EN FLYGOLYCKA
OCH
FÖLJDERNA AV DEN.
TILL VEXALA-BOR.
På onsdagen senaste vecka inträffade en uppskakande olycka utanför Grundön i Vexala skärgård, vars händelseförlopp torde vara allmänheten välbekant. Inbyggarna i grannskapet visade vid tillfället en berömvärd hjälpverksamhet. Chefen för det förband den omkomne tillhörde, har genom undertecknad bett att få framföra till dem förbandets och sitt eget tack.
Många vexala-bor och endel stadsbor visade däremot ett tadelvärt uppträdande, i det de tillgrepo en hel del oersättliga instrument och tillbehör.
Enligt en mig tillställd förteckning ha följande värdefulla maskindelar tillgripits:
1 st. tändstiftskoppling, 1 st. hastighetsmätare, 1 st. höjdmätare, 1 st. svängningsmätare, 1 st. oljemätare, 1 st. oljetrycksmätare, 1 st. spänningsmätare, 1 st. voltmätare, 1 st. ampéremätare, 1 st. hjul med dunlopringar och bromsinrättning, 1 st. inrering, 1 st. lutningsmätare, 1 st. avloppsrör, 1 st. spiralmätarsugrör, 1 st. eldsläckare med mätare, 1 st. riktningsinstrument.
För undertecknad — den enda svenska och lokala medlemmen i undersökningskommisionen — var det skamligt och genant, att den svenska befolkningen visat en sådan bristande hänsyn och uppträtt rent brottsligt. Tillgreppen ha väl i de flesta fall skett i ren obetänksamhet. Det är därför att hoppas då tillfälle nu erbjudes att till Vexala filial senast den 22 ds kl. 12 p.d. återställa de bortförda delarna, att de skyldiga taga detta tillfälle i akt.
För byns anseende utåt vore en sådan vändning önskvärd. Klingar denna vädjan däremot för döva öron, måste utredningen överlämnas åt ordningsmakten. Det blir sedan krigsrättens sak att befordra de skyldiga till stränga straff.
Om också de minsta föremål på grund av denna vädjan återlämnas, behöva de skyldigas namn i något sammanhang nämnas.
Rolf Herler
T.f. lokalchef i Nykarleby och lokal representent i undersökningskommissionen. |
Österbottniska Posten nr 23 den 16 juli 1943. I samma nummer i kolumnen ”I BLICKFÄLTET” skriver sign. —de = red. Åbonde:
— — i förra veckan inträffade i skärgården här utanför en sorglig olyckshändelse, som krävde både mänskoliv o. fortskaffningsmedel. Olyckans art till trots rusade man från en by i närheten, kanske en och annan också från staden, till som hyenor, icke för att bistå, som man plägar vid dylika tillfällen, utan helt enkelt för att röva, slita åt sig, vad helst man kunde komma över av löst och fast på det förstörda trafikmedlet. Följden var, att när vraket bärgats, befanns det, att staten tillhöriga delar — i dessa tider oersättliga och oundgängliga för försvaret — var borta för tiotusentals marks värde. Det påtalade kan inte skarpt nog klandras. Det må vara hänt, om en soldat i ingenmansland stoppar på sig en småsak från ett nedskjutet fiendeplan i fickan som minne, men på hemmafronten kan det inte försvaras, allra minst då det som här var fråga om statens egendom Det är att hoppas, att de skyldiga inser detta och fortast möjligt skyndar sig att rätta till ”misstaget”. Hänsyn för den döde fordrar detta. |
I nr 30 av den 30 juli, samma år, följde:
Olyckshändelse i skärgården.
Sedan 2 veckor gått efter min vädjan till Vexala, ha följande fakta framkommit.
Det var pojkar från staden, som togo initiativet till de ifrågavarande tillgreppen och hade huvudparten av de försvunna apparaterna i sin ägo, och inte pojkar från Vexala. Stadspojkarna till godo antecknas dock, att de vid anfordran beredvilligt lämnat ifrån sig alla föremål.
Vexala-pojkarna ha å sin sida lovat lämna sina saker ifrån sig vid mitt personliga besök i morgon lördag.
Saken är härmed utagerad.
Rolf Herler.
|
I Vexala-boken I, år 1992, berättar Karl Bernard Rönnlund hur han hör flygplanssurr från tre små flygplan som gör dykningar och svängar ovanför Långörn och Kråkskär. Ett av dem svänger plötsligt lågt in mot stranden mot Grundön, och snett ned mot en stor sten. En hård knall, ett moln av vatten där det slår ned vid Smedasgrundet. Båtar skyndar till. Olja stiger upp. Något ljust syns i det grumliga vattnet. Man drar i bärlinorna till fallskärmen och piloten kommer till synes men verkar livlös. Två blodiga hack ovanför ögonen men inga andra skador syns.
Han bärgas i en båt och förs i land. Befolkningsskyddschefen alarmeras. Man försöker med konstgjord andning men får till slut ge upp.
Efter en lång väntan kommer befolkningsskyddschefen och ett par mannar från Andra sjön med båt. Befolkningschefen med följeslagare får veta hut för sin sölighet att rycka ut.
Liket tas sen ombord på motorbåten som sätter kurs på Andra sjön.
På kvällen syns en mängd båtar och folk vid nedslagsplatsen. Souvenirjakten är i full gång. En fin ”racerbåt” med stor aktersnurra syns där.
Efter det uppropet publicerats och i vilket vexalaborna anklagas för att förövat plundringen, tar berättaren i vexalaboken kontakt med bef.chefen Herler och uppmanar honom att ta reda på ägaren till en snabbgående båt med en kraftig aktersparkare och man skulle säkert då hitta det mesta av det försvunna. Och det fanns endast en sådan båt i staden.
I och med det återficks det bortförda materialet. Flygplanen, som kom från Kauhava, torde ha varit dubbeldäckade Focke-Wulf FW 44 ”Stieglitz”, som användes som skolflygplan.
|
Lars Pensar digitaleserade och tillhandahöll med kommentaren:
| Kerstin Åström omnämnde en gång denna i glömska fallna händelse, samt att hennes far Georg Högbom var behjälplig att med sin motorbåt transportera myndighetspersoner till olycksplatsen.
|
Jan-Anders Blomqvist kommenterade ”racerbåten”:
Minns någon fabrikör Joupers Rapp? En vindrutebåt av mahogny med en stor aktersnurra (Penta). Skulle göra 18 knop men jag såg den bara en gång i användning. Men många gånger när någon försökte starta den motvilliga snurran.
Namnet ”Rapp” stod med mässingsbokstäver på skrovet. Tycker mig minnas att Rapp den sista tiden inte längre sjösattes. Den låg bland ”alibuskarna” på stranden vid hamnen.
(Inf. 2023-04-25.) |
|