Vattentillgången – Allmänna brunnar
i Österbottniska Posten


ett komplement till
 

Allmänna brunnar – Vattentillgången
av Lars Pensar


Råkade stöta på en notis om vattenproblematiken och letade då fram mer i ämnet. På köpet kom en hel del annat material som jag ansåg publiceringsvärt.

     

Stadsfullmäktige

24 mars

1911

     Gästgifverihållningen

”     

     En brunnfråga

”     

     Frihemmet

”     

     Fattigvårdsstyrelsen

”     

Stockflötningen i Nykarleby älf

”     

Vid klockarevalet

”     

Till Björkö bönehus

”     

Stadsfullmäktige

27 sept.

1912

     Gästgifveriet

”     

     Nya gatuskyltar

”     

     Den nya stadsplanen

”     

     Stadens nya brunn

”     

En brunnsfråga

20 dec

Brunnen invid norra tullen

17 jan.

1913
Brunnen invid norra tullen 5 sept.
Stadens brunnar. 10 okt

Stadsfullmäktige

9 okt.

1914

     Stadens skolmöbler och normalskolan

”     

     Stadens brunnar

”     

Vattnet i stadens brunnar

15 okt.

1915

Razzian efter olagligt utsatta fiskebragder i skärgården

”     

Topeliusparken

”     

Stadens brunnar

12 nov.

Kungörelse om vattenbrist

28 mars

1924

Hälsovårdsnämndens årsberättelse

10 april 

1925

    Sundhetstillsyningsman

”     

    Dräneringsfrågan

”     

    Vattenfrågan

”     

Stadens allmänna brunnar – Unders. av vattnet verkställd

19 mars

1926

Vattnet i stadens brunnar

18 nov.

1927

Hälsovårdsnämndens årsberättelse

5 april

1928
     

Stadsfullmäktige

19 jan.

1934
Den segslitna frågan om stadens brunnar ”     

Grävningen av den nya brunnen

26 jan.

Slagruteproblemet

9 mars

Bitar och stumpar om Slagruteproblemet

16 mars

Stadsfullmäktige

4 maj

     Anskaffande av ny turbin

”     

     Utdikningen av stadens sanka skogsmarker

”     

     Hamnmästar O. Sunds anhållan 

”     

     Den aktuella frågan om brunnsgrävningen å torget

”     

Stadsfullmäktige

15 juni

     Beslöts att förse brunnen på torget med cementringar ”     
Brunnsgrävning påbörjades 15 frb. 1935

Brunnsborrningen vid Nykarleby Centralmejeri

29 juli

1938

Bitar och stumpar om vattenbristen

18 april

1941

Bitar och stumpar om vatteneländet

20 febr.

1942

I blickfältet om brunnar

7 aug.

Gossen föll i brunnen

15 okt.

1943

Föll i brunnen — klarade sig utan sviter

5 jan.

1945

Från allmänheten — Brunnseländet

21 mars

1947

Stadens vattenförsörjning

11 april

Stadsfullmäktige

9 maj

     AB Sowos anhållan

”     

     Stadens vattenförsörjning

”     

     Vinkelbryggan vid Andra sjön

”     

     Sliprar till den blivande banvallen

”     

     Sjukhusets årsberättelse

”     

     Formannen Karl Vikman

”     

     Medaljen för humanitär verksamhet

”     

     Kraftverkets hjälpmotor

”     

Tomtauktion

”     

Hälsofarligt vatten

4 juli


*     *     *

Stadsfullmäktige sammanträdde i måndags för behandling af ett flertal ärenden. Följande torde ha ett allmännare intresse:


1. Gästgifverihållningen. Drätselkammaren meddelade, att den på grund af att godemännen i källarmästar N. Bengtsons konkurs stängt gästgifveriet, ansett sig böra oförtöfvadt [genast] utbjuda gästgifveriet för den återstående tiden till 1 juni och hade fru Hilda Häggblom åtagit sig att för resandes räkning under denna tid hålla 3 snygga rum utan utskänkningsrätt för en ersättning af 150 mk.
     På samma gång Drätselkammaren bemyndigades att såsom hittills söka om möjligt få gästgifveri- och skjutshållningen ordnad på skilda personer, fastställde fullmäktige för skjutser till stadens omnejder följande

Taxa:

Till eller från Andra sjön

1:—

Tur och retur Andra sjön

1:50

Till eller från Jutasstoden

1:—

Tur och retur Jutasstoden

1:50

Till eller från Gamla hamn

75

Tur och retur Gamla hamn

1:—

Till eller från Åminne gård

1:—

Tur och retur Åminne gård

1:50

Ifall resande önskar låta hästen vänta skall erläggas:

för en väntetid af 1/4 timme ingen afgift, för en väntetid af ½ tim. 50 pi. och för hvarje hel timme 1 mk.


2. En brunnfråga. Emedan den vid smeden Karlssons gård befintliga brunnen, som är försedd med frostfri pump, hvilken nästan ständigt söndras, och därigenom kommer att åsamka staden dryga reparationskostnader, hade förslag väckts om pumpens ersättande med vanlig vef med ketting. Då brunnen, som är jämförelsevis grund, genom en sådan anordning, lätt kunde bottenfrysa, beslöto fullmäktige bibehålla pumpordningen men skulle en ny pump till brunnen anskaffas. Därjämte skulle drätselkammaren gifva brandvakten i uppdrag att öfvervaka, att ej såsom nu mången gång skett en del forslar vatten med häst från brunnen och detta så tidigt på morgonen, att allmänheten ej blir i tillfälle att få vatten därifrån.


3. Frihemmet. Vid stadens Frihem har behof af en ekonomiebyggnad och källare gjort sig gällande. Ekonomiebyggnaden skulle bestå af bagar och tvättstuga samt badstuga. Källaren kommer att byggas ofvan jord och för öfrigt i likhet med de vid statsjärnvägarna brukliga källarena. Definitivt beslut om dessa nybyggnader fattades dock icke nu, utan ärendet bordlades och förslaget remitterades till fattigvårdsstyrelsen för dess utlåtande.


4. Fattigvårdsstyrelsen. Nyvalda ledamoten i sjömannen A. Mattsson har på kallelse till fattigvårdsstyrelsens första sammanträde innevarande år sagt sig icke ämna infinna sig till fattigvårdsstyrelsens sammanträden emedan han icke ansåg sig uppgiften vuxen att vara ledamot i fattigvårdsstyrelsen. På grund af att sjöman Mattsson under sin ledamotsperiod komme att fylla sextio år och han på grund däraf torde kunna befrias från sitt ledamotsskap, beslöto fullmäktige befria honom från sagda uppdrag och i hans ställe invaldes handl. A. V. Mattsson.

5. Frågan om ett monopolbolag för utskänkning och utminutering af spritdrycker bordlades till fullmäktiges sammanträde om måndag.

6. Utminuteringsbolagets vinstmedel för uppgörande af förslag till utdelning af bolagets vinstmedel för år 1910 tillsattes ett utskott, bestående af hrr K. F. Spolander, G. Roos och J. Finnström.

*

Nykarleby seminarium. Direktor G. Hedström har af senaten tilldelats en årlig lifstidspension om 6,000 mk från den 1 september innevarande år.

*

Stockflötningen i Nykarleby älf. Med anledning af att drätselkammaren i Nykarleby den 3 februari 1909 till guvernörsämbetet i Vasa län ingick med en skrifvelse, hvari anhölls om ändring af paragraf 19 i ordningsstadgan för stockflötning i Nykarleby älf, har guvernören öfver länet den 1 februari enligt ing. Toivo Pulkkinens utlåtande gifvit förenämnda paragraf följande ändrade lydelse:


§ 19

„Nedanför Nykarleby stad mellan Aptekar- och Ragnörns forsar nedflottas virket längs älfvens västra strand, hvarvid den östra till åns halfva bredd, i och för öppenhållande därstädes af båtled, afstänges medels dubbla ledningsbommar, utlagda från stadens sommarbadhus. Uti älfvens utlopp omedelbart nedanför Ragnörns fors uppsamlas flottgodset inom lämpliga mindre grimmor, som därefter utan tidsutdräkt framforslas till Soklot-Sand, hvarest virket sammanfogas till ändamålsenliga och starka, för vidare befordran till förädlingsplats tjänliga flottor.”


Genom denna förändring äro allmänhetens intressen teoretiskt bättre tillgodosedda än förr. Det gäller nu blott att se till, att den nya paragrafen verkligen efterlefves och sålunda de, som färdas längs ån, kunna komma fram utan att ständigt stöta hop med stockar och t. o. m. se vägen totalt afspärrad genom grimmor och bommar. Ty sådana ha förhållandena oförsvarligt många gånger hittills varit, under den tid flottningen pågått, ehuru äfven tidigare en begränsning funnits för stockflötarnes rättighet att disponera öfver ån. Som bekant anhöll staden att tiden för stockflötningen skulle begränsas så, att flötning efter 15 juli blefve förbjudet. Trots de ifrigaste yrkanden i denna riktning från stadens sida, ansåg sig ing. Pulkkinen, hvars förslag guvernörsämbetet omfattadt, icke kunna förorda denna begränsning.

*

Vid klockarevalet i söndags erhöll klockare-orgelnisten K. Söderman 92 röster från stadsförsamlingen och från landsförsamlingen 74, eller inalles 166 röster, t. f. klockaren K. E. Nordling: från stadsförsaml. 11 röster och från landsförsaml. 23, inalles 34 röster och klockare-orgelnisten A. Aarnio: från stadsförsamlingen 2 röster och från landsförsamlingen ingen röst, således endast 2 röster. Af stadens röstberättigade medlemmar, som uppgår till ungefär 350, utöfvade 105 sin rösträtt, d. v. s. 30 % deltogo i valet. Landsförsamlingens röstande medlemmar äro omkring 590 och af den röstade 97, således endast 16,4 %.

*

Till Björkö bönehus har en ny orgel anskaffats. Den är byggd af lektor Iivari Koskimies i Nykarleby och utmärker sig för en särskildt vacker och mjuk ton. Allt arbete på den är utfördt med största omsorg och skicklighet. Väggarna och spelbordet äro gjorda af mahogni, ek och valnöt. Orgeln användes för sitt ändamål första gången vid gudstjänsten söndagen den 12 mars, skrifver en meddelare till Vasabladet.


Österbottniska Posten, 24 mars 1911, nr 12, s. 2.
Nationalbibliotekets digitala samlingar.
(Inf. 2021-10-11.)


*     *     *

Stadsfullmäktige sammanträdde den 21 dennes och behandlade därvid bl. a. följande ärenden:


Gästgifveriet.
Anmäldes att innehafvaren af stadshotellet på grund af bortflyttning från orten uppsagt sig från gästgifveri- och utskänkningsrättigheterna från den 15 instundande oktober. Frågan om öfverlåtande af rättigheterna till annan person bordlades.


Nya gatuskyltar
, upptagande resp. gators namn å ryska samt de båda inhemska språken, skulle på stadens bekostnad till ett pris af 2 mk per skylt anbringas å hörngårdarna i staden.


Den nya stadsplanen
. Sedan den nya stadsplanen numera fastställts, hade drätselkammaren inkommit med förfrågan, huruvida från dess sida åtgärd borde vidtagas i och för stadens utvidgning, till en början sålunda, att staden, förslagsvis först mot öster, kunde hålla några tomter till afsalu; och hade drätselkammaren tillika föreslagit, att, i händelse stadsfullmäktige fattade beslut härom, nödigt belopp för härför behöflig mark skulle observeras vid uppgörande af nästa års budget. — I anledning häraf beslöto stadsfullmäktige anmoda drätselkammaren att underhandla i frågan om inlösen af mark från kyrkoherdebolet samt från hrr A. Kisors och Jakobssons ägor norr om Kovjoki vägen. Ärendets behandling i öfrigt bordlades.


Stadens nya brunn
vid herr Häggbloms gård skulle förses med en pumpinrättning, som skulle levereras af A.-B. Rob. Huber i H:fors för en kostnad af 235 mk. Den nya brunnen, som torde komma att ge rikligt med vatten af god beskaffenhet, förses med tvänne lock, hvilkas afstånd från hvarandra är 1,6 meter, och fylles mellanrummet med halm eller torfströ som frostskydd. Å utloppsröret invid luftklockan anbringas ett litet s. k. frosthus, för att vattnet efter hvarje pumpning må kunna bortrinna och rörets frysning sålunda undvikas.


Österbottniska Posten, 27 september 1912, nr 39, s. 1.
Nationalbibliotekets digitala samlingar.
(Inf. 2021-10-11.)


*     *     *

En brunnsfråga. Uti en till hälsovårdsnämnden aflåten skrifvelse af den 8 november 1911 hade provincialläkaren N. Durchman, med förmälan att stadens brunn vid norra tullen ägde det minst förorenade vattnet, uppmanat nämnden att gå i författning om anskaffande af en tidsenlig pumpinrättning till sagda brunn. Sedan hälsovårdsnämnden hos stadsfullmäktige förordat anhållan, hade fullmäktige uti beslut af den 5 februari innevarande år lämnat Drätselkammaren i uppdrag att vidtaga den äskade åtgärden.

Då emellertid detta beslut icke blifvit satt i verkställighet och staden jämlikt gällande förordning af den 22 december 1879 ägde tillse, att ymnig och lätt tillgång på vatten funnes, hade provincialläkaren Durchman uti en till Magistraten ställd skrifvelse af den 28 sistlidne november anhållit om att Magistraten ville vid lämpligt vite ålägga staden att inom viss utsatt tid afhjälpa missförhållandet. Ehuru visserligen ett laga kraft vunnet utslag förefanns på att brunnen vid stadens norra tull skulle förses med lämplig pumpinrättning, hade Magistraten dock innan den begärda handräckningen meddelades, velat inhämta Stadsfullmäktiges yttrande i ärendet, hälst Magistraten hade sig bekant, att i staden invid den s. k. Rummelbacken under förliden höst upptagits en ny kostsam brunn med tidsenlig pumpinrättning, men denna åtgärd veterligt icke grundade sig på något beslut från Stadsfullmäktiges sida.

Då ärendet af sådan anledning upptogs till behandling vid senaste stadsfullmäktigsammanträde och då under den häraf uppkomna diskussionen framgick, att vattnet uti den nyupptagna brunnen åtminstone icke för närvarande var njutbart, enades man om ett sådant yttrande, att fullmäktige väl erkände det berättigade i dr Durchmans sträfvan att till staden försöka erhålla godt vatten, men ville fullmäktige, öfvertygade om att vattnet i brunnen inom kort skulle blifva användbart, icke för närvarande vidtaga några andra åtgärder.


Österbottniska Posten, 20 december 1912, nr 51, s. 2.
Nationalbibliotekets digitala samlingar.
(Inf. 2021-10-11.)


*     *     *

Brunnen invid norra tullen. Magistraten har ålagt drätselkammaren att inom mars månads utgång förse brunnen vid norra tullen med en pumpinrättning.


Österbottniska Posten, 17 januari 1913, nr 3, s. 2.
Nationalbibliotekets digitala samlingar.
(Inf. 2021-10-11.)


*     *     *

Stadsfullmäktige sammanträdde senaste tisdag och behandlade därvid bl. a. följande ärenden:

— — —

Järnvägens styrelse berättigades att för inpumpning av vatten i lokomotiven vid behov använda en av stadens brandsprutor.

— — —

Stadens skolmöbler och normalskolan. Seminariets direktor hade inkommit med en anhållan, att normalskolan finge låna ett äldre, staden tillhörigt orgelharmonium, som för närvarande stode i hantverksskolans förrum, och ville direktor hoppas, att staden, som hade ringa utgifter för bildningsändamål, skulle vara villig att till och med skänka sagda harmonium till normalskolan. Ärendet föranledde en längre diskussion, varunder i huvudsak framgick, att fullmäktige, som i hög grad voro intresserade för normalskolans goda och sunda utveckling, icke kunde tillmötesgå den gjorda framställningen, emedan harmoniet i fråga — vilket staden f. ö. mottagit såsom gåva av elever vid fruntimmersskolan — för närvarande vore i sådant skick, att det måste undergå en grundlig reparation, förrän det kunde användas. I sammanhang härmed påpekades att till normalskolan lånats från stadens olika skolor pulpeter för omkring 70 elever och att dessa pulpeter använts år efter år utan att nya sådana under tiden ditskaffats av staten. Ehuru staden visserligen f. n. icke hade någon användning för dessa gamla sönderrivna och annars utslitna pulpeter av olika typer och därför ej heller hade något emot att de tillsvidare stode kvar i normalskolan, ville man dock hoppas att staten, som haft råd att bekosta uppförandet av en ny normalskola, jämväl skulle äga medel att bekosta anskaffande till densamma av möbler, som i någon mån motsvarade skolan i övrigt. Särskilda talare, vilka framhöllo, att staden livligt intresserade sig för normalskolan och dess verksamhet, ansågo, att de gamla pulpeterna borde bortskaffas och ersättas med nya. Ett under diskussionen framställt förslag att staden skulle uppbära hyra för sina pulpeter, motsades och förkastades; likaså förföll för denna gång, såsom av det föregående även framgår, ett förslag om att staden omedelbart skulle återfordra dem.

Stadens brunnar. Vid sammanträdet anmäldes, att stadens brunnar i allmänhet åter voro i ett mindre tillfredsställande skick, och gällde detta särskilt brunnen vid Rummelbacken. I anledning härav borde åtgärder vidtagas i sådan riktning, att brunnarna bleve rensade och pumparna försatta i brukbart skick. För brunnen vid Rummelbacken borde anskaffas en extra pump, vilken skulle komma till användning, då den ordinarie pumpen bleve obrukbar.


Österbottniska Posten, 9 oktober 1914, nr 41, s. 3.

Nationalbibliotekets digitala samlingar.
(Inf. 2021-10-11.)


*     *     *

Vattnet i stadens brunnar. Till senaste sammanträde hade provinsialläkaren inkommit med en skrivelse, varigenom fullmäktige förständigades att vidtaga åtgärder för anställande av bakteriologisk undersökning av vattnet i fyra uti skrivelsen närmare angivna brunnar i staden. Fullmäktige beslöto giva hälsovårdsnämnden i uppdrag att så snart som möjligt låta anställa undersökningen.


Razzian efter olagligt utsatta fiskebragder i skärgården
fortsattes av stadens polis senaste söndag å Alöfjärden längs stränderna av Sandön. Av de tidigare beslagtagna men i vattnet kvarlämnade sju ryssjorna voro fyra nu bortförda av ägarna; från de övriga tre släppte polisen ut fisken varefter ryssjorna drogos ihop och kvarlämnades. Beslag gjordes icke denna gång. Ägarna till de överkomna ryssjorna torde av kronolänsmannen bli instämda till nästa ting. I lördags beslagtogs i Jakobstad av polisen därstädes 125 kg fisk, som ditförts av fiskare från Soklot och försålts på auktion till en rysk fiskhandlare för ett pris, varierande mellan 1: 25 och 1: 50 pr kg. [Fiskeplatser och fångstsätt av Erik Birck.]


Topeliusparken.
En naturvän å orten har tillsänt oss nedanstående rader, vilka förtjäna att beaktas av vederbörande:

Då björkarna och popplarna i Topeliusparken förra våren nedhöggos för att bereda plats för sångfesten, skakade många äldre stadsbor på huvudet, undrande vilket utseende parken framdeles skulle förete. Farhågorna besannades med löften, att sandad lekplan för barn, blomsterrabatter m. m. skulle i stället anläggas. Men ännu andra hösten efter sångfesten ser man icke tecken därtill. Mossig, vild gräsplan frodas, och parken förefaller ovårdad.

Man har berättat, att sångfesten lämnade betydligt överskott. Vore det icke rättvist, om någon del därav användes att ersätta den förlust parken led genom nämnda uthuggning? Ännu i höst kunde förberedande arbete utföras.


Österbottniska Posten, 15 oktober 1915, nr 41, s. 2.
Nationalbibliotekets digitala samlingar.
(Inf. 2021-10-11.)


*     *     *

Stadens brunnar.

Då vattnet i stadens allmänna brunnar i långa tider varit osmakligt och även annars av underhaltig beskaffenhet, ha vederbörande stadsmyndigheter flerfaldiga gånger behandlat frågan om avhjälpande av dessa olägenheter. Vid de grävningsförsök, som för ett antal år sedan anställdes för utrönande av om det icke vore möjligt att erhålla fullt njutbart vatten, visade det sig emellertid så gott som ogörligt att inom staden eller i dess omedelbara närhet erhålla sådant för rimliga kostnader. Och de brunnsgrävningar, som de senaste åren anställts i staden, ha icke heller de lämnat synnerligen bättre resultat. Av de två senast grävda brunnarna, vilka tillsammans dragit en kostnad av i det närmaste tvåtusen mark, ger åtminstone den ena ett vatten av så underhaltig beskaffenhet, att det icke kan anses användbart såsom dricksvatten.

Provinsialläkaren i distriktet, vilken intresserat sig för frågan om anskaffande av njutbart vatten, men haft en uppfattning däri, som delvis avvikit från hälsovårdsnämndens och drätselkammarens, vände sig för något år sedan till magistraten med anhållan om stadens förpliktande att för avhjälpande av ovanberörda brist låta gräva tvänne brunnar, den ena invid Lybeckska tomten vid stadens norra tull och den andra i närheten av den s. k. Bollströmska brunnen. Magistraten ålade därefter staden att företaga brunnsgrävning på det förstnämnda stället, varemot framställningen jämväl om grävning av en annan brunn fick förfalla.

Sedan den nya brunnen vid Lybeckska tomten blivit färdig, har provinsialläkaren i skrivelse till hälsovårdsnämnden av den 1 sistlidne okt. med framhållande av att sagda brunn saknar „lämpligt uppfordringsverk” uppmanat nämnden att vidtaga sådana åtgärder, att brunnen bleve försedd med en frostfri pumpinrättning. Delvis på grund härav har hälsovårdsnämnden velat utröna beskaffenheten av vattnet såväl i denna som i de tre allmänna pumpbrunnarna i staden, varför nämnden låtit agrikultur- och handelskemiska laboratoriet i Vasa anställa analys av brunnsvattnet. Därvid undersöktes prov från den nya brunnen å Lybeckska tomten, brunnen vid norra tullen invid Borgmästar Calamnius' gård, den nya brunnen vid Rummelbacken och den s. k. Karlssonska källan på samma ställe. I analysattesten, vari noggrant redogöres för förekomsten i de insända vattenproven av bl. a. fast återstod, klorider, järn, hårdhetsgrad, ammoniaksalter, syreförbrukning och bakteriekolonier, avgives ett slutomdöme av följande innehåll:

Den nya brunnen vid Lybeckska tomten har det sämsta vattnet och bör på grund av den höga halten organisk substans och ammoniaksalter ävensom den tämligen stora bakteriemängden ej användas som dricksvatten. Men också brunnen vid norra tullen har en så pass hög syreförbrukning, att, då den ses i sammanhang med den mycket höga bakteriehalten, vattnet erhåller en karaktär, som dugligt dricksvatten ej bör uppvisa. Vattnet i de båda brunnarna vid Rummelbacken, den nya brunnen och Karlssonska källan, kan däremot betecknas såsom användbart till dricksvatten, men är det i Karlssonska källan avgjort bättre än i den större brunnen invid.

Det visar sig sålunda, att den kostsamma brunnsanläggningen utanför norra tullen blivit utförd på en så olämplig plats, att staden icke kan få någon som helst nytta därav vid anskaffande av dricksvatten. Bekant torde vara att denna brunn formligen påtvingats staden, tvärtemot uttryckligt avstyrkande utlåtande av både hälsovårdsnämnden, drätselkammaren och stadsfullmäktige.

Däremot är ju, såsom av den kemiska undersökningen framgår, vattnet i de båda brunnarna vid Rummelbacken fullt användbart. Och då tillgången i den större av dessa härutöver är synnerligen riklig, är det allt skäl att stadens allmänhet i främsta rummet anlitar denna brunn. Vattnet i den mindre eller Carlssonska källan är visserligen till sin kvalitet det bästa vi för närvarande ha, men tillgången är starkt begränsad, varför här ofta råder brist. Av denna anledning ha stadens polismyndigheter även nödgats utfärda förbud för allmänheten att på en gång taga större kvantiteter vatten härifrån.


Österbottniska Posten, 12 november 1915, nr 45, s. 1.
Nationalbibliotekets digitala samlingar.
(Inf. 2021-10-11.)


*     *     *


Kungörelse.

I anseende till den rådande vattenbristen uppmanas allmänheten att från stadens brunnar icke taga vatten för kreatur och ladugårdar.

På Magistratens vägnar:
Carl Stenfors.
 


Österbottniska Posten, 28 mars 1924, nr 13, s. 1.
Nationalbibliotekets digitala samlingar.
(Inf. 2021-10-11.)


*     *     *

HÄLSOVÅRDSNÄMNDENS ÅRSBERÄTTELSE.

(Inf. fördröjt.)

Ur den av ordföranden i hälsovårdsnämnden, doktor Elisabeth Backman sammanställda årsberättelsen för 1924 hämta vi följande. Folkmängden utgjorde den 31 dec. 1924 enligt kyrkoböckerna 1,346 personer, den 31 dec. 1923 åter 1,342 p. eller i medeltal för år 1924 1,344 personer.


Levande födda
under året var 13, eller samma låga födelsetal som under föregående år. Antalet döda var 20 (mot 19 p. år 1923.)


Sjukdomsfall
. Inalles hava 203 fall av akuta sjukdomar konstaterats, av vilka de flesta fall under månaderna januari, februari, mars och december, medan sjukligheten under övriga månader var ringa. Antalet sjukdomsfall under årets tre första månader var 102, av vilka 95 influensa. Inga akuta könssjukdomar ha konstaterats i staden under året.


Diakonissan
syster Ida Tanskanens rapportöver sin verksamhet i staden upptager: besök hos sjuka 1,151, nattvak 21, besök hos fattiga 30, narkotiseringar på sjukhus 6 och desinfektioner 5 eller summa 1,218 förrättningar.


Allmän kostnadsfri vaccination
verkställdes 25 maj av stadens vaccinatris stadsbarnmorskan G. Seger. De vaccinationspliktiges antal var 32.


Läkarepersonalen
har utgjorts av ordinarie provinsialläkaren, prof. Wold. Backman och ord. stadsläkaren Elisabeth Backman med undantag av juli månad, då stadsläkaretjänsten sköttes av med. kand. Kasten Slätis.


Av allmänna hälsovårdsfrågor
som under året behandlats, må nämnas bl. a. följande.


Sundhetstillsyningsman
. Då nämndens tidigare och mera vittsyftande förslag i denna fråga kunnat genomföras, har tillsvidare en tillsyningsman för torghandeln anställts, och har såsom sådan tjänstgjort polisk. E. Björklund. Tillsyningsmannen bör varje torgdag övervaka, att de tillsaluhållna varorna äro rena och av god beskaffenhet och att de personer, som sälja kött, äro iförda vita rockar eller kläden med armar, att köttborden rengöras väl efter varje torgdag, att köttet hämtas till staden invecklat i rent, tvättbart omhölje, helst grovt linnelakan, samt att korgar eller lådor, som innehålla matvaror, icke ställas direkt på marken utan på för ändamålet anskaffade trallar.


Dräneringsfrågan.
En fråga som flere gånger varit underbehandling i hälsovårdsnämnden är kloakfrågan. Vid upprepade syner som under året företagits i olika delar av staden, har stora brister i dränering av tomterna konstaterats. Till största delen hava dock dessa brister berott på svårighet samt omöjlighet för gårdsägare att få anslutning till avloppsledning. I synnerhet är detta fallet i 5:te och 6:te stadsdelarna, men även i den s. k. Källbacken, där markens nivå går i vågor så att vissa kvarter ligga nere i vågdalen utan någon som helst möjlighet att under nuvarande förhållanden kunna torrläggas. Hälsovårdsnämnden har även till Drätselkammaren avlåtit skrivelser med anhållan om, att från stadens sida undersökning skulle verkställas, huruvida ej förbättring kunde åstadkommas.

En omständighet, som i hög grad bidrager till att ytterligare försämra markens beskaffenhet är, att latrinrummen på de flesta tomter i staden äro i hög grad i bristfälliga, de uppfylla ej ens närmelsevis de fordringar som enligt hälso- och byggnadsordning fordras. De äro otäta så att flytande orenlighet tränger ut och fyller diken och sänkningar i tomten, och då därtill kommer att i 69 av stadens c:a 170 gårdar, ladugårdar finnas med inalles 136 kor och 26 hästar, inses vikten av, att icke allenast omsorg egnas åt att latrinernas anordning och skötsel förbättras, utan att varje tomtägare både beredes möjlighet att få avlopp samt även att sådan verkligen kommer till stånd.


Vattenfrågan
. Staden lider tidtals av brist på gott vatten, särskilt under de kallaste och torraste månaderna. Vid tidigare verkställda analyser av vattnet från stadens brunnar har det konstaterats att egentligen endast en brunn ger fullgott vatten, nämligen den lilla pumpbrunnen vid Rummelbacken. Då emellertid tio år förlidit sedan vattnet sist undersöktes, ansåg hälsovårdsnämnden det vara nödvändigt att åter låta verkställa en analysering av vattnet i samtliga bruk varande allmänna brunnar och upptog nämnden för detta ändamål i sitt budgetförslag för 1925 fmk 1,000;—, vilken post dock av stadsfullmäktige ströks. Närmaste orsaken till nämnda förslag från hälsovårdsnämnden var, att en på hösten på handelskemiska laboratoriet i Vasa verkställd analys av vattnet i sjukhusbrunnen, som ligger på ett högt ställe, konstaterade, att vattnet var fullkomligt odugligt till dryck både för människor och djur.

Vid de av synemännen verkställda inspektionerna i matvarubutiker, fabriker, bagerier, kaféer och gästgiveri hava i allmänhet ej anledning funnits till några större anmärkningar, endast i två fall har hälsovårdsnämnden på grund av befunna större brister ingripit.


Storabron. Kommunikationsministeriet har avslagit en framställan av drätselkammaren i Nykarleby att staten delvis skulle deltaga i kostnaderna för under hållet av s k. Storabron enär bron befinner sig helt och hållet inom stadens område.


Lotteritillstånd.
Nykarleby ungdomsförening (landsk.) har beviljats tillstånd att till förmån för anläggandet av en gångbro över Nykarleby älv i närheten av samlingshuset i Jutas anordna ett lotteri under tiden intill den 1 instundande september med 10,000 lotter à 1 mk.


Hälsovårdsnämnden
. Ordförande i hälsovårdsnämnden är under innevarande år stadsläkaren dr Elisabeth Backman, viceordf. lektor N. Böök, sekreterare borgm. Carl Stenfors.


Vårtecken.
Lärkan och bofinken observerades härstädes i början av veckan.


Österbottniska Posten, 10 april 1925, nr 15, s. 2.
Nationalbibliotekets digitala samlingar.
(Inf. 2021-10-11.)


*     *     *


Stadens allmänna brunnar.

Undersökning av vattnet verkställd.

Sedan stadsfullmäktige på hälsovårdsnämndens förslag anslagit erforderligt belopp för undersökning av vattnet i stadens allmänna brunnar, som på tio år icke underkastats analys, har dylik undersökning numera verkställts av Agrikultur Handelskemiska Laboratoriet i Wasa.

Vid de tagna vattenproven ha brunnarna betecknats med följande nummer.

N:r

1.

Brunnen å Frill norrom norra tullen,

»

 2.

Norrtulls-brunnen;

»

3.

Häggströms brunn vid Gustaf Adolfs gatan;

»

4.

Nystedts brunn vid Bankgatan;

»

5.

Pumpbrunnen vid Rummelbacken;

»

6.

Bircks brunn vid Gustaf Adolfs gatan;

»

7.

Brunnen i Nystaden.


Ur de två övriga brunnarna, den i järnvägsparken [Rummelbacken] och vid Gyllenbergs å Gustaf-Adolfs gatan, kunde prov denna gång ej tagas, emedan dessa brunnar voro fullkomligt torra. Ur analysen återgiva vi följande siffror av allmännare intresse.

 

 

Salpe-
tersyra.

Ammo-
niak.

Järn-
halt.

Hård-
het.

N:r

1.

stark reaktion

4,25

3,62

»

 2.

svaga spår

3,25

6,07

»

3.

2,50

4,12

»

4.

2,50

4,06

»

5.

7—

3,67

»

6.

3—

8,83

»

7.

svaga spår

4,50

3,46


Undersökningen visar alltså, att samtliga brunnar äro fria från salpetersyra, och att endast i en brunn förekommo starkare spår av ammoniak. Järnhalten och hårdheten äro som synes mycket växlande.

Smaken betecknas såsom god i n:ris 3, 4 och 5, såsom god ehuru något sträv i n:ris 6 och 7, såsom något fadd i n:o 2 och såsom bäsk i n:o 1.

Såsom slutomdöme angives bl. a. att vattnet frän brunnarna n:ris 3, 4 och 5 är det bästa, järnhalten är dock för hög i samtliga prov. (maximum 0,3 mg. per liter) men om genom lämplig filtrering denna järnhatt kunde något nedbringas, skulle man kunna anse vattnet i dessa brunnar såsom gott. Detsamma kan sägas om n:r 2 och 7, vars halt av organiska ämnen och järn nog är hög, men torde enkel filtrering även kunna göra dessa vatten goda. Klor och kalcium mängden i n:o 6 torde härstamma från oorganiska ämnen, varför vattnet ej är så farligt. Rening torde även här kunna göra vattnet gott.

Det sämsta vattnet representerar n:r 1. Dess starka ammoniakhalt i förening med hög klorhalt tyder på möjlig förorening genom animaliska avfallsprodukter. Dess halt av organiska ämnen är även hög. Detta vatten är misstänkligt och borde ej användas, ifall icke en förnyad undersökning efter någon tid ger gynnsammare resultat. Dess tillflöden borde även undersökas för ett utröna, om förorenat ytvatten inkommer i brunnen.


Österbottniska Posten, 19 mars 1926, nr 11, s. 2.
Nationalbibliotekets digitala samlingar.
(Inf. 2021-10-11.)


*     *     *

Vattnet i stadens brunnar. Som bekant lät Hälsovårdsnämnden för något år sedan vid Agrikultur och Handelskemiska laboratoriet i Vasa undersöka vattnet i de flesta av stadens brunnar. Hälsovårdsnämnden har numera ytterligare låtit verkställa under sökning av den större pumpbrunnen vid Rummelbacken, av pumpen invid Gyllenbergs gård å Källbacken samt av källan vid Ebba Brahes ruddamm, och har laboratoriet funnit dessas vatten vara av tillfredsställande beskaffenhet, om ock järnhalten är något hög, vilket ju i allmänhet är fallet med vattnet i Nykarleby trakten. Dessutom har vattnet i sjukhusets brunn underkastats förnyad undersökning och därvid befunnit vara något bättre än vid senaste undersökning, om ock ej av fullt tillfredsställande beskaffenhet.


Österbottniska Posten, 18 november 1927, nr 46, s. 2.
Nationalbibliotekets digitala samlingar.
(Inf. 2021-10-11.)


*     *     *

Stadsfullmäktige.

Val av presidium m. m.

Senaste måndag sammankommo stadsfullmäktige i Nykarleby första gången på nyåret i den sammansättning, som fullmäktige erhöll vid valen i dec. Enligt fullmäktiges arbetsordning öppnade den gamla ordf. dir. N. A. Fougstedt sammanträdet och hälsade de nya medlemmarna välkomna, vilkas antal denna gång var anmärkningsvärt stort, samt uttalade förhoppning om gott och enigt samarbete till samhällets fromma.

Vid företaget upprop konstaterades att samtliga stadsfullmäktiges medlemmar voro närvarande.

Till ordförande för år 1934 valdes med acklamation direktor N. A. Fougstedt och till viceordf. bankdir. W. Vestberg efter omröstning med 8 röster. Handl. Axel Kisor erhöll 6 r. och lektor Alfred Huldén 1 röst.

Följande val gällde medlemmar i stadsstyrelsen. Stadsstyrelsen hade inlämnat förslag till återbesättande av mandaten, vilket föranledde en talare att nagelfara detta såsom varande inkorrekt. Efter omröstning utsågos till medlemmar i nämnda styrelse handl. V. Holmström, A. Kisor, Joel E. Nordling, borgmästar Alarik Huldén och veterinär O. Andersson. Att ersätta stadsdirektören återvaldes V. Holmström.

— — —

Den segslitna frågan om stadens brunnar var åter före och föranledde ett långt meningsutbyte, därunder yrkades på bordläggning av frågan, vilket förkastades med 8 röster mot 7, varvid ordförandens röst avgjorde. Beslöts att giva stadsstyrelsen i uppdrag att gräva en ny brunn antingen vid Norr tull, i Nystaden vid arbetaren Litens stuga eller på torget. Det senare förslaget tilltalade fullmäktige mest, men fick stadsstyrelsen fria händer att efter införskaffande av expertutlåtande gräva brunnen, där densamma befinnes lämpligast. Arbetet kommer att utföras som reservarbete.


Österbottniska Posten, 19 januari 1934, nr 3, s. 2.
Nationalbibliotekets digitala samlingar.
(Inf. 2021-10-11.)


*     *     *

Grävningen av den nya brunnen i staden har redan vidtagit. Platsen på torget segrade, och märkligt nog anvisade slagruteexperterna sydvästra torghörnet som plats, precis på samma ställe, där man annars också hade tänkt sig brunnen placerad. Mycket och gott vatten utlovas.


Österbottniska Posten, 26 januari 1934, nr 4, s. 2.
Nationalbibliotekets digitala samlingar.
(Inf. 2021-10-11.)


*     *     *

Slagruteproblemet.


På grund av att detta spörsmål blivit aktuellt i Nykarleby, får undertecknad, som under tvenne decennier sysslat med problemet, redogöra för sin erfarenhet inom folkparkerna i Helsingfors, där det gällde att få vatten på billigaste sätt och i tillräcklig mängd.

Speciellt gällde detta Högholmen, inrymmande som alla veta en zoologisk trädgård. Vattenproblemet var den stora gåtan, trots att vi på holmen hade en källa kring vilken var uppförd en brunn. Vattenflödet spisade ej för de många behoven. I denna fatala situation anlitades speciella sakkunniga på slagruteområdet, och enligt deras anvisning begynte man på en sluttning gräva ned i marken. Berget stötte till, och då vidtog man med diamantborrning till 90 meters djup, utan att den utlovade vattenådran tillstötte. Det fanns ingen annan råd än att med kabel få vattenledningsnätet i staden förenat med holmen.

Försöket kostade anstalten 30,000 mark i dåtida penningar, medan anslutningen till vattenledningsnätet drog en kostnad något under 40,000 mk. Samma bekymmer har huvudstaden haft med sina övriga folkparker. Man har anlitat experter på slagruteområdet och följt deras instruktioner, tyvärr utan något som helst resultat. Härav se vi att åtminstone beträffande Helsingfors stads folkparker tilltron till slagrutevisdomen fullständigt rubbats. Angående slagrutan, som utslagsgivande moment vid detta fundamentala spörsmål, har debatten gått hög. Det finnes sakkunniga, som bekräfta och understöde användningen av detta bruk, men det stora flertalet vetenskapsmän, som fördjupat sig i spörsmålet, ställer sig på en tvivlande ståndpunkt, ja, många anse detsamma som ren humbug.

För egen del vill jag, stödd på ovanrelaterade erfarenheter, hålla före att slagrutespecialistererbjudare böra på egen risk och kostnad, där vattenfrågan är aktuell, utföra sitt arbete, så att samhället icke stannar till last riskerna av vetenskapligt obekräftade och mången gång misslyckade rön och metoder, där de tagits till användning.


Rolf Palmgren, Österbottniska Posten, 9 mars 1934, nr 10, s. 2.
Nationalbibliotekets digitala samlingar.
(Inf. 2021-10-11.)


*     *     *

Bitar och stumpar.


Slagruteproblemet lär vara aktuellt bär just nu. Orsaken därtill är visst brunnsgrävningen på vårt torg. Arbetarna spränga sig allt djupare ned i berget och hoppas med varje skott, som smäller, att den utpekade ådern skall nås, men ännu är berget torrt, torrt. . . Man undrar om den greniga videkvisten skall ljuga, eller om den ändå till sist skall få rätt. En god bit har man redan trängt ned i berget, ty brunnen är över 8 meter djup, och i går hade man dessutom ett 2 meters borrhål, s:a 10 m. Men det är långt till samma djuplek, som brunnen på Högholmen utanför huvudstaden. Där kom ju intet vatten, trots de 90 metrarna.

För att få reda på huru de gamla såg på slagruteproblemet, rådfrågade jag här om dagen ett »Conversationalexikon; innehållande Alphabetiskt ordnade Upplysningar, rörande Vettenskaper, Vitterhet och Konster, Lefvernesbeskrifningar över märkvärdiga personer i äldre och nyare tider, Underrättelser om viktiga uppfinningar, upptäckter, inrättningar och anstalter, samt åtskilliga andra intressanta ämnen för en bildad Conversation. Tryckt i Örebro 1826». Denna präktiga vishetslära säger om slagrutan:

»Slagruta är en under vissa vidskepliga omständigheter förfärdigad tvågrenad, med skaft försedd machin, i form av en gaffel eller tjuga av trä, messingstråd eller metal, som fordom nyttjades av vidskepliga människor och lades på vissa ställen, för att på det stället där denna Slagruta böjde sig, upptäcka förborgade skatter, under jorden. Hon nyttjades i synnerhet vid bergverk, för att därmed hitta på ädla metaller, mineralier, eller underjordiska vatten och malmstreck. Slagrutans användande måste dock betraktas som vantro.»

Någon tröst för slagrutans pålitlighet får man ej ur detta förnäma lexikon, såsom synes, och inte ge nyare lexikon heller något klart besked, mest talas om vidskepelse. Emellertid måsta man ju hoppas, att videkvisten visat rätt i hörnet av torget, och en vacker dag skall väl klippan som på Mose tid giva vatten åt de betlehemiter att dricka.

Och skulle torkan i staden fortfara, så återstår trösten: På Nygården finns ju den gamla hälsobrunnen i behåll, och där porlar vatten fram, utan att någon slagruta utvisat vattenådra. Nyligen har man grävt ned en liten trätunna i öppningen, och gott vatten väller fram. Nygårdsborna läska sig dagligen med vatten från hälsobrunnen. Somliga påstå dock, att vattnet inte härstammar från den riktiga hälsobrunnen, men någon brist på det goda vattnet är där inte. Det bästa vore väl för staden att leda ett rör från källan och låta kraftverket sköta om upphämtningen, så skulle hälsa och kraft välla fram i rikt mått, så att t. o. m. föreningen folkhälsan och alla hälsosystrar skulle bli arbetslösa. Det gäller blott att tala snällt med bonden Gustav Grahn, ty han äger marken, där den hälsobringande drycken framväller.

Neger i Vbl. är på mycket, mycket dåligt humör, nästan sur över att Rolf Palmgren i vårt blad utlagt sina erfarenheter om slagrutan. Palmgren är ju böjd för att betrakta slagrutan som »vantro», och det är hårt tal för Neger. Han är nämligen mycket troende, mest kanske av den orsaken att en annan vasabo tror på slagrutan. Samma man, som också går med slagruta, lär ha anvisat platsen för vår brunn på torget. Men slagrutemannen säger sig ha tagit miste denna gång. Det fanns några kvartskorn i berget, och dessa ha förvillat honom.

Vasaslagrutemannen må gärna för mig ha äran av platsanvisningen, men dock måste man ge vår lokale slagruteman det erkännandet, att han först utpekade platsen, och han från Vasa tjänstgjorde endast som kontrollant.

Vår man besitter måhända inte samma fenomenala förmåga som vasamannen, men så nöjer han sig också med att hålla sig till vattenådror. Får man tro kollegan Neger, kan vasamannen t. o. m. bota reumatism med slagrutan, ja, kanske rent av en begynnande åderförkalkning i »underligaredaktörers hjärnor. Här yppar sig vida perspektiv. Annars kunde Neger gärna låta oss och våra, i hans ögon »underliga» insändare, vara i fred och inte ha så fasligt bekymmer. Håll han sig, Neger, till torghundarna i Vasa, det anstår bättre hans penna!

— — —


Tege, Österbottniska Posten, 16 mars 1934, nr 11, s. 2.
Nationalbibliotekets digitala samlingar.
(Inf. 2021-10-11.)


*     *     *

Stadsfullmäktige

sammanträdde torsdagen den 26 april. Följande ärenden behandlades vid sammanträdet: förslag till anskaffande av en ny turbin till kraftverket; förslag till utdikning av sanka skogsmarker; scoutföreningens anhållan om ved; förslag om ny platsandel i distriktssinnessjukhuset; hamnmästar Sunds anhållan om höjd uppbördsprovision; kolonisationsstyrelsens skrivelse ang. kolonisationsnämnd; brunnen å torget och sjukhusstyrelsens årsberättelse.


I frågan om anskaffande av ny turbin
förelåg stadsstyrelsens utredning jämte kostnadsberäkningar, vilka slutade på något över fmk 500,000; —. Frågan bordlades till ett följande sammanträde, och stadsstyrelsen fick i uppdrag att uppgöra noggrann räntabilitetskalkyl för kraftverket från dess början samt att ytterligare söka få en tillförlitlig kalkyl över den framtida räntabiliteten, sedan kraftcentralens prestationsförmåga utökats. —Samtliga i ärendet tillkomna handlingar skulle sedan cirkulera till varje ledamot i stadsfullmäktige för att frågan sålunda grundligt beredd kunde bringas till avgörande vid nästa sammanträde.


Utdikningen av stadens sanka skogsmarker
ansågs vara en synnerligen viktig angelägenhet, och då staten på särdeles fördelaktiga villkor planlägger arbetet och beviljar lån för detsamma beslöts att igångsätta utdikningsföretaget. Ett statslån om fmk 122,000:— erhålles räntefritt under de fem första åren och blir räntan efter denna tids utgång 3 procent och amorteringen likaså 3 procent. Härtill beviljar staten fmk 6,000;— för arbetsledning och redskap. Scoutföreningen i staden beviljades två famnar ved. Någon ny platsandel i distriktssinnessjukhuset ville fullmäktige icke teckna, då kostnaderna för en sådan icke ansågos motsvara nyttan av densamma.


Hamnmästar O. Sunds anhållan om höjd uppbördsprovision
beviljades, och skulle provisionen under detta år utgå med 8 proc. i stället för 5 tidigare. Beslöts att icke tillsätta någon kolonisationsnämnd.


Den aktuella frågan om brunnsgrävningen å torget
hade stadsstyrelsen hänskjutit till fullmäktige med anhållan om direktiv. Stadsstyrelsen ansåg, att man på grund av svårigheten att få arbete för de arbetslösa kunde tänka sig att fortsätta grävningen ännu någon meter, men fullmäktige beslöto att definitivt avbryta arbetet, som av allt att döma icke leder till önskvärt resultat. De båda anlitade experterna ha även avrått från att gå djupare. Sedan det meddelats, att vattenmängden i brunnen för närvarande är mellan 2 och 3 meter beslöts, att efter det brunnen pumpats tom, och nytt vatten kommit i densamma låta undersöka detta för att därefter kunna besluta, om den skall öppenhållas eller fyllas. Tills dato har arbetet å brunnen jämte sprängämnen, som använts för densamma, dragit en kostnad av något över fmk 12,000:—.

Sjukhusstyrelsens årsberättelse föredrog, och godkändes.


Österbottniska Posten, 4 maj 1934, nr 18, s. 2.
Nationalbibliotekets digitala samlingar.
(Inf. 2021-10-11.)


*     *     *

Vid stadsfullmäktiges senaste sammanträde förekom följande ärenden till behandling: Borgmästar A. Huldén beviljades lagstadgad sommarledighet med länsman G. Bärlund som vikarie. Likaså beviljades veterinär O. Anderson sommarledighet med veterinär Hemnell i Jakobstad som vikarie.


Vaktmästaren Henrik Österlunds anhållan om ersättning för vägarbete på Bådan avslogs.


Beslöts att förse brunnen på torget med cementringar och i övrigt försätta densamma i brukbart skick. Emot beslutet reserverade sig fullm. Vestberg, emedan expert funnit, att vattnet i brunnen innehåller ammoniak, varför detsamma icke är lämpligt till dricksvatten.

— — —


Österbottniska Posten, 15 juni 1934, nr 24, s. 2.
Nationalbibliotekets digitala samlingar.
(Inf. 2021-10-11.)


*     *     *

— Brunnsgrävning påbörjades i tisdags på platsen för Ebba Brahes ruddamm invid Vernamo. Man har redan kommit till 3 meters djup och fått rikligt med vatten. Redan från äldre tider har här funnits en primitiv brunn ehuru alldeles för liten och grund. Marken utgöres av grus och sand och har man de bästa förhoppningar att här få en god brunn som en ersättning för torgbrunnen sorgebrunnen. Det senaste provet från den sistnämnda gav till resultat att „vattnet är odugligt till förtäring”. Man har i ringa utsträckning börjat använda detsamma för andra ändamål.


Österbottniska Pressen, 15 februari 1935, nr 13, s. 2.
Nationalbibliotekets digitala samlingar.
(Inf. 2022-02-01.)


*     *     *

Brunnsborrningen vid Nykarleby Centralmejeri har numera avbrutits. Styrelsen beslöt nämligen vid sammanträde på onsdagskvällen att borrningarna skola upphöra, ehuru vattentrycket inte är fullt tillfredsställande. Borrhålet har nu ett djup av 143 meter, och vid kontrollmätning har det givit c:a 800 liter vatten per timme. Men trycket är som sagt ej tillräckligt starkt. Om det ej förbättras, torde särskild pumpanordning komma att inmonteras i brunnen.

Borrningsarbetet har pågått med smärre avbrott sedan slutet i av mars månad och utförts av brunnborrningsspecialisten Järvi från Helsingfors. Enligt kontraktet har han betingat sig ett pris av 400 mk per meter, varför brunnen kommer att kosta mellan 60,000 à 70,000 mark. Vattnet har ännu inte kemiskt undersökts men förefaller att vara relativt gott.


Borgmästartjänsten.
Sedan borgmästaren i Nykarleby C. A. Huldén beviljats ansökt avsked, har hovrätten förordnat vhdg S. A. Berger att tills vidare handha sagda tjänst.


Österbottniska Posten, 29 juli 1938, nr 30, s. 2.
Nationalbibliotekets digitala samlingar.
(Inf. 2021-10-11.)


*     *     *

Bitar och stumpar

— — —

Vatteneländet fortfar. Varifrån skulle heller vatten kunna framtrollas mitt i den bistra vintern. Den som likt Moses i öknen genom några stavslag kunde framtvinga vatten, vore värd sin vikt i guld. Men på den undergöraren får vi dessvärre vänta förgäves. Solen skall väl i sinom tid hjälpa oss. En röst från allmänheten beklagar sig över att Ebba Brahes brunn nu också råkat i olag. Av idel välmening har isbillen varit i verksamhet med den påföljd, att isbitarna hindrar vattenupphämtningen. Jag vet inte säkert, men det enklaste vore väl att ösa upp isbitarna. Det väl alltför länge att vänta på issmältningen.


Tege, Österbottniska Posten, 20 februari 1942, nr 8, s. 2.
Nationalbibliotekets digitala samlingar.
(Inf. 2021-10-11.)


*     *     *

I blickfältet.

Enligt almaraekan befinna vi oss mitt uppe i rötmånaden.

— — —

Så alldeles fritt är det dock inte, att vi inte i vår goda stad ha att göra med ett litet rötmånadskryp, i detta fall en död — groda. För ett år sedan lade man märke till att vattnet i den s. k. pumpbrunnen vid Rummelbacken förde en för näsan mindre angenäm odör. Vattnet där — i den mån det alls finnes — plägar eljes vara rätt så gott. Vid en företagen rensning av brunnen skall man ha påträffat en eller flera döda grodor, som ömkligt omkommit under föregående vinter. För ett par veckor sedan började vattnet åter föra en vidrig lukt och smak av något ruttet. Sannolikt är det också nu fråga om grodor eller något annat kryp. Brunnen är oumbärlig för oss alla i Österstan. Hur vore det med en rensning av brunnen också nu?

*

På tal om brunnar så har någon påpekat, att det vid brunnarna på begravningsplatsen inte finnes tillgång till något lämpligt kärl att ösa upp vatten med. I sommar finnes det mer än vanligt många och vackra planteringar och blommor på gravarna. De vattnas också flitigt, men hämtandet av vatten ställer sig nu svårt. Får man be vederbörande anskaffa lämpliga öskar?

— — —


—de, Österbottniska Posten, 7 augusti 1942, nr 32, s. 2.
Nationalbibliotekets digitala samlingar.
(Inf. 2021-10-11.)


*     *     *

Gossen föll i brunnen.

I tisdags inträffade på Brännan utanför Nykarleby en olyckshändelse, som dess bättre avlöpte lyckligt. Ett par smågossar i ålder omkring två år lekte ensamma på gårdsplanen, varvid leken förde dem till gårdens brunn. Därvid föll gossen Ulf Keto i brunnen. Lekkamraten Bjarne Söderlund hade trots att han knappt fyllt två år, förstånd att gå in och berätta för sin mamma att Ulf fallit. Fru Söderlund skyndade ut och hörde ljud från brunnen, och när hon tittade i denna, fick hon se Ulf, som ännu höll sig uppe genom att klamra sig fast vid repet från brunnssvängeln. Fru S. tog sig även ned i den ej alltför djupa brunnen genom att hasa sig ned längs repet och lyckades få tag i gossen och få honom upp ur det kalla vattnet.

Det inträffade utgör en allvarlig maning att se till, att locken på brunnarna äro i ordning och givetvis att hålla noggrann uppsikt över minderåriga barn för undvikande av liknande olyckor.


Österbottniska Posten, 15 oktober 1943, nr 41, s. 2.
Nationalbibliotekets digitala samlingar.
(Inf. 2021-10-11.)


*     *     *

Föll i brunnen — klarade sig utan sviter. En egendomlig — man är frestad att säga otrolig — händelse inträffade i en gård i Kovjoki en kväll i slutet av förra veckan. En efterbliven 23-årig flicka påträffades i gårdens brunn. Huvudet var ovanför vattenytan, och man antog först, att vattnet inte var djupare, än att hon kunde stå på brunnens botten. Flickan påstår sig ha halkat på brunnslocket och fallit ned i brunnen, men eljes kan hon icke redogöra för när detta inträffat och hur länge hon varit i brunnen. Av allt att döma hade hon varit i vattnet en god stund, då hon räddades. Man hade nämligen under tiden tvenne särskilda gånger hämtat vatten ur brunnen och därvid lagt märke till att något föremål fanns i brunnen, men något ljud hade man inte hört. Kommer dessutom att man vid mätning följande dag konstaterade, att vattenståndet i brunnen är över 3 m. Onekligen egendomligt men trovärdigt folk har försäkrat, att det förhåller sig på detta sätt. Det bör kanske slutligen framhållas, att flickan inte ens ådragit sig lindrigare förkylning av vistelsen i brunnen.


Österbottniska Posten, 5 januari 1945, nr 1, s. 2.
Nationalbibliotekets digitala samlingar.
(Inf. 2021-10-11.)


*     *     *

Från allmänheten

Brunnseländet.

Man kan inte undgå att förvåna sig över det sätt varpå stadens brunnar skötas. Att stadens myndigheter aldrig ens tänkt sig möjligheten att bygga ett ordnat vattensystem, det kan man förstå.

Men då borde åtminstone stadens brunnar skötas så att de kunde fylla allmänhetens behov. Nu saknas ett flertal av brunnarna lock och äro nästan bottenfrusna.

Med fara för livet måste åldringar med tunga nedisade ämbar ”fiska” opp sitt vatten, som dessutom är mer eller mindre hälsovådligt. Däri ingår från senaste sommar damm från stadens gator och vägar, förmultnade löv o. d. Brunnarna utan lock äro även direkt livsfarliga för lekande barn.

I sanningens namn må nämnas att någon av staden avlönad person visserligen ibland hackat bort is från brunnarna, men med den påföljd att man i vattnet fått nedsmutsande isbitar.

Man frågar: Vem kan råda bor på eländet? Finns det ingen hälsovårdsnämnd i staden?

Kommer inte brunnarna här liksom i andra städer renas, täckas och förses med frostfria pumpar?

Undrande.


Österbottniska Posten, 21 mars 1947, nr 12, s. 4.
Nationalbibliotekets digitala samlingar.
(Inf. 2021-10-11.)


*     *     *

Stadens vattenförsörjning.

För någon tid sedan påtalade en insändare i denna tidning det tillstånd, som nu råder i stadens vattenförsörjning. Vissa åtgärder efterlystes och vissa olägenheter omnämndes. Man hade kanske väntat, att någon instans skulle känt sig uppmanad att tillägga någonting, men kritiken var väl för berättigad för att behöva bemötas. Vattenförsörjningen i Nykarleby är mer än lovligt skral.

Staden är liten, dess befolkning fåtalig. Vad lönar sig, vad lönar sig inte? Men vad  måste  göras oavsett lönsamheten? I detta fall är det fråga om en så viktig del av livsföringen att saken ej går att avfärda med hänvisning till de små omständigheterna. Även en liten enhet behöver dricksvatten och härvidlag har ej heller Nykarleby råd att pruta alltför mycket på den nutida hygienens fordringar. Även här böra vi i skälig mån sträva framåt. Det fordras krafttag av annan art än ett magistratspåbud vid Ruddammen.

Utan att vara expert på området vågar jag antaga, att åtminstone en stor del av de till allmänt bruk avsedda brunnarna innehåller en stor procent ytvatten. Detta antagande baserar sig på iakttagelsen, att vattennivån reagerar snabbare och kraftigare efter regn eller vid snösmältning än vad grundvattennivån bör göra. Grumligheten kan bero på lerförande jordlager, men kan ändå tyda på samtidigt ytvatten. Under alla årstider samlas smuts ovanpå brunnarna, vilkas överbyggnad fordrar, att vattenhämtaren skall stå på locket. Denna smuts spolas till stor del ner i brunnarna.

Man kan tänka sig, att en hel del av stadens brunkor [?] giva grundvatten. Nu torde man kunna räkna med att en bosättningstäthet omfattande enfamiljshus på bostadstomter med en medelareal mindre än 1500–1800 kvadratmeter tarvar avloppsledningar, för att ej föroreningar skall tränga ner i grundvattnet. Stadstomterna äro alla mindre än så och dessutom i regel bebyggda med flerfamiljshus, varför man med skäl kan antaga att grundvattnet i sig upptagit en mängd organiska föreningar, vilka göra brunnsvattnet än mer innehållsrikt. Brunnsvattnet i staden är utan tvivel så pass förorenat, att dess användning som dricks- och matvatten ej borde få förekomma. Utan fackmannamässiga, på analys grundade utlåtanden.

Skötseln av brunnarna torde kunna intensifieras. En brunn bör rengöras ganska ofta. Dessutom bör, som den ovannämnda insändaren påpekade, upphämtningsanordningarna kunna förbättras.

Vattnets tillräcklighet kan dessutom ifrågasättas. Om och stadens befolkningsnumerär ej nämnvärt ökat på den senaste tiden, så bör observeras, att det totala vattenbehovet per person är i viss mån ”kulturbetonat”. Och sålunda i ständigt stigande. Om vi därtill förutsätta, att den planerade järnvägstrafiken medför ökade utvecklingsmöjligheter för staden, följer härav också ett utökat vattenbehov. Det är med andra ord nu hög tid att ej enbart understöda möjligheterna för, utan också att så fort som möjligt utarbeta planer för tillgodoseende av stadens nuvarande och framtida behov av gott vatten. När dessa planer kunna eller böra realiseras, är en sak; viktigare är, att de uppgöras med anlitande av expertis, på det att staden har nödig garanti för deras omedelbara och ekonomiska pålitliga genomförbarhet.

Det som nu bör göras, är enligt min mening följande:
Analys och inventering av vattnet i både privata och allmänna brunnar med tydlig och för allmänheten tillgänglig resultatgivning.
Ombyggnad av de för allmänheten avsedda dricksvattenförande brunnarnas överbyggnad, med aktgivande på regelbunden rengöring och på lämpliga upphämtningsanordningar.
Utarbetande  av plan och kostnadsförslag för stadens framtida vattenförsörjning.

Om något av ovanstående befinnes värt att beaktas, är avsikten med skrivelsen nådd.

Nykarleby, i påsk 1947.
Stig M. Ingo.


Österbottniska Posten, 11 april 1947, nr 15, s. 2.
Nationalbibliotekets digitala samlingar.
(Inf. 2021-10-11.)


*     *     *

Stadsfullmäktige

sammanträdde senaste tisdag i rådhuset. Samtliga ledamöter närvoro, föredragningslistan upptog 14 ärenden och diskussionerna varade i fyra timmar.

Första ärende var val av sekreterare i stadsfullmäktige. Sökanden, rådman R. Kisor, valdes enhälligt till befattningen, som tillträdes vid inkommande sammanträde.

Följande ärende gällde val av borgmästare i staden. Även härvidlag förefanns endast en sökande, vice häradshövding Holger Stenbäck från Jakobstad. Han valdes enhälligt till befattningen, valet föreläggas vederbörande till stadfästelse och tjänsten tillträdes ordinariter först sedan högsta domstolen utnämnt borgmästaren.


Som tredje ärende behandlades ånyo AB Sowos anhållan om att få arrendera en fabrikstomt. Redan under diskussionen framkom att bolaget icke är intresserat av någon annan plats än området söder om begravningsplatsen, beslöts efter omröstning bevilja bolagets anhållan. Stadsfullmäktige önskade genom detta beslut öppna möjligheter för en industri under stadsbors ledning att utvecklas till fromma för staden och nejden.


Som följande ärende diskuterades frågan om stadens vattenförsörjning. Under åratal har denna sak berett stadsborna bekymmer särskilt vintertid. Hälsovårdsnämnden hade föreslagit, att brunnarna skulle förses med pumpar, samt att möjligheterna att rena åvattnet och använda det skulle utrönas. Stadsstyrelsen hade gjort förfrågningar angående ett reningsverk för åvattnet. Enligt analyser bör i sådant fall s. k. kemisk rening ske. En dylik reningsstation skulle f. n. komma att kosta ca 5 milj mk, vartill ytterligare skulle komma rörledningar inne i staden. Projektet måste således tillsvidare ställas på framtiden. Stadsfullmäktige, beslöt denna gång att på prov, uppsätta en frostfri pump av god kvalitet vid Rummelbacken, blir erfarenheterna goda förses även övriga brunnar med pumpar. T. v. tätas och omskötas de övriga brunnarna, så att ytvattnet ej kan rinna ned i dem.


Sedan vinkelbryggan vid Andra sjön revs, ha båtägarna under vissa förhållanden haft besvärligheter med att bl. a. forsla packning i land. De hade därför anhållit om att staden skulle utlägga en brygga på bockar utgående från den gamla vinkelbryggan. Stadsfullmäktige beslöt bevilja anhållan såtillvida att staden ställer gratis virke till förfogande för byggandet av sagda brygga, medan båtägarna själva få svara för tillverkningen o. underhållet av den.


På förslag av stadsstyrelsen beslöt fullmäktige att nödiga medel för sågning av sliprar till den blivande banvallen förskotteras ur stadskassan och uppdrog åt stadsstyrelsen att låta påbörja sågningen.


Sjukhusets årsberättelse och berättelsen över samhällsvården under 1946 föredrogos och lades utan anmärkningar till handlingarna. Ur årsberättelsen över samhällsvården inhämtades bl. a. att nettoutgifterna stego till mk 885.453:05 ävensom att vårdkostnaderna per mantalsskriven stadsbo blevo mk 385:06. Dessa utgifters andel i kommunalbeskattningen var 27,3 proc. Enligt ministeriets för inrikesärendena beslut skall från landskommunen överföras vissa områden till staden den 1 januari 1948. Områdena i fråga ligga invid förra järnvägsstationen och i sticka som en liten kil in i stadsplanen.


Efter anhållan beviljades formannen Karl Vikman en förhöjning av ackordspriset för hemkörningen av ved inom staden. Förhöjningen verkställdes enligt samma principer som den senast vidtagna höjningen av de kommunala lönerna.


I anledning av en skrivelse från Kommunala centralbyrån angående utdelning av medaljen för humanitär verksamhet uppdrogs åt stadsstyrelsen att utröna, huruvida skrivelsen kan föranleda åtgärder.

[Minnesmedaljen för humanitär verksamhet till förmån för offren av Finlands krig 1941-1944 - Pro Benignitate Humana - fick en särställning bland de utmärkelsetecken som utdelades i Norden. Republikens president Gustaf Mannerheim hade undertecknat en förordning om Pro Benignitate Humana strax efter krigsslutet, den l juni 1945. Man började dela ut det enklassiga utmärkelsetecknet hösten 1946. De flesta av mottagarna var svenska, danska eller amerikanska medborgare som hade tagit emot krigsbarn eller på ett annat sätt stött Finland under vinter- och eller efter kriget. Till slutet av 1948 hade 4 500 Pro Benignitate Humana-medaljer förlänats, hela 4 200 stycken till svenska medborgare. I Finland hade cirka 800 personer fått medaljen. År 1952 slutade man tills vidare att ge utmärkelsetecknet till finländare men några enstaka utlänningar fick den ännu följande år. Därefter upphörde förlänandet av medaljen helt men officiellt avskaffades den inte. År 1986 utdelade president Mauno Koivisto exceptionellt sex Pro Benignitate Humana-medaljer och år 1988 ytterligare en. Särskilt stor positiv uppmärksamhet väckte medaljerna som Veikko och Lahja Hursti fick motta för långvarigt humanitärt frivilligarbete i Helsingfors.

Minnesmedaljen för humanitär verksamhet till förmån för offren av Finlands krig 1941-1944 och dess diplom.


Kunniamerkkiopas – Ordenshandbok (2019). Medaljen kunde ha tilldelats Gretas fosterföräldrar.]


Kraftverket inköpte under kriget ett reservlager nafta för hjälpmotorn. Lyckligtvis ha endast obetydliga mängder nafta använts, varför kraftverket fortfarande innehar ca 10 ton nafta. Då det nu uppstått svårigheter att lagra partiet och förhållandena i övrigt äro helt andra än då naftan inköptes, uppdrogs åt stadsstyrelsen att försäja partiet till av myndigheterna fastställt pris.

I skrivelse hade direktorn, lektorerna och lärarna vid seminariet och dess övningsskola anhållit om att bli befriade från alla kommunala uppdrag. Som orsak härtill uppgavs i skrivelsen att nämnda lärarkår vid järnvägskommitténs informationsmöte nyligen förmenades ha varit till hinder för stadens utveckling och framåtskridande. Efter en livlig diskussion med påföljande om röstning beslöt stadsfullmäktige att icke bevilja anhållan ifråga.

Slutligen beslöt fullmäktige att tillskottsanslaget för läkargårdens renovering mk 250.000:- finansieras som ett lån från gatuplaneringefonden, varvid sedvanlig i ränta erlägges till fonden.

Vid tomtauktion

inför stadsstyrelsen i fredags såldes stadstomten Nr 169 belägen, nordost om sjukhuset, åt ff [folkförsörjnings] kontrollören Sigfrid Bertlin till av stadsfullmäktige fastställt minimipris mk 52 per kvdrm. Tomtens ytinnehåll är icke fullt 1 000 kvdrm.


Österbottniska Posten, 9 maj 1947, nr 19, s. 2.
Nationalbibliotekets digitala samlingar.
(Inf. 2021-10-11.)


*     *     *


Diverse.

Hälsofarligt
vatten.

Då det konstaterats, att vissa sjukdomar, framför allt tyfus, förorsakas av förorenat vatten, fäster hälsovårdsnämnden härmed allmänhetens uppmärksamhet vid att åvatten och vatten från en del brunnar i staden, om man vill undvika smittofara, nödvändigt måste kokas, innan det användes som hushålls- och dricksvatten.

Hälsovårdsnämnden.   


Österbottniska Posten, 4 juli 1947, nr 27, s. 1.
Nationalbibliotekets digitala samlingar.
(Inf. 2021-10-11.)



Läs mer:
Allmänna brunnar – Vattentillgången av Lars Pensar.
i Österbottniska posten
Fler artiklar ur ÖP.
(Inf. 2021-10-10, rev. 2024-05-22 .)


*     *     *

 



(Inf. 2021-10-11.)