Carita Forsgård 1978?—200?]
[Stefan Kula 200?—]


Prorektorer
Fil.mag., lektor Ragnar Storå1951—1958
Teckn.lär. Margareta Storå1958—1967
Fil.mag. lektor Elna Holm1967—1975

Lärarnas antal var under de 50 första åren c:a 110. 62—63)


Direktionen 1969—1970
Ture Granqvist, kommunalråd, ordf.
Mikael Nylander, apotekare, viceordf.
Allan Blom, bankdir., kassör
Ernest Eklund, stadsdirektör
Georg Karlsson, lantmäteriingenjör
Torsten Sourander, med. lic.
Holger Rajander, t.f. rektor, sekr.


Föräldrarådet 1969—1970
Fjalar Zittra, skogstekniker, ordf.
Greta Östman, fru, viceordf.
Elvi Bergfeldt, fru
Emil Fors, köpman

Holger Haglund, bagarmästare


Från vårterminen 1973 valdes ett läroverksråd, sammansatt av elever och lärare. Ordf. var vårterminen 1975 eleven Tom Kronlöf.



Erik Birck (1988) Nykarleby stads historia del III, sid 233–243.


Nästa kapitel: Kristliga folkhögskolan.


Läs mer:
Samskolan i kapitlet Fakta.
(Inf. 2005-06-01.)