Med etervänner, resplaner och ungt sinne —

Än är livet spännande!

Nykarleby (Panorama — V. Nyby)

• Livet är spännande för de människor som ända in i ålderns dagar kan bevara sinnet ungt. Den sortens pensionärer sjuder av verksamhetslust och hittar alltid sysselsättning. För dem blir inte tiden lång — den vill knappt räcka till.
• Pensionerade elteknikern William Knuts i Nykarleby är född 1897 och vad åldern beträffar ingen ungdom längre. Man han hör just till dem för vilka tillvaron alltjämt ter sig spännande och intressant.

— Just nu är det två saker som fängslar mej mer än allt annat: en amerikaresa eller köp av en stereoanläggning, bekänner William Knuts. Det blir inte båda — i varje fall inte nu — men vilkendera, det är ännu inte avgjort.
     När han gick i pension 1971 satte han omedelbart igång med studier i engelska. Förutom modersmålet svenska och finska behöver han engelska bl.a. i sin radioamatörverksamhet. William upprätthåller nämligen livliga kontakter via etern över en stor del av jordklotet. En sådan kontakt har han i Okinawa. Och varje dag på ett givet klockslag har han radiokontakt med sonen i norra Sverige. Far och son samtalar på det här sättet år efter år.
     För William har det alltid varit lockande att lära sig något nytt. Därför spelar han fiol sedan unga år. Därför har han fotograferat sedan ha var helt ung och därför har han bandat så oerhört mycket av folkmusik, program från folkfester och ungdomssammankomster i hembygden.

Prövat på det mesta

William Knuts är en veteran som verkligen prövat på det mesta ifråga om arbete och fritidsintressen. Det är omöjligt att här relatera allt, men redan några få spridda uppgifter bär vittne om ett brokigt livsmönster.
     Han är född i Ytterjeppo i ett bondehem. Han var äldst bland tre syskon och kom efter skolgången i hembyn fort nog underfund med att han borde söka ett arbete utanför hemgården; som inte kunde föda alla. Han sökte in vid statsjärnvägarna, men det gick inte för han behärskade inte finska. Då började han läsa per korrespondens, bl.a. en handelskurs med bokföring,
handelskorrespondens och aritmetik. Efter det här fick han en tjänst som kontorist i Jakobstad.
      Hur det nu var så kom den unge William ganska snart underfund med att hans håg i alla fall inte låg åt kontorssidan. Någonting tekniskt började alltmer hägra. Men i stället sökte han in till lärarseminariet i Nykarleby. Av en hastig impuls säger han själv. Han antogs och föräldrarna ordnade genom borgensförbindelse studiernas ekonomiska sida. I varje fall kom en dag en äldre folkskollärare till honom och avrådde i bestämda ordalag den unge Knuts från lärarbanan. William föll till föga. Han kastade sig i stället över korrespondenskurser i tekniska ämnen med tonvikt på elektricitet.

På rätt bana

Först då kom han in på den levnadsbana som passade och intresserade honom. Han fick tjänster som elektriker, kraftverksskötare och t.o.m. disponent på Haralds såg och kvarn i Nykarleby lk samt vid Jeppo yllespinneri, innan han 1936 antogs som tekniker och ansvarig skötare av kraftverket, mejeriet, kvarnen och smedjan vid Orisbergs herrgård i Storkyro. Här trivdes William Knuts, då han fritt fick ge utlopp för sin uppfinningsrikedom och moderniseringsiver. Alltsammans skedde i bästa samförstånd med godsägare Lars Björkenheim.
     Krigsslutets materialbrist och allmänna svårigheter gjorde att Knuts 1945 lämnade det vackra Orisberg. Efter ett kort mellanspel som handlande i foto- och elbranschen i Nykarleby emigrerade han 1951 till norra Sverige.

[Österbottniska Posten, 25 maj 1928, nr. 21, s. 4.]

Sen emigrant

I det norrfångna Kiruna kom han genast in på sitt intresseområde — elinstallationer och planering av sådana. Nu efteråt säger han att det så klart var riskabelt i många stycken att emigrera när man är 54 år gammal, men det gick bra tack vare förstående arbetskamrater, god chef och egen vilja att göra sitt bästa och lära sig det man inte kan.
     Efter pensioneringen flyttade makarna Aina och William Knuts småningom tillbaka till hemstaden Nykarleby, där de sedan länge haft en egen stuga, som nu renoverades. Äldsta sonen Bertel som är lokförare är bosatt i Seinäjoki. Birgit [gift Renvall] är ledande hälsovårdare i Nykarleby. Bjarne är tekniker och bosatt i Vidsel i norra Sverige, där också fotoutbildade dottern Berit [gift Grensjö] finns på Domus. William och Aina Knuts trivsförstås i Nykarleby. De kan också när som helst besöka sommarstugan vid Andra sjön, men ändå kommer längtan över dem ibland till fjällvärlden långt norr om polcirkeln och den lilla stugan vid Altajärvi fjällsjö. Faktiskt så blir det inte ofta de numera åker till Kiruna, men nu vet man ju inte ... allt beror just nu på den eventuella amerikaresan.