XVII. STADENS INFRASTRUKTUR OCH ALLMÄNNA SERVICE UTVECKLAS

Hälso- och sjukvårdsförhållandena i staden


Den 12 maj 1880 utsågs enligt Kejs. förordningen av 22 dec. 1879 en sundhetsnämnd i staden. Den 12 april 1882 godkändes reglementet för hälsovårdsnämnden, som den officiella benämningen blev. Slaktning av kreatur fick därefter ske endast på två platser, den ena norr om tomterna 100 och 101 [Grev Tottgatan 10 och 12 vid korsningen med Karleborgsgatan] och den andra i Nystaden på en mindre väg vid Nybacka åkerlinda. Lik, som skulle jordas, fick ej mera inhämtas från landsbygden och förevisas på gårdar i staden.

Hälsovården och de hygieniska förhållanden i staden lämnade mycket övrigt att önska. Dricksvattenfrågan var brännande, dräneringsfrågan likaså. Den 6 sept. 1898 fastställdes ett nytt hälsovårdsreglemente, som innehöll strängare bestämmelser rörande renhållningen på gårdar, gator, torg och allmänna platser. Förhållandena inom fabriker, hantverkerier, arbetarbostäder och andra dylika hus och inrättningar skulle ägnas särskild uppmärksamhet (§ 13). Barns och unga personers användning i fabriker och hantverkerier borde noga övervakas så att gällande föreskrifter iakttogs. Sunda och tillräckligt rymliga bostäder skulle upplåtas åt sådan arbetskraft.

Det första sjukhärbärget inrättades 1899 av dr Karl Oskar Bonde i hans gård på tomt 59 vid Ö. Esplanadgatan. Härbärget rymde två bäddar och upphörde vid Bondes avflyttning 1891. Ett provisoriskt epidemisjukhus om stuga och kammare inrättades av apotekare Ekroos 1894. Han anställde även en sköterska, men åtgärden blev tillfällig. I juli s.å. inrättades ett temporärt kolerasjukhus om tre sängar på tomt 71 [vid korsningen Lybecksgatan-Mathesiusgatan, inte] vid Karl Grönfors. Först i sept. 1901 lyckades dr Artur v. Bonsdorff få stadsfullmäktiges bifall till inrättandet av ett provisoriskt sjukhem för två manliga och två kvinnliga patienter på tomt nr 39 (senare Wiks hotell) om två rum och kök med en sköterska. Sjukhemmet indrogs dock redan i febr. 1902.

I febr. 1901 biföll emellertid Malmska donationsfonden stadens anhållan om 20.000 mk för ett sjukhus om 10 sängar enligt ett förslag av dr E. Knape, med.lic. W. Backmansson och lektor G. Hedström. På tomt 95 vid Ö. Esplanadgatan hade dr Knape under sin tid som stadsläkare inrett och underhållit ett barnbördshus i sin bostad. Han föreslog även att en ambulatorisk sjuksköterska, ”diakonissa”, skulle anställas för en avlöning om 600 mk ur brännvinsmedlen. Först 1910 kunde den för staden och landskommunen gemensamma diakonissverksamheten börja.


Nykarleby sjukhus, byggt 1909 vid Mathesiusgatan enligt ritning av arkitekten O. Kallio. Vykort L. Bircks arkiv. [Mot norr.]


Sjukhuset färdigbyggdes 1909 enligt ritningar av arkitekt O. Kallio och öppnades den 2 maj 1910. Det rymde tio sängar. Driften möjliggjordes till en början genom frikostiga donationer av Pauline Grundfeldt 1910 (4200 mk) och P. W. Lybeck 1911 (10.000 mk). Först från 1922 beviljade staden större årliga anslag för sjukhuset och från 1923 utföll ett årligt statsbidrag om 15.000 mk. År 1923 genomgick byggnaden en större reparation. Varmvatten och avlopp infördes bl.a. Fortsatta förbättringar och utvidgningar gjordes under den följande tiden. År 1938 inköptes en röntgenapparat. [År 2016 slutade man röntga.]



[Sjukhuset i juli 1924. På en förstoring kan man se ett par intressanta detaljer: Mötesbågar och inte poster i fönstren samt vridna rektangulära stuprör vid verandan.
Elisabet Sund tillhandahöll.]



[Sjukhuset avbildat på vykort. Förstoring.
Elisabet Sund tillhandahöll. (Inf. 2013-03-10.)]

[Sjuksköterskan i vitt som sitter på räcket är Anna Elvina (Elvi) Klockars. Hon var syster till Selim Klockars och född 24.6.1893 i Lappfjärd och död 18.9.1970 i Korsholm. De andra personerna på fotografiet är okända.

Elvi Klockars började som nyutexaminerad sjuksköterska arbeta vid Nykarleby sjukhus i början av 1920. Obekant hur länge hon var kvar där. Hon gifte sig med Artur Lundén som var kantor i Korsholm församling.

Seppo Kuusinen tillhandahöll bild ur Selim Klockars dotters Birgitta Ambrahamssons (Åbo) arkiv.
(Inf. 2018-09-11.)]



[Sjukhuset mot Bankgatan en vinterdag, någon gång mellan 1910 och 1955. Foto vid Hälsovårdscentralen. Foto: F.L. juli 2018. Förstoring.
(Inf. 2019-06-10.)]


Redan i mars 1928 hade stadsfullmäktige godkänt hälsovårdsnämndens förslag om att f. stationshuset skulle inredas till epidemisjukhus. Ny hälsovårdsstadga och nytt reglemente godkändes 1930. Den 3 sept. 1934 godkändes stadgarna för kommunala och för epidemisjukhuset. År 1937 slutfördes byggandet av en köttkontrollstation vid Norra Tullen.

Föreningen Folkhälsan hade verkat i Nykarleby med omnejd sedan 1923. I aug. 1945 godkändes ett förslag till gemensam hälsosyster, barnmorska och rådgivningsbyrå för mödra- och barnavården i staden och landskommunen. I aug. 1946 bildade staden och Nykarleby landskommun ett gemensamt läkardistrikt och Munsala och Jeppo ett annat. I jan. 1948 anslöt sig staden till Finlands kommunala hälsovårdsförening och i april s.å. upptogs Munsala och Jeppo i Nykarleby läkardistrikt. Detta skulle enligt statsrådets beslut betjänas av två statsunderstödda läkare, kallade första och andra stadsläkare. Första stadsläkare blev Sven Almqvist.

År 1955 beslöt stadsfullmäktige överlåta sjukhuset till kommunerna inom läkardistriktet som interkommunalsjukhus. Den 13 juni 1956 kunde sjukhuset invigas efter grundlig ombyggnad och förstoring. I sept. 1958 anslöt sig Nykarlebynejden till Vasa centralsjukhus. Nykarleby tecknade en plats. Den 8 maj 1962 valdes 2. stadsläkaren C. Torsten Sourander till 1. stadsläkare. [Souranders gård.] Under hans tid utökades sjukhuset med en kronikeravdelning. Han kvarstod som 1. stadsläkare till sin pension, men fungerade ännu 1973 som t.f. ansvarig för bäddavdelningen vid hälsovårdscentralen. I nov. 1964 anslöt sig Nykarleby sjukhus kommunalförbund till sjukhusförbundet.

År 1967 hade Nykarleby lokalsjukhus 22 vårdplatser. Kommunalförbundet kring sjukhuset bestod av Nykarleby stad och landskommunen, Munsala och Jeppo. Den 1 juli d.å. inträdde även Oravais kommun som medlem i förbundet.



[Sjukhuset mot Mathesiusgatan, gissningsvis i början på 1970-talet. Foto vid Hälsovårdscentralen. Foto: F.L. juli 2018. Förstoring.
(Inf. 2019-06-10.)]


Förbundsfullmäktiges ordf. var apotekare Mikael Nylander. Årsberättelsen visar, att antalet vårddagar vid sjukhuset under året var 7785 och antalet patienter 560. Medeltalet vårddagar per patient var 14,3 och beläggningen var 96,9 %. I maj 1967 fastslog förbundsfullmäktige den länge planerade utbyggnaden av sjukhuset så att detta skulle omfatta 60 vårdplatser. Härav blev emellertid tillsvidare ingenting.

Staden hade 1970 platsandelar i följande interkommunala sjukhus och inrättningar:

 

Plats-
andel

Berätt.
vård-
dygn

Använda
vårddygn
Överdisp.
vårddygn
Nykarleby sjukhus
Malmska sjukhuset
Östanlid sjukhus
Roparnäs A sjukhus
Roparnäs B sjukhus
Centralsjukhuset
Kårkulla centralanstalt
Kronoby arbetsinrättning
6
2
3
4
2
1
1
½
2190
730
573
1460
730
465
365
183
1184
923
577
1959

336


193
4
499




Staden bildade 1970 jämte landskommunen, Munsala och Jeppo kommuner Nykarleby tandläkardistrikt. Distriktet hade under året två tandläkare.

Från den 1 juli 1970 var hälsoinspektören gemensamt anställd för de ovannämnda kommunerna och Oravais. Från den 1 okt. 1973 underlydde den organisatoriskt kommunalförbundet för folkhälsoarbetet. Detsamma gällde kommunalveterinären

Stadens andel i sjukvårdskostnaderna steg 1970 till 185.311 mk eller 128 mk per invånare. Andelen i kapitalutgifterna för sjukhusen steg till 31.366 mk eller 22 mk per invånare. De totala utgifterna per invånare utgjorde sålunda 149 mk.

Hälsovårdsarbetet var till 30 sept. 1973 organisatoriskt underställt Nykarleby stad. Från den 1 okt. s.å. övertog det nya kommunalförbundet för folkhälsoarbetet sjuk- och hälsovårdsuppgifterna i nejden. Utom Nykarleby stad var landskommunen, Jeppo och Munsala medlemmar i kommunalförbundet. Nykarleby sjukhus utnyttjades som hälsovårdscentralens bäddavdelning.

Nykarleby fick sin första Röda korsambulans i juni 1963 och sin tredje i juli 1975. Från hösten 1974 anställdes en särskild skolsköterska [Gun Sandås] för Nykarlebynejden.

Hälsovårdsutgifterna för år 1974 steg till 458.724 mk.

Först hösten 1974 påbörjades planeringen av en ny hälsovårdscentral och åren 1976—1978 kunde den byggas längs Borgaregatan mellan Mathesiusgatan och Bockmöllergatan invid och bakom det gamla sjukhuset (bäddavdelningen), med entrén mot Mathesiusgatan. Ytan omfattade 1251 m² och beräknades kosta 4,7 milj. mk utom inventarier, bl.a. en ny röntgenanläggning för 350.000 mk i stället för den gamla, den andra i ordningen som utdömts av institutet för strålningshygien. Sjukhuset hade fortfarande 22 bäddplatser, men en bäddavdelning med 18 platser till var planerad. [Färdigställdes 1984, Byggnadsbyrå I. Berg.] Hälsovårdscentralen hade ritats av arkitekten Mariana Cedercreutz, Helsingfors. [Redan 1968 eller tidigare hade Jonas Cedercreutz skissat på utbyggnaden.] Staten bidrog med 58 % av kostnaderna eller 2,7 milj. mk. Driftsbudgeten beräknades för hela den kommunala budgeten för stadens hälso- och sjukvård till 45 milj. mk.

År 1974 tilldelades Nykarleby en tredje läkartjänst. Från nov. 1973 tjänstgjorde med.lic. Roger Asplund som förste, från 1974 med. lic. Magnus Lindroos som andre och från 1975 med.lic. Peter Hellman som tredje stadsläkare. I nov. 1975 var således för första gången tre ordinarie läkartjänster besatta. Dessutom hade f. stadsläkaren; dr T. Sourander privat läkarpraktik. Ingen av de tre tandläkartjänsterna var besatt. Mottagningslokaler fanns ännu ej för tredje stads- och tredje tandläkaren. Överhuvudtaget visade det sig svårt att besätta såväl läkar- som tandläkartjänsterna, trots moderna och rymliga bostäder och med hänsyn till stadens storlek goda sjukvårdsförhållanden. Detsamma gällde veterinärerna. Läkarpersonalen växlade ofta och staden var tidvis utan ordinarie läkare, såsom i okt. 1973, då t.f. första stadsläkaren med. lic. Veikko Seidel flyttade bort.

Utgifterna för Nykarleby sjukhus för 1972 steg till 550.776 mk. På basen av vårdlagen uppbars av medlemskommunerna 402.669 mk. Statsbidraget utgjorde 234.348 mk. För 1973 uppgick budgeten till 502.484 mk och för 1974 till 593.100 mk. Stadens hela budget för s.å. balanserade på 13.013.313 milj. mk och överskreds med 3.105.588 milj. mk. 26)

Hela hälsovårdens budget i Nykarleby upptog för 1974 399.120 mk och överskreds med 62.355 mk. Resultaträkningen visade 458.817 mk i budget, 92.50 i räkenskaper och 458.725 i överskridning.


Erik Birck (1988) Nykarleby stads historia del III, sid 500—504.


Nästa kapitel: XVIII. KRAFTVERKET. Staden får sitt första elverk. Gatubelysningen.


Läs mer:
Sjukhuset i kapitlet Fakta.
(Inf. 2004-05-23, rev. 2022-06-02 .)