|
OM N Y K A R L E B Y.
Om Nykarleby skriver också signaturen -j i Ny Tid [Demokratiska Förbundet för Finlands Folks språkrör] nr 54. Han har också med sin erkänt vassa penna i högsta hugg gjort rundturer igenom endel städer och platser i vårt landskap. Han är, som vi vet, vänsterman och framstegsman, nu talar han om förslaget till ny stadsplan, vilken om den kommer att realiseras, kommer att göra den tysta idyllen till blommande fabriksstad med 10 000 invånare. Varför inte: ”Staden har nu en bredspårig järnväg, som nykarlebyborna lovat förlänga till landets bästa hamn i Monäs sund, vilket man svikit, men som munsalaborna dock vill få infriat. Stadsdirektören Eklund från Munsala är en handfast karl att hålla i skaftet, när staden skall realisera den nya stadsplanen. Och vad är 10 000 personer att tala om. Endast en storfabrik i staden kan ge utkomst åt tusentals personer.”
Seminariefrågan och flere andra aktualiteter plockar han fram, men glömmer ingalunda att Nykarleby har varit en betydande stapelstad, med skeppsfart, skaldestad o.s.v. Stadens brand minner han om och Nykarleby banks krasch varvid många personer i Nykarlebynejden förlorade största delen av sina pengar påminner han om. Nykarlebyvapnet med tjärfatet är typiskt säger -j, och att staden hade landskapets första trivialskola, som dock Vasa for iväg med samt Österbottens första tidning, grundad av Anders Svedberg.
SKALDEN VIKTOR SUND skrev 1946 en dikt om och till Nykarleby och nu sticker en god vän dikten i min hand. Jag kan ej underlåta att offra lite trycksvärta för följande lösryckta rader, av vilken somt än i dag är aktuellt medan somt måhända delvis föråldrat:
Som en dröm, en ouppfylld önskan
i de vita syrenernas ljus
den ligger inbäddad i grönskan
med sina gårdar och hus.
Men de som här bo, vad leva
de av? En ko och en äng,
ett potatisland och en skreva
med blommor, en morotsäng.
Som fordom i esplanaden
gå korna ännu idag.
Så har de i sekler gett staden
dess lantliga behag.
Den har den egentliga styrkan
i sin vardagsekonomi
i sitt kraftverk — och i kyrkan
och älven sin poesi.
[Hela dikten.] |