NYKARLEBY STRÅKORKESTER
1970 - 1995

Kortfattad historik

Pehr Tonberg

BAKGRUND OCH KÄLLOR

Vid Nykarleby seminarium började stråkmusiken ta fart åren 1910-1911. Detta var av stor betydelse för musiklivet utöver Svenskfinland. Vid den omtalade sångfesten i Nykarleby den 26-28 juni 1914 uppträdde för första gången en stråkorkester. Seminarielektorn I. E. Koskimies ledde den anslående orkestern, som ställde upp med över 30 stråkar. De deltagande orkestrarna var Gamlakarleby stråkorkester, Nedervetil stråkorkester, Oravais stråkorkester och seminariets stråkorkester. Detta var första sångfesten, där man spelade efter noter. Ungefär vid denna tid hade stråkorkestrar startat även i Socklot och Munsala.

Seminariets stråkorkester deltog i alla större sång- och musikfester ända till 1970-talet, då inrättningen upphörde. Även Oravais stråkorkester var länge aktivt med Rafael Ahlbeck, som småningom skulle pensioneras från sin tjänst som musiklektor kunde inte finna sig i att stråkarna i nejden skulle tystna. Redan hösten 1969 samlade han stråkamatörer kring sej och bildade det vi i dag kallar Nykarleby stråkorkester. Emil och Raymond Fors var ivriga påhejare vid starten. Ahlbeck hade under en lång tid lärt sig konsten att placera folk framför ett notställ. I seminariet måste förnyelsen av naturliga skäl hela tiden vara rullande. Rafael var en mästare i att undervisa stråklekarna, lära dem räkna takten och frigöra dolda anlag. Själv arrangerade han och komponerade, sökte fram lämplig musik och inspirerade genom konserter och uppträdanden. Den gode Ahlbeck förstod, vad det betyder med en dokumentation av viktigare händelser i Stråkorkesterns verksamhet. I två av hans häften finner vi den historia vi i dag kan glädjas åt. Och många värdefulla, ibland humoristiska och lärorika kommentarer. Hur det var att ställa till med stora musikfester låter han oss förstå t.ex. från den stora FSSM:festen i Gamlakarleby 1976. Då var 180 stråkar förhandsanmälda, men endast 60 fanns på plats. En del hade ansett programmet för svårt och uteblev. Av övningarna under festdagarna blev en del äldre spelmän trötta och okoncentrerade. Uppträdandet blev inte, vad man väntat sig, till besvikelse för många. Ledarna måste ha känsla för vad amatörer uppfattar som ”lagom”.

Av kommentarerna i nämnda häftena får man veta, vad som spelades, vilka som var med och ett omdöme om framgången. Ibland är han självkritisk i synnerhet om rytmen eller tempot. Från en av förbundets adventskonserter i Munsala kyrka den 12 december 1976 heter det som följer:

”Vi spelade Konsert för cembalo eller orgel och stråkorkester av Corette. Christine Julin spelade solostämman på piano. Förbundsorkestern, 27 personer, ackompanjerade. Numret lyckades mycket bra. Edgar Nylund spelade basstämman i orginal, som är mycket svår (16-delslöpningar i högt läge på g-strängen). Pianot var lyckligtvis ganska rent stämt, men det hade liten klang. -Publiken var talrik, vilket uppmuntrade musikerna att göra sitt bästa.”

Lördagen den 12 april 1975 medverkade orkestern vid Sv. Österbottens litteraturförenings matiné i gymnasiet. Publiken var inte stor, men insiktsfull. Den uppskattade vad som framfördes. Orkestern bestod av 17 spelare. Programmet: Brudmarsch från Åland; Tre danser från Pedersöre; Andante i folkton i arr. av R. A.; Två tyska danser av Mozart. I Horisont refererades festen. Ågrens psalmodikaspel nämndes där, men inte orkesterns!”

STRÅKORKESTERNS DIRIGENTER OCH UPPTRÄDANDEN

Under s.g.s. alla år har Nykarleby stråkorkester ingått som en aktivitet inom Nykarleby arbetarinstitut. Dirigenterna har varit timlärare där och genom det erhållit en liten ersättning för de direkta övningstimmarna, c:a två per vecka. Övningarna har hållits i gymnasiet, i Normen och under de senaste åren i Munsala skola.

Enligt de anteckningar som finns har sammanlagt 125 uppträdanden hållits, vilket utgör c:a 5 per år. Vid större tillfällen har förstärkningar i orkestern tillkallats t.ex. Herman Nyberg, Folke Nylund, Toivo Virtanen och Lars Hjerpe, Martin Stenroos m.fl. Arbetarinstitutets musiklärare Carita Björkstrand startade under sin tjänstgöringstid den s.k. kammarorkestern i vilken en del av stråkorkesterns medlemmar medverkade.

PRESENTATION AV DIRIGENTERNA

Rafael Ahlbeck f. 1909 är utbildad musiklärare och FK. Han var anställd vid Nykarleby seminarium som lektor i musik 1939-1971: Där utförde han ett banbrytande arbete för bl.a. stråkmusiken. Hans insikter i violinpedagogik är välkända och blev en vägande faktor i hans yrkesutövning. R.A. har komponerat och arrangerat en rad verk för stråkorkester, solo och kör. Hans arrangemang av folkmusik har vunnit stor uppskattning. År 1979 utgav han en diger avhandling om musiken vid Nykarleby seminarium 1873-1971. Rafael Ahlbeck är grundare av Nykarleby stråkorkester. Långt före det hade han varit ledare och förbundsdirigent för stråkorkestrarna i Nykarlebynejdens Sång och Musikförbund. Rafael är en god rådgivare i allt som gäller dirigeringen, musikalisk utformning och stil. Han har en bestämd uppfattning ifråga om kvaliteter. En verklig tillgång i våra sammanhang.

Pehr Tonberg f. 1928 gick ut Nykarleby seminarium 1952 och hade fått musikundervisning av Rafael Ahlbeck i bl. a. cellospel. Han fick särskild undervisning i sång av Georg Tarvos. Han var anställd som lärare i Närpes 1952-1959. Vid sidan om den egentliga tjänsten handhade han under några år musikundervisningen i den kommunala mellanskolan. Han anställdes som lärare i de högre klasserna vid Seminariets övningsskola 1960 och verkade där till seminariets indragning 1970. Åren 1970-1972 var han lärare i allmänna ämnen vid grundskolans högstadium och anställdes som skoldirektör 1973-1990. Han har sjungit med i kyrkokör och kammarkör. Tonberg startade en ungdomsorkester och ledde den under några år på 60-talet. Åren 1982-1993 var han dirigent för Nykarleby stråkorkester. Han har en följd av år skrivit musikrecensioner för Jakobstads Tidning, Vasabladet och Resonans. Pehr Tonberg spelar fortfarande cello i stråkorkestern och är även orkesterns ordförande.

[Tidigt 70-tal visade Pehrs son Nils-Erik mig en fiol försedd med ”hakskål”. Jag trodde det var en askkopp och tyckte det var konstigt att man rökte medan man spelade fiol.]

Christina Nukala f. 1959 är Pol.mag. och kommunalt anställd i Maxmo. Hon har fått musikundervisning i bl.a. violinspel vid Jakobstads musikinstitut. Christina spelar gärna folkmusik och även klarinett i Oravais blåsorkester. Förbundsordförande i NSMF [Nykarlebynejdens sång- och musikförbund.] var hon 1976-1977 och på nytt från 1993. Hon har genomgått en tvåårig dirigentkurs arrangerad av FSSMF. Hon övertog taktpinnen för stråkorkestern 1994. Hon strävar målmedvetet för att fortbilda orkestermedlemmarnas spelteknik genom att inkalla kunniga lärare i olika repriser.

Nykarleby stråkorkester i Normens festsal1974.
[Fotograferat i samband med Nykarleby Sparbanks 100-årsjubileum.]

MEDVERKAN VID STÖRRE MUSIKFESTER

Hittills har stråkmusikanter medverkat vid de flesta sång & musikfester. Medlemmar ur Nykarleby stråkorkester har deltagit i:

ÖVRIGA TILLSTÄLLNINGAR

ORKESTERMEDLEMMARNA

I violin
Fride Lindskog [Ägde det gula snickeriet vid korsningen Jakobstadsvägen-Kvarnvägen.]
Emil Fors [Ägde Fors järn och glas på Bangatan mitt emot församlingshemmet.]
Torsten Jonsson [Var med och byggde den sista skutan på Åminne.]
Yngve Svarvar [Lärare vid Normen i början på 1970-talet.]
Sten Gripenberg [Studiehandledare vid högstadiet på 1970- och 80-talen.]
Birger Harald
Christine Julin [Ledare för Jepo-Kryddona]
Lars Harald [Pälsfarmare från Socklot]
Sven Nordqvist
Robert Hjulfors
Peter Högväg [Tandläkare.]

Kontrabas
Raymond Fors
Björn Nylund

II violin
Gunhild Kronqvist
Ragnar Dahlstedt [Lärare vid Kyrkoby skola.]
Einar Blomqvist
Bengt Enqvist
Ingmar Ekström
Elis Andersson
Britt-Mari Fogström
Ethel Nukala
Birgit Renvall

Cello
Pehr Tonberg
Fredrik Smedman [Lärare vid gymnasiet under 1970—90-talet.]
Jarl Nyman
Håkan Sandvik

Klarinett
Runar Tonberg
Rafael Sjöblom
Yngve Lund

Altviolin
Gunnar Thors
Rafael Sjöblom [Fotograf.]
Einar Pollars
Harry Erikslund

Piano
Ture T. Sandvik
Ola Herler
Ulla-Maj Julin

NÅGOT OM REPERTOAREN

Folkmusik
Arrangerad folkmusik har hela tiden hört till den stående repertoaren. Bland arrangörerna kan nämnas: Rafael Ahlbeck, Lars Ryde, John Rosas, Alfred Andersson, Selim Segerstam, Sigurd Snåre, John Granlund, Hugo Alfvén, Näs-Erik Olsson, Immanuel Sikström m.fl. Folkmusik har ingått i alla sång & musikfesters program.

Större verk
Vivaldi, Concerto Grosso a-moll med solister
Corette, Konsert f. cembalo eller piano
Händel, Concerto Grosso d-moll
Mozart, Kyrkosonat D-dur
Beethoven, Sonatin
Haydn, Symph. nr 45 med valthorn o. klarinett
Bach, Preludium och Fuga F-dur
Stamitz, Adagio med soloviolin
Stradella, Concerto Grosso D-dur

Mindre verk av
Bach, Händel, Mozart, Haydn, Sibelius, Corelli, Roman, Kjeldaas, Gluck, Grieg, Alfvén, Purcell, Fordell, Bartok, Sinding, Telemann, Melartin, Novacek, Mårtensson, Hare.

Den folkliga musikkulturen har en djup förankring i folksjälen. Den är något för det finlandssvenska eget och omistligt. Vi vet att den lever farligt vid sidan av den kommersialiserade underhållningsmusiken i dag. De seriösa komponisterna har i alla tider hämtat inspiration och impulser i folkmusiken världen över. Som exempel på sådana komponister behöver vi endast nämna Dvoràk, Smetana, Glinka, Schubert, Söderman, Merikanto o.a. Även inom den s.k. popmusiken finns upprepat inslag, som härledes från äldre musik.

Blåsmusiken har stark medvind bland ungdom i dag. Stråkmusiken i folklig tappning lever vidare inom spelmanslag och stråkorkestrar. Sådana verkar ännu i Nykarlebynejden, i Pedersöre, Solf och i Karleby. Även på några orter i södra Finland.

HUR SER FRAMTIDEN UT

Många äldre ser med oro på framtiden. I Resonans nr 2/94 skriver Åsa Forsman (f. Ahlbeck) om de s.k. klassiska amatörerna att de ”dels är på varierande teknisk nivå, dels är inriktade på fiolen. Bristen på cellister, basister och altviolinister har, så länge jag kommer ihåg, varit kronisk i Svenskfinland. Därför saknar många för närvarande en regelbunden orkester att spela i. Åsa ser därför en utmaning i att etablera kontakter med sådana ungdomar som t.ex. i musikskolor spelat instrument under kortare eller längre tid. Generationsproblem kan förekomma. ”Här”, menar Åsa, ”ställs orkesterledarnas fantasi och kreativitet på hårt prov.” Till detta kunde man mot erfarenhetsbakgrund framhålla, att varje medansvarig borde vara en ”själa-vinnare”. En del av ansvaret måste även läggas på komponisterna, som har svårt att se pedagogiskt och framsynt i dessa ting.

VI VILL LEVA VIDARE

Nykarleby stråkorkesters grundare, Rafael Ahlbeck, har i sina häften nedtecknat många viktiga sanningar, som borde beaktas av varje orkesterledare. Musikens svårighetsgrad och vad den kräver av teknisk skicklighet är grundläggande. ”Psykologiska hänsyn måste tas”, menar Ahlbeck. Snabba och svåra löpningar t.ex. kan leda till frustration. Att spela eller sjunga med i ett musikaliskt sammanhang är mycket stimulerande. Andan och samhörigheten mellan medlemmarna berikar på många sätt. Men det kräver ofta även ansträngningar och direkta uppoffringar. Vi som en längre tid fått vara med i Nykarleby stråkorkester har upplevt glädjestunder, men även besvikelser. Vår verksamhet har kanske i någon mån bidragit till att vår nejd kunnat uppleva stunder av inspiration, även då vi inte lyckats som vi önskat. Vi vill lyfta fram arbetarinstitutets bidrag som värdefullt. Stöd oss även framledes. Hjälp oss ni alla att få med nya friska krafter i stämmorna!