Nykarleby nya järnväg invigd

Än  en stor dag i Nykarleby stads historia. Många höga gäster bl.a. General Roos, kommunikationsminister med flera.

Hela staden på benen. I år den 5 dec. [ska vara den 29 augusti 1949] kommer att gå till historien som en av Nykarleby stads största dagar. Redan tidigt på morgonen sökte sig man sig ur husen till centralstationen [var lite att ta i] för att få vara med om den högtidliga akten, då det första tåget efter ett uppehåll på nästan jämt trettio år skulle ånga in. Enligt tidtabellen skulle tåget komma kl. 11.32.

Korrespondenten som vid elvatiden anlände till stationen kunde konstatera att allt vad Nykarleby har att bjuda av celebriteter, redan voro samlade. Här stod Borgmästar Berger i sin höga hatt, stadsdirektör Mouritzen, polismästare Wenelius, postmästare Löving, seminariedirektor von Schantz, brandmästare Karl Nyberg, Kalle Finnström och andra pampar.

Stationen är rikt flaggprydd och stationsinspektör Raul Olson går lite nervöst fram och tillbaka på perrongen. Brandkårens hornkapell har ställt upp vid ingången till II klassrestaurangen [?] och medlemmar av Nykarleby manskör syns just gruppera sig på andra sidan om ingången.

[”stationsinspektör Raul Olson” var förbryllande tills jag fick ett förtydligande av Regina Sjöblom, dotter till Hugo Nybäck som noterat:

”Från och med den 1 okt. 1949 äro vi Nykarleby-bor.
     Som den förste ordinarie stationsmästaren på Nykarleby järnvägs-station.
      Trafiken är i sitt begynnelse-stadium och som den enda järnvägsmannen på stationen finns det arbete mer än nog.]

Vi gå in i det stora tidsenliga stationshuset

 och när vi kommer ut igen har klockan redan blivit 11.32. Allas blickar riktas mot Karlgrönfors-hållet, men något tåg syns icke ännu till. Stationsinspektör börjar bli ännu mer nervös. Efter en nära 1½ timmes väntan höres dock en vissling och det långa, med blommor från Bergmans besmyckade tåget, ångar in på stationen. Medan manskören under ledning av John Sundqvist ackompanjerad av hornorkestern sjunger Österbotten, Österbotten, Sov du lilla videung, stiger passagerarna ned från tåget. Först kommer kommunikationsministern följd av generaldirektören vid statsjärnvägarna. General Roos berättar att tågförseningen berott på att Gustav Grahns kor av pur nyfikenhet ställt sig på banan och trots många visslingar och personliga uppmaningar av konduktören Kalle Ahlström, vägrat ge plats för tåget tills generalen själv i mycket barska ordalag förklarat det opassande i kornas uppträdande, hade då dessa lomat av åt Lippjärv.

Generalen betonade att förseningar av detta slag dock inte länge komma att irritera trafiken på bansträckan, för vid järnvägarnas försöksanstalt i Helsingfors, just utexperimenterats en för Ny-by förhållande speciellt lämplig kofångartyp.

Efter det gästerna hälsat de församlade stadsborna, och borgmästaren hållit ett klingande hälsningstal, tågade gästerna i samlad tropp till Wiiks hotel där staden bjöd på lunch.

Vid lunchen hölls många vackra tal, bl.a. betonade general Roos vilken enorm betydelse Ny-by stad haft för statsjärnvägarna. Han beklagade också att kurirtågtrafiken på sträckan Kovjoki—Ny-by ännu icke t.v. kunnat ordnas, enär banan är enspårig, varför avgående och ankommande tåg måste mötas på Matapall-hållplats. [?]

Stadsdirektören talade om industrins uppsving i Nykarleby de senaste åren. Han nämnde bl.a. att Joupers fjäderfabrik redan 1942 anställt 2 nya arbetare och på snickerifabrik Sowo har redan detta år ett tjugotal dörrar tillverkats, av vilka 3 st. köpts av bagarmästare Holger Haglund. Även hemindustrin går mot ljusare tider, bl.a. bakar Forsbergs numera limpor 3 gånger i veckan i stället för 2 ggr tidigare.

Efter lunchen besökte gästerna stadens kommersiella inrättningar, bl.a. besöktes Holger Haglunds bageri och Österbottens Kötts nya kylskåp. Sedan gästerna vilat en stund satte men sig i bilar och körde ned till Andra sjön där de hypermoderna hamnanläggningarna [antar att dansbanan avses] besågos. Hamnanläggningarna avprovades också till ”Ramonas” toner.

Nöjda och glada återvände gästerna till staden. Kaffe bjöds på Brostugan, där Josef Herler uppträdde med ett par Fröding-bitar, varefter man avtågade till stationen, där ett extra tåg väntade för att föra de höga gästerna tillbaka till huvudstaden.

Så var denna Nykarlebys historiska dag till ända och de goda stadsborna gick hem till sig för att mjölka korna.

Om detta kåseri infördes i Västerbottens Kuriren har jag inte kunnat konstatera. Kanske det endast förblev ett utkast av skribenten Mitzi. Ett par fakta: 

• Den 20 april  1949 företogs en premiärprovtur med ett 30-tal passagerare.
• Den 29 augusti 1949 skedde den officiella invigningen. Undertecknad var på plats och bevittnade det flaggprydda lokomotivets ankomst, tjo och tjim, bolmande rök och marken som skakade under stålbjässen när den bromsade in!
• Mitzi är signatur för Woldemar och Elisabeth Backmans inofficiella fosterdotter, gift med Josef Herlers systerson. De vistades sommartid ofta vid Andrasjön, Villa Elisa, men även vid Anna-Maria von Schantz föräldrars villa vid Asjön och hos Maria Björklund på Bankgatan 4.
• May Björklunds kåseri har jag haft i 30–50 år. Det kom, tror jag fram i samband med någon tömning av det hus som Maria Björklund hyrde på Bankgatan 4. Det var så att hyresgäster ofta lämnade diverse skräp efter sig!
• Faktauppgifterna i kåseriet är till endel påhittade, redan påståendet att det var i december invigningen skedde är en fingervisning om att ta lätt på faktauppgifterna. Men vad växeln vid Matapall kurvan gäller, har jag ett minne att något fanns där, en flaggskylt av plåt, triangelformad.