Nykarleby seminarium 70 år.
Vid utgången av läsåret 1942—43 hade Nykarleby seminarium kunnat fira 70-årsjubileum, men som bekant har läroanstalten de tvenne senaste läsåren ej varit i verksamhet på grund av kriget och därmed följande svårigheter av olika slag.
Likväl synes det oss vara skäl att erinra om seminariets 70 åriga existens. Detta läroverk har utan tvivel spelat en mycket betydande roll i vår svenska folkstams bildning och ständiga förkovran under de gångna sju decennierna. Dr K. J. Hagfors utgav till seminariets 50-årsjubileum en omfattande historik med ledning varav några data om dess tillblivelse här nedtecknas.
På 1840- och 1850 talen ljöd såsom ett fältrop kring Finlands bygder: Ljus åt vårt folk! — Idén fick arm i Uno Cygnaeus, som efter vidsträckta studier utarbetade ett förslag till förordning angående organisation av folkskolväsendet i landet. Sina tankar sökte han förverkliga i egenskap av direktor vid seminariet i Jyväskylä, vilket öppnades hösten 1863.
Kort därefter inkommo till senaten en mängd petitioner med yrkande på inrättandet även av en svenskspråkig utbildningsanstalt för fokskollärare och -lärarinnor. Senaten infordrade utlåtande i frågan av Uno Cygnaeus, som till en början ansett, att Jyväskylä seminarium kunde tillgodose behovet också av svenska lärare och lärarinnor, då många av eleverna hade svenskan till modersmål och då de svenska folkskolornas antal år 1870 utgjorde blott 6. Men när det gällde att framkalla behov av skolor, fann han inrättandet av ett svenskt seminarium nödvändigt, och hade han helst sett även denna utbildningsanstalt som ett dubbelseminarium. Då emellertid landets svenska befolkning bodde i långt från varandra belägna kusttrakter, angav Cygnaeus som alternativ inrättandet av ett kvinnligt seminarium i Ekenäs och ett manligt sådant i någon stad i Österbotten.
Yngste överinspektorn i skolstyrelsen dr Carl Synnerberg tog avgjort parti för Nykarleby emot Kristinestad och Vasa i ett inbegärt utlåtande till senaten. Dr Synnerberg framhöll därvid, att Nykarleby-trakten vore i sedligt hänseende en av de bästa i landet. Bonden hade där en starkt, utprägad självständighetskänsla och hade ingen lust att bliva stadsbo, emedan han såsom medlem av sitt stånd ansåg sig fullt jämngod med stadsbon och alldeles icke komme att sända sina söner till staden för att göra dem till herremän. Om seminariet förlades till en större stad med många andra skolor och inrättningar, kunde det icke ernå den självständighet och den egendomliga utveckling, som vore nödig för en dylik anstalt, där en fläkt av hemmets stilla luft borde råda. Därjämte skulle seminaristen på en mindre ort finna lättare tillgång till bildande umgänge, och billiga kvarter stode honom där även bättre till buds. I en liten stad skedde allt s.a.s. inför öppna dörrar, och övervakandet av externerna vore lättare. Seminariet i Nykarleby borde bliva ett manligt sådant såväl med hänsyn till de många anlag och färdigheter, vika utmärkte Österbottens manliga befolkning, som med hänsyn till folklynnet.
Nykarleby stad lovade tomt och senare även nödiga rum för den nya läroinrättningen, därvid tänkte man på Kuddnäs, som av Z. Topelius och kyrkoherden L. W. Schalin hembjöds staden för ett pris av 20,000 mark. I nådiga kungörelsen av den 17 maj 1871 heter det: Detta seminarium förlägges till den av Nykarleby stadsboer erbjudna plats å Kuddnäs egendom invid staden.
Men vederbörande ändrade mening efteråt, och platsen bestämdes till Residenstomten på västra älvstranden.
Den högtidliga invigningen ägde rum den 1 september 1878 i närvaro av bl. a. överinspektör Uno Cygnaeus och professor Z. Topelius.
Sju årtionden ha förgått, och seminariet har dimitterat den ena årgången lärare efter den andra, vilka gått ut som lärare i våra svenska bygder. Mörka moln ha förvisso också dolt solen många gånger under de år som gått, men alltjämt står dock den för vårt svenskfolk kärvordna bildningshärden kvar. Efter den nödtvungna pausen bör seminariet åter nästa höst få öppna sina dörrar för att fortsätta med den viktiga uppgiften att utbilda lärare för vår svenska folkskola.
|