Nykarleby Min barndoms och min ungdoms stad av Einar Hedström

Djupsten


Allmänt
Något samband mellan namnet och holmen är numera svårt att finna. Holmen var ursprungligen ett stengrund, och namnet förskriver sig tydligen från den tid, då detta icke ännu täckts av något jordlager. I en skrivelse av år 1681 (visserligen från Jakobstad) — kallas stället ”Djupstenarna”, och det är möjligt, att denna benämning är den ursprungliga (sedermera förkortat till Djupsten). Namnet Djupsten var allmänt åtminstone redan mot slutet av förra hälften av 1700-talet. Om namnet givits efter en särskild sten, är det antagligen efter det c. 3 meter höga klippblock, som ligger på holmens södra del. Djupet österom holmen var fordom rätt stort, i synnerhet jämfört med älvmynningens, och möjligen fanns där även något särskilt djupt ställe, som åsyftas i namnet. Strax österom holmen och i jämnhöjd med nyssnämnda sten finns ännu en sänka, som ligger avsevärt djupare än den övriga bottnen.

Omkring år 1750 var Djupsten skilt från det dåvarande åminnet genom en c. 2 km lång fjärd, och i början av 1800-talet for man ännu där ”med knapp nöd”, men redan år 1850 var holmen sammanvuxen med Läppogubben genom ett näs. Djupsten anses i nuvarande tid sluta vid den genom näset i tiden grävda, ovannämnda ”Kanalen”. Holmen är helt bildad av svämsand, som lagt sig över det forna stengrundet.

Sedan älvens uppgrundning lett till, att fartygen ej mera kunde fullastas inom hamnområdet, blev Djupsten stadens uthamn. I den förutnämnda skrivelsen från Jakobstad göres gällande, att fartygen redan den tiden, alltså under senare hälften av 1600-talet, kunde fullastas först ute vid Djupsten. Detta var fallet åtminstone i mitten av 1700-talet. År 1759 talar Myrman om Djupsten som uthamn. Redan år 1784 säger Forshaell, att endast de mindre fartygen, som ej låg djupare än 12 fot, kunde fullastas där, under det att de större lastades vid Alörn. Officiellt kvarstod dock Djupsten länge som hamnplats, och år 1859 sålde staden på auktion trävirket till den redan förfallna landningsbryggan, ”då något behov av möljan icke ansågs förefinnas”, men en väldig förtöjningspållare för fartygen fanns ännu kvar på östra delen av holmen.


Skeppsbyggeri
Även skeppsbyggeriet hade förflyttats från Åminne till Djupsten. Om där redan på 1700-talet byggts fartyg, kan jag i avsaknad av nödiga källor ej uppgiva. Det egentliga uppsvinget inom skeppbyggeriet daterar sig från omkring år 1830.

Stadens skeppsvarv låg på holmens norra hälft, där enstaka, i jorden ruttnande stockar ännu påminner om dess plats.

I förteckningen över i Nykarleby byggda fartyg upptas som det första på Djupsten byggda barkskeppet ”Jupiter” om 138 läster år 1829. Ett minne därav återfinnes ännu i den s. k. Jupiter-fonden, en understödsfond för köpmansänkor i Nykarleby. På 1830-talet byggdes på Djupsten 11 fartyg, av vilka två år 1835 och två år 1836. Inalles byggdes på Djupsten åtminstone 14 fartyg, av dem 9 fregatter, 2 barkskepp, 2 briggar och 1 galeas. Det sista fartyget, fregatten Adolf, som även var det största (350 läster), byggdes år 1840. Därefter drog sig fartygsbyggeriet till Alörn.

[Läs mer: Djupstens varv under 1800-talet av Erik Birck.]

 



Sommarvillor

Ehuru Djupsten på grund av sitt läge utanför åminnet var den lättast tillgängliga holmen, synes den ej ha lockat stadsborna att där uppföra några sommarstugor, så länge skeppsbyggeriet pågick, då detta gjorde, att vistelsen där ej erbjöd samma lugn som t.ex. på Alörn. En stuga omtalas dock i Z. T:s dagbok för år 1833, då han av sin morfar, kommerserådet Turdin, fick för en metfärd låna ”Djupstens nycklar”. Denna stuga var väl dock närmast uppförd med anledning av skeppsbyggnadsarbetena på holmen. Någon tid efter det skeppsbyggeriet upphört, begynte man anlägga sommarstugor här. Den första av dessa anses vara den som var belägen på holmens norra udde. Byggnadsåret är obekant, men den andra villan, dåvarande fiskal Forséns, fanns till åtminstone år 1855. Den första villan på holmens södra del (den sydligaste stugan mot Bådaviken) var rektor Karstens och uppfördes antagligen år 1859. Småningom blev efterfrågan på villaplatser livlig, varför staden lät indela holmen i villatomter. Då detta skrives, finns där 11 sommarvillor.



[Mikael Schalin tillhandahöll med kommentaren: Min farfars bror Johannes Schalin var en mycket energisk fotograf. Jag har en fantastisk bild av när de skall ta gruppfoto på Djupsten. Där står Johannes vid kameran, och resten virrar runt; Leopold, Mirjam, Sigmund, Arnold, Johannes och Zachris.
Notera den lusthusformade verandatillbyggnaden! Förstoring.]



Schalins badhus vid Djupstens östra sida.
(Inf. 2007-03-26.)]


Holmen kallades en tid även Allianceholmen. Myrman skriver år 1859: ”— — — Allianceholmen, vanligen kallad Djupsten — — —”. Namnet (alliance= förbund, förening) härledde sig tydligen av holmens användning till gemensamma ändamål, lastningar och skeppsbyggeri. Namnet är förgätet till förmån för det ursprungliga namnet Djupsten.


Einar Hedström (1958) Nykarleby Min barndoms och min ungdoms stad, sid 77—79.
Rubrikerna är ett tillägg.


Nästa kapitel: Alörn.


Läs mer:
Villor i När seminaristerna räddade Majniemi av Erik Birck.
Karta av M. Nordman från 1902.