Sång- och musikfesten
den 26—28 juni 1914

Fröken Maria Castrén.

Den väderleksförsämring, som hade ägt rum vid midsommartiden, blev ogynnsam för sång- och musikfesten i Nykarleby, vilken ägde rum i det följande veckoslutet den 26—28 juni. Den musikaliska ledningen handhades av kapellmästar Apostol — Stenius hade insjuknat — med biträde av de lokala ledarkrafterna: lektor I. E. Koskimies och fröken Maria Castrén. Direktor Z. Schalin, skalden Jakob Tegengren och professor I. A. Heikel uppträdde som talare. Prologen hade författats av Hj. Procopé. I festen deltogo 21 blandade körer med 576 medlemmar, 3 hornkapell med 21 medlemmar och 5 stråkorkestrar med några och 30 medlemmar, eller sammanlagt c:a 630 deltagare, de flesta från de nordösterbottniska bygderna. Detta var första gången en stråkorkester, som inövat sitt program efter noter, deltog vid en musikfest. Förtjänsten av detta vackra inslag torde tillkomma lektor Koskimies, som länge hade upprätthållit en stråkorkester bland seminaristerna.

Axel Stenius hade uppgjort ett vackert program för festen. Huvudnumret var Faltins »Till Sylviasången». Bland övriga nummer må nämnas Sibelius »Till fosterlandet» och »Mitt hjärtas sång», Pacius' »Till sången», von Kothens »Marsch» ur »Finlands namn», Hannikainens »Vallflickans söndag» samt Schumanns »Dröm». Folkmusiken var representerad genom Wegelius' »Väntan» och »Slumrande toner».

En solistkonsert hölls på fredagen. På lördagen gavs en kyrkokonsert i tvenne repriser med biträde av fröknarna Synnöve, Ingeborg och Tyra Ilmoni och herr E. Bäckman. Kören sjöng därvid en sats ur Mendelssohns oratorium »Elias» och »Finlands namn» av von Kothen. På lördagskvällen samlades stora skaror festbesökare vid Nykarleby ungdomsförenings fyra kilometer från staden belägna samlingshus vid Jutas, där föreningen anordnat folkfest med amatörteater, idrottstävlingar, dans m.m. Vid detta tillfälle försiggick den första tävlingen om det ståtliga vandringspriset för Österbottens svenska idrottsföreningar, bronsstatyetten »Segraren», som vanns av Gamlakarleby ungdomsförenings idrottsklubb.

[Sångfestmärket. Tillhör Lars Pensar. Fler sångfestmärken.]

Söndagen, den egentliga festdagen, var kylig och regnig. Trots detta hade väldiga människomassor samlats från den kringliggande landsorten. På dagen anordnades en gymnastikuppvisning på seminariets sportplan. I denna uppvisning — den första i samband med de svenska sång- och musikfesterna i Österbotten — deltog ett hundratal manliga gymnaster från omnejden. Efter uppmarschen hälsades gymnasterna av magister Artur Eklund i ett kort, kärnfullt tal, varpå en serie fristående övningar utfördes under ledning av folkskolläraren Gustaf Andersson från Gamlakarleby.

På eftermiddagen ägde den stora festkonserten rum i Topeliusparken inför »utsålt hus». Programmet begynte med »Den blomstertid nu kommer» och Pacius' »Till sången». I fortsättningen väckte stråkorkestern uppmärksamhet genom det lyckliga sätt, på vilket den utförde sin krävande avdelning av inhemska och klassiska kompositioner. Regnet tilltog. Publiken satt kvar, men planen såg ut som ett hav av paraplyer, berättar en tidning. Då störtskurarna började dåna mot estradens brädtak, blev man dock tvungen att överflytta till kyrkan, som fylldes till sista plats. Här höll skalden Jakob Tegengren sitt inspirerade festtal, i vilket han manade till samling kring det bästa våra fäder skänkt oss i arv och till trofast arbete för vårt folks framtid. »Nationalitetskänslan, kärleken till språk och sed, fädernetorva och fädernebygd växer och vidgas likt ringarna efter stenen, som slungats i vattnet», sade talaren. »Svenskheten genomgår en kraftig väckelse; den tränger till de arbetande skarorna i städerna, den finner väg till de tysta nejderna, där odlaren vandrar efter plogen, väg till den karga skärgården, där fiskaren i sin båt kämpar mot havets faror, och i glad förvissning säger den oss, att så länge jorden är vår, havet, klipporna och skären våra, så länge bli vi aldrig främlingar i detta land». Längre fram heter det: »Må trälsinnet vara oss fjärran! Bort med den sorglöshet, som endast begär njutningar i nuet utan tanke på framtiden! Bort med den vällevnad, den lätta glädje, den ytliga ton och de dyrbara vanor man i allt vidare kretsar synes benägen att skatta åt! De äro ovärdiga det folk ödet leder på törnestigarna. Mindre egoism, större offervillighet då det gäller den gemensamma saken.»

I fortsättningen uppmanade talaren sina åhörare att drömma ljust om Finland. »Så gjorde den mäktige hövding och store fosterlandsvän (Leo Mechelin) vi nyligen förlorat. Ännu på dödsbädden uttalade han sin förvissning om lyckligare tider för fäderneslandet. 'Jag ser så ljust och vackert omkring mig', viskade den gamle kämpen. 'Jag ser Finland, — jag ser mitt land — jag ser goda människor, som arbeta och sträva — varför skulle jag då förlora modet, när jag ser så många ädla män och kvinnor, som kämpa för mitt land'».

Slutet av Tegengrens av poetisk flykt burna tal hade följande lydelse: »Söner och döttrar av bygden, fören med eder något av den gamle hövdingens tro på ljuset, hopp om framtiden, något av hans djärva mod och bergfasta tillförsikt! Fören med eder kärlek till den egna bygden och därmed också kärleken till fäderneslandet! Fören med eder kärlek till modersmålet, vårt dyrbaraste arv, vår själs historia, vår känslas röst, vår tankes vinge! Fören med eder kärlek till dikt och sång! Må sången vara icke blott edra själars högtidsspråk vid de stora festerna, må den sprida skimmer och glädje över det tunga arbetet och den vardagliga gärningen på åker och äng, på skär och hav!»

Senare, mellan sångnumren, talade professor I. A. Heikel med varm känsla för hembygden, om förr och nu, om gamla och unga. Konserten avslutades med »Vårt land», vari allmänheten instämde.

Foton från Finna.fi

De svartvita originalen kolorerade med
IMG2GO



1. ”Svenska Folkskolans Vänners österbottniska sångfest i Nykarleby; festplatsen, publik och estrad från avstånd.”
Förstoring. Sibeliusmuseums arkiv, Finna.fi.

2. ”Svenska Folkskolans Vänners österbottniska sångfest i Nykarleby; festplatsen, uppträdande och publik.” På parallellogrammen på högra tornet finns en variant av stadsvapnet som finns på souvenirer.
Sibeliusmuseums arkiv, Finna.fi. Förstoring.

3. ”Svenska Folkskolans Vänners österbottniska sångfest i Nykarleby; festplatsen, uppträdande och publik.”
Förstoring. Sibeliusmuseums arkiv, Finna.fi.



4. ”Svenska Folkskolans Vänners österbottniska sångfest i Nykarleby; fanbärare, festtalare och åhörare.” Stadens vapen på samtliga fanor.
Förstoring. Sibeliusmuseums arkiv, Finna.fi.
(Foton inf. 2022-10-16.)