Städernas inkomster.
— — —
N y c a r l e b y.
Medelst 3 §. af Kongliga Resolutionen den 25 Februarii 1642, beviljades Nycarleby Stad, at njuta rättigheten af stånd och ställen, som främmande i deras marknader lega måste, samt inkomsten af Stadens våg; och igenom 5 §. af Kungliga Resolutionen den 6 October 1668, anbefaldes General-Commerce-Collegium at decidera angående den recognition, som Staden tilkomme af dem, som idkade beckbränneri.
Uti Resolution och bref til Kammar-Collegium och Stats -Contoiret, d. 3 Aug. 1785, förklarade Kongl. Maj:t i Nåder, at som ej tilförlåteligen utredas kunnat, huruvida de Nycarleby Stad anslagne inkomster blifvit oräknade, samt hvilka däraf antingen före eller efter 1719 utgått, och Magistraten med Borgerskapet årligen öfverenskommit om en frivillig taxation å innevånarne, hvilken, i anseende til inkomsternes mer eller mindre otillräcklighet til aflöningarne och Stadens öfriga utgifter, höjdes eller minskades efter allmänna behofven; så borde med utgjörandet af Stadens inkomster hädanefter som ditintils förblifva.
Handels-gennant, Mätare-, Packare-, Våg- och Vräkare-penningar.
Efter äskad underrättelse, huru Tolagen eller handels-genannten, våg-, mätare-, packare, vräkare-, stämpel-, hamn-, barlast-, bro-, marknads ståndpenningar samt beckbrännings-afgift i Nycarleby ärlades, har Herr Borgmästaren J. K. Gadd, uti bref, dat. den 7 Februari 1795, mig tilkänna gifvit, at några sådana Taxor icke i Nycarleby funnos eller varit inrättade, af orsak, at handelsgenannten betaldes arbitralt [beroende av godtycke], och mätare-, packare-, väg och vräkarepenningarne, efter gammal öfverenskommelse, med 6 runst. tunnan: marknader höllos aldrig i Staden, således upbars ej heller ståndpenningar, och becket brändes ej af flere, än dem, som ägde andelar i Kärlet.
|