I slutet på 1830-talet lät rådman J. A.
Lybeck bygga ett privat varv på Alörn, närmast för att
färdigställa det av honom inköpta, halvfärdiga barkskeppet Alltid, som anlagts på Djupsten, men nu flyttades till Alörn.
Det Hammarinska varvet flyttades även på 1840-talet från Djupsten
och övertogs och förnyades småningom av C.
Grundfeldt och Nykarleby Warfsbolag. Ett tredje varv byggdes på 1850-talet
av briggen Onnis redare, ”De fyra slösarna”. Möjligen
fann ytterligare något mindre varv på Alörn. Här blomstrade
stadens rederi- och sjöfartsnäring ännu ett par decennier, innan
hamnen på 1860-talet flyttades till Bonäsfjärden.
En av de tidigaste stora bryggorna vid Alörsstranden var Falckens brygga,
en i vinkel byggd trämölja eller pir (kaj), som tullförvaltaren
Petter Jacob Falck lät bygga före ångfartyget Norrlands besök i aug. 1838, vid sin sommarstuga, tidigare Gustaf
Turdins Emilienburg. Senare övertog J. A. Lybeck möljan, som dock
synes ha varit förfallen vid tidpunkten för Krimkriget, då en
engelsk ångbarkass, såsom längre
fram nämnes, fastnade på dess stenkista. Då ångbåtstrafiken
tilltog iordningställdes bryggan i slutet på 1850-talet. Apotekare
Nils Malmberg, som var agent för Österbottniska Ångfartygsbolaget,
anhöll i mars 1858 hos magistraten, att utåt farleden på 14 fots
avstånd från ”den å Alörn holme inrättade landgångsbrygga
få anbringa tvänne diktaler för ”anlöpande fartygs förtöjande”.
Magistraten godkände ansökan på villkor, att en lots skulle utreda,
att diktalerna ej medförde skada eller hinder för seglationen. 40)
Lämningar
av en av dessa diktaler fanns kvar ännu 1920, belägen på en linje
dragen från J. Nordlings dåvarande villa till Gråsön (mera
åt Djupstenssidan). 41) Under hungeråren 186768 byggdes, såsom på annat ställe nämnes,
den stora kajanläggningen av sten utanför J. A. Lybecks villa,
Charlottenlund.
|